Eskimoa

Ojojoj säger jag bara. Satt och väntade på Max utanför hans skola idag. Och den ena snygga pappan dök upp efter den andra. LÅNGHÅRIGA snygga pappor! Jag kom ju alldeles för sent till Nya Zeeland, skulle varit här för sisådär sex år sedan. Max kompis har också en helt okej snygg pappa, utan långt hår. Satt och spanade in honom lite när jag satt och väntade, la märke till den gnistrande guldringen på vänster ringfinger, så la ner spanandet. Sen när Max kom ut och sprang fram och skojbråkde med denne man då var "nanny" ganske tätt bak i hälarna kan jag säga. Så jag hälsade på pappan, vars namn jag glömde bort två sekunder senare, iallafall.
Men det är ju helt fantastisk. Här har jag gått och undrat var alla rock killar finns, så finns dom på Max skola. Knasigt! En av papporna, okej han kanske inte var as snygg, men så jävla cool, så jag skulle! ;o) Han hade jätte långt hår, brun/svart, svarta lite halv tighta stuprörs jeans, svarta bootsliknande skor. Övertill kommer jag faktiskt inte ihåg för där tog håret upp all min uppmärksamhet. Jag vet inte han var bara så tuff så jag var tvungen att kolla bak och titta på honom flera gånger. Han hade tyvärr en fru och två barn också. Men men...

Imorgon har jag min orienteringskurs. Väldigt passande sådär tre veckor senare. Eller inte. Men det ska bli kul att träffa lite folk. Kommer några nya Au Pairer imorgon också tror jag. Spännande! Vi ska tydligen sova över i två nätter. Konstigt, jag som kan ta mig dit på 30 minuter, med buss! Så med bil tar det väl kanske 15. Men men... Kanske är meningen att vi ska lära känna varandra och för att inte de som inte bor nära ska bli ensamma. Det blir jobbit för stackars Mark bara, som är ensam med barnen. Men som sagt jag kommer vara nära så blir de kris kan han ju alltid ringa hem mig. =o)

Idag har jag för övrigt en ny färg, eller nyans snarare, på mina naglar: Porr rött! Det andra jag berättade om som var blodrött, de flagnade av bitvis på en dag. =o( Så går det när man köper billighets grejer. Dyrt = kvalité enligt pappa, och det stämmer nog.

Nu ska jag packa lite stuff.
Tjingeling!

Det har gått kanon bra idag! Började vid 8 imorse och det bara rullade på hela dagen. Lämnade av Max i skolan och Mark på jobbet. Sedan åkte jag och Frankie hem, jag fixade iordning lite frukt och crackers som jag packade ner, sedan åkte vi till Rocket (?) Park där vi hade en träff med A-M och Willie. Efter vi lekt med dem ett tag hade Frankie gympa. Efter det åkte vi hem och stannade hemma tills vi åkte och hämtade Max vid 14.40 tiden. Sedan var det till att åka hem och leka igen iannan jag började med maten. Efter maten var det baddags för barnen och jag plockade bort efter maten. När Mark kom hem stannade jag kvar en stund och lekte med Frankie medans han hjälpte Max med läxan. När jag sedan skulle gå vägrade Frankie släppa iväg mig. Och när jag gick började hon att gråta. Lilla gumman. =o(
Måste säga att jag är väldigt nöjd med min första dag och jag tror att jag kommer att trivas med det här jobbet. =o)

Avslutningsvis måste jag bara få berätta att jag har köpt ett as snyggt nagellack! Målade nyss på det och det är verkligen helt sjukt snyggt! Blodrött metallic. Billigt som fan var det också. Jävligt nöjd är jag! ;o)

Jobbade heldag för första gången idag. Det gick riktigt bra tycker jag. Först byggde vi med klossar, fikade lite sedan gick vi till parken. Vi gjorde lite annat också, men antar att ni inte är så intresserade av att veta exakt allt vi gjorde. Jag lagade tillochmd mat till barnen och ingen dog. =o) Jätte god fisk. Var faktiskt iväg med barnen och köpte den över fiskdisken. Tarakihi, finns den i Sverige också? Jag tror inte det, eller så heter den bara någonting heeeelt annat. Haha! Fast å andra sidan så låter det som ett typiskt maouri namn. Nåväl gott var det i vilket fall som helst.

Jag har barnen själv (mer eller mindre) nästa vecka. Plus att jag har introduktionskursen med Au Pair Link. Får se hur det går ihop sig. Dags att börja planera lite kanske. Ojj, vad jag känner mig vuxen helt plötsligt. Ta ansvar, planera och grejer. Bara en sån sak som att gå och köpa fisk över disk. Det har jag aaaldrig gjort innan. Ska bli spännande att se om man förändras något under det här året.

Juste det har jag glömt att säga. Det ligger en tatuerings studio på gatan som ligger precis ovanför våran. =o) Jag lär ju ska! ;o)

  Så var man helt ensam denna natt. Mark åkte iväg imorse till jag vet inte vart och Nicky och barnen kommer tillbaka imorgon. Jag var iväg på en långpromenad på kvällen. Gick hela vägen till Max skola och förbi vid Frankies kindy, runt och förbi skolan igen och tillbaka till bron över motorvägen. Gick nästan vilse idag igen, men har lite bättre koll på stället nu. Food Town gjorde så att jag visste exakt vart jag var! Gick in och köpte mig en Cola Zero och en påsa med salt och vinäger chips, plus lite annat mer eller mindre onödigt. Dom är beroende framkallande de där chipsen! När jag kom hem igen slängde jag i mig hela påsen till middag. Eller jag slängde faktiskt inte i mig den, satt och små åt av den i säkert flera timmar. Har mest bara suttit vid datorn resten av kvällen, förutom när jag var upp och dansade lite Shakira moves. ;o) Sitter och stjärnmärker alla, nästan iallafall, låter på min iTunes lista. Kul hobby va?
Imorgon börjar jag jobba. Får se vad jag hittar på med de små liven. Ska bli kul och samtidigt lite skrämmande. vad ska man göra liksom? Nog för att jag vet att jag säkert kommer på något, så barnslig som jag är, men tänk om de tycker att jag är astråkig. Nåväl, det får morgondagen utvisa.
Hade jättesvårt att sova natten som var, och kommer med all sannorlikhet ha det inatt också. Det är typ storm här och det är två dörrar intill där jag bor som står och knarrar när det blåser på dom. Jätte irriterande ljud! Trodde först att det var ett träd som skrapade emot taket. Och idag hade jag gett mig fan på att jag skulle få bort åbäket oavsätt om det hörde till oss eller grannen. Men till men stora besvikelse såg jag dessa dörrar och förstod att det var dom som gav ifrån sig detta fruktansvärda ljud. Satte in öronproppar och då försvann knarrandet, tack och lov, fast då fick jag ju ligga och lyssna på min tinitus istället. Jag vet inte, men det känns lite som att välja mellan pest eller kolera. Eller vad säger ni?
Nu ska jag iallafall göra ett försök till att gå och lägga mig. Godnatt! (Fastän det är mitt på dagen för er!)

Igår var jag på au pair mötet. Det var roligt att träffa alla andra. Så fick jag ju mina naglar målade också. Blå! Hon som målade var väldigt imponerad av mina naglar. Med all rätt. Dom är snygga! Träffade en kul tjej där som jag hängde med ut på krogen en sväng. Först gick vi till något underground hiphop hak. Jag vet, inte alls min stil! Stället var jätte mysigt, men ja, musiken. Inte min smak! Jag lurade istället med Abby till ett rockhak som låg alldeles intill. Yeeh baby! Svarthåriga killar, nitar, tatueringar och MIN musik. Det stället lär besökas fler gånger. Jag förstår inte att det var sådant drag ute på en torsdag. kanske det som är lill-lördag här? Vi gick förbi ett nyöppnat ställe som spelade typ trance/ techno (vet faktiskt inte skillanden mellan de två) och kön var enorm. Abby försökte få med mig in där, jag sa vänligt men bestämt NEJ. Lovade henne dock att vi kunde besöka det en annan gång.

Idag har det inte hänt så mycket. Har planer på att åka iväg, eller kanske gå, till affären och köpa något. Vet dock inte vad? Salt och vinägerchips hade varit gott. =o)

Nu har jag kommit in i min gamla dygnsrytm igen, vilket innebär ,uppe halva nätterna och sover halva dagarna. Inte bra, jag vet! Idag var jag iallafall iväg in till city och träffade en Au Pair tjej jag inte träffat innan. Jätte trevlig och rolig att hänga med. Vi var och käkade lite thaimat och så visade hon mig runt i stan. Synd att hon ska åka vidare om tre veckor. Alla jag umgås med här åker ju till sommaren, eller vintern blir det ju här. Det känns lite trist. Fast jag får väl fler vänner, hoppas jag.
Jag känner mig väldigt lättad över att slippa köra till mötet idag. Det kommer två andra Au Pair tjejer och plockar upp mig. Tack!
Rätt stolt är jag ändå att jag tog bussen själv till och hem ifrån stan. Eller kanske inte stolt, buss kan väl vem som helt ta, men nöjd är jag. Nu messade precis en av tjejerna så det är bäst jag gör mig klar för att åka iväg... igen. =o)

Idag har jag inte vågar mig ut på vägarna. Jag tänkte först åka iväg och kolla vart skolan och så ligger (Emmelie visade men tänkte se om jag kommer ihåg) men sen orkade jag inte helt enkelt. Har setat vid datorn nästan hela dagen istället. Hade tänkt att gå på en promenad i det fina vädret men så blrv det inte heller. Lagade middag istället, hittills har jag bara ätit mackor och flingor (när ingen annan lagat förståss), blev soppa. Jag gjorde ett litet ihopkok på det jag hittade i skafferiet med lite kryddor från trädgården, eller heter det kryddor? Bladpersilia och Basilika var det iallafall. Det blev gott faktiskt.
Ikväll blir det bio med Åsa vet inte om A-M ska med också. Ska se 17 igen (?) eller vad den nu hette. Blir säkert bar det, låter som en komedi. Får se hur vi kommer dit. Jag passar helst på att köra dit ensam.

Jag oroar mig redan nu över morgondagen. Ska iväg på ett möte och jag vill verkligen inte ta bilen dit. Får en klump i magen när jag tänker på det. Suck! Gillar inte mitt "nya jag" som fegis. Men jag hatar verkligen att köra bil i storstäder, speciellt när jag inte har en aning om vart jag ska. Och det är ju så jävla dåligt skyltat här också. Hamnar väl borta i Wellington eller något. Jobbigt! Ska iväg och fika med en annan Au Pair tjej imorgon. Har inte träffat henne förut så det ska bli spännande. Men då tänker jag faktiskt ta bussen in till stan. Kanske hon vet hur man kan ta sig till mötet kommunalt.


Avslutningsvis vill jag gratta min kära far på namnsdagen också! =o) Han heter Allan och inte Glenn, så nu vet ni det.

När jag väl hade samlat mod till mig för att ge mig ut i trafiken igen så gjorde jag om samma sak igen, körde vilse! Jag skulle åka hem till A-M och hade ritat ut  vilken väg jag skulle köra. Satsade på de större vägarna för att jag tänkte att de skulle vara svårare att illa bort sig på. Men med stora vägar kommer även fler filer, fler bilar och färre småvägar att ta in på OM man tappar bort sig. Jag hamnade långt åt helvete ifrån var jag egentligen skulle! Efter att ha irrat omkring ett tag, kört sönder bilen och blivit nästintill galen körde jag in vid en kiosk. Blygsamt drog jag fram kartan för expediten bakom kassan och frågade om hon kunde hjälpa mig. Där jag var fanns inte ens med på min karta men hon frågade vart jag skulle. Hon förklarade hur jag skulle köra men sedan fick hon telefonen och bad en annan ta över. Båda var indier, den första kvinnan hade jag inga problem med att höra vad hon sa, men den andra! Hon pratade för det första väldigt fort och bröt på indiska av allt hon hävde ur sig förstod jag "motorway", "very easy"... Jo tjena du! Inte såå jävla easy va. Tack och lov han den andra lägga på och skrev ner hur jag skulle köra. Det gick relativt bra efter det. Thank you India!

Hemvägen gick fan så mycket lättare. A-M ritade ut en annan väg till mig, med fler småvägar. Jag stannade till flera gånger för att försäkra mig om att jag var på rätt väg. En liten tabbe gjorde jag och fortsatte på en väg när jag egentligen skulle svängt av. Jag skulle ha svängt ner mot ett trafikljus som jag sedan skulle svänga in höger efter, men vägen jag körde på kom ändå ut på den vägen så det var bara att svänga höger och sedan vänster vid trafiklyset. Istället för två timmars bilfärd, som det tog att köra dit, så var jag hemma på cirka 15 minuter.

Nu vette fan om jag någonsin vågar ge mig ut i trafiken igen. Och jag som ska på möte på torsdag. Tror jag liftar dit fan!

Efter att samlat mod en lång stund tog jag bilnycklarna i högerhanden, larmade huset och begav mig ut mot bilen. Hoppade in på förarsidan till höger, tog några djupa andetag, stoppade i nyckeln och vred om. Backade ut åt vänster och sedad vred om åt höger, la i framåt växeln och körde upp för backen ut från våran gata. Det var inga som helst problem med själva körningen på vänster sida och allt som hör där till. Jag hittade vart jag skulle men hittade ite det jag letade efter. Körde förbi och för långt och fel. Hittade en ny väg till supermarket. Jag parkerade bilen och gick in i 2 dollar affären och köpte lite nödvändiga / onödiga saker, beroende på hur man ser det. So far so good!

Det var någonstans mellan affären och påväg hem, eller vart jag nu tänkte köra, det blev kaos. Jag hamnade åt helt fel håll. Kom bara längre och längre bort hemifrån. Det blev mörkt, jag såg knapt vägskyltarna och jag kände mig mer vilse än någonsin tidigare. Mark (pappan i huset) ringde och skickade sms. Han blev orolig. Jag svarade lugnt att jag var vilse men nog skulle hitta vägen hem. Vet inte hur många timmar jag var ute och snurrade. Mrk ringde och smsade igen. Envisa Moa vägrade fråga om hjälp. Han hade säkert vetat exakt vart jag var och kunnat hjälpa mig hem. Men icke, där satt jag i bilen med regnet ösande ner över rutorna och vindrutetorkarna på full speed. Sakta men sucksesivi kom jag närmare och närmare mina hemtrakter. Törstig, trött, lite smått irriterad, men när jag väl körde upp på uppfarten framför huset kände jag mig väldigt nöjd med mig själv. Kanske inte så lyckat att åka vilse, men jag hittade hem alldeles själv.

Imorgon ska jag kanske göra ett nytt försök, men då ska jag ge mig ut tidigare så det inte blir mörkt. Mörkret förvärrade det för mig big time.

Nu har jag varit här i en vecka och tre dagar. Min vistelse i Nya Zeeland börjar med en semester. Igår kom jag hem ifrån en roadtrip med två andra Au Pair tjejer. Mycket lyckad resa måste jag säga och väldigt roligt / trevligt sällskap. Lite oväntat dock. Nicky skulle egentligen varit borta och jag skulle tagit hand om barnen hela påsklovet. Så blev det inte, och hon och barnen åkte iväg.
Dagen efter Emmelie åkte hem till Sverige åkte jag med Åsa och Anna-Maria upp till Northland. Vi tog state highway 1 och första stoppet blev Sheeps World, där skådade vi de rosa fåren och åt lunch. Andra stoppet blev Whangarei, där sov vi över hos A-Ms värdpappas föräldrar. Vi var in i city och shoppade lite, jag införskaffade en Sponge Bob t-shirt. Dagen därpå tog vi en snabbvisit förbi Whangarei Falls, ett pampigt vattenfall, innan vi senare begav oss upp till Paihia. I Paihia tog vi in på hostlet, Base och när vi dumpat våra prylar så åkte vi ut på vidare äventyr. Vi hamnade i en äventyrs park kallad Action World. En värld uppumpad i luft, typ som en hoppborg, som man kunde göra olika saker i. Där fanns bland annat en klättervägg, balansgång på lina och diverse andra knepiga saker. Min favorit var ett högt torn man klättrade upp i och la sig i en påsliknande sak och åkte ner som i en rutchbana. Kittlade gott i magen det! Självklart så fick jag ju ont i mina handleder efter ett tag så jag kunde inte göra alla sakerna men det var roligt så länge det varade.
På kvällen blev det utgång. Baren på hostlet hade Thirsty Thursday (eller vad de kallade det) och drickat kostade 4 dollar, cirkus 20 kronor. Jag och Åsa hamnade på efterfest i en "stuga", som Å skrev till A-M. Haha!
Inte lika sturska dagen efter begav vi oss vidare norrut, så långt ut norr man faktiskt kan komma i NZ, nämligen till Cape Reinga. Vägarna här är inte under de bästa förhållandena, de är slingrigare och krokigare än vägen mellan Odensala och Knivsta och det är skyltat 100 på dem! Lyckas man hålla en snitthastighet på 70 har man klarat det ganska bra. Naturen är så fantastiskt vacker så det är underbart att få åka igenom den och bara njuta av det man ser. Inga ord kan förklara, så jag tänker inte ens försöka.
Efter vi varit i nordligaste norr begav vi oss neråt igen, vi stannade till på Ninety Mile Beach. Amazing! En strand som sträcker sig så långt ögat kan nå, dock inte 90 mile som man skulle kunna tro av namnet. Kommer inte ihåg hur lång den är faktiskt. När vi var där så kom det några som red längs stranden. AVUNDSJUKA är bara förnamnet på vad jag kände just då. Jag som länge drömt om att få gallopera längs en strandkant, och tänk att få göra det på just den där stranden!

Det blev en lång körväg denna dag och vi stannade för övernattning i Kaikohe. Klockan var ganska mycket, vi var trötta och det var mörkt. Inget hostel fanns det så vi tog in på ett motell. Kommande dag var vi påväg hem och på vägen stannade vi till i Waipoua Forest . Där beskådade vi ett träd som var, jag vet inte hur gammalt, högt som satan och cirka 14 meter i omkrets. Coolt som fan var det!

Hemma i Auckland tvättade vi bilen hemma hos A-M och åkte sedan och handlade tacos. Mumma! Mycket lyckad resa med trevligt avslut vill jag lova. =o)

Ville bara uppdatera er om att jag lever och har det bra. (SOM NI KANSKE KAN SE) Var i Waipu och campade med några nyfunna vänner. Mycket trevlig helg måste jag säga. Lovar att jag ska skriva mer en annan dag. Nu måste jag sova, ska åka till en ö och umgås med "familjen" imorgon. De är redan där så jag och Emmelie tar färjan över vid 12 imorgon.
God natt!

Vill egentligen skriva ett jäääääte långt inlägg, men hinner tyvärr inte. Vill bara säga till min underbara familj och mina fantastiska vänner (+ andra härliga människor jag känner) att jag kommer att sakna er så fruktansvärt mycket och att ni betyder allt för mig. Hur ska jag klara mig utan er? Men vi ses "snart" igen. Ta hand om er, och varandra! Ni alla har en egen speciell plats i mitt hjärta. Älskar er!

Puss hej – ivägflygande tjej. ;o)

Jag har nu rensat ur min garderob. En full sopsäck ska väck. En halvfull med kläder som syrran får ärva / ta om hand tills jag kommer hem igen, däribland två av mina djurgårdströjor. Lite ångest jag fick när jag insåg att jag absolut inte kan ta med mig allt jag vill ta med mig. Skorna har jag också sorterat. En bärkasse full med skor som ska kastas / skänkas till bättre behövande sen har jag ytterligare en halvfull kasse med skor som ska kastas.
Nu har jag en fullproppad reseväska, en meter hög och en halv bred, med bara kläder. Och jag har inte ens packat ner skorna än! Jag kommer aldrig få plats med alla mina saker. Jag har verkligen jätte svårt för att lämna några skor hemma, men jag MÅSTE! Vill verkligen ta med Libanon-bootsen, men tyvärr blir de nog kvar i Sverige, tänker dock INTE kasta dem. Jag älskar verkligen de stövlarna, det syns tyvärr. De har verkligen blivit mina party-stövlar, lite kantstötta, sliten klack och börjar flagna typ. Men jag måste få krama om dem när jag kommer hem igen, så de kan inte kastas. Sedan har jag mina "kärleksbarn" ifrån USA. Har inte använt dem på as länge för de måste klackas om. Men jag kan bli lycklig av att bara titta på dem. Jag verkligen ÄLSKAR dem också, tror märket heter Doll House, hur gulligt är inte bara det liksom?
Hade iallafall tänkt att ta med mig ett par andra favoriter. Mina svart-vita stövlar med lack på tån och bak i hälen. Kanske inte låter så snyggt, men jag  gillar dem.  Tänkte också ta med mina vanliga svart stövlar som man kan ha mer till vardags och även ett par bruna. Sen blir det nog ett par vita och ett par svarta gympadojor och mina svarta tygskor med stjärnor.
Hur allt annat ska få plats har jag inte klurat ut än. Av någon konstig anledning så tar ju alla dessa småsaker, som man tror inte ska ta någon plats alls, en jävla massa plats. Smycken, krämer, smink, duschpartiklar - och andra meningslösa saker. Eller mina smycken är förvisso inte meningslösa, det är ett måste för mig, känner mig naken utan.

Kartonger måste jag ha tag på! Ska packa ner allt som blir kvar hemma så att det inte slängs. Det blir typ böcker, MINA SKIVOR (kärlek), fotografier, de få kläder som blir kvar (ridkläder bl.a), papper och annat koliox. Mina gosedjur kommer behöva en egen kartong, om inte två. Kommer sakna mig stora Nalle. Fast honom behöver Lucifer, som han trampar på den där nallen, han skulle ju bli helt förstörd om jag tog Nalle med mig.

Hoppas min syeteryster gör ett kolage i en liten ram med min kära familj, som hon gjorde när jag flyttade till Norrland, som jag kan ta med till NZ. Kommer sakna dem! Ett år är lång tid och man kommer inte kunna prata i telefonen så ofta. Jag har kommit på att jag ska börja brevväxla med folk. Det är ju helt fantastiskt! Med papper, penna, klistermärken och helst matchande papper och kuvert, gärna lite töntigt. Vem vill bli min brevvän? Finns risk att jag säger upp kontakten om ni inte skickar ett enda litet vykort på ett år medans jag är borta. Bara så att ni vet!

Nu ska jag sova en sväng. Ska passa Abbe imorgon så att hans mamma kan få gå till praktiken och knyta lite blommor. Får passa på att pussa på mina små ögonstenar medans jag kan. Inte för att de gillar att pussas, men det kan man inte alltid ta hänsyn till. Vill jag pussas så gör jag det!

Godnatt-pussar till er alla från - ja, bara mig.

Kom min dam
Kom, kom min dam
Du är min fjäril
Socker bebis






Adam och jag satt och "sjöng" engelska låtar som vi översatte till svenska. 
Det låter sjukt roligt faktiskt. 

Åh bebis, bebis
Åh bebis, bebis

Åh bebis, bebis
Hur skulle jag kunna veta
Att någonting inte stod rätt till
Åh bebis, bebis
Jag skulle inte låtit dig gå
Och nu är du utom synhåll, yeah

Visa mig, hur du vill att det ska vara
Säg mig bebis
För jag måste veta nu, oh för att

Min ensamhet tar död på mig (och jag)
Jag måste erkänna, jag tror fortfarande (tror fortfarande)
När jag inte är med dig förlorar jag förståndet
Ge mig ett tecken
Slå mig bebis en gång till...

Orkar faktiskt inte översätta hela. Jag tror ni vet vilken det är ändå. 
Tänka sig att en så fruktansvärt dålig låt kunde bli en sån hit!
Men kan ni komma på vilken den första låten är då? 
Den var också ganska inne ett tag i början av 2000-talet. 

Come on take a wild guess! ;o)