Mot ljusare tider
Förra inlägget präglades mest av hat och ilska. Det här kommer spegla en annan sida av mig; Lycka och nervositet!
Eftersom det började läcka ut någon slags slemmig gul gegga ur kompresserna på mitt brännsår ringde jag till plastikkirurgin och bokade om min tid, eller snarare bokade en till. Som jag befarade så var det en infektion, inte konstigt att man mått lite sisådär då, men som tur var så följde det mesta äcklet med när syster (Maria) tog av kompresserna. För första gången på en vecka fick jag se mitt sår igen. Det såg faktiskt bättre ut! En annan kirurg än han jag hade innan kom också förbi och tittade hur det såg ut OCH STACK I SÅRET MED EN NÅL! (Det är tidligen något de gör; läkarna.) Ont som fan gjorde det men jag "spelade cool" som vanligt.
– Gjorde det mycket ont när han stack dig sådär med kanylen?, frågade Maria.
– Jag har ju känt på nålar i huden förut, sa jag och pekade på en av mina tatueringar, och betydligt måga fler samtidigt. Sju användes när den gjordes. Fast, de va ju mycket mindre, skrattade jag. Sjuksystern och doktorn också.
Jag har lyckats få samma sjuksyster varje gång jag varit in. Hon är verkligen jätte bra, trevlig och rolig. Hon har någon norrländsk dialekt, är hästintresserad och har varit på Nya Zeeland. Tre bra saker i mina ögon. Vi har skojat och pratat om allt möjligt när vi träffats. Hoppas verkligen att hon är där på onsdag också. Jag som typ hatar sjukhus längtar nästan att få åka dit ock träffa henne. Haha, knäppt, jag vet.
Vi pratade om Nya Zeeland och hur det skulle bli med min resa dit. Eftersom jag inte kommer behöva transplantera någon hud och såret ser ut att läka bra så sa Maria, med stöd av doktorn, att jag kunde åka som planerat. Eller egentligen vågade hon inte säga definitivt att jag kunde åka. Men vi diskuterade lite om att det finns ju faktiskt sjukvård i NZ också och att såret såg ut att läka bra och att det bästa vore egentligen om jag kunde linda om det själv. Så det visar sig nu på onsdag om det ser ännu bättre ut och på fredag ska jag ju träffa "snygg"-doktorn igen.
Så lycklig jag blev när Maria sa att jag skulle åka som planerat! Jag skuttade nästan iväg i sjukhuskorridorerna. Nu har jag fixat med mitt visum och pratat med pappa om biljett. Gaah! Fatta att jag kanske åker på måndag. Idag var jag och inhandlade lite pressenter till "min familj". Shoppade även massor med kläder för pressentkortet jag fick i julas. Jag är så glad nu fast samtidigt väldigt nervös, eller kommer iallafall att bli det snart.
Håll i hatten kompisar, jag är på gång! =oD
Eftersom det började läcka ut någon slags slemmig gul gegga ur kompresserna på mitt brännsår ringde jag till plastikkirurgin och bokade om min tid, eller snarare bokade en till. Som jag befarade så var det en infektion, inte konstigt att man mått lite sisådär då, men som tur var så följde det mesta äcklet med när syster (Maria) tog av kompresserna. För första gången på en vecka fick jag se mitt sår igen. Det såg faktiskt bättre ut! En annan kirurg än han jag hade innan kom också förbi och tittade hur det såg ut OCH STACK I SÅRET MED EN NÅL! (Det är tidligen något de gör; läkarna.) Ont som fan gjorde det men jag "spelade cool" som vanligt.
– Gjorde det mycket ont när han stack dig sådär med kanylen?, frågade Maria.
– Jag har ju känt på nålar i huden förut, sa jag och pekade på en av mina tatueringar, och betydligt måga fler samtidigt. Sju användes när den gjordes. Fast, de va ju mycket mindre, skrattade jag. Sjuksystern och doktorn också.
Jag har lyckats få samma sjuksyster varje gång jag varit in. Hon är verkligen jätte bra, trevlig och rolig. Hon har någon norrländsk dialekt, är hästintresserad och har varit på Nya Zeeland. Tre bra saker i mina ögon. Vi har skojat och pratat om allt möjligt när vi träffats. Hoppas verkligen att hon är där på onsdag också. Jag som typ hatar sjukhus längtar nästan att få åka dit ock träffa henne. Haha, knäppt, jag vet.
Vi pratade om Nya Zeeland och hur det skulle bli med min resa dit. Eftersom jag inte kommer behöva transplantera någon hud och såret ser ut att läka bra så sa Maria, med stöd av doktorn, att jag kunde åka som planerat. Eller egentligen vågade hon inte säga definitivt att jag kunde åka. Men vi diskuterade lite om att det finns ju faktiskt sjukvård i NZ också och att såret såg ut att läka bra och att det bästa vore egentligen om jag kunde linda om det själv. Så det visar sig nu på onsdag om det ser ännu bättre ut och på fredag ska jag ju träffa "snygg"-doktorn igen.
Så lycklig jag blev när Maria sa att jag skulle åka som planerat! Jag skuttade nästan iväg i sjukhuskorridorerna. Nu har jag fixat med mitt visum och pratat med pappa om biljett. Gaah! Fatta att jag kanske åker på måndag. Idag var jag och inhandlade lite pressenter till "min familj". Shoppade även massor med kläder för pressentkortet jag fick i julas. Jag är så glad nu fast samtidigt väldigt nervös, eller kommer iallafall att bli det snart.
Håll i hatten kompisar, jag är på gång! =oD
Hat & ilska
Jag är så jävla arg och ledsen över det som hänt. Det har verkligen förstört för mig. Och jag blir tokig på att inte veta hur det blir med min resa. Jag hatar verkligen mig själv just nu! Jag kan inte slappna av en enda liten stund, konstant går jag och oroar mig. Min bil blir inte såld, jag vet inte när jag kan åka till NZ, visumet hade jag totalt glömt bort att fixa, mitt ben kliar, svider och värker konstant. Det läcker ut någon slags sårvätska som inte bara ser vidrigt ut utan även luktar gammal död hund. Jag mår verkligen psykiskt dåligt och tyvärr går det ut över folket i min omgivning. Jag är grinig, lätt irriterad och allmänt disträ. När jag tänker på hur jag beter mig vissa stunder får jag så sjukt dåligt samvete så jag knappt kan andas. Sitter typ och hyperventilerar.
Mest ledsen är jag över att jag har bråkat med min kära far två gånger denna vecka. Eller nu sist bråkade vi inte utan jag skrämde väl mer eller mindre iväg honom. Och nu sitter jag här och gråter för det. Han är ju den sista jag vill bråka med eller vara otrevlig emot. Han som verkligen hjälper mig med allt!
Förlåt pappa för att jag beter mig som en äcklig jävla bortskämd snorunge. =o( Det är inte meningen att vara så grinig och jag vill absolut inte att det ska gå ut över dig. Jag mår bara så jävla dåligt, men det är ingen ursäkt.
Förlåt!
Mest ledsen är jag över att jag har bråkat med min kära far två gånger denna vecka. Eller nu sist bråkade vi inte utan jag skrämde väl mer eller mindre iväg honom. Och nu sitter jag här och gråter för det. Han är ju den sista jag vill bråka med eller vara otrevlig emot. Han som verkligen hjälper mig med allt!
Förlåt pappa för att jag beter mig som en äcklig jävla bortskämd snorunge. =o( Det är inte meningen att vara så grinig och jag vill absolut inte att det ska gå ut över dig. Jag mår bara så jävla dåligt, men det är ingen ursäkt.
Förlåt!
Värre än jag trodde!
Min brännskada är av andra graden och jag borde egentligen åkt in med det direkt när det hände. Istället sov jag en natt och gick omkring med såret öppet en dag. Inte förrän mamma och resten av familjen kom hem vid 22 tiden funderade jag på att göra någonting åt saken. Det var iförsig inte förrän då det började göra riktigt ont. Smärtan blev liksom outhärdlig. Jag började läsa på nätet och mamma ringde sjukvårdsupplysningen. På nätet stod det att om en brännskada var större än en handflata skulle man åka in. Det är min plus lite småsår här och där. Jag ville mer åka in för att få någonting smärtstillande.
Jonas skjutsade mig till Akademiska i Uppsala och på akuten frågade de också mig varför jag inte kommit tidigare.
Väl inne hos doktorn så pickade han först på mitt sår med ett uppböjt gem. AJ! Han skulle tydligen kolla om jag hade kännsel. Svar JA! Fan vad ont det gjorde. Såret blev tvättat och omlagt. Doktorn klippte även bort en blåsa som spruckit och rev bort lite annan hud runt såren. Sjuksystern som lindade mitt ben var inte så jätte duktig. Jag såg ut som en mumie ungefär. Och efter att ha sovit med det såg det ännu värre ut.
Fick en remiss till plastikkirurgin och dagen efter var jag där. När sjuksystern började prata om transplantation och grejer blev jag lite orolig. Hoppas de förstår att jag inte har tid för sådant, ska ju faktiskt till Nya Zeeland. Kirurgen som tittade på såret (och för övrigt var as snygg!) sa att det såg bra ut. Så hoppas verkligen att det här inte kommer att skjuta på min resa. Han stack mig för övrigt med en nål i hela såret. Och jag som tyckte den andra var dum som petade med ett stålgem. Nu har jag någon specialgrej på såren och bandage plus en "strumpa" över det. Jag lindade om bandaget idag och det har läckt igenom värska. Inte så charmigt! Ont som fan gör det också till och från. Var in på apoteket och köpte några dunder värktabletter fast de verkar ju bara hjälpa lite som de vill. Helt matt har jag varit också, tror jag kanske haft lite feber. Kan vara för tabletterna eller så har det något samband med brännskadan. Ska på återbesök på fredag. Då ska någon skjuksköterska kolla på såret och linda om och fredagen efter den ska jag träffa kirurgen igen.
Min bil blev klar igår, äntligen. Camilla skjutsade mig till Vallentuna idag så jag kunde hämta den. Så jävla schyssta de är på den där verkstaden. Min kompis känner ägaren så jag fick verkligen ett kompispris. De tog inte ens betalt för själva jobbet. Han fixade tillochmed saker vi inte ens pratat om, som mitt centrallås till exempel. Nu ska jag "bara" se till att få den såld också. Imorgon ska den tvättas, städas och fotograferas. Hur jag nu ska orka det. Idag däckade jag på Angelicas soffa när jag var där och hälsade på. Men jag får väl knapra i mig dubbel dos av värktabletterna, bita ihop och drömma och NZ. Fan vad jag är orolig att det här med såret ska förstöra min resa, det är nästan så jag börjar gråta när jag tänker på det.
Imorgon är en annan dag och förhoppningsvis en bättre sådan. Hoppas bara att jag kan få sova i natt. Natten som var vaknade jag faktiskt av smärta och kunde inte somna om på ett bra tag. Hatar när det händer!
Jonas skjutsade mig till Akademiska i Uppsala och på akuten frågade de också mig varför jag inte kommit tidigare.
Väl inne hos doktorn så pickade han först på mitt sår med ett uppböjt gem. AJ! Han skulle tydligen kolla om jag hade kännsel. Svar JA! Fan vad ont det gjorde. Såret blev tvättat och omlagt. Doktorn klippte även bort en blåsa som spruckit och rev bort lite annan hud runt såren. Sjuksystern som lindade mitt ben var inte så jätte duktig. Jag såg ut som en mumie ungefär. Och efter att ha sovit med det såg det ännu värre ut.
Fick en remiss till plastikkirurgin och dagen efter var jag där. När sjuksystern började prata om transplantation och grejer blev jag lite orolig. Hoppas de förstår att jag inte har tid för sådant, ska ju faktiskt till Nya Zeeland. Kirurgen som tittade på såret (och för övrigt var as snygg!) sa att det såg bra ut. Så hoppas verkligen att det här inte kommer att skjuta på min resa. Han stack mig för övrigt med en nål i hela såret. Och jag som tyckte den andra var dum som petade med ett stålgem. Nu har jag någon specialgrej på såren och bandage plus en "strumpa" över det. Jag lindade om bandaget idag och det har läckt igenom värska. Inte så charmigt! Ont som fan gör det också till och från. Var in på apoteket och köpte några dunder värktabletter fast de verkar ju bara hjälpa lite som de vill. Helt matt har jag varit också, tror jag kanske haft lite feber. Kan vara för tabletterna eller så har det något samband med brännskadan. Ska på återbesök på fredag. Då ska någon skjuksköterska kolla på såret och linda om och fredagen efter den ska jag träffa kirurgen igen.
Min bil blev klar igår, äntligen. Camilla skjutsade mig till Vallentuna idag så jag kunde hämta den. Så jävla schyssta de är på den där verkstaden. Min kompis känner ägaren så jag fick verkligen ett kompispris. De tog inte ens betalt för själva jobbet. Han fixade tillochmed saker vi inte ens pratat om, som mitt centrallås till exempel. Nu ska jag "bara" se till att få den såld också. Imorgon ska den tvättas, städas och fotograferas. Hur jag nu ska orka det. Idag däckade jag på Angelicas soffa när jag var där och hälsade på. Men jag får väl knapra i mig dubbel dos av värktabletterna, bita ihop och drömma och NZ. Fan vad jag är orolig att det här med såret ska förstöra min resa, det är nästan så jag börjar gråta när jag tänker på det.
Imorgon är en annan dag och förhoppningsvis en bättre sådan. Hoppas bara att jag kan få sova i natt. Natten som var vaknade jag faktiskt av smärta och kunde inte somna om på ett bra tag. Hatar när det händer!
Brännskadad!
Hallicks 25-års fest var lyckad igår. Det var jätte kul att träffa alla man inte sett på ett tag, speciellt nu när jag snart ska åka också. Mindre kul var det dock att jag brännde mig rejält på benet. Råkade ramla in i en tunna som det endades i. Eller jag ramlade ju inte ner i tunnan men hamnade med högerbenet utanpå den. Nylånstrumpbyxan smälde in i benet. INTE SKÖNT! Fast jag tror jag lyckades dra bort det mesta. Nu är det ett stort köttsår som gör fruktansvärt ont. Det värker i hela benet och det sticker hela tiden och så sticker det till lite extra mycket då och då. Antar att det är sådant man får stå ut med om man har klackar på sig, det är halt ute och man har alkohol i blodet. Vill dock bara påpeka att jag var inte så full som man kanske kan tro att jag var, det var mer en olyckshändelse i ett samband av de tre sakerna, jag tidigare skrev, tillsammans.
Tänkte först lägga upp en bild men det är inte fräscht alltså. Tycker ni kan tycka lite synd om mig ändå.
Tänkte först lägga upp en bild men det är inte fräscht alltså. Tycker ni kan tycka lite synd om mig ändå.
Ett kärt återseende!
Han är tillbaka! Jag kan inte beskriva hur lycklig jag är över det. Vet inte hur många av er som läser min blogg vet historien om Manolo, men jag kan ta det lite kort.
Manolo är en spansk gatuhund. Han kom hit genom organisationen Julie Rescue. Min kompis mamma, Ewa, har jourhem för en del av hundarna när de kommer till Sverige. Manolo var en av dem som bodde där. Jag var där en dag och fick se honom. Det sa bara klick! jag blev förälskad, inte minst i hans charmiga underbett. Jag lånade med mig Manolo hem och efter en tid bestämde jag mig för att jag ville ha honom för alltid. Jag köpte honom och han blev min. Svårigheten var att Manolo tyckte om mig lite för mycket, han ville inte vara med någon annan än mig och det gick inte att lämna honom ensam. Efter en tids försök att vänja honom, insåg jag att det inte gick. Med stor sorg i mitt hjärta var jag helt enkelt tvungen att lämna ifrån mig honom. han flyttade till ett nytt hem i Norrtälje. Efter en tid där kunde de tyvärr inte heller ha honom kvar. Alla tänkte att den stackars hunden kan inte flytta till ytterligare ett nytt hem.
Ewa kom här som en räddande ängel. Hon sa att Manolo kunde få bo hos henne permanent, om han kastreredes.
Så nu bor min lilla kärlek hos Ewa. Jag var där idag och hälsade på. Det var helt underbart att få se honom igen. Han kände igen mig och blev helt till sig av lycka. Han hoppade upp i min famn precis som förut. Jag var dock lite orolig att han skulle bli sådär fäst igen, och han visade vissa tendenser till det, men det gick så bra så. Han ville vara i mitt knä väldigt mycket och kom fram till mig flera gånger och hoppade upp på mig när jag stod upp. Det sköna var att se att han även kunde gå fram till andra och sitta vid dem. Och när jag och Camilla gick upp och han fick stanna nere verkade det inte vara någonting som bekymmrade honom. När jag sedan skulle åka hem så var det inga problem.
Det känns så himla skönt. Jag och Manolo kan träffas utan några hard feelings. Jag har verkligen saknat honom vissa stunder och funderat mycket på hur han har det. Nu vet jag att han har det väldigt bra, varje dag!
Välkommen tillbaka mi amor.
Kan man annat än älska Astrids karaktärer?
Ensamt i helgen
Blir ensam hela helgen. Resten av familjen (som bor under samma tak) åker upp till Sundsvall. Lillebror har cup tror jag, någonting med hockeyn iallafall. Jag hade gärna velat följa med och hade även planer på att göra det. Men eftersom det fanns förslag på att åka den 23de till NZ så hade det blivit lite tight om tid. Och nu när jag inte ska det så är jag sjuk istället. Så jävla typiskt. Kan faktiskt sakna Sundsvall, och när jag säger Sundsvall menar jag gifvetvis med omnejd så som Fränsta, ibland. Hade varit jätte roligt att åka upp faktiskt. Wings ska ju spela på Eon Arena i Timrå. Där har jag också ett trevligt minne ifrån, förutom att jag stod i Timråklackan, och nej jag vill inte prata om det. Familjen ska på på Scandic inne i stan också, därifrån har jag ett av de bästa minnena i mitt liv. Det var en fantastisk kväll. Ja många härliga minnen har man som sagt där uppifrån. Det finns en viss långhårig man med klyven tunga som fortfarande dyker upp i min hjärna ibland. Han kom in i mitt liv precis i rättan tid men ändå så fel. Vem vet vad som hänt annars?
Nå väl det var då det. Nu är nu och jag har en hel helg framför mig att spendera för mig själv.
Nå väl det var då det. Nu är nu och jag har en hel helg framför mig att spendera för mig själv.
Obehaglig känsla
För en stund sedan vaknade jag av en jävligt obehglig känsla, jag kunde inte andas ordentligt. Nu sitter jag här och har tagit både Bricanyl och Pulmicort (astma medicin) och det hjälper inte. Det känns jätte jobbigt att varje andetag känns så ansträngande och så är det ju hostan på det och även nästäppa nu. Jag som hade hoppats på att det skulle blivit bättre nu till slutet av veckan så jag kunde jobba imorgon. Det kommer nog inte hända. Varje andetag känns ansträngande och när jag hostar känns det nästan som att jag ska tuppa av. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Ska nog knata upp och ta mig en rejäl dos hostmedicin, en skvätt aloevera och så ska jag ta resten av tabletterna jag fick förut när jag hade problem med förkylningsastma.
Tack O.C
Har totalt kärat ner mig i den här låten, igen. Vet att jag letade efter den som en tok sist jag hörde den då jag kollade på O.C. Och igår såg jag det avsnittet där den är med igen. Och jag hittade den! O.C har för övrigt väldigt bra låter med i sina avsnitt.
Lyssna och njut!
Lyssna och njut!
For The Widows In Paradise, For The Fatherless In Ypsilanti
Skavsår i halsen
Jag blir galen snart! Den här jävla hostan ger sig ju aldrig. Jag vet inte hur mycket hostmedicin jag klunkat i mig nu. Känns som att jag börjar få skavsår i halsen så snart hostar jag väl blod också. Ligger i sängen helt genomsvettig, lär inte lukta hallontårta direkt. Fast det är inte mitt största bekymmer känner jag och eftersom jag ligger här alldeles alena så är det ingen annans heller. Själv har jag fullt upp med att försöka andas. Och nu har Marissa dött också. Lika tragiskt varje gång.
Nej allstå, jag måste gå och ta mer medicin jag orkar inte med det här!
Nej allstå, jag måste gå och ta mer medicin jag orkar inte med det här!
4,5,6
Det har varit lite struligt käns det som på sista tiden. Jag vet inte hur många förslag på datum jag fått till NZ vid det här laget. Men jag antar att det sista budet är 4-6 april. Så ni som fått höra att jag drar redan den 23, det kommer alltså inte bli så. Det känns lite jobbigt att behöva ställa om sig hela tiden, fast jag antar att det är bättre om jag har lite mer tid på mig för att ordna upp allt. Min bill till exempel. Har inte hört ett ljud om den sedan jag lämnade in den på verkstaden. Hoppas den finns kvar!
Jag ser verkligen framemot att åka men som jag sa så känns det lite jobbigt att tänka om hel tiden. Jag längtar verkligen efter att få träffa familjen.
För övrigt så händer det inte så mycket. Jag har blivit tok förkyld. Ligger i min säng, hostar så det känns som huvudet ska sprängas sart, tittar på O.C (igen) och tycker mest synd om mig själv. Snart är jag inne på ansnittet då Marissa dör, vet inte riktigt om jag är redo för det än. Geek, I know! Men ibland är det skönt att leva sig in i någon annas kompilcerade och helt galna liv och koppla bort sina egna bekymmer. Jag vet att det inte är på riktigt och att Marissa egentligen heter Mischa Barton och att hon inte dör på riktigt. Although jag är inte redo att ta farväl av hennes karaktär än. Töntigt jag vet, lika töntigt som att jag redan nu slänger in enkelska ord i mina meningar. But hey, I just try to get used to it.
Jag ser verkligen framemot att åka men som jag sa så känns det lite jobbigt att tänka om hel tiden. Jag längtar verkligen efter att få träffa familjen.
För övrigt så händer det inte så mycket. Jag har blivit tok förkyld. Ligger i min säng, hostar så det känns som huvudet ska sprängas sart, tittar på O.C (igen) och tycker mest synd om mig själv. Snart är jag inne på ansnittet då Marissa dör, vet inte riktigt om jag är redo för det än. Geek, I know! Men ibland är det skönt att leva sig in i någon annas kompilcerade och helt galna liv och koppla bort sina egna bekymmer. Jag vet att det inte är på riktigt och att Marissa egentligen heter Mischa Barton och att hon inte dör på riktigt. Although jag är inte redo att ta farväl av hennes karaktär än. Töntigt jag vet, lika töntigt som att jag redan nu slänger in enkelska ord i mina meningar. But hey, I just try to get used to it.
Lycka!
Ååh vad roligt! Jag pratade nyss med mamman i den nya zeeländska familj jag ska bo hos. Fick även prata med den lilla flickan i familjen. Så söööt! Jag vill åka nu, nu, nu! Åh vad jag längtar. Fick värsta lyckoruset efter jag pratat med dem.
På G
Allt är nästan klart nu! Jag vet vilken famil jag ska vara hos och mamman ska ringa mig ikväll. Känner att det börjar bli lite stressigt nu. Hoppas verkligen att jag hinner få min bil såld. Men det återstår att se måste ju bli klar i verkstaden först. Annars har jag nog det mesta under kontroll. Alla papper är klara så det är bara visumet kvar. Tänk att jag åker snart!
Upp och ner
Vilken intensiv dag det varit idag. Vet inte vart jag ska börja, men tar det väl i tidsperspektiv då.
Åkte med mamma tidigt på morgonen eftersom min bil är kvar på verkstaden. Jag var på hotellet vid 7.30, laddade nyckelkortet och gick upp till gymmet. Kors i taket säger jag bara, jag som inte satt min fot på gymmet på jag vet inte hur länge. Jag bestämde mig för att det fick räcka med lite cykling, Ställde in tiden på 40 minuter och jävlar vad jag trampade, trodde nästan att jag skulle tuppa av. När tiden var avslutad hade jag cyklat 11 kilometer och gjort av med cirka 250 kalorier. En dusch på det och sen in i solariumet. Lite nöjd var jag med mig själv när jag kom ner till jobbet med rosenröda kinder.
Jag jobbade på som jag skulle under dagen och det gick relativt smärtfritt. Förutom att jag blev djupt besviken på Magnums nya DYRA glass, mycket mindre än original Magnum glassarna och äcklig. Plus att alla kalorier jag kämpat med tidigare på morgonen kom tillbaka genom att bara äta den glassen!
När alla andra på min avdelning gått hem började problemen. Mitt kort laddades ur och det gick inte att ladda om. På mitt jobb behöver man nyckelkortet för att överhuvudtaget kunna röra sig på hotellet. Det går till allt: Houskeeping (tvättstugan/kontoret där vi håller till), vårt fikarum, där jag för övrigt låst in min väska, omklädningsrummet, hissen, ja man behöver det för att till och med kunna lämna hotellet. Jag fick ta en städnyckel istället problemet med dem är att de har inte samma tillgångar som våra kort, jag kommer till exempel inte in i omklädningsrummet eller fikarummet med den nyckeln. Efter mycket om och men fixade det sig på ett annat sätt orkar inte gå in på detalj, och det är relativt ointressant också, men det fixade sig med hjälp av en makapär man kopplar in i dörrlåset och kan låsa upp på så vis.
Under dagen fick jag även veta att han på verkstaden varit och besiktat min bil. Inga glada nyheter där inte. Tre fel som måste åtgärdas och det skulle tydligen gå på 5000 kronor. Pengar jag inte har. Något deppad kan man säga att jag blev. Nu vet jag inte hur jag ska göra med bilen. Får väl sälja den som den är och hoppas på att jag kan få några sketna korvören för den. Det var en stor besvikelse!
Till råga på allt så får jag veta att min pappa legat på akuten idag! Han hade trillat ner från en stege på jobbet och slagit i huvudet. Riktigt otäckt. Ska ringa honom senare och se hur det är med honom, men mamma pratar ju i telefonen!
Väl hemma så fick jag iallafall två glada överraskningar. Mitt internationella körkort! Så nu kan jag köra i Nya Zeeland och Australien (om jag nu bestämmer mig för att åka dit sen). Tror även att jag skrev med USA på lappen. Man vet ju aldrig vart man hamnar. Det blev jag sjukt glad över. Och så fick jag hem utdrag ur belastningsregistret. Fläckfri som man är så hade de inget att skriva om mig.
Ja, en riktigt hektisk dag kan jag bara säga. Håll alla tummar och tår för mig nu! På lördag är det hälsokontroll, vill inte ha några fler tråkiga nyheter.
Tack tjejor!
Träffade gamla tjejligan (en del av den iallafall) ifrån gymnasiet igår. Det var inflyttningsfest hos Akalla-Cicci som numera bor i Sollentuna, men what ever, för mig kommer hon förbli Akalla för all framtid. Haha! Var riktigt kul att se dem igen och även om det var ett år sen sist (förra gången Cicci hade inflyttningsfest!) vi sågs så är det som att det inte gått en dag sen sist, inte stelt eller vanliga trevliga hälsningsfraser. Rakt på sak bara! Det tycker jag är så skönt, det måste ju vara ett bevis på att man är så pass bra vänner så att det inte spelar någon roll hur lång tid det går emellan man träffas. Man vet vart man har varandra ändå. Anna var där med sin bebbe också. Så kul att äntligen få se henne. Jätte söt liten flicka är hon, och pigg och närvarande på ett helt annat sätt en bäbisar brukar. Måste se till att ses igen innan jag åker, skulle vara kul om alla var med då.
Tack Cicci för en toppen bra fest! Och tack Emmy och Sussie för det "äckliga" vinet. ;o) Även tack till alla ni andra som var där och bidrog till en hel lyckad kväll. =o)
Tack Cicci för en toppen bra fest! Och tack Emmy och Sussie för det "äckliga" vinet. ;o) Även tack till alla ni andra som var där och bidrog till en hel lyckad kväll. =o)
Fasa
I dag hände det någonting på jobbet som jag fasat över så många gånger att det ska hända mig. En kollega hittade en död man inne i ett rum. Fy fan vad hemskt! Usch, jag kommer inte kunna gå in i det där rummet utan att tänka på det i fortsättningen. Obehagligt tycker jag att det är. Nu ska jag försöka sova, utan att drömma om döda gubbar.
Natt!
Natt!
Utgifter
Fan i havet! Ringde nyss för att boka tid för hälsokontroll. Från 1000 upp till 2000 kronor kommer det att kosta. JAG VILL GRÅTA! Det är pengar jag inte har. Jaha, hjärnan går på högvarv. Hur ska jag få in de pengarna då? Tigga på gatan, råna en bank, ta ett telefonlån? Jag sa det till mamma igår, att jag kan ju ta ett telefonlån, jag lämnar ju ändå landet sen så kan de ju skicka ut sina inkasso och vad det nu är för papper som kommer efter det. Mamma tyckte inte att det var någon bra idé.
Ingen som har ett välbetalt svartjobb åt mig? Streetan är INGET alternativ. Så inga dumma förslag tack!
Nu lyssnar jag på arabisk musik och flyr iväg i tankarna. En kväll på Barometer, dricker Almaza och chejkar på höfterna. Ååh, minnen! Lycka, folk, LIVET!
Ingen som har ett välbetalt svartjobb åt mig? Streetan är INGET alternativ. Så inga dumma förslag tack!
Nu lyssnar jag på arabisk musik och flyr iväg i tankarna. En kväll på Barometer, dricker Almaza och chejkar på höfterna. Ååh, minnen! Lycka, folk, LIVET!
TJOCKIS
Ja, det kan man verkligen säga. Tjock är precis det jag är. Var iväg till Väsby centrum med Angelica idag för att shoppa upp mina pressentkort. Jo, men tjena. De hade ingen ko-sice på New Yorker. Det fick bli ett par skor och en klocka istället. Fy fan vad jag inte är nöjd med mig själv nu. Sedan gick vi till Gina och butiken i Väsby är ju helt väredlös, de hade typ inte någonting där. Nej, nu får jag väl sluta äta på två veckor och göra ett nytt försök till shopping på Gina Tricot i Kista gallerian istället. Blev glad när jag kom hem iallafall och upptäckte att det gick att starta min bil igen. Den är en liten undermaskin min pärla. Men jag måste ändå göra mig av med henne. Det är ju de pengarna som är min biljett till NZ. Det är dock en stor börda som hänger på mina axlar. Vet inte hur jag ska göra med besiktningen. Bilen går nog med all säkerhet igenom men jag har ju ett jävla sommardäck på höger bak och jag har verkligen inte råd att köpa ett däck. Låter kanske fattigt, och det är jag också. Men säljer jag bilen innan besiktning så får jag säkert inte ut lika mycket pengar som jag får annars.
Ja, det är ett dilemma det där. Och det tynger mig så fruktansvärt mycket. Jag får verkligen ångest när jag tänker på min bil och vad jag ska göra med den.
Jag och mamma sak iväg på Aloevera visning i Sumpan snart. Åh, vad jag kan sakna Sumpan ibland, eller minnen därifrån iallafall. Shit, jag blir tårögd bara jag tänker på det. Mormor och morfar, Lötsjön, ankorna (fastän jag idag inte tycker om fåglas så tyckte jag det var roligt att mata dem när jag var liten), kina restaurangen och mormor och morfars lägenhet. Jag saknar det faktiskt och nu när jag tänker på det, och får tillbaka bilder och lukter i huvudet, saknar jag det ännu mer.
Nej, måste sluta skriva nu innan jag börjar gråta. Mesigt; jag vet, men jag är en mes ibland. Och en tjockis!
Ja, det är ett dilemma det där. Och det tynger mig så fruktansvärt mycket. Jag får verkligen ångest när jag tänker på min bil och vad jag ska göra med den.
Jag och mamma sak iväg på Aloevera visning i Sumpan snart. Åh, vad jag kan sakna Sumpan ibland, eller minnen därifrån iallafall. Shit, jag blir tårögd bara jag tänker på det. Mormor och morfar, Lötsjön, ankorna (fastän jag idag inte tycker om fåglas så tyckte jag det var roligt att mata dem när jag var liten), kina restaurangen och mormor och morfars lägenhet. Jag saknar det faktiskt och nu när jag tänker på det, och får tillbaka bilder och lukter i huvudet, saknar jag det ännu mer.
Nej, måste sluta skriva nu innan jag börjar gråta. Mesigt; jag vet, men jag är en mes ibland. Och en tjockis!
It went well
Har nu varit på min intervju. Det gick bra. Känder bra iallafall och hon som intervjuade mig verkade nöjd. Nu är jag hemma hos pappa, som precis är påväg för att hämta mat från Valsta vedugn och grill. Dom har så sjukt goda pizzor där, jag beställde dock en kycklingsallad som också är extremt god.
Nu har jag även fyllt i pappret som ska skickas till Rikspolisstyrelsen, eller ifyllt var det ju redan men jag har lagt det i kuvert, skrivit adress och satt på frimärken. Har även betalat in via internet så nu ska brevet bara läggas på lådan.
Nepp nu ska här koffas sallad!
Intervju, fest, polisen
Sämst jag varit på att skriva och ändå har jag tänkt på massor som jag skulle skriva om, det är dock väldigt avlägset nu så jag struntar i det. Vad är på gång då? Jo, imorgon är det intervju. Jag ska träffa en tjej på Münchenbryggeriet för en intervju till Nya Zeeland. Lite nervös är jag allt, fastän det har lugnat sig lite sedan jag pratat med en Au Pair tjej som sa att jag skulle ta det med en nypa salt. Intervjuen är på engelska, kommer nog kännas lite underligt att första prata sevanska när vi pressenterar oss och så och sedan börja prata på engelska när själva intervjun drar igång. Men det kommer gå bra tror jag.
I helgen blev det ett jävla festande. Hamnade på Etage i Uppsala av någon konstig anledning. Haha! Jag som näst intill sov på soffan och så skulle jag bara ner och lägga mig i sängen. Men självklart så hamnade jag istället framför datorn och började prata med min käre vän Adam. Jag skyller allt på honom förresten. Ute på krogen träffade vi Johan och hans band. Sedan fick vi skjuts hem med Kalle som hade varit och plockat upp lillebror (Stefan) och hans konstiga kompis, som jag för övrigt tror jag började tjafsa med. Och i lördags var jag på Honkens 30-årsfest. Den var riktigt lyckad tycker jag. Efter det skulle vi ut i Märsta, men syster och Thomas ångrade sig och åkte hem. Jag tappade bort Angelica och de andra. Så ringde min vän Walid som jag hängde med istället. Vi gick till Corner där det var smackat med folk. Jag ledsnade relativt fort så vi drog därifrån. Jag fick sova över hos honom och på morgonen åt jag liknande mat som jag åt i Libanon och Palestina. Arabiskt med andra ord. Lite nostalgisk man blev då. Vitt typ pitabröd som man plockade maten med och så doppa i... Kommer inte ihåg vad det heter, men vi åt ofta sådant bröd till frukost i Libanon när vi skulle iväg på diverse shower eller träningar. Antingen kunde man få brödet med smält ost på eller med de här fröna som jag inte kommer ihåg namnet på. Arabisk musik spelades förståss också. Tills jag tog mig friheten och bytte till "Hej Clown" med Jan Malmsjö. Walid gillade inte den låten. Konstigt! Haha...
Måste fixa mina papper från polisen. De vill ha utdrag från bråttsregistret, för jobbet i NZ, så ska väl ta och ordna med det. Annars händer det väl inte så mycket. Ska väl försöka bli av med min bil. Vill du köpa? Så ska jag sälja lite andra saker också.
Nej nu ska jag kolla på Twilight! Har fixat den till min dator nu. Hoppas den är så bra som jag minns den. Jag hatar när man kommer ihåg en film som bra och när man kollar på den igen så tänker man att den inte va så bra som man trodde första gången. Trist när det händer.
God natt mina kära vänner (och ni andra också)!
I helgen blev det ett jävla festande. Hamnade på Etage i Uppsala av någon konstig anledning. Haha! Jag som näst intill sov på soffan och så skulle jag bara ner och lägga mig i sängen. Men självklart så hamnade jag istället framför datorn och började prata med min käre vän Adam. Jag skyller allt på honom förresten. Ute på krogen träffade vi Johan och hans band. Sedan fick vi skjuts hem med Kalle som hade varit och plockat upp lillebror (Stefan) och hans konstiga kompis, som jag för övrigt tror jag började tjafsa med. Och i lördags var jag på Honkens 30-årsfest. Den var riktigt lyckad tycker jag. Efter det skulle vi ut i Märsta, men syster och Thomas ångrade sig och åkte hem. Jag tappade bort Angelica och de andra. Så ringde min vän Walid som jag hängde med istället. Vi gick till Corner där det var smackat med folk. Jag ledsnade relativt fort så vi drog därifrån. Jag fick sova över hos honom och på morgonen åt jag liknande mat som jag åt i Libanon och Palestina. Arabiskt med andra ord. Lite nostalgisk man blev då. Vitt typ pitabröd som man plockade maten med och så doppa i... Kommer inte ihåg vad det heter, men vi åt ofta sådant bröd till frukost i Libanon när vi skulle iväg på diverse shower eller träningar. Antingen kunde man få brödet med smält ost på eller med de här fröna som jag inte kommer ihåg namnet på. Arabisk musik spelades förståss också. Tills jag tog mig friheten och bytte till "Hej Clown" med Jan Malmsjö. Walid gillade inte den låten. Konstigt! Haha...
Måste fixa mina papper från polisen. De vill ha utdrag från bråttsregistret, för jobbet i NZ, så ska väl ta och ordna med det. Annars händer det väl inte så mycket. Ska väl försöka bli av med min bil. Vill du köpa? Så ska jag sälja lite andra saker också.
Nej nu ska jag kolla på Twilight! Har fixat den till min dator nu. Hoppas den är så bra som jag minns den. Jag hatar när man kommer ihåg en film som bra och när man kollar på den igen så tänker man att den inte va så bra som man trodde första gången. Trist när det händer.
God natt mina kära vänner (och ni andra också)!
