Eskimoa

Hade mitt sista möte med Jaimee idag. Nu är det verkligen slutet. Inte ens veckor kvar. På ett sätt känner jag mig klar här. Jobbet ger mig inte så mycket längre, jag har sett det jag ville se, de flesta av mina vänner har redan farit hem. Ändå känns det så svårt att lämna allt det här, människorna, kulturen, språket, mitt liv! Det jobbigaste blir såklart att lämna barnen, blir tårögd av att bara tänka på det. Men jag vet att jag kommer att se dem någon gång i framtiden. Jag bara vet det! Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det jag känner just nu går inte att förklara. Har ni inte varit i den här situationen jag är i nu kommer ni aldrig förstå vad jag går igenom. Folk frågar hur det känns. Konstigt, brukar jag svara. Det är så skönt när någon av de andra au pairerna svarar, jag vet precis vad du menar, för dom vet. Det känns helt overkligt att jag varit här ett år. När jag kommer hem kommer allt vara så ovanligt men ändå vanligt.
Jag saknar alla där hemma jätte mycket, såklart! Det ska bli så roligt att se er igen. Vissa dagar vill jag åka hem pronto, can't wait to see you. Andra dagar vill jag inte åka hem alls. Jag har nog aldrig varit så här kluven innan.


Wishing tree, utanför Rotoma, där jag spenderade min näst sista helg. En av de bästa! Vet inte om önskan inte går i uppfyllelse om man berättar vad man önska. Fast jag tror att min kommer göra det. En annan sak A-M och jag tänkte på, förstår trädet om vi önskade på svenska? Jag önskade iallafall att jag en dag skulle komma tillbaka hit. <3

Det ni! Nu är jag tillbaka, och vid liv är jag också. Har bara hoppat ut ifrån ett flygplan från 15.000 feet. Vet inte hur högt det är i meter, högt som fan iallafall. Sky divet i Taupo är bland det bästa jag gjort i mitt liv. Känslan går inte att beskriva, den måste upplevas. Fatta att falla i ungefär 200 km/h i en minut. Ja, ni förstår va? Det går inte att beskriva. Däremot kan jag dela med mig av min video. ;o) Om en bild säger mer än 1000 ord, så säger en video mer än så.
Enjoy!

Idag åker jag iväg på min sista roadtrip. A-M, Dave, Niels, Hayden och jag beger oss till Niels mammas bach som ligger någonstans emellan Rotorua och Taupo. Denna helgen kommer bli awesome! Vi ska åka Niels skåpbil ner, med soffa! Tuppen inte jag ska sitta i soffan, jag tar shotgun. Hade inte tänkt att dö i helgen. =Op Fast ja, ska ju göra andra farligheter. Vad får ni veta senare. Har ni inte hört något ifrån mig på måndag, då kan ni börja planera. Svart kista och röda rosor tack!

Neeeej, jag bara larvar mig. Inte oroa er nu! Kommer hem på söndag kväll, så vi hörs då.
Kram kram - äventyrlig dam

Klart som fan att det ska regna just nu! Det har inte regnat ordentligt här på flera månader. Idag (bara för att jag skulle hänga ut tvätt) regnade det för första gången i mer än två minuter på jag vet inte hur länge. Och nu, bara för att jag ville gå och handla rice crackers och feta och baby spinach dipp, så vräker det ner. Det är verkligen som att någon satt på en gigantisk kran på högre höjder. Regnar det i Taupo i helgen, då jävlar! FETT missnöjd.
Jag funderar dock på att trotsa regnet och gå iallafall. Har ju trots allt en fin regnjacka jag införskaffat i Kaikoura. Och ja, barfota till det kanske?

I just Love Wikipedia as well!!

"Fall at Your Feet" is a 1991 song by Australasian rock group Crowded House from their 1991 album Woodface. It is the only song written solely by the group's leader Neil Finn from Woodface that was released as a single as all other singles from the album were cowritten by Finn with his brother Tim Finn. It became one of the most successful of all the singles from Woodface, peaking at #17 in the UK.^[1]

The song was later released on the group's greatest hits collection Recurring Dream and was performed at the group's farewell performance in 1996, Farewell to the World.

The track has been covered by dance act CM2 with vocalist Lisa Law, English singer-songwriter James Blunt, English pop punk band Busted, and flamenco guitarist Jesse Cook with singer Danny Wilde. The song was also covered by Glenn Richards (Augie March) for the soundtrack to the 2008 Australian film The Black Balloon.

 

 

Det är alltså Crowded House som är med i förra inlägget.

Jag har hittat en ny favoritlåt, också hämtad ifrån OC. Fan va mycket bra musik de har i den serien! Det här är dock en annan version, den som är med i OC är med James Blunt, kan hända att det här är originalet. Förlåt för att jag inte vet. Ska dock ta reda på det. Sedan vill jag bara hylla letssingit.com. Så många gånger den sidan räddat mig. It's great!

Hej, dagens i-lands problem. Eller kanske snarare bara ett VÄLDIGT STORT Moa-problem. Youtube fungerar inte för stunden (och har inte gjort på en väääldigt lång stund, vi snackar minst en timma nu) och det gör mig irriterad, frustrerad och näst intill rosenrasande! Jag var mitt inne i ett OC marathon också. Inte okej!
För övrigt känner jag mig jävligt lam och allmänt oengagerad. Nicky har varit så snäll och gett mig två sovmornar i rad. Det tackar jag väldigt mycket för. "It feels like you've been working 24'7", sa hon idag. Eeh, not really, but thanks anyway. Tror dock att fredags natten tog alla mina krafter, och ja, lördagsnatten hos "thai" också. *hemlis hemlis*

I helgen blir det Taupo. Jag, A-M, Dave, Niels, Hayden(?) och kanske någon mer, vad vet jag? ska åka ner och ha en så jävla bra helg. Extra lång blir den också, för vi åker valfri tid på torsdag. Dock efter barnen hämtats. Jag och moster (A-M) ska göra något fruktansvärt (roligt?) *hemlis hemlis* Känner mig lite som hemliga Arne här, det ska jag fortsätta med.

Fungerar inte Youtube nu börjar jag gråta!

Puss hej – frustrerad tjej.

När jag nästan gett upp hoppet och börja tänka på ett liv hemma i Sverige, så dimper det ner ett mail i inkorgen. Ett stall i Irland är intresserade av mig! Jag måste vara blessed med någonting. För visst har jag haft tur här i livet, med allt! Jag ska inte ropa hej, innan jag kommit över ån, men jag kan känna den irländska musiken sprinta i benen på mig. Aldrig igen ska jag ge upp hoppet, om någonting. För som en blixt ifrån klar himmel, så förändrar sig mitt liv, hela tiden. Jag skulle vilja säga att det mesta jag gjort här i livet har blivit så av en ren slump. Jo, nästan så. Jag tror på ödet. Och jag tror på någonting mer än ett svenne-banan-liv i Sverige. Iallafall for now! När jag blir gammal ska jag bo i ett torp i Norrland. För Norrland mina vänner är det vackraste plats på jorden (av vad jag sett hitintills).

Nu jävlar tjejer och killar, män och kvinnor, snubbar och bridar. Nu ska ni rösta så det står härliga till! Rebecka Laakso, mer känd som Beppi i "mina hoods" är med i Next Star. Hon är nu i finalen och behöver DIN hjälp. Eller det är väl kanske mer jag som behöver DIN hjälp. Det är nämligen så att man kan skicka sms och rösta på Beppi. Och som ni säkert vet vid det här laget så bor jag på Nya Zeeland. Kan alltså inte sms rösta! Tänkte alltså lämna över den uppgiften till er. Kom igen nu!

Så här går det alltså till. DU sms:ar STAR3 REBECKA och skickar det till nummer 72 900. Det kostar 3 kronor (jag vet att du har råd!) och ger 10 röster. Känner man sig lite generös kan man skicka fler röster för några fler kronor.

3 kronor ger, som sagt, 10 röster
5 kronor ger 20 röster
10 kronor ger 50 röster

Man byter då bara ut siffran i slutet på STAR. STAR3, STAR5 eller STAR10, simpel as that.
Hennes bidrag finns att se på http://www.nextstar.se/
Här kommer en av hennes andra låtar.




Det här är alltså inte låten hon bidrar med, utan en annan av hennes låtar. Men ni hör ju vad bra hon är!!

Tjogotre, det är ingenting, bara 23 dagar kvar tills jag lämnar Auckland och den här fantastiska ön. Ångest, förvirring, lycka, sorg, stress, saknad... Många frågar hur det känns. Jag har tyvärr inget svar på det. Den sinnesförvirring jag befinner mig i just nu går inte att beskriva. Hösten är här också, det gör mig deprimerad. Men jag ska glädjas åt tiden jag har kvar här. Det ska jag!

Jag och familjen satt och pratade igår, eller om det var förrgår, om när jag åker. Eftersom jag åker runt påsk så kommer Nicky och barnen vara nere på sydön. Hon frågade om jag ville följa med, men jag känner att det blir för stressigt. Och hon var ledsen över att bara lämna mig och sen att jag inte skulle vara kvar här när de kom hem. Jag försökte säga lite tröstande att jag skulle lämna presenter här till dem, så de hade någonting att glädja sig åt när de var tillbaka. Då sa Max; "I wish the gift would be you". Tror ni jag blev tårögd då eller?

Nog har jag vetat redan från början att jag en dag ska lämna det här. Den inställningen har man försökt ha hela tiden. "En dag ska jag åka, så fäst dig inte för mycket." Men det är klart som fan att man gör det. Jag har ett liv här, en vardag, vänner, familj och en väldigt händelserik fritid. Det här är någonting jag själv byggt upp under ett års tid och som jag snart ska lämna. Hur lämnar man sitt liv? Hur tar man farväl?

Självklart saknar jag er där hemma, det ska bli jätte kul att komma hem och jag ser verkligen fram emot det. Det är bara så svårt att veta att man ska lämna någonting man gillar och som man vet man aldrig kommer få tillbaka.

Grattis Ronja på födelsedagen!!

Jag är så nervös idag. Max ska uppgrafera till gult bälte på karaten. Han verkar cool lugn medans jag har gått hela dagen utan att kunna koncentrera mig. Jag hade lite snabb genomgång, eller försökte iallafall, på verandan. Han verkar kunna sina techniques, men jag vet inte om han gör dem med rätt attityd. Men han har vekligen gjort framsteg med karaten och det är så roligt att se. Hoppas verkligen att han klarar det idag. Då kommer jag vara den stoltaste nannyn i hela Auckland, om inte hela New Zealand. Jag blir tårögd bara jag tänker på det. Jodå, jag kan vara väldigt blödig ibland.

På tal om karate. Jag blir nästan lite sugen på att börja själv när jag kommer hem. Det ser verkligen roligt, okej as jobbigt men roligt, ut. Nu när jag kan grunderna också skulle jag nog bli en riktig karate kid (fast tant då). Någon som är på? Kom igen! Vem vill börja karate med mig?

Puss hej - nervös karate-tjej!

Resived call: 000000

Eeh, vad är det för nummer, tänkte jag, och tröck på answer. "Hello, Moa is speaking".
"Hej, det är Jossan".

Ååh det var min älskade fruga som ringde mig ifrån Sverige. Så glad jag blev. Sedan skypade vi i en timma, tills Irene ville gå och lägga sig. =o)

Du gjorde verkligen min dag Jossan! Puss på dig darling.

Resived call: 000000

Eeh, vad är det för nummer, tänkte jag, och tröck på answer. "Hello, Moa is speaking".
"Hej, det är Jossan".

Ååh det var min älskade fruga som ringde mig ifrån Sverige. Så glad jag blev. Sedan skypade vi i en timma, tills Irene ville gå och lägga sig. =o)

Du gjorde verkligen min dag Jossan! Puss på dig darling.

Och ännu mera arg och jätte ledsen.
http://palcircus.ps/prMarch2010.pdf

Jag har träffat killen som det handlar om. Jag var med på showen i Jenin och på flera av deras cirkuslektioner. Kan inte fatta att dessa saker händer. Och det här är inte den första ur cirkusgruppen som blir arreseterad. Se inte bara förbi det här! Jag vet inte hur jag ska kunna ändra på denna sjuka värld, men jag vägrar att bara se på. Någonting måste göras! Jag blir så arg och ledsen. Känner mig liten som en räklort på detta fruktansvärda och hatiska klot. Vad sak jag göra? Ett litet steg är att sprida hemskheterna vidare, öppna andras ögon, jag börjar med det. Sen får framtiden utvisa vad som händer här näst.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/israel-godkanner-vastbanksnybyggen-1.1057755
Hur kan de få hålla på såhär?

– I'm smashing the baloons, sa Max i morse och stod och klappade i luften.
– Oh no, I'm taking care of a schizophrenic kid, sa jag då.
– What did you say? That I'm speaking french?, frågade han.
– OH no he's deaf also!

Dave texta mig igår och frågade om jag skulle med ut på a few drinks. Ja, varför inte tänkte jag, alltid kul att hänga med Anna-Maria och Dave. =o) Vi mötter utt på the Kingslander, där det var smockat med tre partybusslass. Vi styrde istället emot den irländska puben på Dominien road. Mitt och Daves hak skulle man väl kunna säga. Haha! Tänker inte gå in mer på det.

Det blev en lyckad kväll, inte allt för lång men trevlig. Jag åt äppelpaj! Oj, så god den var. Kan vara den godaste jag ätit, så var det glass till. Alla vet väl vad jag känner för glass? A-M och Dave åt mat. Boring! Haha... Ne, men jag hade ju redan ätit middag och det hade inte dom. Vi beställde valfri öl som jag blev väldigt besviken på, smakade typ vatten. Efter den tog jag en Kilkenny. Mumma! Efter det blev det inge mer dricka.
Nä vi skulle gå därifrån och stod i baren och skulle betala stod A-M och Dave innan mig. När jag sedan skulle gå fram frågade jag A-M hur mycket mitt blev på, för hon hhde kvittot. "Men vi har redan betalat allt", svarade hon då. Jag undrade varför och hennes förklaring var bara att de typ hade pengar att spendera. Generösa släktingar föder rika vänner. Tack och bock, säger jag väl då. Nu ska jag ut och röra på fläsket.

Min kära vän Ronja skrev om diverse problem hon hade, i sin blogg igår. Jag skrev att vi skulle ses över en fika och att jag skulle lösa (kanske inte alla men några) av hennes bekymmer. Vi möttes på iCoco café, drack två glas (inte koppar) kaffe och pratade massor. Oj vad vi pratade! Dock inte så mycket om hennes problem. Blev snack om gamla ex, dumpningar, otrogetsaffärer och massa andra problem, men inte Ronjas. Har lite dåligt samvete över det nu. Så därför min vän, här kommer ABC sången. Det är samma melodi som i den svenska...

ABCDEFG HIJKLMNOP QRSTUV WXY and Z, now I know my ABC's next time won't you sing with me.

Den här länken kan vara en liten hjälpreda. kanske Will tycker är roligt att se på? Alltid värt ett försök. ;o)
http://www.hello-world.com/English/song/alphabet.php

Och så slänger jag in ett litet youtube klipp på det också.

Sådär ja, nu hoppas jag att du iallafall har ett bekymmer mindre Ronja. =o)

Eftersom jag numera är för gammal för de bra förmånerna med pappas biljetter, så har jag som en helt vanlig svenne banan fått boka en biljett. Jag vet alltså när jag ska flyga och när jag landar! Jag vet redan nu när jag kommer vara i Sverige. Vill ni veta?

19.15 AKL – LAX 12.30
16.30 LAX – LHR 11.00        Total (flygtid) 32 timmar 5 minuter
13.50 LHR – ARN 17.20

Jag är alltså på Arlanda 17.20 den 9de april. Så håll i hatten kamrater, då jävlar blir det kramkalas!

Tack mamma för det stooora paketet med cirka två kilo lösgodis. Tack Elin och Tim för era fina brev (Tim behöver dock lära sig skriva själv). Tack Jonas för skivan, äntligen fick jag min efterlänktade Plan Three skiva. =o) Tack moster för smyckena. Och sist men ite minst, tack för filmerna! Nu sitter jag här i stora huset, är barnbakt men barnen ligger oich sover, men Emil i Lönneberga. Astrid Lindgren är min största idol. Hennes röst berör mig verkligen på ett speciellt sätt. Så synd att den inte finns på engelska, vil så gärna att Max och Frankie ska kunna se.

Nu mår jag nästan lite illa av allt godis. Även fast inte mamma (eller den som valt) har så värst bra lösgodissmak. Mer lakrits! Fast det slinker allt ner, gott! Allt utom skumbananerna, bläää!