Eskimoa

Eller? Är Sverige verkligen hemma? Jag börjar tvivla på det. Varför har jag alltid längtan bort till något annat. Jag känner ingen ro här, vill bara iväg. Jag får panik av tanken att jag skulle skaffa mig en egen lägenhet, kanske en bil, ett fast jobb. Ska mitt liv vara såhär, ett ständigt jagande på något nytt?

När jag kom hem till lägenheten idag bröt jag ihop. Satte mig ner på golvet och grät. Jag vill inte vara här. Har anmält intresse för diverse jobb i; Kanada, Spanien, Irland, Norge - alla hästjobb. Sökte även som volontät till ett stall Argentina. De har hört av sig. Tankarna finns även i Egypten, hittade en skola i Kairo, där jag tänkte plugga arabiska. Många idéer har jag. Ingen av dem inkluderar Sverige.

Jag vet att jag har min familj och vänner här. Men räcker det? De har ju sina egna liv. Och jag vill tydligen leva mitt i en resväska. Planer finns även i Libanon. Jag kan se mig själv där i en lägenhet i Beirut. Kanske för ett år eller två. Men vad ska jag jobba med?

Nu ringde min käre far och lättade upp stämmningen lite. En lunch på Brödis kanske? Märsta kommer alltid vara "hemma" för mig. Fast hemma är inget ställe jag vill spendeta allt för mycket tid i.


Jag på "slottet" i Saida, Libanon. Lyckan är obeskrivlig.

Grattis alla Barcelona fans. 3-1, bra jobbat. Själv hejade jag på Manchester United, bara för att alla andra hejade på Barcelona. Är dock inte så speciellt ledsen över att de förlorade. Jag hade en ny fotbollsupplevelse idag. För det första pratade komentatorena arabiska, Barcelona och Manchester United var väl ungefär det jag snappade förstod, och yalla förståss. Och aldrig tidigare har jag druckit mint lemonad till fotbollen. Oftast är väl öl det som hör till. Iallafall i min värld.

En av männen som var med frågade varför jag inet var mer involverad i matchen, jag sa att inget av lagen var egentligen mitt. Då frågade han vilket mitt lag var och jag svarade att det var ett svenskt lag. Vilket undrade han då. Djurgården.

"Never herd of it", var hans kommentar då. Konstigt?! Jag som trodde Djurgården var as stort här i Libanon. Hahaha... Not!

Två veckor går så fruktansvärt fort ibland. Känns jätte jobbigt att jag bara har två dagar kvar här. =o( Nu är jag tillbaka i Beirut och det känns både bra och dåligt. Bra för att jag får träffa Jamal och hennes familj igen. Dåligt för att jag har två dagar kvar i Libanon men kommer inte träffa Samar och hennes familj någe mer. Hennes bror Hamode började gråta när jag skulle fara. Och sedan var det Babas tur. =o( Jag gillar inte att ta farväl. Fast jag har lovat alla att det inte kommer dröja tre år innan jag kommer tillbaka igen.

Ikväll har jag hängt med Jamals systrar hemma hos hennes äldsta syster, Zenab. Ätit majskolv, druckit the och rökt ageele. Funderar på att köpa med mig en vattenpipa hem. Aaahh!! Vad jag kommer att sakna det här. Men som sagt, jag är snart tillbaka igen. =O)

And I'm alive!

Bussresan hit var en nara doden upplevelse. Vilken galen chauffor! Inte nog med att han korde i 140 och sick sacka mellan bilarna. Han korde upp i hacken pa en bil som inte flyttade pa sig. Mannen som korde bilen saktade in. Da blev shaufforen galen. Tutade annu mer och korde pa den andra bilen bak i sidan. Foraren stannade och buss chaufforen stannade. Gick bak till bilen och slog foraren. Nar bilen akte ivag sparkade han pa bakdorren sa det blev en inat buckla. Det var helt galet! Trodde helt arligt att jag skulle do.

Men men... Nu ar jag har och vid liv, vilket jag ar tacksam for. Samars och hennes familj blev jatte glada att se mig. Och jag sem forstos. Vi har gatt runt i campen och halsat pa alla. Jag har druckit litervis med te och kedjerokt. Har aven hjalpt till att dra av bladen fran kvistar for att torka dem sa det blir zatar. Zatar ar en gudomlig krydda. Som en av killarna sa, "Zatar is like drugs to us". Jag ar beradd att halla med honom. Jag alskar det!

Nu ska jag aka med Samar och hennes faster/moster till Sour. Fika lite och traffa Bilal, en av killarna fran Circuna. Det ser jag fram emot.

Tidigare idag var vi och halsade pa Samars syster Sahar. Sist jag var har var hon nyligen forlovad. Nu ar hon gift och har barn. Har flyttat hemifran och bor i ett annat camp. Tydligen sa maste man ha tillstand for att komma in dar men vi lyckades utan.

Jag har det bra, som ni kanske forstar. Bortsett fran bussresan da. Hoppas det ar bra med er dar hemma. Vi ses snart!

Varma halsningar ifran Quismee camp.

För här kommer alla känslorna på en och samma gång… Do I really have to say more?

Idag var jag med Jamals mamma på hennes jobb i Shateela camp. Hon jobbar på något kvinnocenter av något slag vad jag förstod det som. Hon lagade mat jag rökte och drack arabiskt kaffe. Det kom in massa arabiska kvinnor och pratade. Jag förstod inte så mycket (läs inget alls) eftersom det var på arabiska. Det är så gulligt hur de försöker kommunicera med fåtal engelska ord och resten på arabiska. Jag nickar instämmande o säget aaah, mhm, aha... Det funkar. Efter vi ätit på centret gick vi hem. Jamals mamma lagade mera mat och vi åt igen. Efteråt åkte jag och träffade Rabia…

Det ena lyckoruset efter det andra. Jag kan inte beskriva det. Fastan det var tre ar sedan jag var har sa kanns det som igar. Ar hemma hos min kompis Jamal nu. Nar jag motte upp henne och sag henne pa andra sidan gatan ville jag bara springa over. Som tur var holl Rabia i mig, annars hade jag blivit pakord. Vi kindpussades som vanligt och pratade pa om allt mellan himmel och jord. Det kanns lite som att komma hem pa nagot vis. Som Jamal sa till mig "My family is your family", och det kanns faktiskt lite som det. Kindpussarna flyger i luften fran bade hoger och vanster. Jag ar sa lycklig!

Jag hoppas att jag nagon gang lyckas fa med mig nagon hemifran hit. Jag vill visa er det har. Jag vill att ni ska forsta. Libanon kan inte beskrivas, det maste upplevas!

Har varit här i två dagar nu. Igår var jag på en liten trip med Sahar. Vi gick omkring och tittade på omgivningen. Gosh jag älskar det här landet. Det spelar liksom ingen roll vad jag säger, ni kommer aldrig förstå. Inte förrän ni varit här själva. Idag är jag med Rabia. Sitter nu på hans jobb. Det finns inte en enda plats i världen jag hellre skulle vilja vara på än just här. Jag är så lycklig just nu.

Har varit här i två dagar nu. Igår var jag på en liten trip med Sahar. Vi gick omkring och tittade på omgivningen. Gosh jag älskar det här landet. Det spelar liksom ingen roll vad jag säger, ni kommer aldrig förstå. Inte förrän ni varit här själva. Idag är jag med Rabia. Sitter nu på hans jobb. Det finns inte en enda plats i världen jag hellre skulle vilja vara på än just här. Jag är så lycklig just nu.

Kryssningen var jätte bra. Jag träffade alla jag stämt träff med och såg nästan alla band som uppträdde. De brukar ju inte hända allt för ofta på dessa Banditkryssningar. Den här var faktskt riktigt lyckad! Nu är det förflutet och jag blickar frammåt mot mitt nästa äventyr. Libanon på måndag och jag är så sjukt taggad. Som jag längtar! På måndag vid den här tiden ligger jag antingen och sussar på mitt hotellrum i centrala Beirut. Eller så är jag ute och upplever det fantastiska nattlivet som staden har att erbjuda. Kanske firar med en small vegetarian pizza från Barbar. Känns helt overkligt att jag snart är där. Det rusar i kroppen när jag tänker på det.



Älskade Libanon snart ses vi igen! Bilden är tagen från Tripoli castle.

Så var det dags för Banditkryssning igen. Kan inte påstå att jag är über taggad. Det enda som snurrar i mitt huvud nu är Libanon. Jag längtar så sjukt mycket samtidigt som det känns overkligt att jag faktiskt kommer att vara där efter helgen. Det kom så plötsligt. Nog för att jag är "känd" för att vara impulsiv, men det här förvånat tillochmed mig! I måndags var jag uttråkad och kollade resor i tisdags började jag prata lite smått med en kompis i Beirut om att jag kanske, eventuellt, skulle komma... Sedan ringde jag libanesiska ambassaden och hörde om man kunde komma in i landet med provisoriskt pass. I onsdags fixade jag ett nytt pass och bokade biljetten. Kom nyss på att jag förmodligen måste införskaffa en ny kamera. Måste ta massa-super-duper-yper många bilder! Vet inte riktigt vart jag ska klämma in det?

Men ja... Banditkryssning var det ja! Hmm... Har inget att säga om den saken faktiskt. Kul att Dead by April ska spela. =o) "Losing you" har man ju ylat sig hes till ett antal gånger. ;o) Men så är det väl typ den enda låt jag hört med bandet. Skulle vara några fler helt okej band tror jag. Fast jag lyckas för det mesta missa banden. =o/

Skepp o'hoj!!

Brände mig visst lite på jobbet idag...



Så kan det gå när man vistas ute i solen en hel dag utan sunblock. Men det är bra att jobba lite på brännan nu innan jag åker till Libanon på Måndag.