Eskimoa

Ett nytt år fick vi men om det är så gott vet jag inte om jag tycker. 2008 slutade med bombningen av Gaza och 2009 började likadant. När ska denna massaker ta slut? Flera hundra döda och ännu fler skadade. Jag känner mig så hjälplös, vad kan JAG göra?
Pratade med en palestinsk vän ifrån Libanon han var ledsen sa han. Jag frågade varför.
– Everyone see what is happening but no one does anything.
Och han har ju rätt. Vad gör resten av världen? Protesterar i sina städer. Men ser Israelerna det? Ser Palestinierna det? Och min stöstra fråga: Hjälper det?
Jag önskar så fruktansvärt att jag kunde göra någonting, någonting som gav någon mening. Helst av allt skulle jag vilja åka dit. Bara visa att här är jag och jag bryr mig. Jag är ifrån omvärlden och jag bryr mig om er, jag vet vad som händer. Men vad skulle det hjälpa?
Blir också så arg när tidningarna drar upp rubriker om hur många svenskar som finns på plats och att svenskarna tagit kontakt med konsulatet och vill ha hjälp att komma hem. Vi har det bra vi. Tänk på dem som faktiskt bor där och inte har några hem längre.

Här hemma lunkar det på som vanligt. Mitt nyår spenderade jag uppe i Sälen med gott sällskap och fantastiskt god mat. På tolvslaget kunde jag dock inte känna någon glädje. Medan jag stod och såg på raketerna som färgade himlen i alla möjloga kulörer kunde jag inte låta bli att tänka på raketerna som flög över Gaza. Det kommer ständigt upp i mina tankar.

Min vardag är precis som vanligt jag fiksar papper till Nya Zeeland, jag var med Andreas till Uppsala och hämtade en diskmaskin, gick på Ikea, åkte till Eurostop och åt på Mc Donalds. För vad ska jag göra?

Nu kom Camilla precis och jag ska vara lite social med henne.