Eskimoa

Igår när jag låg här i min säng och datorerade lite. Så kom, som så många andra gånger, Lucifer in. Han har sina perioder då han jämt sover med mig. Jag vet inte ved det är men det är många djur som gillar att anvnda min datorväska som säng, så även Lucifer. Så först lägger han sig på den. Efter ett tag så ser han "sin nalle". Egentligen är det en nalle jag blev kär i när jag var cirka 17-18 år, på Åhléns, som jag gick och kramade varje gång jag var inne i stan, tills jag fick den av min dåvarande pojkvän på julafton. Den såg han iallafall och sprang fram och började trampa på den som han alltid gör. Jag vet inte vad det är för speciellt med den nallen meg antar att vi båda har förälskat oss i den.

Senare så kom han och la sig på mig, när jag låg och tittade på film och pratade i telefonen. Han är så söt när han ligger sådär och spinner. När jag lagt på och började bli trött vände jag mig om och la mig på sidan. Då hade jag honom framför mig så jag höll typ armarna om honom. Då började paniken komma krypande, sakta, sakta. Jag kan inte förklara det men jag älskar den där katten så jääävla mycket. Så varje gång jag tänker att en dag kommer han vara borta så får jag panik! Det är speciellt när jag ligger sådär med honom i min famn som jag verkligen kan känna att jag kommer sakna honom så jag dör. Jag kan ligga i timmar och bara titta på honom, klappa, klia, andas in hans doft och bara vara.

Nej, nu måste jag kila, måste ju lifta med mamma till Märsta eftersom min bil inte är gjord för detta väglag, inte däcken iallafall. Var bara en tanke sådär. Har du ingenting som du älskar sådär mycket så du knapt kan andas när du tänker på det?
(Och Sara, du får inte säga din Mac =op)