Eskimoa

Kramper i bröstet, migrän, allmän trötthet, hemlängtan(!!), stress, sömnproblem... Jo, men jag känner att det är helt klart värt det! Eller inte? Det är bara att bita ihop, men till vilket pris? I två dagar har jag knaprat värktabletter som Pippi, Tommy och Annica käkar godis i den där godisaffären. Jag är så jävla less på de där idioterna som sjunger på nedervåningen men jag orkar inte gå ut. Jag orkar inte gå och äta med mina vänner och kolleger, jag orkar inte ens gå ut och köpa mat och ta med "hem". Känner mig helt jävla labil och jag känner inte igen mig själv. Jag orkar inte bry mig längre.

 

Om tre dagar kommer iallafall Jessica och Tina hit! Det är det enda som håller mig flytande just nu (för att överdriva en aning). Ska bli så himla kul att ha dom här. Vi ska tränga ihop oss i mitt lilla råttbo. Men det blir säkert bra. Ska bara bli så jävla härligt att få hit dom!

 

TRE DAGAR KVAR!! Sen börjar nästa nedräkning...