Egypten är inte Libanon
Mycket tankar som far omkring i min lilla skalle just nu. Ett återkommande tema är hör (läs) och häpna; Israel/Palestina konflikten. Jag blir så arg, ledsen och nu än mer orolig när jag bor "nära" där det sker. Jag bor faktiskt i ett land som tar ställning till detta och beroende på vad de bestämmer sig för så kan även Egypten bli involverat. Men som det ser ut i nuläget så håller sig Egypten utanför. Det känns både bra och dåligt att de har beslutat det. Bra - för att jag bor här och vill inte evakueras om det blir krig. Dåligt - för att jag faktiskt vill att "någon" ska sätta ner foten och visa att det inte är okej!
Jag trivs i Egypten men ändå känns det inte helt rätt. Jag trodde att jag ville bo i ett arabland, prata arabiska och uppleva den arabiska kulturen. Men det gör jag inte. Jag bor på ett hotell, med skandinaviska gäster (bland andra) pratar danska (på sin höjd) och upplever den kulinariska buffén vecka ut och vecka in. Och jag har insett att det är inte arabkulturen jag alltid längtar efter och saknar; det är Libanon.
Tankarna om att det här även kan vara min sista säsong skrämmer lite. Jag har tittat på sommardestinationerna och det är inte riktigt något som lockar. Och om jag inte gör det här, vad ska jag då göra? När jag försöker föreställa mig hur det skulle kännas den dagen jag trycker på resign knappen går det som en rysning genom kroppen. Jag har ett av världens bästa jobb men det kommer inte vara för evigt. Så frågan är, när ska man sluta? Jag försöker föreställa mig ett liv i Sverige. Ibland saknar jag det så mycket (glöm gärna bort att jag sagt det). Jag saknar min familj, vänner, trafik regler, folk som är som jag, maten, naturen, djuren, ridning, att bara vakna upp och inte bo på jobbet. Att ha fritid, dötid, telefon tid. Jag saknar att kunna ringa dom jag vill prata med. Jag saknar att prata gamla minnen och skratta åt saker man gjort förr. Jag saknar folk som känner mig, har samma humor som jag, älskar att retas som jag.
Känslan av att det mer eller mindre glider ifrån mig där hemma gör mig lite panikslagen. För varje gång jag kommer till Sverige så känns det annorlunda på något vis. Jag har alltid sagt att allt är precis som det alltid har varit och kommer att vara där hemma. En unge mer eller någon ny pojkvän, men annars är människorna precis där jag lämnade dem. Och det står jag fast vid. Men det är ju också en förändring, det är deras liv, som jag blir en mindre del av för var gång jag åker iväg.
Frågan jag ställer mig skulle jag orka vara kvar en längre tid och bli en del av det igen? Den tanken gör mig också en gnutta paniksalgen. Vad skulle jag jobba med, vart skulle jag bo och hur skaffar man sig ett intressant liv på ett och samma ställe? Jag har mycket idéer om vad jag skulle vilja göra, men ingen ork att faktiskt ta tag i saker och ting. När besluten är för stora skjuter jag iväg dem. Som guide behöver man inte ta några stora beslut. Det är en spännande men trygg värld jag lever i.
Men som sagt, det varar inte för evigt.
Klovn
Jag tänkte skriva ett inlägg förra veckan, men så krånglade sidan så jag skippade det. Vad har hänt sen sist då? Jo, jag har varit ledig 2 gånger, vi har haft kick off men jag har inte bråkat med någon taxi chaufför. Idag har jag även införskaffat mina första guld smycken! Jag tycker ju inte så mycket om guld, men ibland passar det bättre än silver, så jag får väl helt enkslt vänja mig.
Gröna fjädrar med guldkedlor. Är för övrigt en mini apelsinklyfta jag har under läppen. ;o)
Kick offen i söndags var super bra. Dagen började med quad safari i öknen. Fett kul! Vi stannade på i en "beduin by" (uppbygd endast för turister) och åt lunch där. Efter safarim åkte vi vidare till Aqua park. Jag, Maria, Heini och Jenni åkte gummibåt i en fors, jagade ryska små barn och arabmen, stänkte vatten på dom och paddlade förbi. Sen sov jag resten av dagen i vattenparken. Kvällen fortsatte på Spine hos några i guide teamet. Grillning och lekar stod på menyn. Mycket trevlig var det. Jag fick ett pris. =o) Månadens säljare! Den ni. Det har jag aldrig fått förut. I oktober månad var det alltså JAG som sålt flest utflykter. Kvällen avslutades i Naama Bay med party party.
På min lediga dag förra veckan insåg jag delvis varför jag älskar att leva som jag gör. Det var jag, Maria och Joanna som spenderade dagen i Sharks Bay. De snorklade och jag solade. Jag jobbar hårt när det är mycket att göra men jag är på semester en gång i veckan. Tänk er själva i Sverige jobbar man, är ledig två dagar i veckan, sparar pengar, åker på semester en vecka (kanske två). Jag är redan här! Så när jag är ledig så är det semester. Eller a. va konstigt det blev när jag försökte förklara det. Men men... Jag förstår vad jag menar. Livet är härligt kort och gott.
Dagen avslutades med en massage för 50 L.E. Så cirka 50 SKR. Inte illa!
Dagen avslutades med en massage för 50 L.E. Så cirka 50 SKR. Inte illa!
Min ldiga dag idag blev dock inte fullt så lyckad. Jag och Maria (en annan maria än den förra jag skrev om) skulle bli as bruna idag. Vi hade laddat med olja och solhatt. Olja iallafall. ;op Hon textade mig på morgonen och frågade om jag var vaken och hade kollat ut. Det var mulet! Det har tillochmed regnat idag! Fi fan. Så idag blev det en tur till Il mercato, där jag införskaffade mina nya smycken. =o)
I övrigt händer det inte så mycket mer. Det är mestadels jobb som gäller. Fast det är kul det med. Just ja, jag har även börjat kika på en dansk seria Klovn. Jag förstår inte riktigt allt de säger, men jag har min kära danska Maria som förklarar. Målet är att jag inte ska behöva någon översättare när den här säsongen är slut. Good luck to me!
Guide life
"You look like you've been partying the whole night"
– I feel like I've been partying the whole night!
I wish. Men så är det bara på arrival day. Fötterna gör ont, huvudet värker och maskaran rinner ner under ögonen. Welcome to guide life! Men jag klagar inte. När jag kommer hem på kvällen visst fan är jag trött som aset, men jag är nöjd med det jag åstadkommit under dagen. Och jag är stolt över mig själv!
Tänkte på det senast här om dagen. När jag gick i skolan var hålla föredrag inför klassen det värsta jag visste. Jag mådde nästan illa. Många gånger var man ju "sjuk" bara för att slippa. Idag pratar jag inför minimum 40 personer på språk jag inte ens kan. Jag gör mitt bästa och det känns inte alls jobbig att prata inför alla dessa människor. Och jag har tillochmed kommit över min mikrofon "skräck" som jag hade i Bodrum. Där hade jag inge problem med att tala inför grupp men jag hatade att prata i mikrofonen på bussarna. Idag freebasade jag helt på bussen jag sände. Känndes inte alls jobbigt!
Imorgon blir det en ny utmaning. Jag ska ha hotel walkabout med danskar, norskar och svenskar. Det kommer bli minst sagt… intressant. Lite nervös är jag allt, men det ska nog gå bra. =o)
Working nine to five
Ha! Eller inte... Jobbar mer 9 - 20. Det är helt sjukt klockan är inte mer än 21 och jag är trött. Vet inte om det är ett tecken på att jag börjar bli gammal eller att det är att jag jobbar för mycket. Idag har jag i för sig varit trött hela dagen, så det kanske är något annat fel på mig?
Annars händer det inte så mycket här i Sharm. Mest jobb och mer taxi-bråk. Att man alltid ska behöva bli arg på dess dumma chaufförer! Sist blev jag riktigt förbannad på någon random snubbe chaffisen tog med sig i bilen. De slutade med att jag kasta chips på honom och sen krävde vi att han skulle bli avslängd, vilket han också blev. Men då förståss var jag tvungen att bli förbannad på chauffören när vi kom fram till hotellet och han ville ha mer betalt för att det låg chips i hela hans bil. Fan heller! Det var väl inte jag som tog med fanskapet i bilen. Eller?!
Mycket jobb som sagt och det tar på krafterna att vara både svensk, dansk och norsk! En roll jag jobbar väldigt hårt med måste jag säga. Min danska suger! Normännen är lite lättare att ha att göra med, då de förstår min hittepånorska/svenska. Danskarna där emot… Jag är tveksam. Det är kul iallafall. Jag är jätte göad att det börjar komma fler svenska flyg också. I tisdags hade jag min första helsvenska hotelwalkabout. Awesome! Det gick så mycket lättare och jag kände mig mer säker är jag bara behövde prata svenska. Det flöt liksom på. Jag behövde inte tänka vad handduk, nyckelkort, långgrunt o.s.v heter på de andra skandinaviska språken.
Imorgon har vi nya arrivals och då kommer Stockholm! Hittils har vi bara haft skåningar och göteborgare. Inge fel på dom, men Stockholm i mitt hjärta lix! Imorgon kommer även Oslo, Billund och Köpenhamn. Det vill säga att jag kommer ha väldigt massa många folk på min WA på fredag. Och jag måste prata fejk danska och hittepånorska. Men men... En dag vaknar jag och kan det flytande. Kommer dock inte hända den här veckan. *suck*
Nej nu ska jag faktiskt fixa lite naglar och så, så man är top notch för morgon dagen!
Nej nu ska jag faktiskt fixa lite naglar och så, så man är top notch för morgon dagen!
Uteliv
Hmm... En gnutta besviken är jag allt. Utelivet i Sharm är, hur ska jag säga det här? Inte existerande. Folk går inte ut här, tydligen. Inte som i Turkiet eller som på Teneriffa iallafall. Vi var ut igår och det mest spännande på kvällen var taxiresan hem. Har haft min första "taxifight". Chauffören sa ett pris och när vi kon fram så blev det ett annat. Jag har lite arabiskt temperament jag med. Så där stod vi och skrek och vifta med händerna. Haha!
Nu ska jag ner till stranden men först ska vi spis frukost! =o)
Fotnot
Jag har gett er felaktiga uppgifter i min föregående blogg. Piiinsamt efter som jag är guide och ska faktiskt veta ALLT. (hahahahahahaha). Så St Catherine är inte en kyrka utan ett kloster. Men jag har inte lurat er helt och hållet för jag ska även besöka en kyrka under utflykten imorgon. ;o) Jag kommer även få se Moses brinnande buske. Den ni! Det skulle nog hjälpa mig en bit om jag vore lite mer kristen och troende än vad jag är. Men men... Man kan inte tro på allt här i världen.
Kan för övrigt säga att det gick väldigt bra på servicen idag. Var inte någon av våra gäster som kom och ville ha hjälp. =o/ Däremot har jag fått vägleda en del ryssar och engelsmän idag.
Charming Sharm
Jag undrar vart det här kommer att sluta. Vart än jag kommer så känns det som hemma på något vis. Är det mig det är "fel på". Har jag helt enkelt jävligt lätt för att anpassa mig? Jag gillade Sharm el Sheikh från första stund. Lite mer än andra ställena faktiskt. Fast det kan ju ha något med att göra att de pratar arabiska! =o) Jag gillar verkligen arabkulturen och araber. Det tackar jag Libanon och Palestina för. För det är ju knappast för att jag är uppvuxen i Märsta. Haha!
Det har verkligen varit intensivt första veckan. Mycket att lära och ta in, så ska man komma ihåg allt också. Jag har studdat hotellet, Nabq (området där hotellet ligger), Naama Bay, Old market. Har även varit på en och annan utflykt. Har ridit kamel i öknen, hälsat på beduiner, tittat på en stjärnklar himmel mitt i ingenstans (öknen). Har även åkt båt, de andra snorklade och dök, jag åkte bara båt. Har varit till en moské och en helt underbar kyrka. Önskade nästan att jag var en gnutta religiös när jag var där. Den var så vacker så man nästan fick tårar i ögonen. I veckan ska jag även studda St Catherine kyrkan och på lördag blir det en trip till Kairo.
Det har verkligen varit intensivt första veckan. Mycket att lära och ta in, så ska man komma ihåg allt också. Jag har studdat hotellet, Nabq (området där hotellet ligger), Naama Bay, Old market. Har även varit på en och annan utflykt. Har ridit kamel i öknen, hälsat på beduiner, tittat på en stjärnklar himmel mitt i ingenstans (öknen). Har även åkt båt, de andra snorklade och dök, jag åkte bara båt. Har varit till en moské och en helt underbar kyrka. Önskade nästan att jag var en gnutta religiös när jag var där. Den var så vacker så man nästan fick tårar i ögonen. I veckan ska jag även studda St Catherine kyrkan och på lördag blir det en trip till Kairo.
Imorgon börjar allvaret. Våra finska gäster kom igår och imorgon ska jag ha min första service. Måste nog plugga lite på finskan tills dess. =op På torstag blir det ännu mer allvar, då våra första skandinaviska gäster kommer. Närmare bestämt Billund, Danmark. Det ska bli spännande. Jag är ju för er som inte visste det den skandinaviske guiden, så det är jag som ska ta hand om dom, vilket innebär prata danska! Och för er som inte visste det så är inte jag dansk och inte heller så bra på att prata danska. Men jag ska göra mitt bästa. Jag tror jag är mer nervös och orolig över det här än jag tror. Jag har drömt helt sjukt mycket på sista tiden. Och enligt min "Drömmar A-Ö" bok så tyder dom på orolighet. Jag har en konstant dialog med mig själv i huvudet om att det kommet att gå bra. Kanske därför jag har konstant huvudvärk också?
Det kommer gå bra, det kommer det. Samtidigt som jag håller på att gå i bitar av allt man ska hålla koll på i samband med min nervositet så längtar jag faktiskt till gästerna kommer. Jag vet att det kommer bli bra, det kommer det.
Otillräcklig
Jag känner mig alltid så kluven när jag är hemma på "semester". Känns som att tiden inte räcker till och att alla blir missnöjda på något vis. Självklart är det kul att vara hemma och träffa "alla" men samtidigt får jag sådan ångest över att jag inte hinner med. Den här gången känns extra jobbig då jag vet att jag inte kommer komma tillbaka till min vardag igen. Jag kommer inte träffa mina vänner (de jag träffade i Turkiet) igen. Jag längtar så fruktansvär efter min alltan i Akyarlar och kvällarna med Michaela när vi satt och prata i evigheter. Det var ju hemma!
Känns även som att folk förväntar sig att jag ska komma hem, hit alltså till Sverige, snart. Jag önskar att det var det jag ville. Men helt ärligt, hur ont, fruktansvärt, och hemskt det än låter så ser jag inte min framtid i Sverige. Det gör ont när jag tänker så. För jag har ju min familj, vänner och en gång hade jag ett liv här. När jag träffar mina vänner här och de pratar om barn, sina män, sambos, hus, bilar, jobb, så är det så sjukt långt ifrån min "verklighet". Jag vill inte ha barn (fy och skam), bil, hus, eller man heller för den delen. Men det känns som att det inte är okej. 'När ska jag skaffa mig ett "riktigt" liv?!' Förlåt mig, men det är det jag lever just nu. Jag älskar mitt jobb och det jag gör! Sen förstår jag också att jag inte kan göra det här tills jag dör. Men ett tag till iallafall. Och när jag är klar är det ju inte alls säkert att slut destinationen blir Sverige.
Det känns lite jobbigt för mig att komma hem till något som jag håller på att glida ifrån. Självklart kommer relationen till min familj och mina vänner alltid vara som den är. För jag kommer alltid vara jag och det spelar ingen roll hur lång tid det går emellan. Men alla dessa barn som inte vet vem jag är och som betyder så mycket för dem. Jag får helt enkelt acceptera att jag är moster, tant, främling Moa som dyker upp ibland. Jag har valt mitt liv, och det har vissa konsekvenser. Bara jag lär mig acceptera det så får ni helt enkelt också göra det. Jag är ledsen, men vi valde olika liv.
Vet inte hur jag ska avsluta det här inlägget, det blev så deppigt på något vis. Vet inte hur jag annars ska få ut mina tankar här mitt i natten. Känns som att jag inte bara kan säga till folk hur jag känner, utan att de skulle bli ledsna. Kan passa på att säga att min plan är att inte komma hem nästa semester. Men alla är varmt välkomna att hälsa på mig i Sharm el Sheikh. ;o)
God natt!
God natt!
En annan värld
Ibland känns det som jag lever i en annan värld än resten av er. Eller inte bara jag då, utan den "blå världen". Jag kan inte beskriva hur unikt det är att jobba som jag gör. Livet privat och arbetet går liksom ihop lite. På gott och ont. Ibland känns det lite som att vara med i en sekt, fast en bra en förstås! Vi är som en familj, vi umgås på jobbet och privat. En vän ifrån "den blå världen" känner mig (med en gnutta överdrift) nästan lika bra som mina vänner i Sverige. Ett halvår här kan räknas som tre år hemma. De blir ens familj, vänner och arbetskolleger i ett!
Fast det var egentligen inte det jag skulle berätta om i det här inlägget. Kom bara att tänka på det. För det jag skulle skriva om var hur mycket jag faktiskt älskar mitt liv här. Och att man får vara med om så mycket häftiga saker. Och varför jag kom att tänka på det just idag, är för att jag har varit med om en så sjukt häftig, fantastisk, cool och helt underbar upplevelse idag. Ett frieri! Jag kan lova att det var ett frieri utöver det vanliga.
Miranda i 2Entertain (showteamet på hotellet) friade till sin pojkvän! Nästan hela hotellet var involverat i det. Mitt under en show blev han upptagen på scen. Miranda började med att berätta lite om Martin och avslutar med att hon ville leva sitt liv med honom. Sen började hon sjunga på "I think I wanna marry you". Senare i låten kom de andra in och sjöng. Martin fick ett papphjärta placerat runt halsen och ett glas skumpa. Inte nog med att han sitter där på scen och entertain teamet sjunger den här låten. Senare kom Bamse in med ringen, i följe av Lilleskutt, Vargen och Skalman. Alla dansade runt Martin och sjöng. I slutet slängde Thomson teamet ut ballonger över hela publiken, och Natalia som hade klättrat upp i taket kastade ner konfetti på dem.
När jag skriver det här låter det inte ens hälften så häftigt som det var. Det var helt amazing! Den här dagen kommer jag aldrig att glömma. Helt fantastiskt var det! Ville bara dela med mig till er som inte fick uppleva det.
PS. Han sa JA! =o)
Vad händer under solen?
Ja här händer det mycket. Så myckert att jag inte haft tid att blogga. Eller ska jag vara helt ärlig så har jag inte haft någon ork till det.
Jag lever gott och har det bra. Inte så läng tid kvar i Turkiet insåg jag idag! Tiden går fort när man har roligt. Vad har hänt sen sist då, undrar ni nog förstås. =op Jag var ju hemma i Sverige där en sväng. Tog farväl av den bästa tanten ever - the one and only - Dagny! Det var en fin begravning. Min storasyster sjöng helt sjukt vackert, så tårarna sprutade. Efter begravningen åkte vi på utflykt till Kaknästornet. Tänk att jag aldrig varit där innan. Kul att man blir turist när man kommer "hem". Dagen avslutades i Sigtuna.
Jag lever gott och har det bra. Inte så läng tid kvar i Turkiet insåg jag idag! Tiden går fort när man har roligt. Vad har hänt sen sist då, undrar ni nog förstås. =op Jag var ju hemma i Sverige där en sväng. Tog farväl av den bästa tanten ever - the one and only - Dagny! Det var en fin begravning. Min storasyster sjöng helt sjukt vackert, så tårarna sprutade. Efter begravningen åkte vi på utflykt till Kaknästornet. Tänk att jag aldrig varit där innan. Kul att man blir turist när man kommer "hem". Dagen avslutades i Sigtuna.
Min älskade Lucifer Världens bästa syskon
Tillbaka i Turkiet var allt som vanligt igen. När jag anlände till hotellet fick jag en stor bamsekram, av Bamse såklart! Sedan började jag att jobba direkt. Det var skönt på något vis att bara hoppa in i vardagen igen. Sen har det väl mest varit jobb, fest, filmkväll och mera jobb. Jag har fått mer service guide uppgifter nu. Det är roligt! Och bra att jag får öva lite, eftersom det är det jag ska jobba med på nästa destination. Om det är någon som har missat det så kommer jag spendera vintern i Sharm el Sheikh! Mitt första val. Jag längtar ihjäl mig! Jag fick även veta nu i veckan att det är min kollega Maria som ska vara team manager på mitt hotell. Så nu smörar jag lite extra för henne. ;o) Jag är för övrigt väldigt bar på det har jag märkt.
Jag, Bamse och Ella
Jag och min kära vän, kollega och roomie, Michaela, var på ridtur på vår lediga dag. Det var så väldans roligt. Vi åkte iväg till Contry Ranch, ett ställe som ligger en bit utanför Turgutreis. Där hade de alla möjliga djur. Allt ifrån Hästar till ormar! Det var helt galet. Som ett litet mini zoo. Han som red med oss hade en väldigt speciell stil. Han red i tofflor! Och båda jag och Michaela fick oss ett gott skratt när hans häst nästan skenade iväg och han tappa en av tofflorna. Jag som tyckte jag var opassande som red med Converse.
Jag red Melody som är en Haflinger En liten kelgris jag hitta i stallet
Min moster Marie och Kjell har även varit och hälsat på. Det är så kul när man får besök. Sätter guld i kanten på tillvaron. Jag visade runt dem på hotellet och sedan åkte vi och åt lunch i mina kvarter. =o)
Och på tal om besök så kommer min älskade Camilla och hennes kompis hit imorgon. Jippiii! Imorgon vid den här tiden har jag dom här. Ska bli så himla kul.
Och på tal om besök så kommer min älskade Camilla och hennes kompis hit imorgon. Jippiii! Imorgon vid den här tiden har jag dom här. Ska bli så himla kul.
Nu ska jag egna mig åt min senaste favoritsyssla. Eftersom jag oftast är ensam hemma i villan numera så spenderar jag tiden på att kolla på Vänner. Om jag inte städar, diskar eller tvättar förstås. ;o)
Ibland blir det fel när man tänker
Vilken morgon. Inte nog med att jag var tvungen att gå upp med tuppen. Eller vid närmare eftertanke var han inte vaken. Så låt mig omformulera mig. Inte nog med att jag var tvungen att gå upp innan tuppen…
Vid 7.00 tiden sitter jag vid dolmushållplatsen och väntar, helt ovetande om det kommer att komma en dolmus eller inte. Vid 7.15 åker det förbi en svart bil. Tänker inte så mycket mer på det, förrän samma bil kommer tillbaka och stannar vid mig. Mannen pratar turkiska (ganska passande om man är turk, ganska opassande om man inte förstår turkiska) jag förstår ingenting. Han frågar, tror jag, vilket språk jag pratar och jag svarar eneglska. Han fortsätter att prata på turkiska och viftar med armarna. Jag förstår fortfarande ingenting, men försöker förklara att jag väntar på dolmusen. Jag tror att han försökte få med mig i bilen. Eftersom jag är påväg till flygplatsen som ligger cirka 1 timma ifrån där jag bor, tror jag inte att han har vägarna förbi. Så jag försöker ignorera honom, vilket är ganska svårt när han står med bilen igång precis framför mig.
Vid 7.25 tiden åker det förbi en dolmus. Jag vinkar till den, och den åker förbi. Ingen fara då det var dolmusen till Akyarlar (där jag redan är). Han viftar med handen bakåt, ett tecken på att det kommer en annan dolmus efter. Mannen i bilen sitter med sin mobil i högsta hugg. Ropar till mig, jag går dit. På luren har han översatt från turkiska till engelska: "Thank you", stod det, sen åker han iväg.
7.30 Ingen dolmus har dykt upp. Däremot kommer bilen tillbaka. "Nej nu jävlar skiter jag i det här", tänker jag väldigt högt för mig själv. Ringer vår taxikompis och väcker honom. Det blev bulle från Akyarlar till Milas (flygplatsen). 250 lira gick kalaset på. Tack och lov fick jag kompispris, 120 lira, tack och bock.
Väl framme vid flygplatsen inser jag att jag inte alls ska med ett internationellt flyg. Utan jag ska ju mellanlanda i Istanbull. Se där ja! För en kvinna som ytterst sällan är ute i god tid blev det helt plötsligt väldigt mycket tid över. Eftersom jag tog taxi istället för dolmus, och hade räknat med att vara på flygplatsen 2 timmar innan. Så här sitter jag med 3 timmar tillgodo. Fy fan! Jag hatar att vänta.
Eller ja, jag hade 3 timmar tillgodo när jag kom. Nu har jag lyckats döda en timma på en väldigt god turkusk frukost och lite internetande. Bara 1 timma till så kan jag börja röra på mig. Åh vad jag bara vill vara hemma i Sverige nu. Hatar att behöva transportera mig från ett ställe till ett annat. Speciellt om det tar längre än 30 minuter.
Puss hej - hemlängtande tjej ;o)
Klart och betalt
Jag har blivit ruinerad! Har bokat flyget hem för begravningen. 5031 jävla kronor, enkel resa. Det är sinnessjukt. Tur att jag åker med TUI tillbaka. 950 kronor passar min plånbok lite bättre. 16.30 står jag på Arlanda flygplats. Känns konstigt men skönt att komma hem. Även fast det bara är för 3 dagar. På fredag är jag tillbaka på turkisk mark igen, och förhoppningsvis fit för jobb. Börjar direkt på fredag när jag kommer till hotellet.
Så vem känner sig manad att plocka upp mig på flygplatsen?
Nära anhörig
Nä du Daggan. Vi var tydligen inte tillräckligt nära anhöriga. =o( Känns jävligt skit när man ringer försäkringsbolaget och får det till svar. "Tyvärr räknas inte hon som nära anhörig…" Vem fan bestämmer termerna för nära anhörig? Det är väl bäst att börja spara pengar nu om någon annan skulle trilla av pinnen medans man jobbar utomlands. En biljettjävel hem till Sverige kostar cirka 4000 (om man kan tänka sig att mellanlanda i Riga med en transport tid på 11 timmar)! Det är fan halva min lön! Arg, ledsen, besviken och jävligt pissförbannad kan man säga att jag är. Jag skulle lifta till Sverige om det så skulle behövas. Jag ska på din begravning Dagny! Så är det bara. Inte för att det kanske spelar så stor roll för dig. Men jag behöver det, för mig spelar det väldigt stor roll.
Det är tur att man har en familj som ställer upp. Vi har aldrig varit rika men min mamma kan på något vis trolla med knäna. =o) Och min fantastiska pappa han är bra han! Synd att jag är så dålig på att hålla kontakten när jag är borta. Men nog vet dom allt att jag älskar dom! Man tänker lite extra mycket på sin familj när man är nere. Jag hade så gärna velat vara med dom just nu. <3
Liv
Jag älskar djur mer än människor. Så är det bara. Vi har så många gatuhundar här i vårt kvarter och jag har gett namn till dem alla. Men ikväll har jag skaffat mig en riktig "solemate".
Jag kom hem ifrån beachbaren. Vi var där några stycken ifrån jobbet. Chitchattade lite och bara tog det lugnt. När jag kom hem låg det en hund utanför vår villa. Jag har sett henne förut och kallat henne vildhund. Men innan jag gick iväg hemifrån så hade Jim gett henne vatten utanför vår altan. Och där låg hon kvar. Jag kunde inte annat än lägga mig bredvid henne, snacka en stund och sedan somna tillsammans. Jag sov dock inte lika djupt som Liv. Hon hade drömmar och sprang i sömnen. Hennes tass viftade under mitt huvud, eftersom jag somnat på den. Sedan var det det här med mygg. Jag tror Liv är lite mer van än jag. Jag kunde absolut inte sova när myggen väl attackerade. Jag vaknade till och gick in i villan. Liv ligger kvar uppe på trappen. Om hon ligger kvar imorgon när jag går till jobber ska jag ge henne någon att äta. Djur är så okomplicerade, så lätta att älska!
Jag kom hem ifrån beachbaren. Vi var där några stycken ifrån jobbet. Chitchattade lite och bara tog det lugnt. När jag kom hem låg det en hund utanför vår villa. Jag har sett henne förut och kallat henne vildhund. Men innan jag gick iväg hemifrån så hade Jim gett henne vatten utanför vår altan. Och där låg hon kvar. Jag kunde inte annat än lägga mig bredvid henne, snacka en stund och sedan somna tillsammans. Jag sov dock inte lika djupt som Liv. Hon hade drömmar och sprang i sömnen. Hennes tass viftade under mitt huvud, eftersom jag somnat på den. Sedan var det det här med mygg. Jag tror Liv är lite mer van än jag. Jag kunde absolut inte sova när myggen väl attackerade. Jag vaknade till och gick in i villan. Liv ligger kvar uppe på trappen. Om hon ligger kvar imorgon när jag går till jobber ska jag ge henne någon att äta. Djur är så okomplicerade, så lätta att älska!
Himlen väntar
Mamma skickade sms idag. Min största idol och förebild har bestämt sig för att gå vidare. Hon var fortfarande vid liv när jag ringde men jag tror inte hon vaknar imorgon bitti. Jag är såklart väldigt ledsen, men det känns som att om man levt i 97 år så är man nog redo för det som väntar på andra sidan. Känns dock väldigt jobbigt att jag inte är hemma i Sverige. Men har Dagny bestämt sig så har hon. Hon hade frågat mamma om hon trodde det var kö till himlen. Jag är helt säker på att Daggan har v.i.p. Så många som väntar på henne där uppe. Vilken tillställning det kommer bli!
Jag ska inte säga farväl än... dom längtar nog efter dig där uppe.
Jag ska inte säga farväl än... dom längtar nog efter dig där uppe.
Glad midsommar!
Jag, Vargen och Michaela. =o)
The blue world
Jag önskar jag hade tid, ork och lust att skriva mer. Men som ni kanske förstått så ligger det inte till så. Jobbet tar väldigt mycket tid. Det är långa dagar och mycket att göra. Tiden räcker inte till. Orken finns inte riktigt heller. När jag kommer hem vid 22 tiden är inte bloggen mitt första prio. Dusch och borsta tänderna är ungefär det man orkar med. På min fritid när jag faktiskt har ork till att göra saker umgås jag gärna med mina fantastiska vänner här.
Kan dock "trösta" er med att jag har det väldigt bra. Jag älskar mitt jobb och mina kollegor. Självklart kan vissa dagar vara kämpiga och då känns det skönt att veta att man alltid har någon att prata med eller bara luta huvudet emot en liten stund. Kan bara säga att människorna här är helt underbara. Min Team manager är också så himla söt. Idag när jag satt på bussen hem kom det ett text i mobilen. Hon bara öste beröm över oss. Det känns så himla bra! Hur ofta får ni sms av era chefer? Och på vårt schema står det "The most amazing team in the Blue world". Så visst känns det toppen att gå till jobbet varje morgon. (Bortsätt från morgontröttheten)
Hade ju mina finaste syskon här på besök plus två systerbarn. De åkte hem i fredags. Så himla kul att ha dem här. Lycka gånger 100! Får dock lite dåligt samvete när man inte har så mycket tid för dem. Men tror de hade det bar iallafall. Vädret är toppen här!
Imorgon börjar min nyttiga vecka. Då är det färdigätet med chips, choklad och alla andra onyttigheter man vräker i sig. Jag kallar det en nyttig vecka, men tanken är väl att jag ska fortsätta på det spåter veckan efter det, och efter det och… Ja ni förstår.
Nu ska jag sova! Jag lovar inget, men jag ska försöka fortsätta skriva när lusten, orken och tiden finns. Vill ju gärna uppdatera er om vad som händer i mitt liv. För er som fortfarande är intresserade! Känns som de flesta ändå glömt bort en. Lite sorgligt tycker jag. Så mycket som händer som man ser på Facebook. Men ingen som känner att de vill dela med sig av det till mig personligen. Jag valde det här livet, ni/dom valde ert liv. Och är man långt bort så blir det väl så antar jag, man blir bortglömd.
Men som sagt, nu ska jag sova. =o) Imorgon väntar en ny spännande, solig dag. God natt.
Kan dock "trösta" er med att jag har det väldigt bra. Jag älskar mitt jobb och mina kollegor. Självklart kan vissa dagar vara kämpiga och då känns det skönt att veta att man alltid har någon att prata med eller bara luta huvudet emot en liten stund. Kan bara säga att människorna här är helt underbara. Min Team manager är också så himla söt. Idag när jag satt på bussen hem kom det ett text i mobilen. Hon bara öste beröm över oss. Det känns så himla bra! Hur ofta får ni sms av era chefer? Och på vårt schema står det "The most amazing team in the Blue world". Så visst känns det toppen att gå till jobbet varje morgon. (Bortsätt från morgontröttheten)
Hade ju mina finaste syskon här på besök plus två systerbarn. De åkte hem i fredags. Så himla kul att ha dem här. Lycka gånger 100! Får dock lite dåligt samvete när man inte har så mycket tid för dem. Men tror de hade det bar iallafall. Vädret är toppen här!
Imorgon börjar min nyttiga vecka. Då är det färdigätet med chips, choklad och alla andra onyttigheter man vräker i sig. Jag kallar det en nyttig vecka, men tanken är väl att jag ska fortsätta på det spåter veckan efter det, och efter det och… Ja ni förstår.
Nu ska jag sova! Jag lovar inget, men jag ska försöka fortsätta skriva när lusten, orken och tiden finns. Vill ju gärna uppdatera er om vad som händer i mitt liv. För er som fortfarande är intresserade! Känns som de flesta ändå glömt bort en. Lite sorgligt tycker jag. Så mycket som händer som man ser på Facebook. Men ingen som känner att de vill dela med sig av det till mig personligen. Jag valde det här livet, ni/dom valde ert liv. Och är man långt bort så blir det väl så antar jag, man blir bortglömd.
Men som sagt, nu ska jag sova. =o) Imorgon väntar en ny spännande, solig dag. God natt.
…
When you're living your dream. It's easy to dream something else. Why are you never pleased?
Cocos b-day!
Jag har haft mitt första Cocos födelsedags kalas. Det var galet! När vi skulle äta började det lite smått med att jag och Elin hade äta-hamburgare-tävling. Sedan hade jag och Simone pommes-pricka-tävling. Simone kastade pommes som jag skulle fånga i munen. En åkte rakt ner i halsen. Efter det blev det pommes regn, sallads regn, gurk regn. Sist blev det frisbiekastning med hamburgare. Det var när tårtan åkte fram som det spårade ur. Elin kladdade ner hela händerna och kom och kletade på mig, jag gav såklart tillbaka. Ett barn kom och kastade två tårtbitar på mig. När han senare kom och kasta ett glas med cola kände vi att vi kanske skulle lägga ner. Fast sen kom ju popcorna fram och då blev det popcornkrig. Hela Bamsehuset var fullt med popcorn! När Coco och Raj-Raj kom hade vi dansstop och andra lekar.
Det var helt sjukt kul även fast jag nu luktar sur grädda med en tuch av svettlukt. Det är härligt att jobba på Blue Village! =o)
Vet inte om de här jordgubbsfläckarna kommer att gå bort. Det visar sig väl.
Det var helt sjukt kul även fast jag nu luktar sur grädda med en tuch av svettlukt. Det är härligt att jobba på Blue Village! =o)
Vet inte om de här jordgubbsfläckarna kommer att gå bort. Det visar sig väl.
I'm alive
Jag vet, jag vet, jag vet… Jag är värdelös! Har inte haft något internet hemma och har haft fullt upp i övrigt. Men jag lever och jag har det bra, väldigt bra! Trivs helt sjukt bra på jobbet, har fantastiska kolleger, härliga barn i klubbarna, hotellpersonalen är helt underbara och hotellet är helt sjukt nice.
Jag bor i en liten by som heter Akyarlar och det är väl i princip bara vi som bor där. Den är ganska öde kan man säga. Spelar dock inte så stor roll då vi spenderar den mesta tiden på hotellet. Och när vi inte är på hotellet är vi ofta i Gümbet och skakar våra lurviga. Har träffat så många härliga människor här och vi har så galet kul när vi går ut. En och annan turk har man väl fått på halsen, men de är relatit lätta att bli av med.
Jag väntar med spänning på fredag. Vad som händer då tänker jag inte avslöja. Kan bara säga att jag längtar så jag håller på att spricka!
Här är för övrigt min gulliga kollega Helle. Hon är en dansk pige som pratar danska. ;o)
Jag bor i en liten by som heter Akyarlar och det är väl i princip bara vi som bor där. Den är ganska öde kan man säga. Spelar dock inte så stor roll då vi spenderar den mesta tiden på hotellet. Och när vi inte är på hotellet är vi ofta i Gümbet och skakar våra lurviga. Har träffat så många härliga människor här och vi har så galet kul när vi går ut. En och annan turk har man väl fått på halsen, men de är relatit lätta att bli av med.
Jag väntar med spänning på fredag. Vad som händer då tänker jag inte avslöja. Kan bara säga att jag längtar så jag håller på att spricka!
Här är för övrigt min gulliga kollega Helle. Hon är en dansk pige som pratar danska. ;o)
