EN VECKA KVAR!
Åh som jag längtar! <3
Synonymer till tråkmåns
Tråkputte
Träbock
Surpuppa Torris
Torrboll
Perukstock
Glädjedödare
Dönicke
Döddansare Tungus
Hur jobbigt kan det vara att kommentera en blogg? Eller är det INGEN som vet vad det är för hus i förra inlägget?
Karlsson på taket!
Just ja, tack mamma. Det är ju Karlsson på taket som säger "det är en världslig sak". Jag hämtade lite Astrid Lindgren filmer ifrån min kollega Marcus igår. Åh vad jag älskar Astrid! Igår kväll kollade jag på filmen som utspelar sig här. Fick mig att tänka på en person som betyder väldigt mycket för mig. Första gången vi träffades tog han med mig hit. Kan ni gissa vart det är?
Tiden går så fort!
Där man delar upp sitt liv med ett halvår i taget lever man på ett helt annat sätt och tiden går så fruktansvärt fort. Ett halvår känns ändå som en lång tid. Alltid i början på en säsong tänker man på allt man ska göra. Man lär känna nya människor, man lär sig allt nytt man måste veta, man studerar utflykter. Vips så har vardagen satt igång och tiden börjat ticka.
Det är inte långt kvar nu. De första ifrån SSH ger sig iväg redan om tre veckor! Och jag då? Jag tror jag kommer vara en av de sista att lämna Sharm, eftersom min nya destination öppnar så sent. Ännu har jag inte varit till Petra i Jordanien eller åkt till Luxor, jag har inte alls bearbetat min vatten rädsla. Jag som eventuellt hande tänkt att prova på ett dyk! Tror jag stryker det ifrån listan. Och vad hände med de alla kreativa lediga dagarna? Ibland tror jag att man bara fåt acceptera att det är så här jag lever och på min lediga dag vill jag inte alltid "vara på semester" utan bara ligga i mitt rum och göra ingenting. Som idag.
Igår hade vi en liten team-kväll kan man säga. Nästan hela teamet åkte till ett helt sjukt mysigt ställe. Det är ett café som ligger på några klippor. Svårt att beskriva, jag får åka dit och fota det någon dag. Kanske efter jag varit i Petra och Luxor. Haha...
Bjuder istället på någon annan helt random bild, för jag har upptäkt att det blir så mycket roligare med bilder i bloggen. ;o)
Det här var lääänge sen <3 Jag och min systerdotter (guddotter) Emmie. Undrar hur gammal hon kan ha varit på den här bilden? Haha... Kom just på en kul grej hon sa till mig när hon var liten. Jag sa att jag älskar henne, och hon frågar mig varför då? Kommet inte exakt ihåg vad jag sa, men någonting om att jag var hennes Gudmor. Hennes kommentar är: "Men moster, det är väl en världslig sak". Tror hon var inne i någon Pippi period då. (eller vem är det som säger så?)
Skulle egentligen lägga upp något helt annat…
Meeeen så hittade jag den här bilden. ;o)
En del påstår att jag har bruna ögon, andra säger att de är gröna. Jag har till och med hört att de ser svarta ut. En mycket speciell person sa en gång; "your eyes change colour". Och jag skulle väl säga att han har rätt. Beroende på ljus, smink och humör så ändrar mina ögon färg.
Så vad är det för färg nu då? Här är de som mest neutrala, bortsätt från blixten ifrån kameran.
Nu kommer ovädret!
Tror att lyckan har vänt, till det sämre. Är varning för regn, åska och översvämmningar. Tror det kommer bli en tuff vecka på jobbet. Är vädret dåligt, är gästerna inte nöjda! Tror jag ska klura lite mer på inomhus aktiviteter och vad vi kan underhålla dem med.
Live, laugh, lovE
Och det är ganska lätt dessa dagar. Har haft tre helt fantastiska dagar. Idag vad jag halv ledig och det "firades" med massage. Så skönt. Och när det är gratis känns det nästan ännu skönare! Livet är härligt minst sagt. =o)
Amazing race SSH
Shit vilken kul team-day vi hade igår! Min chef är awesome, som hon måste lagt ner tid på att planera den här dagen. Ni som sett amazing race (vilket jag inte har gjort), det var därifrån hon fick idén.
Vi var alltså tre lag som tävlade emot varandra. Det går ut på att man ska hitta ledtrådar och så ska man göra uppdrag längs vägens gång. Vi skulle alltså ta oss till olika platser vi fick 20 L.E per lag som vi skulle klara oss på. Första ledtråden började med en bild på en av receptionisterna. Hos honom fick vi en ny bild av en man på Starbucks. Vi snodde skjuts av en Travco buss dit. Och så fortsatta det. Bild efter bild till olika ställen, ledtrådar och uppdrag. När vi sprungit runt och plankat på yalla buss i hela Nabq var den sista ledtråden ett kuvert med massor av bokstäver. Ordet som dem bildade var nästa ställe. Och oj, vilken kluring det var. Det hela slutade iallafall med att vi tiggde till oss gratisskjuts av en buss-taxi. Mitt lag var först på plats efter mycket klur och strul! Och enligt min mening blev vi det vinnande laget, med 20 L.E på fickan. Det var dock oklarheter med fusk och tid och uppdrag så det hela avgjordes i bowling. Så i slutendan kom vi tvåa.
My amazing team - 2, Maria TM and Joanna is not in the picture.
Idag har jag varit ledig och haft ännu en fantastisk dag! Jag, Ahmed och Marcus tog oss en sväng ut i öknen med desert buggies. Fuck man det var sjovt! När Ahmed körde var jag dock tvungen att skrika lite på honom, när jag såg mitt liv passera framför ögonen i en revy. (Detta skriver jag bara med en gnutta överdrift)
My boss is a crazy banana!
Haha... Vi ska ha "team day" imorgon i ett text skickar min TM följande: "For tomorrow you need comfortable clothes and shoes … Also I would recommend to bring camera …" Och det mest spännande (oroväckande) i textet är, " For sure galabeya is counted confortable (may help you during the day) …"
WTF vad är det vi ska göra egentligen?!! Jag väntar med spänning inför morgondagen. Eller skräck kanske man kan kalla det.
Bilden är tagen ifrån en annan team-dag. Jag och DK Maria ute i öknen. Kan ni gissa vem som är jag?
Den har liksom fastnat på hjärnan...
WWJD
What would Jesus do?
Man blir lätt bortskämd
Aktuella förhållanden
- Närmaste station:
- Sharm El Sheikhintl den 19 jan 2013, 12:00
- Väder:
28º- Vind:
3 m/s NO
- Luftfuktighet:
- 37%
- Lufttryck:
- 1015 hPa
- Sikt:
- 10 km
- Jag till Marcus:
- Vad ska jag göra nu då fram till kl 16?
- – Du kan gå och vara med på Cocos´ juicebar.
- Nej.
- – Du kan ha pool service.
- Nej.
- – Du kan gå till ditt rum och hänga (med lite hopplös stämma)
- Nej, det vill jag inte heller göra.
- – Du kan ignorera alla de förslag jag kommer med.
- Jag hör vad du säger, men jag har bara inte lust att göra nåt av de förslagen du har. Jag funderade på att gå och sola lite kanske, men jag orkar inte gå till stranden. Och så är det så kallt.
- – Men det är ju jätte fint väder.
- Men det blåser!
- Ja, vad ska man säga? Lätta att bli bortskämd när solen skiner varje dag. Finns alltid något att vara missnöjd med ändå.
Varför heter det Svarta Havet?
Tack 118100 för svaret!
Det var turkarna och krimatarerna som gav svarta havet dess namn. Havet fick sitt namn på grund av att det ofta är väldigt dimmigt och väldigt stormigt.
För er som inte har Facebook kan jag meddela att det är vid Svarta Havet jag kommer spendera min sommar. Efter att inte sökt någon ny destination och tanken var att jag skulle återvända till Sverarike. Så tänkte jag om. När jag kom tillbaka till Egypten fick jag panik över att inte veta vart jag skulle spendera sommaren och vad jag skulle göra. Efter ett samtal med min team manager skickade jag ett mail till huvudkontoret. Det stod mer eller mindre "snälla ta mig tillbaka". En dag senare frågade min TM mig om jag ville till Bulgarien eller Hurgada.
Jag är inte redo att lämna den "Blå världen", jag har det för bra här. När jag kom tillbaka från semestern frågade en av gästerna mig på "coctailminglet", efter att fågat om min ålder: När ska du stadga dig då? (kanske inte var exakt dessa ord hon använde men något liknande)
Mitt svar: Jag trodde att jag skulle åka hem i sommar, men jag ångrade mig. Så jag vet inte!
Alla nära och kära, den här destinationen är, av de jag varit på, den som ligger närmast er! Och förmodligen den som är billigast att åka till. Så kom gärna och hälsa på! Aha... sa jag inte det? Jag ska till Bulgarien. ;o)
Det är här jag kommer att jobba. Det är en ny tjänst med service, aktiviteter och jobba med barn. Känns som den är klippt och skuren för mig. Än en gång, hjärtligt välkomna hit!
Ska det vara såhär?
Varför är allting så svårt?
I högstadiet trodde jag att jag visste vad jag ville. Jag ville bli journalist och framgångsrik. Hoppade på medieprogrammet i gymnasiet och det kändes rätt. Gillade alla mina medieämnen och gjorde bra ifrån mig. Eller ja, okej iallafall. Efter gymnasiet jobbade jag, reste lite och ja, jobbade lite till. Jag hade ju hela livet framför mig. Helt plötsligt var jag 21! Vad hände med journalistiken? Jag hoppade på en folkhögskole utbildning, närmare bestämt Tidningsmakarlinjen på Ålsta. Jag trivdes väldigt bra! Jag tyckte om att skriva om allt. Teater, sport, samhällsrelaterade reportage och att jag fick intervjua (på den tiden) mitt favoritband Takida var ju ett stort plus!
Vid slutet av utbildningen kom min lärare på den brillianta idén att göra en fortsatt utbildning av den vi gick. Ett så kallat "påbygnads år". Detta påbyggnads år är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv! Detta år är grunden till många av de åsikter jag har i dag och hur jag är som person. Det var under detta år jag reste till Libanon och Palestina. Efter utbildningen hände det inte så mycket. Jag sökte diverse journalistjobb, över hela Sverige. Inget napp. Istället åkte jag iväg till Nya Zeeland. Också det något av det bästa jag gjort i mitt liv. Efter Nya Zeeland blev det tillbaka till Sverige. Jag gick tillbaka till hotellet där jag jobbat innan. Men fick nu jobb i receptionen istället. Jag trivdes bra där, speciellt med min natt tjänst. Jag skaffade en roomie som jag bodde tillsammans med. Fast sen hände det något. Jag jobbade, och jobbade och jobbade lite till. Natt som dag. Tog extra pass. Och pang! En dag låg jag som en hög på golvet. Vet inte om det är det som kallas gå in i väggen. Kändes mer som ett platt fall. Efter det sa jag upp mig på hotellet. Jag började jobba på förskola istället. Som jag också trivdes väldigt bra med! Efter ett tag började jag dock längta bort igen.
Därav sökte jag jobb som reseledare. Kommer aldrig glömma den dagen de ringde upp mig och sa att jag blivit antagen. Lyckan är obeskrivlig. Det var en dröm som gick i uppfyllelse! Här är jag nu, i min dröm. Och ja, jag trivs väldigt bra här också.
Kan ni se den röda tråden här? Vad jag än gör så tycks jag trivas med det. Jag kan anpassa mig till det mesta, men sen då? Ingen av de här jobben är något jag kan jobba med tills jag blir pensionär. Varför inte? Jo, för att. Jag ser ingen framtid som hotell receptionist, vart utvecklas man där liksom. Jag har ingen utbildning av barn så kan aldrig bli mer än extra anställd som pedagog. Och jag känner inte för att studera 3 år för att göra någonting jag kan göra i nuläget, utan utbildning. What's the point with that. Det finns en maxålder på att vara Au pair. Och det känns lite som att sista datumet snart går ut för att vara reseledare också.
Jag tror jag är för lat, feg, oengagerad för att hoppa på någon ny utbildning. Var lite inne på socionom där ett tag. Men jag tror inte det.
Känns som om det mesta i livet låter jag slumpen avgöra. Det var en slump att jag sökte till Ålsta. En natt var jag uttråkad och hittade Au Pair jobb. En dröm jag hade var att åka till NZ, så jag sökte dit. Men det här jobbet jag har nu. Det var ingen slump. Det sökte jag om och om igen, tills jag fick det! Jag ville det här och nu är jag här. Känns kanske lite som att jag lät slumpen avgöra att jag "sa upp mig". Det känns inte helt rätt.
Jag var hemma i Sverige när ansökningarna skulle skickas in. Då kändes det vettigt att strunta i att söka. Eller rättare sagt, jag lät bli att tänka på det. Istället tänkte jag på hur det skulle vara att bo i Sverige igen. Träffa familjen och mina vänner oftare. Alla roliga saker man kan göra till sommaren. Som att åka på festival… Eh ja, just nu är festival det enda jag kan komma på. Antar att jag inte är så motiverad på Sverige längre. Gör jag fel som lämnar det här?
Jag var hemma i Sverige när ansökningarna skulle skickas in. Då kändes det vettigt att strunta i att söka. Eller rättare sagt, jag lät bli att tänka på det. Istället tänkte jag på hur det skulle vara att bo i Sverige igen. Träffa familjen och mina vänner oftare. Alla roliga saker man kan göra till sommaren. Som att åka på festival… Eh ja, just nu är festival det enda jag kan komma på. Antar att jag inte är så motiverad på Sverige längre. Gör jag fel som lämnar det här?
Nu när jag tänker på Sverige får jag mer eller mindre panik! Vad ska jag göra där? Vad ska jag jobba med? Vart ska jag bo? Kommer jag verkligen umgås så mycket med nära och kära? Finns det tid för att åka på festival? Nej, troligen inte. För att om jag har den turen att hitta ett jobb så lär jag ju jobba hela sommaren. Sen kommer hösten.
Jag är snart 28! Vart tog den ambitiösa 16-åringen vägen. Hon som visste vad hon ville göra med sitt liv?
Beslutsångest!
Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv! Nu är det dags att söka för sommar säsongen. Jag har ingen aning om vad jag ska söka, eller om jag ens vill söka. Men vad ska jag annars göra med mitt liv?
Känns så jobbigt att starta upp något nytt. Vart ska jag bo, vad ska jag jobba med, vad vill jag göra?
Kanske jag bara är för feg att ta tag i saker och ting. Kanske jag bara ska söka valfri grekö och skjuta på "problemet" ett halvår eller ett år till. Fast tror inte att jag är nå klokare då. Kanske jag ska bli troend och låta Gud avgöra? Hmm... Ne som sagt, jag vet inte.
Förslag är varmt välkomna!
Puss hej - FETT vilsen tjej.
God Jul & Gott Nytt År
Passar på att skriva Glad Påsk eftersom jag inte uppdaterar allt för ofta. Finns många anledningar till det.
Ett: Mobinil (internet bolaget vi använder) är helt kasst, totalt värdelöst, skulle man kunna säga.
Två: Vid flertal gånger jag skrivit har det inte sparats och försvunnit! Plus att jag inte kunnat lägga upp bilder.
Tre: Jag har inte haft tid!
Det har varit så himla mycket på sista tiden. Lucia träning, julshow träning, coctail mingel, glögg party med mera, med mera... Egen tid, vad är det? Den egna tiden jag har använder jag till att sova. Haha... Vi skulle ha "secret santa" med teamet och dela ut julklappar. Inte ens det har vi hunnit med. Så kanske kan ta det som någon påsk lek istället?
På julafton var det fullt upp. Arrival/departure dag, och gästerna var försenade hit! Tydligen massa ryssar som landat samtidigt så det var två timmars köande för att få visum. Efter det hade vi vår jul show. Någongång vid 21.30 åt vi middag efter det hade jag bara lust att dö i min säng. Men vi tog en sväng till Bus Stop och tog en varsin drink istället. Man vill ju liksom ha något slags socialt liv också.
Idag har vi haft Orientalisk afton med gästerna. Det är trevligt men som sagt, fritid finns inte riktigt. Eftersom det är 30 minuter efter service och vi ska byta om där emellan så hinner man inte äta något. Och minglet håller på till cirka 20.40, sen middag efter det. Och som vanligt pang i säng, däcka som en klubbad sälunge ungefär. Ikväll har jag dock tagit mig "egen tid" och kladdat på en ansikts mask. Så nu ska jag gå och tvätta bort den.
Ha en god afton gott folk!
Vanvett affär
Som Anton Svensson i Katthult hade sagt.
Vi åkte på en spontan shoppingrunda i Naama Bay ikväll. Maria (DK) went crazy bananas och shoppade både skor, vattenpipa och jag vet inte vad. Själv började jag lite blygsamt med en klocka. En grön! Senare blev det ett par gröna Converse också. Sist men inte minst avslutade jag det hela med en röd handväska. Ja den är knallröd! Vet inte om jag någonsin kommer använda den, det får framtiden utvisa. Jag kände väl helt enkelt inte för ännu en till svart väska. Men ja, som sagt, en röd blev det. Det hela slutade på 170 E.G.P så jag blev ju inte direkt fattig på kuppen.
Nu hade jag egentligen tänkt att sova. Det är dock inte så lätt när det hörs dunkadunka musik ifrån discot nere i shoppingområdet. Och de fulla ryssarna som ränner i trappen gör ju inte saken bättre. Förut har jag alltid haft ac:n på men det har jag inte längre. Börjar bli kallt i Egypten nu. Nästan så jag funderar på att införskaffa mig en jacka. Sorgligt men sant.
Nä men jag får väl helt enkelt ta och måla naglarna eller något istället. Discot är ju slut vid 2.30 så jag har gott om tid på mig.
Puss på er mina fina!
Sol och värme
När solens strålar värmer min kind, jag sitter på ballkongen och äter jordgubba. Då, då känns julen väldigt långt borta.
Desvärre är den ju inte det. Och min TM är någon slags julfanatiker. När vi på mötet idag började julplanera och prata julklappar fick jag nästan lite huvudvärk. Men en sak saknar jag. LUSSEBULLAR! En uppmaning till alla jag känner som gillar (eller bara gör det ändå) att baka. Snälla spar en påse med lussebullar åt mig. Snälla! När jag blir stor ska jag alltid baka lussebullar. Så det så. Till och med på midsommar.
Idag har vi haft arabiska lektion. Fick mig att inse än en gång att jag förmodligen aldrig kommer att lära mig arabiska. Men skam den som ger sig.
Yalla bye!
Snus
Snus
snus
snuS sNus
snUs SNUS …
snus.
Känslosam vecka
Jag hatar att säga farväl, speciellt när jag är den som är kvar. Man tycker ju att man borde vänja sig i det här yrket men det är lika svårt var gång.
Igår tog vi farväl av Nettan vår super goa norska jente. Och idag sa vi hejdå till Carro vår fantastiska guldlock. Det är alltid svårt att ta avsked extra hårt när någon lämnar en tidigare än väntat. Två månader fick vi med dessa underbara töser nu får jag säga grattis till Lanzarote och Kap Verde. Ta hand om våra tjejer! Jag kommer sakna er.
Idag såg jag sista delen av Twilight Breaking Dawn. Karamba! Det var också väldigt känslomässigt. När filmen var slut var jag både glad och ledsen. Tänker inte säga varför, för er skull, som inte sett den. Men det var så roligt när jag satt där med en tår i ögat och suckandes sa; "det där var känslomässigt". Sara bröt ut i asgarv, hon blev lite paff att jag sa så. Hmm... Jag har känslor, jag lovar. Jag döljer dom bara väldigt väl. Nu känns det lite sorgligt att det inte kommer nå fler Twilight filmer. Känns tomt på nå vis.
Mina tankar flyter även iväg mot framtiden med jämna mellanrum. Idag när jag låg på stranden så tänkte jag på sommar destinationerna. Sicilien skulle jag kunna tänka mig. Tror jag. Jag vet inte om jag är redo att säga farväl till TUI. Jag älskar det här jobbet och det här livet. Men jag är också lite skraj för tre säsongs "myten". Gör du fler än tre är du fast. Och jag tror lite på det. För de som jobbar i det här företaget gör antingen 1-2 säsonger eller typ 6. Och jag känner lite som så, gör jag en sommar säsong till så blir det med största sannolikhet även en vinter till i den blå världen. Och se där ja, då har jag gjort 5 säsonger. För vem vill komma tillbaka till Sverige i september-oktober? Snacka om deprimerande.
Som sagt många tankar och känslor just nu. Tänk om det skulle finnas en av knapp. ;o)
