Halv åtta hos mig
Fast halv tio då. ;o)
Kom hem ifrån jobbet vid 21.15. Svettig som en… ja, en väldigt svettig person. Hade haft minidisco och sen power-walkade jag hem.
Detta blev min middag:
*4 skivor någon slags prickigkorv.
*Några misshandlade bitar tomat
*En burk majs
*2 bitar av "den aslyckliga kossan" ost
För att tillaga och äta detta behövs varken ugn, spis, micro, tallrik eller gaffel.
Förberedelser: Behövs inga. Plocka bara ut allt från kylen, släng upp det på nattduksbordet (som i mitt fall är mitt kök). Kan vara bra att ha en påse under så man inte sölar ner.
Tillagning: Skär korv och tomat i lagom stora bitar. Salta lite på tomaten. Öppna majsburken, häll på lite salt. Kan vara bra att ta med saltet till platsen man väljer att äta maten (i mitt fall sängen) så man kan salta mer när man ätit det första lagret. Lägg med den aslyckliga kossan på påsen och simsalabim, påsen har blivit en tallrik.
Ett tips är att slänga med en tesked i majsburken. Det är så jobbigt att dricka majs.
Detta blev min middag:
*4 skivor någon slags prickigkorv.
*Några misshandlade bitar tomat
*En burk majs
*2 bitar av "den aslyckliga kossan" ost
För att tillaga och äta detta behövs varken ugn, spis, micro, tallrik eller gaffel.
Förberedelser: Behövs inga. Plocka bara ut allt från kylen, släng upp det på nattduksbordet (som i mitt fall är mitt kök). Kan vara bra att ha en påse under så man inte sölar ner.
Tillagning: Skär korv och tomat i lagom stora bitar. Salta lite på tomaten. Öppna majsburken, häll på lite salt. Kan vara bra att ta med saltet till platsen man väljer att äta maten (i mitt fall sängen) så man kan salta mer när man ätit det första lagret. Lägg med den aslyckliga kossan på påsen och simsalabim, påsen har blivit en tallrik.
Ett tips är att slänga med en tesked i majsburken. Det är så jobbigt att dricka majs.
Efterrätt: Nötter och torkade bär/frukt. Är man riktigt duktig och äter upp all mat kan det hända att man belönas med en bit mörk choklad också. ;o)
Tänker tillbaka
Minnen är det finaste jag har. Har tänkt mycket på det förflutna på sista tiden. Insåg när jag kollade min kalender (jag samlar på födelsedagar) att det var 4 år sedan jag var i Nya Zeeland. Det känns som så otroligt länge sen. Kan inte fatta att mina små sötingar fyller 8 och 10 i år. Tänkte skicka kort till dem på deras födelsedag, fast den ena har redan fyllt och korten kommer även komma försent till den andra födelsedagen (om dom kommer fram överhuvud taget)
Googlade deras adress, för att se om jag kom ihåg rätt. Vips uppe i vänstra hörnet kom det upp en bild på deras hus. Tårarna trängde bakom ögonen. Eftersom google maps har satellit bilder kunde jag ta den lilla gubben och knata runt hörnet. Där stod det lilla "kinot", mitt lilla hus jag bodde i. Tårarna fanns då mera i mina ögon och inte bakom. Jag tog gubben igen och gick tillbaka till framsidan. På bilden kunde man se den gamla Saaben. Då rullade tårarna ner för mina kinder.
Att jag saknar NZ vet nog alla. Men jag saknar det extra mycket nu! När jag berättade det här för Ida i servicen idag, fick jag tårar i ögonen igen, hon med.
Jag vet att jag har varit väldigt dålig på att skriva här. Det är för att jag just nu skapar nya minnen. ;o) Jag hoppas att jag kommer tänka tillbaka på Bulgarien som något positivt. Jag har ju fina människor omkring mig, det börjar sakterligen gå i rätt riktning på jobbet, för hoppningsvis blir vädret bättre. Så nog kan det här livet bli jävligt gött!
Andra anledningen är för att internet inte fungerar eftersom Alex laddar ner film hela dagarna. =op
Envis som en gris
Eller hur är det nu man brukar säga? En liten grise-knoen kanske? =oP
Nu jädrar anama. Idag har jag fått krafter ifrån ovan tror jag. Jobbet har gått bra. Jag har haft service, som service ska vara (enligt mig). Jag har haft någonting att göra. Gjort gäster glada och hjälpt andra. Tack, så fick jag äntligen känna lite mening med det här. Jag är så pepp på att bara lära mig allt, allt, allt nu. Jag ska fan i mig klara det här. Det känns hopplöst och helt meningslöst vissa gånger. Men när man får den här känslan (som jag inte kan förklara) är det bara så jävla gött!
Nu jädrar anama. Idag har jag fått krafter ifrån ovan tror jag. Jobbet har gått bra. Jag har haft service, som service ska vara (enligt mig). Jag har haft någonting att göra. Gjort gäster glada och hjälpt andra. Tack, så fick jag äntligen känna lite mening med det här. Jag är så pepp på att bara lära mig allt, allt, allt nu. Jag ska fan i mig klara det här. Det känns hopplöst och helt meningslöst vissa gånger. Men när man får den här känslan (som jag inte kan förklara) är det bara så jävla gött!
Har för första gången service telefonen. Citat ifrån de andra: "The scandi phone have just called once". Puss på den! Ikväll har den ringt fem gånger. Men det verkar ha lugnat ner sig nu. Förhoppningsvis får jag sova i natt.
Nu ska jag hänga tvätt och snacka lite med min gobit Hanna. =o)
Jag har en plan
Kind of. Eller det kanske är mer av en idé. Den närmsta tiden, det vill säga, inmon cirka 15 minuter, tänkte jag ta mig till Nessebar. Ett ställe jag totalt förälskade mig i (för att överdriva en aning, som jag råkar gilla att göra) den första gången jag var där. Det är en mysig liten stad, iallafall den gamla delen, och den enda jag sett av Nessebar. Med kullerstenar, små mysiga restauranger, gamla fiskebåtar och fornlämningar kommer man in i en annan värld. Jag tänkte att det kan nog vara en bra plats att fatta viktiga beslut. Om inte annat så är det, som sagt ovan, en väldigt mysig stad.
Jag är lugnare idag. Inte lika uppgiven och irriterad. Kanske kan det bero på att jag sovit till 12, inte störts av musiken nere på gatan, att jag somnade till "Vampire Diaries" och att jag inte ska jobba idag. Fick även ett fint meddelande av min kära, saknade, älskade Mathilde, som gav lite tröst i allt det hopplösa.
Savner dig skat! Men en dag ska vi fan i mig cykla i Kristiania. Oj, vad vi ska cykla! =o)
Ibland gör man rätt...
Ibland gör man fel. Lev med det.
Eller, så gör man något åt saken. Än är inga beslut tagna och mycket kan hända. Har bara lite svårt att se vad. Kanske kommer det ett under nedfallande i huvudet på mig. Hur nu ett sådant ser ut? Eller så kanske jag möter en enhörning på vägen till jobbet, med svaren på alla mina funderingar. Tomten kan man ju alltid fråga om han skulle råka ha vägarna förbi de närmsta dagarna...
Mina nära och kära, ni vet vad det handlar om. Mamma säger att jag ska följa hjärtat. Mitt hjärta har ganska ofta ett så kallat "change of heart". Ena stunden vill det en sak, andra stunden en annan.
Ida och Hanna kommer oavsätt alltid finnas i mitt hjärta. Och det kommer finnas tid att tjusa. Oj, vad vi ska tjusa! Kanske inte bara just här och nu. Men mig blir man inte av med så lätt! Förutom om man är mina vänner och familj, (i Sverige) dom har "blivit av" med mig många gånger. Fast förr eller senare kommer jag tillbaka.
Beslutsångest på hög nivå kan man säga.
<3
Super Ida
Fy fan vad du är bra gumman! Även i min bitterhet, ilska och aggression så håller du humöret uppe. Som en liten solstråle på de mörkaste himlavalven. Jag hade inte kunnat få ett bättre "blue berry" än dig! Trots feber, halsont och snorig näsa lyckas du få fram ett léende så naturligt och du är alltid så glad! Du är mitt energiknippe. Trots problem ska vi nog ro den här kajutan i hamn. Eller vad säger du? We just need to kick some asses. ;o)
Lufthavn
Nu smäller det snart! Om cirka 30 min ska vi åka och hämta upp dom. De första gästerna. Ellerrättelse, de första svenska gästerna. Danmark landade tidigare ikväll. Så snart är dom här! Som vi har längtat. Även om det är skönt att ha två veckors "semester" så är det ju inte det jag är här för. Nu har vi haft vår tid att studda, festa, shoppa, äta, sova och göra lite som vi vill. Imorgon börjar allvaret och det "riktiga" jobbet. Nog för att studera utflykter, restauranger och området också är mitt jobb så känns det liksom inte som på riktigt när inte gästerna är här. Jag känner mig så taggad!
Nu ska bara kjolen, skjortan, kavajen och klackarna på så är jag fit for fight! Välkomna till Bulgarien det kommer bli awesome! =oD
97 . 42
Det säger ändå någonting…
Antalet besökare på min blogg var senast 97 besökare och 42 unika besökare. Nog har jag många nära vänner, har dock inte räknar dom. Kan vara 42 stycken, eller inte… Slutsatsen är iallafall; fler än jag trodde läser min blogg. Kul!
Sverige vann idag över Finland. Så jävla gött! Dock vill man inte vara för kaxig i det här sällskapet. Inte för att de skulle mörda mig för det jag skriver. Utan mer för respekt, för att jag närmare skulle ha sagt upp mig om "vi" skulle ha förlorat den här matchen. Finland är ett känsligt änme över lag. Vi älskar och vi hatar dom. Speciellt i den här världen där det är tillåtet att vara svensk, rekativt finsk.
Vad mer kan jag säga? Jag älskar mitt liv! Som singel, som svensk, som utlänning. Som vännen som saknas på förfesten, som saknas när jag sitter här och skriver min blogg, Som 42 (!) människor följer!
Jag älskar er alla, säkert mer om jag visste vilka ni var. PIK, skriv mer kommentarer.
Puss på er alla guldkorn som finna där ute i världen, var och en av er är unika!
Puss på er alla guldkorn som finna där ute i världen, var och en av er är unika!
Gråten är nära
Till och med tvätteriet i Egypten, som oftast förstörde något med mina kläder, vet att man inte blandar rött och vitt när man tvättar! Frustrationen är total. Städerskan kom in på mitt rum med min tvättpåse. Inget jag gett henne, vill jag bara tillägga. Jag tvättar gärna mina kläder själv då jag är väldigt noga med vad jag tvättar tillsammans och inte. Hon har blandat tvätten!! Mina nya röda jeans har tvättats tillsammans med min nya vita blus. Vem gör så? Jag ville seriöst putta ner henne ifrån balkongen. När jag panikartat skriker rakt ut säger hon bara "no problem". Jag hatar det ordet! Det är ett ord man ofta hör när någonting faktiskt är ett problem. Hon ska tydligen använda någon slags Vanish. Jag vill gråta när jag tänker på att hon kommer "vanisha" bort de små silverbrickorna som tillsammans formar en dödskalle på ryggen på min blus. Mitt hjärta kliar inte nu, det är krossat!
Bye bye baby. =o( Allt som är vitt på denna bild är numera rosa.
58 trappsteg
Lite till vänster och dörren näst längst bort på vänstra sidan. Där bor jag. I ett litet rum med fula gardiner, lyhört och obekväm säng. Känns bra att jag ska spendera fyra månader här. Men tids nog så kommer väl även det här att bli "hemma". Man glömmer bort så fort, från destination till destination. Nog kände jag såhär i början i Egypten också. Jobbigt att vänja sig vid alla ljud bara. I Egypten var det Glow disco som störde mig. Det började ju dock inte förrän tolv på natten och slutade vid halv tre. Här är det ljud jämt! Bilar som kör förbi, grannar som låter, live musik nerifrån baren. Här kan inte ACn ta över ljuden, som den gjorde i Egypten. Och rätt vad det är så börjar kylskåpet brumma som en hungrig björn.
Idag har jag studdat den första utflykten. Blev en tur till Balchik, ett besök på drottning Marias sommar palats med botaniska trädgård. Så många vackra rosor så jag blev helt förälskad! Och doftade gott gjorde de också. Efter besöket där som svslutades med lunch åkte vi vidare till Aladzha klostret. Ett mycket märkligt kloster som var utgrävt i klippor. Där levde munkarna och hade även kyrka, kök, "fest" kyrka (för högtider) och begravningsplats. Väldigt häftigt att se. Svårt att förklara hur det ser ut. Ni får komma och kolla in det själva. ;o)
Efter klostret begav vi oss till Varna, som är Bulgariens tredje största stad. Efter ett besök i katedralen fick vi tid för shopping. Och eftersom min pappa är en sån klippa så hade jag faktiskt råd att införskaffa ett par svarta skor på NewYorker. Det var verkligen behövligt, tack pappa!
Idag fick jag lära mig om vad de olika färgerna på i kyrkan representerar. Gul står för synd och blå är färgen för förlåtelse. Kanske ligger något i varför det är min älsklings färg. Fast å andra sidan är röd en annan älsklings färg jag har och den representerar Jesu blod!
Imorgon bär det av till Pomorie där bland annat vinprovning står på schemat. Men innan det blir det till att rydda upp lite på kontoret. Imorgon kommer det även nya kolleger till destinationen. De två jag ska jobba med mig på Majestic i sommar. Det ska bli kul att äntligen få träffa dom! Kanske man kan börja planera lite också. Känns skönt.
My heart itches...
Vad ska man säga? Hjärtat gör ont. Det är inte krossat, så mycket släpper jag aldrig in någon så de lyckas med det. Men det "kliar" lite om man säger så. Hur dum, korkad, idiotisk får man vara när man har två män som påstår att de älskar en i sitt liv? Den ena vill bygga upp sitt liv med dig, och den andra lika så. Och helt plötsligt är de borta. Den ena säger "vi ska nog bara vara vänner…" och den andra "du borde glömma mig…" Ja men vet ni va? Fuck you bouth! För så "smart" är jag ändå att ingen av er betyder tillräckligt mycket för att bryta ner mig. Alla är ersättbara, speciellt ni två! Inte konstigt att jag inte litar på någon (vänner/familj borträknat) när jag har folk som er i mitt liv. Och ja, jag är för bra för er båda. Frågan är bara om det finns någon där ute som är tillräckligt bra för mig… "Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer…" eller hur var det den där sången gick?
Men för övrigt är livet awesome i Bulgarien. ;o)
Sista dagen
Idag hade vi baby shower för min storasyster (och Teo) han kom ju för tidigt så han fick vara med. Mamma hade lurat henne att de skulle åka till Sigtuna tillsammans, så att hon inte skulle hitta på något annat. Jobbiga var bara att hon var så hungrig att de höll på att åka iväg när vi kom! Men oj så överraskad hon blev. Jag kom med en jätte tårta i famnen, tillsammans med de andra. Hon förstod inte riktigt vad vi höll på med. Sedan åt vi plocksallad och hade väldigt mysigt. Det blev baby shower på ett nytt vis, med tre relativt nykläckta bejbisar i huset. Sannas, Ninas och Linas.
Efter besöket hos syster lånade jag bilen och brummade ut till skogen, där jag tydligen glömt ett halsband som jag glömt bort att jag köpt. Sen sa jag hejdå till mamma och Jonas och min finaste Lucifer. Detta skedde självklart efter jag ätit upp Jonas godis, kollat på "Biggest loser" och spelat lite på mammas iPad. Då bar det iväg till Camilla för en hejdå kram. Detta hände i samma veva så jag han äta middag där också. Tänk vilket flyt jag har. Jag planerar i princip aldrig och ändå lyckas jag tajma in allt så bra.
Nu sitter jag här hos min fina vän Angeica. Hon och Magnus har varit så snälla och låtit mig bo, parkera väskor i vardagsrummet, skor i hela skohyllan och kommit och gått som katta ungefär. När jag packade om väskan ikväll fick jag även lite hjälp och uppmaningar av Angelica, det behövdes. Jag insåg just också att jag tappat bort min plånbok! Den känns lite viktig då jag har mitt visa kort, körkort, internationella körkort och pass där i. Hmm... Tror den kan ligga kvar hemma hos syster. Annars är den hos Camilla eller i Timmerbol och då har jag ett problem! Men men... Det är morgondagens problem. Jag är inte ens förvånad, känns så typiskt mig på något vis.
Vill även tacka detta charmtroll som förgylt varje morgon jag sovit under hans tak. Imorse härmade han tydligen mina snarkningar. Fast han lät mer som en arg tiger.
Vill även tacka min sovpartner, vars snarkningar hållt mig sällskap in på småtimmarna. Nu sista kvällen sover han dock på övervåningen. Kanske han ledsnade på att jag pratar i sömnen.
Lucifer tackar jag inte för något speciellt. Han är bara min lila bäbis som jag önskar att jag kan ta med mig ut på mina äventyr. Tänk att få somna till hans spinnande när jag känner mig ensam om nätterna.
Sist men inte minst vill jag tacka alla fantastiska människor som jag har träffat under min semester. Familj och vänner som alltid finns där. Det spelar ingen roll hur länge jag varit borta, ni tar alltid emot mig med öppna armar. Och när vi ses så känns det som att det lika gärna hade varit igår vi såg senast. Jag antar att det är inebörden med riktiga vänner. Ja, min familj har ju inget val. Jag kommer alltid vara en del av dom. <3
Känns bättre nu
Idag har jag mailat med min SSM i Bulgarien. Hon sa att "det är fantastiskt som vanligt". Får hoppas på att jag känner det samma när jag kommer dit. Har fått reda på att jag har eget rum. Men hur boendet är i övrigt är väldigt oklart. Men injudan står kvar, kom gärna och hälsa på. ;o)
Det känns bätte nu, när det börjar närma sig. Jag känner mig taggad! Det kommer bli kul, ja visst kommer det... Eller? Med inga förväntningar kan man väl inte bli besviken iallafall. Jag är lite ledsen över att jag inte hunnit träffa alla, men nästa gång kanske. Tror att man helt enkelt får vänja sig att det är så det är. Annars skulle jag stressa ihjäl mig när jag är hemma. Känns väldigt bra att sitta här hemma hos pappsen och ta det lugnt och umgås med honom. Känns bättre än att stressa in till Uppsala och Stockholm. Er jag inte träffat tycker jag extra mycket ska komma och hälsa på mig i Bullen. Kom igen, det blir kul. =op
Min SSM sa även att jag inte skulle packa för mycket för det var bra shopping där. Har redan rensat en gång och lämnat i pappas källare. Tror jag får ta en vända till bland kläderna. Så svårt att sålla bort bara! Men det ska nog gå. Kanske Rike får hjälpa till. Min kompis son på två (?) år. Han hjälpte mig lite idag att härja runt bland grejerna. Kanske lämnar hela ansvaret till honom så slipper jag ha något med mig alls. ;o) Vilken plan!
Sista kvällen i fiskland
"För alla luktar fisk i Göteborg". Fast det gör dom ju inte. Inte Amira, Jim och Gustav iallafall. De andra har jag inte varit så nära. Sista kvällen ska spenderas ute på stan. Vi ska gå och "ta en drink", som man säger. Jag är helt säker på att det åtminstone blir två.
Tiden går så fort. Jag har inte hunnit träffa alla jag ville träffa. Inte hemma I Stockholm heller. När jag kommer tillbaka är det bara tre dagar kvar! Sen är det Sunny Beach som gäller. Än en gång uppmanar jag alla att komma och hälsa på. Och ni som befinner er i Göteborgstrakterna, kom gärna förbi och skåla med oss. ;o) Jag och Amira värmer upp med lite Sangria som back in the days. Men fy fan vad det är sött!
Ångest !!
Är det bara mig det är fel på eller har alla det såhär?
Ångest verkar vara något som är inprintat i mitt huvud att jag ska ha. Idag har jag haft packångest över vad jag ska ha med mig till Göteborg. Det spreddes även på med packångesten jag ständigt har över vad jag ska ta med mig till Bulgarien. Hade två resväskor med mig hem ifrån Egypten, en ska bort! Vilket betyder sålla bort massor! Framtids ångest är ett ständigt återkommande. Hitta den "perfekta" mannen, ett annat. Hur svårt kan det vara? Jag pratade med en vän om det, hon sa att man inte får ha för höga krav. Jo, mina krav är inte allt för svåra att leva upp till, de har ju minskat drastiskt med tiden!
Han ska:
*Ha ett jobb (studera el dyl)
*Inte knarka
*Inte se ut som en grottmänniska
*Gärna ha någon slags hobby (fast det är mer som ett plus)
Jag tycker det känns som rimliga krav! Har jag inte ångest över något av det åvanstående så har jag ångest över någonting annat. Att jag inte hinner träffa folk, tiden, att jag snästa åt mamma i telefonen, att jag inte träffar pappa, att jag lånar min systers bil, att jag ber min andra syster köra, att jag är en dålig vän/dotter/syster/människa… Och har jag inte ångest över något så får jag ångest för det, för då känns det som att jag har "glömt" något.
Ilands problem på hög nivå kanske. Och när jag tänker på det får jag ångest över att jag inte gör mer för "världen".
Bilden representerar bakisångest. Det är iallafall en ångest man förtjänar! Tagen i stallet för ett år sen eller så.
Skön snubbe
Lika fast som du håller min hand, håller du även mitt hjärta! Tänk att någon så liten kan väcka så starka känslor.
Sov hos min systeryster med familj inatt. Somnade till Magnus Betnérs standup. Asså, som jag älskar den mannen. Så jävla skön! Det bästa var att jag även drömde om honom när jag somnat. Tror att hans röst trängde in i mina drömmar. Nu kommer jag desvärre inte ihåg vad exakt jag drömde men vet att jag skrattade väldigt mycket iallafall. Tills den roliga drömmen byttes ut till stress inför Bulgarien. Shit vilken ångest jag har över det. Och nu har den avsyrat sig på mina drömmar. Tur att livet när jag inte drömmer är så härligt just nu. Alla dessa fantastiska människor som jag har äran att ha till min familj och vänner. Ni skänker mig så mycket glädje! Ja, och även lite irritation ibland. ;o)
Spring time!
Även om jag kommer ifrån 32 graders värme så är det något speciellt med våren. Man blir helt enkelt liiite lyckligare! Och sen att jag får träffa min familj och vänner kanske också spelar in en del. <3 Och den här gången ska jag verkligen försöka träffa "alla". Har planerat in en trip till Göteborg på måndag. Äntligen ska jag få träffa fantastiska Amira igen! Min Jimpen pimpen har även flyttat till götet med söte Gustav. Så dom ska jag också träffa! Sen har jag väl tänkt att, ja, försöka träffa alla andra jag känner i Gbg. Vet ju inte riktigt vart alla bor numera. Men det är väl det Facebook är till för? Underbara Sandra (som vanligen bor i Finland) pluggar numera i Uppsala, så henne kommer jag träffa med! Jag blir bara så lycklig när jag tänker på alla dessa möten. <3 Helt varm i hjärtat.
Valborg ska jag fira med min gulle Adam ute på Mörkö, Skansholmen. Känns som evigheter sen jag såg honom sist, och det är det förmodligen också. Larsa ska även dit!
För tillfället bor jag hos mitt hjärta Angelica, med familj, i Märsta. Så om det är någon som är i krokarna. Hör gärna av er. Jag har dock nytt nummer. Så kontakta via Fejan.
Tänkte bjuda på några bilder ifrån ett fantastiskt (läs helt okey) Märsta, och mina första dagar i Svearike. <3
Första mötet (eller morgonen efter jag kom) med Teo. Han är så liten!
Ute på krogen stötte jag på en av mina största idoler. Min moster Kerstin!
Två galna kusiner (Dick och Linus) träffade jag också på samma kväll.
Jag gillar att promenera vid Märsta ån med valfri hund.
Denna gång hade jag sällskap av denna snygga herre, Leo.
Vårtecken vi såg längs vägen. Alla känner alla på landet
Ikväll blir det utgång i min "kära" hem"stad" (by)! Jag och min älskade vän Angelica ska ut och göra den osäker. ;o) Får se om man stöter på några kändisar. Och då menar jag inte Justin Beaver, utan riktiga kändisat, som jag känner! =o)
De röda jeansen sitter på plats kombinerade med de svarta linnet (ett av dem), nylackade naglar och en jävligt snygg vän vid min sida. Vad kan gå fel en kväll som denna? Märsta; watch out! Allt kan hända. =op
Shop til you drop!
Nog blev det allt shoppa av. Jag tror att ett helvår utan shopping ger den effekten. Nu har jag bara panik över hur jag ska få plats med allting när jag åker vidare. 2000 :- fattigare. Man ack så lycklig!
Hej Sverige!
Här har vi välkomst komittén på Arlanda. Sådan lycka, det första jag såg när jag kom ut från security var Emmie och Albin. De stod precis vid utgången. Sen såg jag pappsen. <3
Den här gullungen fick jag äran att natta. Tre böcker senare lurade han med mig till Abbes rum. När jag frågade vad vi gjorde där, tittade han finurligt på mig och sa; "Vi ska leka". Jag fick dock ta på mig rollen som tråkmoster och säga att han skulle gå och lägga sig. <3
Första mötet med mini Teo! Vilken fantastisk liten varelse. Han är så liten och skör att jag nästan inte vågar andas i hans närhet. Lilla underverk, du är en Guds gåva med all säkerher. <3
Ps: Inte för att jag tror på Gud, men din mamma gör ju TYP det. =op
Och ikväll får jag träffa resten av min underbara familj. Som jag längtar! Ord kan inte förklara hur mycket jag älskar er alla. <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
