Eskimoa

Aj aj aj!! Någon "råkade" visst somna på stranden idag. Är röd lite här och var. Men det västar är att jag bränt ögonen! Sitter nu och kyler med en nektarin jag hittade i kylen. Vet inte om det hjälper men det känns bättre. Har även en jävligt snygg bränna på halsen. Man ser väldigt tydligt vilket håll huvudet har lutat emot. =op

 

En kollega till mig berättade om hur hennes mormor tyckte att hon skulle skaffa sig ett "riktigt liv". Mormor försöker hela tiden övertala henne att komma hem och gifta sig. Hon hade vid ett tillfälle sagt ; "Din kusin har nu man och barn, bor i ett fint hus och lever ett lyxigt liv…" Var på min kollega hade tänk, "jag lever ett jävligt lyxit liv jag med". Och visst f.a.n gör vi det. På vilket jobb i Sverige har man frukost, lunch, middag och snacks inkluderat? Hur ofta kan man gå och kolla på show gratis? Hur många jobb i Sverige har siesta? Hur många ställen i har ett stenkast till en vacker strand? Och om det nu har det, hur ofta kan man gå och bada?

 

Imorgon ska vi lyxa till det med finsk karaoke! Ja, finsk! Det är såklart Nellis och Emmas påhitt, men trogen "familjemedlem" som man är, hakar man på. Idag lyckades jag även lova Nelli att jag skulle sjunga en finsk låt med henne! Jag ville stanna och se på showen, Emma var neutral och Nelli var väl inte helt på. Att jag sjunger en finsk låt med henne imorgon var kravet på att hon skulle stanna. Deal!

 

Jag är nervös redan nu. Kanske därför jag inte kan sova. Har å andra sidan inte försökt med det än… Självdisciplin är en egenskap jag saknar. Ibland argumenterar jag med mig själv, och det är som oftast den dåliga sidan som vinner. Men nu ska jag nog dock säga till mig själv på skarpen. Det blir en lång dag imorgon med fullspäckat schema. Kan behöva åtminstone tre timmars sömn. Och som det ser ut i nuläget kommer det inte bli fler än så. Blir till att slå på Tusenbröder och slumra till med Hoffa och de andra grabbarna på kåken.

 

Godnatt!

 

Woop woop! Inte nog med att jag äntligen fick se min favorit show med 2 Entertain. Min fina, danish dynamite, Maria kom till BV och joinade oss. Och med sig hade hon ingen mindre än Eveliina! Så det blev en liten mini Sharm el Sheikh reunion. Åh det var så härligt att träffa dom! Jag och Maria satt och prata gamla minnen och om hur mycket vi saknar Egypten. Blir nog möjligen en liten trip dit på semestern, InsAllah, om de har öppnat.

 

 

Så jag antar att jag ska gå och lägga mig NU!

 

 

Finally I met Bea. She have been here for 4 days now, I think she said. But it's so hard to get together when you work in different places. But today we made it!

 

We went out for this really romantic greek restaurant. I had the Mousaka. Jaaam! I was thinking a little bit of my mum when I ate it. For some reason I think she likes it. I don't know if she had said that or if it's something I just have imagine. After that we went to her place and had a chill time on her "balcony". It's so nice to get together like that. You don't really do anything special but you have a really good time anyway. I guess that's what you call friendship.

 

Soon Linda will be here also. I think she arrives in 2 days. Then we will have a little reunion again and Bea and I decided that we will have a Harry Potter marathon. Linda doesn't have any saying in that whatsoever.

 

I realized one thing tonight. Or it might be so that I realized it a long time ago. It just once again got confirmed: I have a bad influense on people. I make them stay up longer than they should, I make them burp, swear, I make them go out even though they shouldn't. And tonight I made Bea try snus for the first time. Oop! But no worries, she didn't like it!

 

And some of you reading this might wonder why I'm writing this in english. I will tell you why. Since Bea told me that she reads my blog, with a little help of google translate. For you who doesn't know, she's finnish. I thought I would be nice and write in english, since this blog mostly is about her anyway. ;o)

 

So I will wrap this up by saying. Thank you for a great evening Bea. And since I didn't give you "the serious drunk talk" with you. I'll tell you now what I would say about you: You are a freaking awesome woman! And my best Y.M.C.A buddy. =op

 

 

 

"Vad är du ute och ränner?"

Eller det kan också varit något helt annat min kära systeryster sa. Men någonting i den stilen.

"Jag såg att du gjort tatuerningar också… Skit fula!"

 

Just därför älskar jag min familj. Och självklart av andra anledningar också! Vi är av samma skrot och korn. Hade jag tyckt att någons tatuering var ful, hade jag också sagt det. Kanske inte på det där sättet, bara om det var till Lina förstås. =op

 

Man inser inte hur mycket man faktiskt sakar någon förrän man pratar med dem. Idag fyller min äldsta systerson år. Lilla Abbe har blivit hela 9 år. När hände det?! Jag passade på att prata med hela familjen (nästan, inte Tompa och Teo). De var på Grönalund och roade sig. Tänk om man hade kunnat vara med på det! Nästa år ska jag fira födelsedager, OJ vad jag ska gå på kalas. OM jag är hemma.

 

Ska jag vara helt ärlig så känner jag inte för att komma hem om ett halvår (cirka) längre. Jag har fått tillbaka gnistan och älskar det här livet, mer än någonsin. Varje dag blir jag påmind om varför jag jobbar häcken (för att överdriva väldigt mycket) av mig till en piss lön. Det är helt enkelt värt det. Man får tillbaka i så mycket annat mer värt än pengar.

 

Så vi får se hur det blir. Idag saknar jag dock min familj lite extra mycket. Men snart ska jag iväg på ett kärt återseende. Beata har anlänt till ön, vi var i Sunny Beach tillsammans, så vi ska ut och äta. Sen vet man aldrig vad som händer. ;o)

 

 

I torsdags hade vi team day. Det var Mette och Reea som hade fixat en helt awesome dag för oss andra. Först fick vi ledtrådar för att hitta dit vi skulle. Det blev häng på stranden med massor av uppdrag. Som vi skrattade. Dagen avslutades med middag på Red Wood för att efter det (avsluta kvällen för vissa) påböja nattens bravader med karakoke. Det var en roligt galen dag!

 

Att vi även skulle vara utklädda till "tacky tourists" gjorde ju det hela sju gånger roligare. Jag och mina fina Bamse brudar klädde ut oss till "Familjen Andersson". Jag var mamma, Mia var mormor (en helt galen sådan), Emma var en Superkid och Nelli Bamsebarn. Vi var fett coola om jag få säga min mening. Och det får jag ju. ;o)

 

Idag är det "movie nighet" och take away sallad med mina BB. Jag har dock börjat med förrätten… POPCORN!

 

Jag har sagt det förut och säger det igen. Jag älskar Blue Village! Nu kommer jag ihåg varför jag gör det jag gör. Varför jag är iväg ifrån min familj, vänner och allat annat (som inte är så mycket annat) Sverige har att erbjuda. Jag älskar mitt jobb igen. Tack Ida och Hanna för att ni fick mig att stanna när jag var på vippen att ge upp. Även om jag jobbar dubbelt så mycket nu än vad jag gjorde i Sunny Beach så är det så sjukt värt det. Vi är ett team igen! Och det bästa med det här jobbet är att alla som jobbar här är sociala, öppensinnade, välkomnande, snälla, hjälpsamma och ja ni vet alla andra bra egenskaper man skriver på ett CV. Så det är väldigt lätt att komma in i gänget.

 

Att vara tillbaka i Bamseklubben känns också väldigt kul. Hade glömt hur mycket man får tillbaka av barn. Kramar, skratt, glädje! Dom är ju helt fantastiska. Idag efter Bamse showen och Bamse stars, när vi var påväg hem kom två av våra Bamse barn springande bara för att hälsa. Barnen blir helt till sig när de träffar en utanför Bamseklubben. De hoppar, skuttar och vinkar frenetiskt.

 

Jaha så var man inne på nyttiga September och jag har failat ganska hårt kan man säga. Det började bra med nyttig frukost följt av en nyttig lunch. Efter det började det spåra. I snackbaren blev det både naggets och någon slags ostpirog. Illa. Ingen middag därefter. Planerade in Zumba, men den började tydligen inte förrän nästa måndag. Istället blev det "dans arobics", kul som fan! Tyvärr gick det utför efter det. När jag kom hem satt de övriga i min byggnad ute och umgicks (tjusade, som Hanna skulle kallat det). Jag slog mig ner och blev bjuden på Andreas mammas kakor, drömmar doppade i choklad. Tror jag smällde i mig tre stycken! Därefter gick jag in och poppade popcorn, som fick bli min middag. Jo jag har ju ätit mycket frukt och grönt idag med, men det väger ju inte upp det onyttiga. PLUS att jag fick skjuts hem från jobbet istället för att cykla, vilket jag annars gör. Jo, men bättre lycka nästa gång då kanske?

 

Hahaha!! Jag kollade just upp om det fanns några roliga citat om tjockisar. Hittade en så jävla bra.

 

"Du är så fet så när du går framför tv'n så missar man hela fotbollssäsongen".

Tur att man inte har någon TV!

 

Men det är ingen fara. Jag är i form. Rund är också en form! ;o)

 

Jag sitter vid datorn och gör mest ingenting. Så dyker den här låten upp. Så mycket minnen den väcker! Kommer ihåg när jag och min fina vän Angelica satt i hennes rum och lyssnade på Nirvana. Vi satte den här låten på repeat när vi skulle gå och lägga oss. Det här är en sån låt som jag aldrig kommer att ledsna på. Även om det är fina minnen den väcker så blir jag ändå sorgsen när jag hör den. Men det är nog mest för att den får mig att tänka på Kurt Cobain. (Märkligt nog?!)

 

 

Idag är jag ledig och Mia och jag har varit på brunch. Eller som vi så chict kommit på att man kan kalla det Frukost/Frokost. Eftersom frukost, ja det är ju frukost då på svenska. Medans frokost på danska betyder lunch. Efter vår frukost/frokost tog vi oss (eller mest jag) en shopping tur. Jag bestämde mig för att bli hattmänniska, så jag köpte en hatt! Har funderat på det ett tag nu och idag blev det av. Sen blev det lite andra "nödvändiga" saker som bikini, nagellack, parfym och örhängen. Nog on det. jag lägger upp bilder så får ni se. ;o)

 

I dag var det dop för lilla Teo och moster Moa var inte där. Det skär lite i hjärtat på mig när jag inte kan vara med. När jag valde det här livet visste jag samtidigt vad jag valde bort; dop, brällop, födelsedagar, fira högtider med familjen… Men det betyder inte att det gör mindre ont för det. Jag är dock väldigt glad att Teo föddes för tidigt, annars hade jag inte träffat honom överhuvudtaget. Förrän nästa gång jag kommer hem.

 

"Jaha, vad är det då", tänker ni? Jo, kära vänner, det är när man städar som vanligt. Ni vet med trasa, medel, dammsugare, mop och hink. Sist jag städade på det viset var för cirka två år sen. Sen jag började i guide livet har jag inte haft tillgång till dammsugare, så man har alltid fått sopa golven. Och det senaste året har jag inte städat alls, det har någon annan gjort åt mig. Nu ska ni inte tro att det är för att jag är lat, det har bara ingått i mitt boende. Desvärre har ingen av dom som städat varit speciellt bra på det. Jävlar vad jag gick lös här idag, kändes (med en gnutta överdrift) kul att städa. Det känna så skönt att ha ett "hem" igen. Jag har lix min lilla lya som jag måste ta hand om. Så idag har jag städat, diskat, tvättat och hängt tvätt. Det där med att laga mat tänkte jag inte börja med riktigt än, har ju fortfarande all inclusive. ;o)

 

Idag hade jag även min första dag i Bamseklubben. Det var riktigt kul faktiskt! I den första klubben kände jag mig lite ringrostig men i den andra hade jag blivit varm i kläderna igen. Åh, vad jag har saknar Blue Village. Känns så himla kul att vara tillbaka. Hann titta en liten sväng på 2 Entertains show idag med. Jag blev lite varm i hjärtat.

 

Nu är jag framme på Kreta. Har hunnit med att packa upp, vika och lägga in mina kläder i garderoben, duschat, packa upp dusch grejer, städat lite, ätit middag med några av mina nya kolleger, fyllt på mobilen. Det där med att fylla på mobilen var en konst. Det står på lappen "ring det här numret och följ sedan anvisningarna..." Jo jag tackar ja, skulle vara liiite lättare om de snackade engelska också (och inte bara texten var på engelska). Men det gick ju bra även fast de tog det på grekiska. Är man awesome så är man. Jag har även hunnit med att handla. Nu sitter jag här. Och internet fungerar bra! :)

 

Så här glad blir man då:

 

Människor är så jävla intressanta alltså. En del är dock jävligt onitressanta också. Känns bra att man fort kan se skillnaden på folk och "oviktigheter".

Vissa människor är värda att få en chans, andra nää, skulle inte tro det...

Den här bloggen är för övrigt knuten lite till den som handlade om min fina vän Hanna. Fast ändå inte.

 

Hanna är en sån människa som jag lätt skulle kunna dömma på förhand. Just för att hon är snygg, självsäker och kan prata för sig. Därför älskar jag det jobbet jag har, just för att jag kanske aldrig skulle ha lärt känna Hanna annars. Hon är en sån där människa man inte kan leva utan när man väl lärt känna henne. Man måste lix ha sin dagliga dos av Hanna.

 

Puss på er, ni är säkert alla awesome på ers sätt. Eller?

Hur mäter man egentligen ett liv. Jag brukar säga att "mitt liv får plats i en resväska". Det är lite så jag ser det, jag packar upp och jag packar ner, från ställe till ställe. Fast det är ju inte riktigt sant. Mitt liv är ju det jag inte tar med mig från ställe till ställe. Jag lämnar det bakom mig och skaffat ett nytt på varje destination. Det jag packar ner är ju bara prylar. Prylar som egentligen inte har någon betydelse. Det jag lämnar kvar är det som batyder/betydde något. Hur man är ser på det känns det på något vis lite sorgligt… Jag lever på ett vis samma liv om och om igen. Fast på ett annat vis inte alls. Det blir aldrig det samma på nästa destination.

 

Det är ingen hemlighet att jag inte gillat den här destinationen och att jag är mer än glad över att det är över nu. Ändå kan jag inte låta bli att känna mig lite sorgsen över det. Det här är en del av mitt liv som jag nu lämnar bakom mig. Och det är mycket jag fått med mig i bagaget (nu menar jag inte prylar) här ifrån. Mycket jag lärt om mig själv och andra, mitt tålamod har blivit prövat till max och jag har kommit fram till att jag är starkare än jag tror. Även fast jag tror att jag är as stark, så är jag starkare ändå. Det känns tugnt att lämna alla fantastiska människor bakom mig. Men som vi brukar säga i "den blå världen" det är inte ett hejdå, utan vi ses igen... Jag är dock inte helt säker den här gången. Efter nästa säsong kanske det inte blir något mer. Eller ja, tanken är ju att det inte blir det, men man vet ju aldrig.

 

Packångest till tusen har jag också! Mitt lilla liv får nämligen inte plats i en resväska längre. Tror jag måste uppgradera till två! Eller göra mig av med några betydelselösa prylar… Fast nej, det går inte. Känns alldeles för svårt.

 

Nu ska jag och Hannis iväg till migrationsverket och hämta något asviktigt papper (eller vad det nu är) som man tydligen måste ha. Känns jävligt viktigt för mig som lämnar landet om mindre än 48 timmar.

 

Heeej! Jag har varit på BIO. Jag och Hanna hade en liten shopping stund inne i Burgas Galleria. Där jag blev 2 par skor och en tröja rikare. Cirka 80 levs fattigare. Sen åt vi kulinarisk middag ifrån BK och efter det gick vi på bio. Jävligt bra film, Wolverine i 3D. Wow!

 

 

Vilken fantastisk kvinna! Så många härliga stunder vi haft tillsammans. Mysiga hemmakvällar, sleepover "party", galna utekvällar/nätter, skratt, gråt och så mycket annat som bara vi förstår oss på. "Så glömmer du inte bort att tvätta händerna va?". Hon är en av de vackraste människorna jag vet och på samma gång en mästare på att göra fula miner. Hon är helt enkelt helt jävla awesome! Älskar denna galning så sjukt mycket. Tänk vad tråkigt jag hade haft det här utan henne.

 

I morse lämnade min fina Ida oss. Hon och Rosa tog sitt pick och pack och drog en sväng till Prag, för att senare åka till Gran Canaria. Men innan det hade vår fantastiska trio den bästa kvällen någonsin här i Sunny. Jag, Hanna och Ida hade en sådan kväll som bara vi tre kan ha, då när allt kan hända. Och det gjorde det! Vi har druckit Hockey, vevat med armar, sjungit/skrikit så rösten gett vika, snackat med danskar, eller hur var det nu Hanna?, nej just ja Holland var han ifrån! Trevliga engelsmän tog en stor del av vår tid. Vi har dansat på gatan. Och tattuerat oss! Welcome to Sunny Beach; det enda stället där du kan avsluta en helkväll med en Subway och tatto klockan 5 på morgonen. Tre tatueringar, och bråk med dryga italienare, senare vandrade vi hem och packade Idas väska.

 

Nu är det 10 dagar kvar tills jag lämnar det här stället. För en gångs skull är det inte med blandade känslor, det ska bara bli skönt! Självklart kommer det bli sorgligt att lämna mina fina kollegor för trots allt har vi haft det jävligt kul här tillsammans. Men det här landet... Neee, det finns ingenting jag kommer sakna med det. Eller det skulle vad det där med att man kan tattuera sig klockan 5 på morgonen då kanske.

 

Jag ska fara vidare till Kreta, det är inte min slutdestination. jag ska bara vara där i en månad eller så. Och fan vad kul det ska bli. Har många fina gamla kolleger och vänner på den ön, så det ser jag verkligen fram emot. Efter Kreta blir det tillbaka till där allt startade för cirka två år sen: Teneriffa! Hola CocaCola… Ojoj, den ön och jag har mycket historia tillsammans. ;o)