En galen hund och brum brum bil...
Jag har de senaste veckorna införskaffat lite vuxenpoäng. Först köpte jag en bil, en vit Mitsubishi Galant och senare blev jag med hund.
Hur, tänker ni? Jo kära vänner det är precis det jag tänker berätta nu.
En bil är ett måste för mig som bor cirkus en mil rätt ut i skogen, även kallat Timmerbol. Jag kollade runt lite på Blocket och hittade många Mercor jag förälskade mig i. Men det blev inget med det. En kompis till mig hade en bil till försäljning och efter både en, två och tre gånger till besiktningen så var den min.
Hunden då?, tänker ni.
Min kompis mamma har jourhem för hundar från Spanien. Jag var och hälsade på en dag och där kom han, viftandes på svansen och hoppandes upp och ner emot mig. Det kallas kärlek vid första ögonkastet. Jag blev förälskad helt enkelt. Han är någon konstig blandning med Chiwawa och valfria raser. Jag tycker han ser ut som en mina Irlandsetter. Litet huvud och alldeles len, långa ben och underbett, perfekt i mina ögon.
Jag kunde inte släppa honom ur mina tankar och jag pratade om honom hela tiden. Några dagar senare lånade jag med honom hem efter det vägrade jag släppa taget. Han är min vän, min kärlek och min bejbi. Jag tror, eller snarare vet, att han känner likadant. Han går efter mig vart jag än går, vi leker tillsammans och han lyssnar på vad jag säger.
Han är en ängel när jag är med honom. Tyvärr är han dock ett monster när jag inte är med. Men det är någonting jag får jobba på och han lär sig fort.
Manolo heter det lilla livet, han är två år och gatuhund från Spanien. Han har haft ett hårt liv och är en riktig Vato Loco. Efter gatulivet bodde han på en kennel med 200 andra hundar, han blev mobbad och misshandlad så han fick bo själv i en bil. Nu har han äntligen hittat hem, han fann mig och tog mitt hjärta. han är min och jag älskar honom!
Hur, tänker ni? Jo kära vänner det är precis det jag tänker berätta nu.
En bil är ett måste för mig som bor cirkus en mil rätt ut i skogen, även kallat Timmerbol. Jag kollade runt lite på Blocket och hittade många Mercor jag förälskade mig i. Men det blev inget med det. En kompis till mig hade en bil till försäljning och efter både en, två och tre gånger till besiktningen så var den min.
Hunden då?, tänker ni.
Min kompis mamma har jourhem för hundar från Spanien. Jag var och hälsade på en dag och där kom han, viftandes på svansen och hoppandes upp och ner emot mig. Det kallas kärlek vid första ögonkastet. Jag blev förälskad helt enkelt. Han är någon konstig blandning med Chiwawa och valfria raser. Jag tycker han ser ut som en mina Irlandsetter. Litet huvud och alldeles len, långa ben och underbett, perfekt i mina ögon.
Jag kunde inte släppa honom ur mina tankar och jag pratade om honom hela tiden. Några dagar senare lånade jag med honom hem efter det vägrade jag släppa taget. Han är min vän, min kärlek och min bejbi. Jag tror, eller snarare vet, att han känner likadant. Han går efter mig vart jag än går, vi leker tillsammans och han lyssnar på vad jag säger.
Han är en ängel när jag är med honom. Tyvärr är han dock ett monster när jag inte är med. Men det är någonting jag får jobba på och han lär sig fort.
Manolo heter det lilla livet, han är två år och gatuhund från Spanien. Han har haft ett hårt liv och är en riktig Vato Loco. Efter gatulivet bodde han på en kennel med 200 andra hundar, han blev mobbad och misshandlad så han fick bo själv i en bil. Nu har han äntligen hittat hem, han fann mig och tog mitt hjärta. han är min och jag älskar honom!
