Eskimoa

Mimmi lämnade ön i torsdags men vårt internet har varit så segt så jag har inte kunnat uppdatera bloggen. Men nu verkar det vara fart på det igen. =o)


Bästa Mimmi, du är som en solstråle som lyser upp hela tillvaron. Du är alltid glad och så rolig att umgås med. Jag kommer aldrig glömma våra roliga äventyr i Auckland natten. Speciellt inte vår sist kväll tillsammans, all galen dans och knäppa bilder. Inte heller kommer jag glömma kvällen hemma hos Lizette när vi skålade i Moshito! (mojito) Och när vi gick på Pack ´n save tillsammans, du utklädd till smurf och jag som prensessan Jasmine. Hoppas vi ses inom en snar framtid. Ta hand om dig vännen!


Smurfan, släng dig i väggen. Här kommer Mimmsan. ;o)

Jag vet tyvärr inte vad du heter i efternamn eftersom du INTE har Facebook. *pik*

Hur som hälst har du varit (och kommer förhoppningsvis fortsätta vara) en väldigt bra vän här på ön. Kommer aldrig glömma våra första dagar på orientation course. Man måste ju ändå säga att du, jag, Ida och Annica är fyra väldigt olika personligheter ändå har vi hållit kontakten och haft väldigt kul tillsammans under det här året. Hur lyckligt ovetandes var vi inte våran andra galna natt tillsammans om hur året skulle komma att se ut. Jag är en person som gärna tror på ödet och jag tror att vi fick ut det bästa av vårat år tillsammans. Du, Ida och Annica fann kärleken. Vem hade kunnat tro det? Även om era vägar dit var långt ifrån lätta och smärtfria. Även om det snart var ett år sedan vi satt där på hostlet i Parnell så kommer jag ihåg hela upplevelsen; känslan, lukten (tyvärr), atmosfären, förväntningar och förhoppningar. Fyra glada bridar öppna för livet och dess äventyr.

Jag vet att jag brukar tillägna inläggen enbart till de som far hem som betyder något för mig. Det här blev lite mer om oss alla. Det är väl för att vi kom tillsammans, och nu när du har åkt känns det att det börjar lida emot sitt slut. Jag hoppas vi i "Fantastic Four", som jag gärna kallar oss, fortsätter hålla kontakten, även om hälften av oss kanske blir kvar här på ön. Avslutningsvis vill jag ägna några rader BARA till Linnea.



Sötaste Linnea, även om vi inte umgicks dagligen och hade jätte bra kontakt, så hade vi alltid varandra. Och vi har ju verkligen kämpat för att kunnat träffats. Jag glömmer aldrig den dagen du följde med mig och Frankie till muséumet. Vilken resa! Alla roliga fester vi haft tillsammans och bakisdagar, "Vänner" kommer aldrig bli det samma utan dig. Jag kommer sakna dina små betydelsefulla sms och ditt léende. Att höra dig skrika "asså Simme", har fastnat i min hjärna. Även om jag hatar ordet asså, så älskar jag det på det sättet du säger det. Du är saknad redan nu, och jag vet att det kommer kännas tungt i helgen, när du inte är med. Men snart ses vi igen, då ska vi gallopera på åkrar och ängar tillsammans. =o) All min kärlek till dig min vän!

Tårta och lite mer tårta på det tack!

Anna-Maria och Ronja var så söta idag. De kom sjungandes utanför mitt Kino med en hemgjord tårta i famnen. Så fint av dem! Och de hade verkligen gjort hela tårtan själva, botten och allt. Himmelskt god var den! Det bästa av allt är att jag har halva kvar i kylen. Tårta hela veckan! De hade till och med skurit ut ett M av melon och lagt på toppen, med annan god frukt.

Efter tårtan var det dags för Italiensk restaurang med familjen. Past och öl blev det för min del. Jag vet, öl och pasta tänker ni, men jag är mer för öl än vin. Pressenter fick jag också. =O) Barnen var exalterade och tjatade om att jag skulle öppna paketen. Fick en jätte fin Tiki i keramik(?) som man hänger på väggen, en liten kiwi fågel brosch i paua shell, av Max och hjärt formade tvålar som doftade jätte gott, av Frankie. Fick även en pressent från Frankies fröken. Så gulligt! Efter maten beställde jag ock Nicky någon citron likör(?) stark som fan var den. Vi trodde att vi beställt någonting annat, så efter vi druckit upp shoten så kom de med det andra vi egentligen ville ha. Jätte gott var det, närtan som sorbet glass med citron och den likören(?) vi druckit innan. När vi kom hem hade Nicky bakat en choklad sockerkaka med spält choklad på toppen. Jag var bara tvungen att smaka på den. Även fast jag redan hade svårt att andas för jag var så mätt. Den var så god!

Med andra ord har jag haft en jätte bra födelsedag. Och tack för alla sms och grattis önskningar från er alla!
Puss hej, dödsmätt tjej!

25 år, hur hände det här egentligen?

Ikväll blir det middag på restaurang med familjen, min host family alltså. I morse tog Nicky med mig och Frankie på morgon fika. Kaffe och muffin blev det för min del. Hade det funnits mandelkubb hade jag ju självklart tagit det, sådant man äter när man är gammal, men det fanns tyvärr inte. Nog kan det låta som att jag har åldersnojja, och det har jag till och från. Jag brukar då tänka på Rickard Wolffs fantastiska låt Solkräm.

Har nu tre dagar i rad (om inte fler) ställt väckarklockan på as tidigt för att gå ut och gå på morgonkvisten. Idag hände det för första gången. (Eller ja, innan min gymperiod hade jag väl också några mornar jag var uppe med tuppen och knatade.) Det var inte utan smärta! Ont i vrister, vader, hals och hjärta(?). Jag värmde upp i fem minuter sedan började jag jogga, backe upp och backe ner. Efter det var det bara att stanna och försöka andas. Fast det gick inte utan ansträngning kan jag säga. Så resten av biten var det bara att gå och vid ett tillfälle drog hela bröstkorgen ihop sig och det kändes som det slagits en dubbelknut på mitt hjärta. Det var som att allt blod stannade i hjärtat och att det vilken stund som helst skulle sprängas. Det gjorde det inte som tur var! Jag är nöjd med att jag kom iväg ut iallafall, och för första gången på flera månader har jag känt kyla! Luften var kall och frisk, inte varm och klibbig.

Det finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag kommer att sakna dig.


Det finns inga ord som kan förklara hur mycket du betyder för mig.


Det finns inga ord som kan uttrycka känslan jag får i kroppen när jag är i din närhet.


Det finns inte tillräckligt fina ord för att beskriva hur lycklig jag är över att vara din vän.


Det finns inte tillräckligt vackra ord för att förklara hur underbar du är.


Det finns inga ord som kan förklara min kärlek till dig!


Josefine, orden finns helt enkelt inte för att förklara vilken underbar männsika och vän du är. Jag vet att det till en början var lite stelt mellan oss. Men jag kommer ihåg ditt text när du bodde på ett skabbigt hostel och ville ha någon att prata med. I det ögonblicket visste jag att du skulle bli en riktig vän. När vi satt där och åt (jag tror det var vår första kebab tillsammans) på Queenstreet. Jag ville att det skulle lösa sig för dig, för jag ville inte att du skulle åka hem. Efter det har banden mellan oss bara blivit starkare och starkare. För mig är du en bästa vän, syster och min fru. Jag har alltid roligt tillsammans med dig, vi kan prata om allt och kivas och retas som bara syskon gör. Livet på Nya Zeeland kommer inte bli det samma utan dig. Du lämnar ett stort tomrum efter dig. Du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta, jag älskar dig vännen min!

(Kanske kan låta lite som en kärleksförklaring, men det är bara mitt sätt att uttrycka mina känslor för en vän som betyder väldigt mycket för mig.)

Rocken tar över våra liv. Frankie kräver numera att vi bara lyssnar på rock i bilen, helst med en manlig sångare. Asså är hon en kopia av mig eller vad? Så sött! How ever. Elvis har hon inte riktigt tagit till sig än, men jag jobbar på det. ;o) Igår lyssnade vi på "Teddy Bear", jag sjöng med, Max bara skakade på huvudet och skratta, som han alltid gör när jag fjantar mig och förställerrösten. Frankie tyckte att jag skulle byta låt. "But Frankie, this is the king of rock", sa jag då.

Idag när vi var påväg till kindy så kom "Suspicious Minds" på, och Frankie frågade mig: "Oh, Moa, is this the king of rock"? Hur cool är hon inte? Det var inte ens samma låt, men ändå visste hon att det var han. Sedan så pratade vi lite om Elvis och Frankie ställde massa frågor. Sedan berättade jag att han var död. Då hon undrade varför sa jag bara att han var gammal och att det var därför han dött. "He lived a long time ago", sa jag. "Ah ok, with the dinosaurs", frågade hon då. Jag höll på att garva ihjäl mig. Nej, inte riktigt så gamal var han väl, eller?



Nä, inte så lika va?

Hemlängtan! För första gången i mitt liv har jag hemlängtan på riktigt. Tänka sig att det tog bara 25 år för mig att få känna den här känslan. Det hela började i natt, eller snarare i morse, eller kanske redan när jag läste min lillasysters blogg i förrgår (eller om det var igår). Hur som. Hon skrev i sin blogg om att hela familjen hade varit ute på isen och åkt skridskor. Jag hatar att åka skridkor, men jag ville så gärna vara där. Hon berättade även hur hon och min storaryster kommit fram till att det de gillade bäst med utflykten var fikat. Jag fick en bild i huvudet hur de satt där och jag kunde höra deras röster. Jag ville bara sträcka ut handen och röra vid dem. Mamma har också skrivit om Tims hockey och jag saknar att hänga i ishallen med dem och stå på läktaren och skrika "Lillebror, barapapa". Och mamma har lagt upp massa bilder på alla, åh vad jag saknar er! Mina små ögonstenar bara växer och växer.

Inatt drömde jag om pappa och Lina. Det var så verkligt. I drömmen tjafsade vi dock, de gaddade ihop sig emot mig, så där som bara dom gör ibland. Jodå, jag kommer nog ihåg när vi var i Jämtland, så försök inte förneka det! Hur som helst så grät jag i drömmen. Det övergick till att jag höll på att vakna till och förstå att det var en dröm, men jag ville liksom inte vakna, så när jag gjorde det fortsatte jag att gråta. Jag blev verkligen så ledsen över att det var dags att gå upp, jag vaknade 1 minut innan klockan ringde, ville bara somna om.

Nu till det telepatiska, det är ganska creepy faktiskt. Igår natt fick jag mess av min kompis Helene där hon skrev om hur mycket hon saknade mig. Jag svarade på det nu på morgonen och i samtidigt som jag fick hennes svar tillbaka så fick jag även ett mess ifrån min kompis Camilla som också skrev om hur mycket hon saknar mig. Jag saknar er också! Jag saknar er mer än någonsin, alla ni där hemma. Igår pratade jag även med Rabia och Samar från Libanon. Varför kan man inte bara vara på fyra ställen samtidigt? Här, Sverige, Libanon och USA. Mina hårtoppar lyckas ju med det, så varför kan inte jag? Ja de är ganska kluvna kan man säga.

Idag blir det inget gym. Inte nu på förmiddagen iallafall. Jag ska ligga här i min säng och deppa. Snart lämnar alla mina närmaste ön också. =o( Det kommer att bli tufft det här, tack och lov har jag några solstrålar kvar.

Huvudet värkte redan vid åtta tiden, då jag tänkte att jag skulle gå och lägga mig tidigt ikväll. Så blir, av någon konstig anledning, aldrig fallet när det gäller mig. Jag har nog aldrig gått och lagt mig tidigt. Ikväll har jag istället visat mitt intresse av två eller var det kanske tre stall i (på?) Irland, har skickat mail och pressenterat mig. Jag har även sökt tre eller fyra journalist sommarvikariat i Sverige. Jag har framförhållning! Det är sällsynt när det gäller mig. Men jag vill så mycket med mitt liv och känner att jag har ingen tid att förlora. Har även mailbombat och trakasserat folk på msn för att kunna lämna dem som referenser. Tack, säger jag till Daniel, och väntar med spänning på e andra svaren. Skulle vara så fruktansvärt kul om man kunde komma in i journalist svängen igen. Har dock inte allt för stora förhoppningar.

NU måste jag nog gå och lägga mig innan huvudet trillar av! Godnatt.

Jaja... Nästan 90 då. Men 89 är fortfarand 80-tal dock! =o)

Check this out!


Ta en titt på mina gylliga vänners videoklipp. De är med i en tävling, den videon som har flest klick vinner. Så hjälp gärna till och sprid ryktet om denna video. Feel free att lägga upp den på din blogg, Facebook etc.

Igår var jag som sagt på fest hemma hos Lizette. Blev jätte lyckat. Alla va fint utklädda och på party humör. Jag känner väl dock att jag kunde skippat de där sista glasen vin. Men ja, man måt ju som man förtjänar idag. Även fast vi var så många glada vänner som samlats så var det någoit som saknades, HANNA. Jag har inte hängt så mycket mer North Shore bridarna, och när man väl träffar dem så är man van vid att det är Lizette, Hanna, Anna och Amanda. Men nu var det ingen Hanna med. Hon lämnade nämligen ön när jag var nere på syd ön och semestrade. Jag vet att jag skrev tidigare att jag skulle tillängna några rader till min tjejer som åker hem, och jag har inte skrivit någonting om Hanna, så därför tänkte jag göra det NU.


Finaste Hanna, du är en av dem jag känner att jag fick kontakt med redan första gången vi träffades. Du är rolig och glad, och det smittar av sig när man är i närheten av dig. Kanske så man är om man är ifrån glada Huddik. =o) Jag kommer aldrig glömma våra galna äventyr tillsammans på Aucklands gator. Du är en omtänksam och fin människa. Jätte tråkigt att jag inte han ta farväl, men vi ses nog i Sverige när jag kommer hem. Tack för den tiden jag fick tillbringa med dig. Jag kommer alltid minnas ditt skratt och leende. Du är en bra vän, jag saknar dig.

Det börjar kännas mer och mer att man ska åka härifrån snart. På tisdag är det två månader kvar till mitt visum går ut. Två månader, det är ingenting! Igår skrev jag ett brev, uppdrag från Au Pair link, om familjen och mitt jobb här, som de au pairer som tittar på den här familjen kommer att läsa. Det kändes hårt. Inte för att någon annan ska komma och ta över, utan för att jag ska åka. Men jag har vetat hela tiden att den dagen kommer att komma, visste inte att det skulle gå så fort bara.

Ikväll är det dress up party hos Lizette, det ska bli jätte roligt. Ännu en underbar kväll med gänget. Jag tycker verkligen om mina tjejer här. Känns så ledsamt när de nu åker hem en efter en på löpande band. Och snart är det även min tur... Men först, PARTY!! *woop woop*

Jag brukar alltid (för det mesta) stretcha. Igår var jag dock för lat så jag orkade inte göra det. Fick lida lite för det idag kan jag säga. Liiite stel var jag alld. Och tråkigt nog så han jag inte stretcha idag. Går lite som en anka skulle man väl kunna säga. *kwack kwack* Nu måste jag iväg till videoaffären med Frankie sen ska vi plocka upp Max i skolan. Ska vara barnvakt ikväll så det lär ju bli popcorn. ;o)

Det går verkligen inte att ledsna på denna låt. Jag har lyssnat på den minst en gång om dagen i ett års tid. Den är bara så jävla bra! Såg dock videon för första gången idag, på gymmet. Tror ni jag blev lite glad eller? Typ as glad!

http://www.dn.se/nyheter/varlden/stangning-av-tunnlar-uppror-i-gaza-1.1037965

Palestina kommet alltid ha en stor plats i mitt hjärta, och mitt mål är att jag en dag ska ta mig till Gaza. Det är dock väldigt lätt att glömma alla hemskheter när man är på andra sidan jorden i ett land där största bekymmret är hur de ska ta hand om sin natur och att deras barn inte blir solbrända av den farliga solen. Jag vet inte hur många gånger jag legat med tjejerna på stranden och bara njutit och alltid har någon av oss sagt "livet är bra härligt ändå". Alltid! Jag är så rädd att jag ska glömma. Livet är inte härligt, det är hemskt, världen är grym och orättvis. Vad ska det bli av alla dessa stackars palestinier som blir inhängnade som djur på ett zoo? Man skulle kunna blunda för sanningen och njuta av tillvaron man själv lever i. Men jag vill inte blunda, jag vill inte glömma, jag vill hjälpa!

Idag ska jag hämta upp Nicky och barnen på flygplatsen. Sen blir det nästan raka vägen till simskolan med Max. Känns lite tugnt att börja jobba igen. Man blir så lat och bekväm i att inte göra någonting när man är ledig under en längre tid. Jag gillar ju att hänga på stranden och bara slappa. Känner inte riktigt för att börja jobba igen. Fast å andra sidan, när man väl kommer in i det är det rätt skönt med en rutin igen. Skjutsa till skolan/kindy, gå till gymmet, hämta på kindy, luncha, leka, hämta i skolan, afternoon tea, valfri aktivitet (karate/simning), middag, gymmet igen (vissa dagar).

Ne, om man ska ta och smink sig lite då kanske.

JA, när det handlar om piercingar och tattoos. Men fan inte när det gäller träningsvärk och håll. Idag var jag ändå så jävla pepp på gymmet. Det var riktigt kul att träna. Jag presterar bäst när jag är under tidspress. Idag gick jag till gymmet en timma innan de stängde. För att hinna med det jag skulle var jag tvugen att stressa lite, inte pausa mellan maskinerna utan bara köra på, vilket jag gjorde. Jag är bäst ibland! Hoppas det går lika bra imorgon. Jag tror jag skulle träna as bra om jag hade någon (gärna en sjukt snygg man) som stod med piska och manade på och hetsade mig när jag träna. Finns det något sådant gym i Sverige jag kan signa up på när jag kommer hem? ;o)

I morgon ska jag försöka ta mig till gymmet på morgonen. Vilket jag tänkt nu i cirka tre dagar och det har inte hänt hittills, men hoppet är ju det sista som överger människan, sägs det.
När jag för en gångs skull kom ihåg att jag skulle ta på mig mitt handledsskydd när jag gick och träna så hittade jag inte det. Måste köpa nya imorgon om jag inte hittar dem. För alla mina tre dollar jag har på kontot! Jag är en jävel på att shoppa, inte bra!

Nej nu ni blir det en dusch på det, ett äpple och sen kanske lite bokläsande. Juste, de har börjat visa The X-files på 5:an (tror jag det var), jag är så exalterad. Älskade det när jag var yngre. Såg ett avsnitt hemma hos Jossan igår, hon var inte lika exalterad. Hon frågade om jag alltid pratade så mycket när jag kollade på tv, och om jag verkligen trodde att de i tv:n kunde höra mig. Vadå då? Jag pratar alltid me Mulder and Scully. Är det något fel med det?

Jag är hopplös. Jag och Anna-Maria for iväg till Sylvia park idag (stort shopping center) och blev kvar där i sex timmar. Jag införskaffade massor av prylar/kläder, jag egentligen inte behöver. Men men, det var ju rea så... Alla sakerna är dock inte till mig. Hittade en farväl pressent till Jossan och en till Lizette. ;o) Och så köpte jag på mig lite saker till Lizettes leving party, man ska klä ut sig. Temat är Disney/Astrid Lindgren figurer. Jag ska inte vara Pippi. Och nej mamma inte Ronja heller. =oP Vill inte klä ut mig i potatis säck och ruffsigt hår. =oP Nog om det! NU ska jag till gymmet och prova ut min nya sport bh och tränings byxor. ;o)



Längst till höger, massa krimskrams. Ytterst onödigt, men ändå så nödvändigt. Röda påsen är Jossans pressent (hemlis). En stor grå t-shirt/ party topp, grön kofta, 2 bh:ar, 2 par string, 1 sport bh, tränings byxor och en almanacka.

Jodå, jag är nöjd! Har ju inte kollat mitt konto än. =oP