Eskimoa

Nu har vi lamnat Libanon aktr via Cypern till Israel. Pa flygplatsen blev vi forhorda i tva timmar, for att vi hade en Libanesisk stampel i passet, innan vi slutligen blev inslappta i landet. Nar vi passerat tullen blev vi utfragade an en gang, de ar ju inte dirrekt trevliga har, inte pa flygplatsen iallafall.
Vi spenderade tva natter i Tel Aviv, igar vandrade vi runt hela dagen och jag blev solbrand. Nu sitter jag pa ett hostel i Jerusalem. Anvander deras dator, dar av inga svenska bokstaver. Imorgon ska vi aka vidare till Ramala, inget stalle man pratar hogt om har.

Jag saknar verkligen Libanon. Hioppas jag kan aka dit snart igen.

Varje gång vi åkt till södra Libanon har jag sett bilolyckor längs vägen. Nu senast såg jag en totalkvaddad bil och en man som satt utanför (på en bilstol?) och blödde. Längst hela motorvägen till södern är vägräckerna trasiga lite här och var. Varje gång funderar jag, "undra när jag kommer sitta i bilden som är med om olyckan?". Folk kör verkligen som galningar här. Inne i Beirut är det inte så stor fara, trafiken är oftast väldigt tjock och man tar sig fram i ungefär 10 km/h.

En annan sak jag reflekterat över på alla dessa resor vi gjort är husen. Man åker förbi normala hus som står tillsammans, där ibland kan man se några bombade hus. Någonting som verkligen får mig att fundera är när man åker förbi de mest fantastiska husen, en del liknar verkligen slott, och bredvid kan det stå bara ett skal av någonting som förr säkert var ett lika fint hus. Att folk verkligen vågar bygga upp dessa lyxvillor och inte veta hur länge de kommer att stå där. Det där tomma skalet till grannhus måste ju hela tiden påminna om att de lever i en så otrygg miljö.

Fast det är samtidigt det som har gjort människorna här så mer levande. De lever verkligen för dagen! Känns lite som att det är allt eller inget. Så ska det vara ska det vara ordentligt. De lever i sin lyxvilla och är glada så länge den står där...?

Nu är det bara en vecka kvar tills vi lämnar Libanon. Känner att tårarna är på väg varje gång jag tänker på det. Så mycket vänner man fått här och mycket annat trevligt folk man träffat.
De här sista veckorna har varit väldigt intensiva och jag känner mig fortfarande väldigt utmattad. Min förkylning vägrar släppa men jag har verkligen inte tid att vila.

Har varit i södra Libanon i två dagar och hälsat på en kompis. Har haft det väldigt bra där. Vi åkte in till Sour och träffade några av killarna från Circuna-gruppen. Sen hällsade vi på nästan alla av Samars kompisar. På kvällen hängde vi hemma hos hennes mormor och rökte vattenpipa, pratade massor (fast blev mest lyssnande på arabiska för min del) och dansade en sväng gjorde vi också. Det blev även flera kvällspromenader och mitt i natten åkte vi iväg med Samars kusin på hans motorcykel. Det var nice!

På måndag ska vi tillbaka till södern och göra några intervjuer. Jag och Samar var iväg och träffade en väldigt gammal man och frågade om vi kunde intervjua honom senare. Först gick han med på det men efter ett tag backade han ur, han trodde att vi skulle ge bilderna på honom till israeler?! Vet dock inte varför. Till sist sa han "vi får se". Men Samar sa att det inte var några problem att hitta någon annan.
Tycker dock det var lite synd att han inte ville ställa upp. Han var så gullig, en riktig gammal gubbe som hämtad från yoghurtpaketen i Sverige, med palestina sjal runt huvudet.

Tiden bara rusar iväg här, kan inte förstå att två månader redan har gått. Vill spendera mer tid här!

Jag har varit förkyld nu i flera dagar och det gör mig helt utmattad. Jag är trött hela tiden och orkar inte göra någonting. Ändå är man ute och flänger hit och dit. Jag vet att jag har varit väldigt dålig på att skriva här, men jag har verkligen inte orkat.
Idag var vi iväg och intervjuade några irakiska flyktingar efter det åt jag och Mathias en monster lunch, det var gott! När vi kom hem drack vi lite te sen deckade jag i min säng och vaknade precis upp.

Imorgon ska vi iväg och träffa ännu fler flyktingar, sen har Circuna show. Det är verkligen roligt att följa med på deras shower, även om det är samma show vi ser om och om igen så är det så roligt att se att de bara blir bättre och bättre. Och det är alltid lika roligt att se publikens reaktioner och barnens glada miner.
Igår var vi iväg till de norra delarna av Libanon till en skola i en liten by någonstans vid den palestinska och syriska gränsen. Det var en helt fantastisk show och de lekte verkligen med publiken. Det är så roligt att se när de gör något fel (som till exempel tappar bollar, ramlar eller liknande) hur bra dem är på att täcka över det.

Vi har varit iväg på utflykt med Circuna också, åkte iväg till bergen och hade snöbollskrig en dag. Jag var verkligen jätte dålig den dagen så jag var väl inte så väldigt pigg. Ett pulka åk orkade jag med i alla fall, det första i år faktiskt.

Jag har gjort massor av saker men som sagt jag orkar verkligen inte skriva. Varje vecka skriver vi dock ett veckobrev så ni kan ta en titt in på Ålstas hemsida och läsa det. Ska verkligen försöka bli bättre på att skriva här, men lovar inget. Så gör det till en vana att ta en titt in på; http://www.alsta.fhsk.se/fransta.html, varje vecka.

Det är verkligen roligt att ni läser! Lämna gärna kommentarer. =o)