Eskimoa

Hade en så sjuk dröm inatt/morse. Drömde att jag var tillbaka i Sverige. Jätte kul att se alla igen och så. Men minns att jag pratade med någon och sa att det kändes som att jag aldrig varit borta. De känndes så himla konstigt. I drömmen hade jag lämnat Auckland typ nu. Nicky var på syd ön och jag hade bara åkt (fast jag hade varit här i ett år i drömmen) utan att säga hejdå ordentligt till familjen. Vet att jag fick jätte ångest över att jag inte kramat om Frankie och Max och fick värsta paniken. Då vaknade jag. Blev överlycklig att jag vaknade upp i Kinot. Kan inte förklara känslan jag hade i drömmen, det var bara så obehagligt.
Fattar inte att jag redan har ångest över att jag en dag faktiskt ska åka härifrån. Älskar "mina" småttingar jag tar hand om! Promenaderna med Max ifrån skolan då han pratar om allt och ingenting. Frågar om Sverige och fotboll och andra saker jag ibland inte har svar på. När Frankie kryper upp i min famn och viskar "jag älskar dig", när hon sjunger "blinka lilla stjärna" på toaletten, eller säger "Mamma mia tuttarna kliar". Jag vet bad BAD nanny, som lärt henne det. Men hon är ju så söt när hon säger det, och jag skrattar lika mycket varje gång. Eller när hon vill något och säger" My gorgeous nanny".

Idag var jag in till stan och träffade Linnea och Sanna på Auckland art gallery. Lite intellektuell sådär en lördag eftermiddag. Mycket jag gillade på utställningen men även massor som jag ratade. Ibland är konst bara för konstigt. Efter vi gått omkring och studerat och analyserat lunchade vi. Mindre mysigt ställe med as jobbig personal. Min svamp- och kycklingpaj (mest svamp) blev dock helt okej med massa salt och peppar på. Är dock ganska säker på att vi inte går dit igen.

Filmkväll hos Ida ikväll. Det ska bli mys. Känner verkligen inte för att festa denna helg. Är mest trött och depp. Filmkvällar is the shit numera. I like! Jag som kör ikväll också, får se om vi hittar dit. Ska plocka upp Linnea och Sanna på andra sidan (jag vet inte vad) från var jag bor(?) Lång ifrån mig allafall! Sedan ska vi försöka hitta väget till Albany. Lycka till på oss alltså. Sist jag och Linnea skulle åka till muséet gick det ju sådär.

Ska nog ringa Ida och be om en vägbeskrivning. Vad det nu ska hjälpa till, kommer iallafall åka fel. Men har väl en lite större chans om jag vet ungefär vart vi ska. Vart vi ska ta av från motorvägen är väl ett måste iallafall. Sen får vi väl snurra runt. Hemvägen vill jag inte ens tänka på. Haha! Men det blir ett senare problem. ;o)

Puss lilla ko - vi ska iallafall åka över en bro!

Benjamin Bottom blev den första kandidaten upp på tvskärmen. Och även den enda för ikväll. En vampyrs bekännelse får jag ju ha en hel vecka! Oh, många heta nätter ska vi ha tillsammans jag och Brad. Jossan tittade förbi och joinade mig i filmtittandet. =o) Hon hade med dig cashewnötter som var rostade med thaikrydda och diverse andra spicy things. De var goda fast lite annorlunda smak. Smakade som någon kyckligrätt jag ätit någon gång i tiden, fast utan kycklingsmaken då. Jo, det jag skulle komma fram till var iallafall att det var trevligt med sällskap. =o)

Nu är jag trött som, jag vet inte vad, väldigt trött bara! Det har varit en tuff vecka. Imorgon ska jag sova lääänge! Eller så ska jag åka med Jossan och co till någon Europesk mat marknad (?) Låter spännande. ;o)

God natt Sverige! (och även till er som bor på min sida av klotet!)

Igår hade jag en mpissdag och kände mig allmänt värdelös. Idag har det rullat på som vanligt igen. hade dock förberett mig mentalt på en tung dag. Jag skulle nämligen sitta barnvakt. Mark har mycket jobb just nu, är antagligen inte hemma förrän 12 inatt, och Nicky är borta på syd ön i jobbet.
När jag är iväg och hämtar Max i skolan så kommer Frankies kompis mamma fram och frågar om Frankie också skulle gå på movie night på kindy. Jag sa att hon inte kunde för att jag ska passa henne och Max. Så säger hon att hon att Frankie kan åka med dem dit. Jätte sjysst! Så då blev det bara jag och Max. Haha... En minut senare ringer Mark. Max är bort bjuden med Logan och ska sova över där. Så här sitter jag nu. Frankie kommer dock tillbaka snart men då är det ju bed time. Själv ska jag ha en het date med Brad Pitt x2. Har hyrt någon relativt ny film som han är med i. Eftersom jag är ny medlem på videobutiken fick jag hyra två filmer till priset av en. En vampyrs bekännelse åkte fort som attans med hem. Har tänkt på den jätte mycket på sista tiden. Eller sedan jag började kolla på Twilight så mycket. Det vill säga sedan jag kom hit. Haha!

Killen i video affären var en jävel på att småprata, men jag lyssnade bara på hälften av de han sa. Bland annat så har tydligen Michael Jackson dött. Fast han i videobutiken trodde att han fejkat sin död. "Ja, varför inte sa jag." Det hade nog jag gjort om jag var han.
"Do you like Michaels music?", frågade han.
"Naa, not really", svarade jag. Han såg chockad ut.

Nej nu ni ska jag nog gå in till stora huset och äta lite Magnum. =o) Sen vet ni ju vad som händer. Måste nog ha haklapp på mig när jag tittar på filmen. ;o)

När jag och Frankie är påväg ut genom dörren för att fara till affären, ser jag hur hon ryggar tillbaka. Jag trodde att de var för att jag råkade öppna dörren på henne, men icke. Utanför står det en liten valp och viftar på svansen. Jag lyfter upp den fort som fan så hon inte springer iväg. Låser upp dörren igen och går tillbaka in i huset med hunden i famnen. Lulu heter hon och har även ett telefonnummer på halsbandet. Jag ringer upp, men ingen svarar, telefonsvararen går igång och jag lämnar mitt nummer. Vi går en sväng på gatan för att se efter om någon letar efter hunden, helt öde, inte en enda människa inom synhåll. Jag tar med hunden och Frankie in till Kinot (huset jag bor i) och leker lite med hunden. Jag textar Mark och frågar vad jag ska göra. Inget svar där heller. Efter att Lulu hoppat upp och ner i sängen, jag vet inte hur många gåger, lekt med mina tofflor och en cola falska, hör jag hur någon ropar på gatan utanför. "Lulu!". Jag lyfter snabbt upp hunden som för tillfället ligger i sängen och tuggar på colaflaskan, och kastar mig ut genom dörren. "Are you looking for your dog?", säger jag och visar upp Lulu. "Oh, there she is, where did you find her?". Jag förklara att hon stått utanför våran dörr och så berättade jag att jag faktiskt ringt henne. Man kanske borde kolla telefonen lite bättre om man vet att hunden sprungit bort och man även vet att den har nummret runt halsen. Hon kallade mig "savior of the day". ATT jag är, men håll koll på hunden i fortsättningen. Eller förresten gör inte det. kan gärna tänka mig ett besök av Lulu igen, både jag och Frankie blev nog lite förälskade. =o)

Nu ska jag in och göra iordning afternoon tea, åka och plocka upp barnen och sedan blir det raka vägen till swimming lesson. De får äta där.

Over and out! // The savior of the day! ;o)

Och nej, jag har inte börjat röka på. =oP
Idag när jag kom in till köket i stora huset höll Mark upp ett paket. Stort grönt med den svenska postlogan på. "For me?", smilade jag och visste precis vad det var. MITT paket ifrån Camilla. Kunde inte ha kommit mer lägligt. Mark smilede också och sa "You might get two best friends to day", och pekade på Frankie och Max. De stod på paketet vad som var i "candy". Svenskt godis! I paketet låg inte mindre än fyra Gott och blandat påsar. Två med saltlakrist, en med kola mixen och en oreginal. *Mumma* Fyra dosor snus låg det också i. General white, här ska snusas som aldrig förr! Hon hade även lagt i en liten surprise för mig: KNÄCKEBRÖD! Det var en riktigt glöd överraskning. Vem kommer vara populära tjejen bland Au Pairerna den här veckan tro? "Va kakor till thét ro hit knäckebrödet va fan!". Haha!
Jag kunde ju självklart inte vänta med att öppna godispåsarna, så jag och Frankie har ätit godis mest hela dagen, eller tills hon skulle på kindy iallafall. Min ursäkt; jag har mes, Frankies; hon är ett barn. När jag släppt av henne pillade jag in en prilla de första jag gjorde. Har varit så trött i dag och haft huvudvärk, så när jag kom hem kastade jag mig i sängen och tog en powernap. Självklart med snusen i. Lagom gott när jag vaknade kan jag säga.



Jag funderade på att gå ut på en promenix men sen tror jag att jag kom fram till att satnna inne och äta massa massa godis istället. Har snart klämt i mig hela kola påsen. Fas jag har rensat ut de jag inte tycker om. Max och Frankie fick smaka lite godis efter middagen. Glädje, de gillade inte lakritsen, mer till mig! Max gillade de gula godisarna i orginal Gott och blandat mixen. Ännu mer glädje, han kan ta alla om han vill. Haha! De gula och orangea brukar jag alltid kasta. De e ju lakritsarna som är bäst och på delad andra de gröna och röda. Gjorde en upptäckt i snusdosan också. De har börjat "organisera" påsarna i dosan. Istället för att de låg hullerombuller så låg de snyggt travade efter varandra. Såg ut som en blomma ungefär. Hur länge har det varit så? Någon som snusar portion som vet? Eller det kanske var en special treat for me! =o)



Fan jag undrar om jag kanske ska ta den där promenaden iallafall. Har smockat i mig hela kola mixen nu! Men ooh höll på att glömma. Fick även ett jätte gulligt kort ifrån Camilla. Har läst det om och om igen. Som jag gör med alla brev och vykort jag får. Inte för att det ramlar in as många precis men de får jag har läses ofta.
Nu ska power walkas, sen power duschas, sen power läsas till sist slapp sova.



Tack och godnatt, lingon hatt(?)! Åhh... vad gott med lingonsylt!

ATT jag har! Nicky frågade mig för några dagar sedan. Jag har faktiskt lagt märke till att ett par byxor som jag köpte i början när jag kom hit numera sitter löst.
And first of all I would like to thank God... Naaa!
Men det är väl kanske inte så konstigt. Jag har främst min iPod att tacka. Jag vill gå ut och gå men MIN musik i öronen och bara fundera över massa saker. Har tänkt även på det; vilken jävla fantasi jag har! Ibland så kan jag komma på mig själv och bara stanna upp "Hur faaan kom jag och tänka på det här egentligen"... I kväll till exempel (kommer inte ihåg hur) men jag funderade över hur det skulle vara om Kronprinsessan Victoria var lesbisk. Hur skulle det bli då? Skulle hon få adoptera en arvinge? Jag skulle inte tro det. Eller skulle hon få bli "besprutad". Förlåt jag kommar inte på de rätta orden, rätta mig gärna. Och vem skulle i så fall donera sperman?Skulle kungen och drottningen gå i pride paradens "stolta föräldrar" led? Ja, frågorna är många. Men nu har hon ju Daniel, så svaren på dem får jag nog aldrig.
En liten utstickare sådär. Men en annan anledning till min viktminskning är: RUTIN; jag äter samma tider varje dag, går och lägger mig "skapligt", inte klockan 3 iallafall, rör på mig mer OCH jag äter sällan efter klockan fem på kvällen. Det är bara när jag har mens och går upp till Foodtown klockan tio på kvällen för att köpa chips och choklad. Men jag gick ju dit iallafall, i rask takt.
Nej nu ni, ska jag gå och duscha och sen skalla kudden. Inte för att det är "waaay pass my bedtime", som Ida skulle säga, utan för att jag ska läsa min bok som jag precis börjat på. Är så skönt att vara inne i en bokperiod nu igen. Jag älskar det! Har läst ut Berny Pålssons "Känn pulsen slå" och nu har jag börjat på Mia Erikssons "Mias systrar".

Godnatt Sverige! (även sat det är mitt på dagen hos er nu)

Väska
Tandkräm
Tröja
(Maskara)

Det var det jag hade skrivit upp på min lista. Ja jag vet lite nördigt att skriva lista men har man minne som en guldfisk så...
Vet ni vad jag kom hem med?
 
Black Lurex Skinny jeans 49$
Butter sticks 7.99$
Mabylin mascara 21.66$
Svarta glansiga byxor 25$
Handväska 49$

Allt detta inhandlades på St Lukes shopping mall men det tar inte slut där. Jag knatar vidare upp för St Lukes road och svänger vänsetr in på Dominion Rd vid trafikljusen. Tanken var att jag skulle införskaffa en plånbok på Dollar shopen. En plånbok blev till 4 par strumpor, ett diadem och nätvantar. Här tar det dock slut, decline, står det med stora bokstäver i kortläsaren. Inte så konstigt kanske eftersom jag redan på Sl Lukes hade shoppat upp hela min lön!

Så ja, tandkrämen får vänta till nästa vecka. =o/

Idag körde jag Frankie till ett kalas på Lollipops. Ja, jag körde vilse. Vad trodde ni? Haha... Men jag hittade upp på motorvägen till sist. Första gången jag körde själv på motorvägen. Bortsett från den gången jag och Linnea körde upp där en sväng när vi egentligen skulle åt ett helt annat håll. Men men... Gott med kaffe och brownie till frukost, som jag fick på kalaset. Stolt jag blev då när jag hittade den andra vägen hem ifrån Lollipops.
Har varit och ficksat med mitt nya zeeländska körkort idag också. Lätt som en plätt, som en pankaka! Fyllde bara i ett formulär, visade upp mitt pass, bevis på adressen och betalade 31$. om 21 dagar ska jag ha mitt "nya" körkort. Det kommer tyvärr se exakt likadant ut som det andra så inte lika spännande den här gången.
Det känns bra att det känns bra! Haha... Undra vad som blir min motgång ästa gång?

Nu ska jag iväg och kolla pressent till Frankie som fyller år imorgon. Ska även köpa lite annat jox som tandkräm, plånbok, brännskivor och andra nödvändigheter.

Avslutningsvis vill jag bara gratta min älskade lillasyster på födelsedagen. Tråkigt att jag inte kan ge dig en stooor grattis kram. Nästa år blir det dock ett jävla partaj. 18 år! Kan inte fatta det. Då måste jag vara hemma så vi kan slå klackarna i taket på valfri krog.

Puss på er där hemma... Jag har inte glömt er!

PS. Vill bara tacka Helle så hjärtligt för det underbara brevet. Lycka! Ni vet inte hur glad jag blir när jag får post hem i brevlådan. Som INTE är ifrån Nordea, csn eller liknande.

I två dagar har det där jävla DHL kuvertet legat och glott på mig. Det är bar så deprimerande. Idag öppnade jag det faktiskt. Ett sproiland nytt blänkande kort nästan hånlog åt mig. Jag kastade det i papperskorgen. Idag fick jag ännu tråkigare post. Eller ett av kuverten var mindre tråkigt faktiskt. Det var ifrån Nordea där de stod att de satt in mina 500 igen. Tack! Det var väldigt passande. För i det andra kuvertet var det en påminnelse ifrån CSN. De vill ha 1750 kronor av mig. Varav 120 är påminnelseavgift. "Jag betalar det right away", tänkte jag. Så jag har det gjort liksom. A fast det sket sig ganska fort. Mitt VISA kort är ju i Sverige. Hoppas det hinner fram innan den 30/6 annars blir de väl kärleksbrev ifrån inkasso nästa.

Nå väl. Annars är det bra. Snorig och jävlig och frussen mest hela tiden, men det är dumt att klaga. Jag trivs fortfarande som fisken i vattnet och har ingen hemlängtan än. Alla tycker det är konstigt, men sån är jag.

Puss hej, leverpastej (?) !
 

... På Wilde Fire är det en dans på glas.

Var ut med ett gäng au pair tjejer och Jeremy. Annica åker nästa vecka så vi hade som hejdå "firande" för henne. Började kvällen på en indisk restaurang som vi hade lite svårt med att hitta, då de tydligen bytt namn! En liten detalj de missat att berätta då Annica ringt och bokat bord. Sirvisen var väl inte den bästa, kycklingen rosa, vinet okej och kyparen allmänt vimmsig. Men annars var det okej. Tycker dock att byter man namn på en restaurang så borde man väl också byta namn/logga på menyerna. Blir lite lätt förvirrande och man vet liksom inte riktigt vart man är. Plus att det verkar fattigt om man inte har "råd" att byta ut menypermarna. varför byta namn överhuvudtaget då? Jaja... Det där är väl inget jag kommer frubbla ihjäl mig på direkt.
Efter restaurangbesöket drog vi på en hemma fest, eller blev väl snarare en fest när vi kom, på Parnell rd. Ett gäng killar som bodde där. De verkade ganska glada över att ett gäng au pair tjejer trilade in genom deras ytterdörr. Trevliga var dem och roligt hade vi. Blev tyvärr inget hångel för de. Jag vet att ni undrade!
 
Vid 00.30 tiden drog vi vidare in till city. Redan innan vi for berättade jag högt och tydligt att jag VÄGRADE Provador. När vi hoppat ur taxin så vet jag inte hur det gick till. Men helt plötsligt så befann jag mig på PROVADOR! Noooooo!! Tack och lov blev vi inte så långvariga där utan knatade vidare till ett ställe jag inte varit på innan. Där spelade de lite Techno (förlåt Adam och alla andra av mina vänner som har koll på den musikchangern, ni skulle förmodligen kalla det någonting annat) som jag för en gångs skull uppskattade. Jag dansade loss som en tok i mina höga klackar och förbannade mig själv att jag låtit mig övertalas av Ida att ha på mig dem. Nästa gång ska jag fan gå ut i gympadojor. Plötsligt kände jag mig lite nere. Musiken fick mig att tänka på mina kära vänner i Knivsta. Helt plötsligt saknade jag dem så jag nästan fick ont i kroppen. Det är ofta när jag kan förknippa saker med hemma som jag kommer på hur jag saknar vissa personer. Jag ville kunna kolla upp i DJ "båset" och se min älskade vän stå där och göra sina moves. Men det var inte Adam som stod där och snurra, utan det var någon helt annan. Som för övrigt var värdelös på det han gjorde. Eller nu kanske jag var orättvis, han var inte Adam iallafall och det var nog det som irriterade mig.
Saknar för övrigt att ha killkompisar som fan! Umgås bara med tjejer (och Jeremy) här nere. Inget fel på dem, de är jätte gulliga, roliga och trevliga att hänga med, men jag saknar verkligen killkompisar. Eller det kanske är mina killar jag saknar.

Efter "techno" haket drog vi vidare till Wilde Fire. Där var det fullt ös med "salsa" moves och Shakira dånade ut ur högtalarna. Jag drogs med och dansade vilt rätt in i smeten av folkmassan. Trängde mig fram till baren och beställde ett glas vatten. Billigt och bästa drycken när man är riktigt törstig. Frame vid baren satt en snubbe som såg arabisk ut. Så jag sa högt MARHABA! Han svarade och jag tog för givet att han va arab. Men icke efter vi snackat lite så sa han att han inte alls kunde arabisk, bara "basic words", så när han beställde in en öl till mig så lärde jag honom *stolt* hur man sa skål på arabiska. Lite nöjd jag var då. Hur som, så fortsatte vi att babbla på. När han berättade att han var kurd så frågade jag om han pratade Sorani eller Kurmandji (vet inte hur det stavas). Han blev så häpen och frågade hur jag visste det (att de har två olika dialekter i kurdiskan) och jag sa bara att jag varit tillsamman med en kurd förut. Han bara skratta, innan hade jag ju berättat varför jag kunde arabiska och nämnde även min ex boyfriend som är palestinier. Kommer tyvärr inte ihåg så mycket kurdiska. Men jag kunde iallafall stila med att säga, "hej, hur mår du", och räkna till tre.

Fan vad internationell jag känner mig ibland. Inte nog med att jag imponerade den kurdiska killen. Innan på det andra utestället så träffade jag på en irakisk kille. Som jag självklart pratade arabiska med! Hans föräldrar var irakier men han hade vuxit upp i Grekland. Och vad tror ni Moa gjorde när han berättade det? Jo, jag sa ju självklart någonting på grekiska. I just love to show off! fast tyvärr har jag ju glömt väldigt mycket av grekiskan också. Men, hej, god morgon/godkväll, tack och skål kommer jag ihåg hur man säger. Så det sa jag. Hehe...

Hur som. På Wilde Fire blev det verkligen Wilde. När jag "gjort mig av med kurden" och gick iväg till mina vänner blev det vild dans. Jag och Ida gjorde alla sexual och sensual moves vi bara kunde i någon salsa liknande dans. Det dumma var bara att jag ledsnat på mina klackar och tagit av mig skona och svassade omkring barefoot. Så jag dansade på en och annan glasbit och hade nog hela fötterna fulla med glassplitter. Det var dock inget som hindrade mig ifrån att dansa vidare. Fan va kul vi hade! Kommer inte ihåg när jag dansade så här mycket på en kväll senast. Fötterna får ju tyvärr lida för det idag, men det var så värt det!

Mer dans åt folket!
Küss // Moa..

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det är iallafall inte någon som tar ut pengar med mitt kort utan det som hänt är nog mer skrattretande. Jag ringde ju Visa international natten min plånbok försvann. Enligt honom skulle kortet vara spärrat och ett nytt skulle skickas ut. Det han inte berättade var att de kortet skickades med DHL till Nya Zeeland, vilket skulle kosta mig 500 kronor.
En dag senare går jag in på min internet bank och ser att det står. Uttag 500. What?! Tänker jag och i panik ringer jag Nordea i Sverige. Killen jag pratar med spärrar mitt kort och säger att ett nytt kort skickas ut till min svenska adress. Vilket han inte berättar är att detta kommer att kosta mig 150 kronor.
Än en gång går jag in på min internet bank och ser att det är någon som fortfarande tar ut pengar på mitt kort. Eftersom det även denna gång står uttag 150.
Mer eller mindre rosenrasande ringer jag än en gång upp Nordea i Sverige och förklarar min situation. Jag berättar för henne jag pratar med att jag spärrat mitt kort två gånger men att någon fortfarande tar ut pengar med mitt kort.
Hon tycker det låter märkligt och kollar upp saken. Och kvinnan löser mysteriumet åt mig!

Det som hänt är alltså följande. Mitt försvunna kort blev spärrat samma natt som jag ringde in, alltså den 6/6. Avgiften dras ifrån mitt konto, 500 kronor, och ett nytt kort är påväg med DHL till Nya Zeeland. Eftersom jag inte visste att detta skulle kosta mig 500 så trodde jag att något gått snett och mitt kort inte blivit spärrat. Som sagt så ringde jag upp Nordea i Sverige och han jag pratade med spärrar mitt kort. MITT NYA KORT SOM ÄR PÅVÄG MED DHL TILL NYA ZEELAND!
Han frågar om jag vill ha ett nytt kort utskickat, JA!, svarar jag. Kortet skickas till min adress i Sverige. Men eftersom han inte berättade att det skulle kosta 150 så trodde ju jag självklart att någon fortfarande hade tillgång till mitt konto.

Tack kvinnan på Nordea som löste detta mysterium! Jag kommer inom en snar framtid ha ett kort hit med DHL, som är spärrat, och hemma i Timmerbol kommer jag ha ett kort typ idag, som de måste skicka till mig i NZ. Tack och lov så kommer jag få tillbaka mina 500 kronor. Känns bara så jävla onödigt.
Kunde den första snubben inte bara sagt att det skulle kosta mig 500 så hade det inte varit några problem. Och hade den andra snubben kanske kunnat kolla upp saken, istället för att spärra ett kort jag inte ens fått än. Att det måste krävas en kvinna för att saker och ting ska gå rätt till!

Idag känns det lite bättre när jag fått snacka av mig till Anna-Maria. Var ledig även idag så jag följde med henne och Will till Kelly Tarltons, en undervattens värld. Som ni vet (ni som känner mig iallafall) så älskar jag djur! Så jag blir alltid lite gladare om jag får se, klappa, träffa eller vara i närheten av djur. På KT blev det mest det förstnämnda och det sista. Såg pingviner, rockor (+ massa andra fiskar), hajar. Ja bara massa djur som hänger i vattnet. Daah, kanske var uppenbart redan när jag nämnde att det var en undervattens värld? Kul som fan var det iallafall! Så nu känner jag mig lite gladare iallafall. Fick polisrapporten hemskickad idag också. Bra där! Måste ju gå att använda som bevis på att jag inte tagit ut dom där 500 ifrån mitt konto?! Vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga. Ni där hemma måste verkligen hjälpa mig. Det är mycket svårt att sköta svenska affärer ifrån andra sidan klotet.
Eller så får jag helt enkelt inse att jag är ensam och försöka fixa det, by myself.

Tror mitt hjärta stod still där för några sekunder. Blev ju av med mitt Visa kort i lördags. Gick till polisen och allt. Vet inte vart jag ringde, men trodde iallafall att jag fixat så mitt kort var spärrat. Men icke! Gick in på min internet bank för att jag skulle kolla om mina skattepengar kommit in. Det hade dem. Jag gjorde även en annan upptäkt. Den 8/6, vilket innebär två dagar efter jag förlorat mitt kort, är det någon som tagit ut 500 kronor ifrån mitt konto. Märkligt! Hur kan det vara möjligt? Det står bara uttag så det måste väl vara från en automat då eller? Och det är ju inte möjligt utan koden. Jag hade iförsig mitt Nya Zeeländska kort i plånboken också. Men för att kunna använda det måste de väl åtminstone se ut som jag, eller? Asså fan! Hur är det möjligt?! Varför ska det här hända när jag är på andra sidan klotet. Känner mig så jävla liten och hjälplös. Och vart fan var det jag ringde när jag snackade med någon som sa att det var fixad med mitt konto så det var spärrat? Känner mig så jävla lurad på något sätt. Vet inte av vem eller varför. Men någonstans är det någon som lurat mig BIG TIME!
Kul att göra upptäkten mitt i natten också, ingen man kan ringa och prata med. I panik skickade jag iväg ett sms till mamma. Vad tänkte jag att hon skulle kunna göra? Jag ringde istället Nordea och spärrade mitt kort själv. Så blev jag så jävla ledsen när jag insåg att jag även hade mitt "ringa utomlands" kort i plånboken. Så nu är det Nicky och Mark som fick betala för det samtalet. Men ska prata med dem imorgon och förklara läget. För hoppningsvis kanske de har så man kan se vilka nummer man ringt, så kan jag betala själv. Jag vette fan vad jag ska skriva. Bara sitter här och gråter. Fy fan säger jag bara!

Helgen har varit väldigt rolig på många sätt. Bortsätt från att jag losade min plånbok. =o( Var ute med alla andra svenska Au Pair tjejer och firade sveriges nationaldag i lördags. Först var vi på en hemmafest, där jag träffade mycket nytt folk, men även väldigt många som jag träffat tidigare men inte sett på ett tag. Alla svenne bananer hade en målad sverigeflagga i på kinden. Jag nöjde mig dock med en på handleden. Har ni tänkt på det att man blir extra svensk när man är i utlandet? Helt plötsligt är allt bra med Sverige och alla traditioner tar man stenhårt på. Hade jag varit hemma hade nog nationaldagen firats med en extra lång sovmorgon... And that's about it.
Efter förfesten styrde vi klackarna ner mot stan, TACK OCH LOV INTE mot Provador, utan till ett ställe jag inte varit på innan kallat Carpark. Helt okej ställe enligt mig speciellt i gott sällskap. Jag tappade tyvärr bort folk mest hela tiden men var dock aldrig ensam. Jätte kul att träffa Liz igen by the way. Efter Carpark förflyttade vi oss till Wildfire. I kön (eller om det kanske var innan) träffade jag två arabiska män som jag självklart pratade arabiska med (så gott jag kunde). När vi kommit fram i kön och vakten frågar efter lägg så fick jag panik. Min plånbok var borta! BORTA! Jag kutade, mer eller mindre, tillbaka till första stället men det var ingen som lämnat in den där.
Så nu är jag ett visakort och ett nya zeeländskt körkort fattigare. =o( Körkortet är det jag är mest ledsen över. Har fan inte råd att införskaffa ett nytt. *SUCK* Inte om jag måste göra översättningen av mitt sveska körkort IGEN, eftersom de tog originalet.
Har iallafall införskaffat ett nytt ASB card. Var lättare än jag trodde. Knatade in på banken idag och förklarade läget. Bank damen fixade ett nytt kort right away. Kostade mig bara fem dollar. Tack och bock, säger vi för det! Känns väldigt skönt. 

Imorgon är jag ledig! Det kom väldigt lägligt eftersom jag känner mig mer och mer förkyld. Har en jävligt irriterande rethosta och har legat och hostat hela natten. Ikväll fick jag någon kuckelimuck medicin som Mark gav mig. Den verkar hjälpa lite. Sedan letade Nicky fram någon örtolja som man ska ha på en trasa och andas in. Känns bra faktiskt. Har oljan på en liten trasa som jag fäst i tröjan som en haklapp. Funderar på om jag ska köra lite nässpray också. Var även in på dollar shoppen idag och införskaffade Vicks salva som jag smörjt in på bröstet.

Funderar på om jag ska knata upp till shoppen och köpa mig lite salt & vinäger chips och Cola zero kanske. ;o) Det är jag väl värld när jag är sjuk och allt?

Jätte kul när ni kommenterar! =o) Ni vet inte hur glad jag blir. Ha det gott! BIG hug!

När jag lämnat av Frankie på kindy, åkt hem och fixat iordning frukt och kex och lassat i tvätt i tvättmaskinen, mötte jag upp A-M på St Lukes, ett köpcenter som ligger precis i krokarna av mina kvarter, för att införskaffa en iPod.
Det är en liten en, iPod shuffle heter den. Redan i början av veckan spanade jag in den i ett reklamblad som jag hittade i våran brevlåda. Hade spanat in mig på den blå men den fanns förståss inte. =o( Fanns bara en silver och två rosa kvar i butiken. Ja, ni kan ju gissa själva vilken jag tog!
I bruksamvisningen stod det att man var tvungen att ladda batteriet fullt innan användning vilket kunde ta upp till fyra timmar. Jag pluggade in den i datorn och cirka 30 minuter senare vad den färdigladdad. Sweet! Jag proppade självklart in så mycket låtar jag bara kunde, vilket blev uppemot 200 plus. När jag var klar med det kände jag hur det sprätte i benen, de ville ut och gå. Blir så motiverad när jag vet att jag har bra musik att lyssna på och MÅNGA låtar att välja på. Det blev en lång vända, mycket längre än jag planerat. När jag hade gått den biten jag tänkt att jag skulle gå så ville jag verkligen inte gå tillbaka hem utan bara vandra vidare. Blev väl ungefär 30 minuter extra. Duktig flicka! *klappa på huvudet* När ingen annan berömmer en får man faktiskt göra det själv. =o)
Funderar på att ställa klockan på tidigt (som alla andra mornar) för att bege mig ut på en promenix. Får väl se om min nya kärlek kan få mig upp ur sängen och ut i den bitande kylan på morgonkvisten. Tvivlar starkt på det men än har jag hoppet kvar. ;o)
Nu ska jag hoppa in i duschen en snabbis, sen är det sängen (och Edward) som gäller.
Godnatt!

Idag eller snarare på kvällen var jag iväg till Mission Bay och åt glass med Ida, Linnea och Annica. Gott! Prövade den Nya Zeeländska glassen Hokey Pokey. Helt okej, kanske lite för söt bara.

Nu är jag besviken! Gick förbi det mystiska huset idag. Först när jag gick till skolan för att hämta Max. Då var det fortfarande lite mystiskt, de creepiga katterna var utanför och stirrade på mig. På vägen tillbaka ifrån skolan höll jag dock på att få en chock. Det satt två människor ute på altanen och rökte. Jag blev så snopen så jag höll på att falla omkull, ville ju inte stirra på dem men jag var faktiskt tvungen att kolla in dem, så jag sneglade lite bakom mina solglasögon. Där satt en ung man och kvinna, skulle även kunna kallas grabb och brud. Båda var blonderade med utväxt och såg lite trashy ut. Jaha... Så var det mysteriet ur världen då. Vad ska jag nu fantisera om när jag går där på vägen?

Like you give a dam, but anyway!

Ibland är tankarna helt borta och man glömmer fullständigt vart man är.
Som idag när jag satt framför datorn och pillade med någonting. Så hörde jag något smälla till. "Skottlossning", tänkte jag och stängde av musiken.
Haha... Men varför skulle det vara skottlossning här för? Tänkte inte alls på vart jag är. Var helt plötsligt tillbaka i Libanon i tankarna. Var förmodligen bara någon lastbil som plockade upp skrot längst vägen här.

Så sjukt ändå att man kan ha vant sig vid något sådant som skottlossning. Det var liksom en helt vanlig reaktion i kroppen. Inte förvånad eller rädd. Mer bara aha, det är skottlossning.

Nåväl det vara bara en tanke som slog mig. Annars har det inte hänt så mycket. Hängde med Ida och Chris i söndags. Blev utslängd ifrån hostlet och inbillade mig spöken i Chris lägenhet. Han bor för övrigt i en as fräsch lägenhet precis intill Sky Tower. Men vad fan hjälper det? Finns det spöken vill inte jag hänga där, inte sova där iallafall. Så när de hade somnat så tänkte jag gå hem. Men Michael tyckte inte att det var en speciellt bra idé, så han plockade upp mig och skjutsade hem mig istället. Vilken jag är MYCKET tacksam för, var iskallt ute!

Har ni något som alls intresse av vad jag pysslar med eller hur jag mår så kan ni ju höra av er. Är inte så mycket för envägskommunikation.