Eskimoa

Även om jag kommer ifrån 32 graders värme så är det något speciellt med våren. Man blir helt enkelt liiite lyckligare! Och sen att jag får träffa min familj och vänner kanske också spelar in en del. <3 Och den här gången ska jag verkligen försöka träffa "alla". Har planerat in en trip till Göteborg på måndag. Äntligen ska jag få träffa fantastiska Amira igen! Min Jimpen pimpen har även flyttat till götet med söte Gustav. Så dom ska jag också träffa! Sen har jag väl tänkt att, ja, försöka träffa alla andra jag känner i Gbg. Vet ju inte riktigt vart alla bor numera. Men det är väl det Facebook är till för? Underbara Sandra (som vanligen bor i Finland) pluggar numera i Uppsala, så henne kommer jag träffa med! Jag blir bara så lycklig när jag tänker på alla dessa möten. <3 Helt varm i hjärtat.

 

Valborg ska jag fira med min gulle Adam ute på Mörkö, Skansholmen. Känns som evigheter sen jag såg honom sist, och det är det förmodligen också. Larsa ska även dit!

 

För tillfället bor jag hos mitt hjärta Angelica, med familj, i Märsta. Så om det är någon som är i krokarna. Hör gärna av er. Jag har dock nytt nummer. Så kontakta via Fejan.

Tänkte bjuda på några bilder ifrån ett fantastiskt (läs helt okey) Märsta, och mina första dagar i Svearike. <3

 

 

 

Ikväll blir det utgång i min "kära" hem"stad" (by)! Jag och min älskade vän Angelica ska ut och göra den osäker. ;o) Får se om man stöter på några kändisar. Och då menar jag inte Justin Beaver, utan riktiga kändisat, som jag känner! =o) 

Nog blev det allt shoppa av. Jag tror att ett helvår utan shopping ger den effekten. Nu har jag bara panik över hur jag ska få plats med allting när jag åker vidare. 2000 :- fattigare. Man ack så lycklig!

 

Älskar att resa - hatar att packa. Älskar att träffa nya människor - hatar att ta farväl. Jo, jag har då valt rätt yrke. Nu börjar det verkligen lida emot sitt slut. För första gången under min 1,5 år långa karriär är jag en av de sista att lämna destinationen. Första och sista gången vill jag tillägga. För fy fan vad jobbigt det är. Inte nog med att man måste säga hejdå till alla sina kolleger gång på gång, på gång. Man måste även packa ner hela destinationen. Låt mig då tillägga att detta ska ske samtidigt som du ska bedriva den verksamhet som gjordes i början och under hela säsongen. Jag vill även förtydliga att vi i början var 13 personer nu är vi 4! Med lika många gäster. Jora, så att det går bra nu. Flexibel var det ju. (Hänvisar till mitt tidigare inlägg)

 

Jag har även börjat packa mina privata saker. Ojoj. Min resväska blev full ganska snabbt. Som tur är hittade jag en antik, vit, halvt rullande, hårdplast-väska nere på kontoret. Den får åka med till nästa resemål. Ska bara se till att tejpa den väl så den inte kommer ut på bandet i flera stycken.

 

Sova är det inte tala om. Tusen tankar håller mig vaken. Packning, stängning, räkning, likvidering, avlämning, inköp, resa, pass. Och inte tala om farvälångest! Men när jag känner att det ibland kan bli för mycket (arbetsrelaterat) brukar jag tänka: "Det är ingen som kommer att dö, om jag missar/glömmer någonting". Och det är ju riktigt. Mitt arbete hänger inte på någons liv, världen går inte under om jag missar ett mail eller dyligt. Det är en ganska skön tanke faktiskt.

 

Nu ska jag dock göra ett försök till sömn. Tror de har stängt ner Glow disco för ikväll också, så ingen störande musik heller. Skönt!

Om man söker ett jobb står det i de flesta arbetsbeskrivningarna; "du ska vara flexibel..."

Innebörden med flexibel i mitt jobb är inte att jag ska kunna skicka mail och svara i telefonen samtidigt. Nej, flexibiliteten i det här jobbet är mer. Du ska ta hand om glada gäster, arga gäster, agera doktor, psykolog, kost rådgivare, nöjes guide, restaurang expert, historie vetare, meteorolog, tekniker. Samtidigt som du ska kunna ta hand om barn, vara rolig, allvarlig, förstående, tröstande, vägledande. Du ska även kunna agera björn, sköldpadda, kanin, varg och clown! Det är även ett plus om du kan dansa.

 

Jora så att, flexibel det vet jag hur man är!

 

Vill bara påpeka att det här är bara ett konstanterande. Ingenting negativt över det hela. Jag älskar mitt liv, mitt jobb och mina flexibla arbetsuppgifter. Mina flexibla arbetstider är dock en annan historia. =oP

 

Idag har jag haft en helt fantastisk dag! Den började i Bamseklubben med piratdag. Vi har jagat onda pirater, letat efter diverse föremål de tagit och gömt, däribland min sko. Hittat skatten och alla levde lyckliga i alla sina dagar (även de danska barnen).

Senare på dagen slog vi om till egyptisk dag, med Super Kids, och lekte diverse "egyptiska" lekar, åt glass, mata kameler på stranden och hade sand-slott-pyramid-tävling. På kvällen var det dags för Cocos' födelsedagskalas. Matkastning, dans, tårta i Joannas huvud och kasta vatten på föräldrar var några av inslagen på det sista Coco kalaset ever i Sharm el Sheikh.

Ja som sagt, jag har haft en fantastisk dag. Och det känns i hela kroppen. Måste dock erkänna att jag ser fram emot att sitta i service desken imorgon.

 

Tack för mig - tok schleten tjej!

 

Jag startade denna blogg 2008-02-07 @ 12:50:57, med den tråkiga rubriken Sömnlös hela natten. Oj vad det har hänt mycket sedan dess!

När man lever som guide blir man ännu mer medveten om tiden. Det går fortare än i "vanliga" livet. Snart är ännu en säsong över och det är dags för nya äventyr, igen. Vi är bara fyra kvar här på Blue Village Exotic, med fortfarande lika många gäster som tidigare! Många tårögda farväl har tagits och fler väntar. Jag fasar inför dagen jag ska ta farväl av min älskade super danska, a.k.a min andra hälft, på flygplatsen. Det drar ihop sig i magen och tårarna tränger bakom ögonen när jag tänker på det!

 

Säsongen i Sharm har varit den mest lärorika och krävande jag gjort hittills. Mycket för att det var en helt ny tjänst för mig och livet överlag är mer krävande i Egypten. Livsstilen här är en klass för sig. Det är vid många tillfällen och situationer man får ha is i magen. Tålamodet har prövats oberäknerliga gånger och humöret har gått upp och ner.

 

Några fina utmärkelser har jag ockås fått under det här halvåret inte bara har jag varit månadens säljare två gånger, jag har även blivit vald till säsongens Snusmumrik, med följade citat: "Moa, we all know your biggest love in life: Snus!"Haha... Ganska given som den enda snusaren i teamet.

Jag har också fått den fina titeln som Pyramid of the season, med följande förklaring: "A pyramid has been standing steady on the ground for 1000 of years back, has sharp edges but when you look closely it has an uneven surface. This person is someone you can trust and is always there, she stands with both feets on the ground and has experienced a lot in life. Looks cute on the outside but can as well be sharp and go up in the top when needed. As oldest in the team we call her grandma"

 

Ja, grandma is still going strong! Känner rubriken på mitt första inlägg är ganska passande en natt som denna. Sömnlös med många tankar som far omkring. Men nu ska nog tant försöka sova en sväng.

 

Godnatt världen - nu ska jag iväg på drömfärden. InsAllah!

 

Ps: Vart är denna rubrik tagen ifrån?

Jag är så jävla svenne banan när det väl gäller. I ett muslimskt land, eller utland, eller hur man nu vill tolka det. Så är jag så jävla svensk, eller skandinavisk (som man säger i våra termer). Även om jag själv kan känna mig så "obekväm" i Sverige så är det svenska (skandinaviska) värderingar, termer, tid, livstil, jag lever efter. Även om det finns "svenska regler" som kan reta gallfeber på mig, så är det i grund och botten på något vis en del av mig. Jag tänker, känner, utverderar på det viset. Omedvetet eller medvetet. Det är bara så det är. På gott och ont.

 

Ja, vad vill jag ha sagt med det här? Jag vet inte. Det är bara ett konstanterande jag gjort. Ett år i muslimsk regi (Turkiet & Egypten), så tänker man mer på sitt ursprung. Jag hoppas, att jag en dag längtar hem!

 

Sverige, Sverige älskade land.…Jag uppskattar dig mer, när vi inte ses så ofta. <3

 

Nu har lill plutten kommit. 1,5 månader för tidigt, tydligen är han som en liten docka. Det är i sånna här situationer det suger att jobba utomlands. Jag vet inte när jag kommer att få se denna bedårande lilla knodd för första gången. =o( Det är lite ledsamt faktiskt. Men jag är väldans glad för Lina och Thomas till deras söta pojke. (Jag vet inte vad han ska heta än, Konstantin gick inte igenom den här gången heller!) Och stort grattis till stora syskonen också. Han har ju 5 stycken den lilla parveln. =o)

 

I got a post on my FB wall from my lovely finnish colleague from Bodrum. She thought I should write my blog in english OR finnish. I tried to find a photo of us in my computer, but I found this instead.

Jag måste bara säga att jag är så stolt över mig själv. Det finns ingen modigare än jag! Varför? Jo det ska jag betätta gott folk. Jag har dykt. Jo, ni läste rätt. JAG har dykt! Och ni som inte känner mig vet kanske inte att jag är livrädd för vatten. Duscha och bada i badkar går bra. Men i en pool får jag ibland panik och jag har knapt badat här i Röda havet.

 

Vi hade vår kick down (avslutning på säsongen) i söndags. Vi spenderade dagen på Colonas båt, Colibri. Där fick vi välja på att snorkla och de som ville kunde dyka. Jag måste berätta hela historien ifrån början, hur det kom sig att en av världens mest vattenrädda människor bestämde sig för att dyka i Röda Havet.

 

Dagen innan var jag i Il Mercato med Matia TM (vår team manager) när hennes telefon ringer.

 

– Hello (blabla bli bla bla) I'll not dive, Heini will not dive and Moa will not dive, says Maria.

– But what if I want to dive?, utbrister jag.

– YOU want to dive?, frågar Maria med mycket häpen stämma.

– Yeh, maybe.

 

Och så började det hela. Det hör även till att jag är lite som en tre åring vissa gånger. Säger någon rör inde det där. Blir mitt svar, varför inte då, och jag kommer med all säkerhet röra. Säger någon du får inte göra så, så är det jag inte får göra, precis det jag kommer att göra. Säger någon att jag inte tänker dyka, så är det precis det jag tänker göra. I det här fallet vann då min envishet (kärringen mot strömmen) vilja.

 

Tyckte jag om det? Nej inte ett dugg! Jag var livrädd och såg knappt alla fiskar och koraller som fanns där 6-8 meter under ytan.

 

Men jag gjorde det! Jag fucking dök!

 

Ps: Bilder kommer inom en snar framtid. ;o)