Eskimoa

Med nöd och näppe. Det har varit helt galet mycket på jobbet. Stress, massa flygisar, ingen lunch, underbemannat och Moa har varit jävligt förbannad! Vet inte hur många gånger jag sagt att jag tänker säga upp mig, och faktiskt menat det varje gång jag sagt det. Det är verkligen så det känts, inte en dag till!

Och min kropp tog till slut saken i egna händer och kolapsa mer eller mindre. Jag bröt ihop på jobbet. JAG, som typ aldrig gråter. TVÅ gånger. När jag kom hem den dagen däckade jag på hallgolvet. Kändes som jag skulle svimma så fort jag röre mig. Sjukskrev mig dagen efter det. Och dagen efter det... Min chef var helt på min sida gällande det beslutet. Jag känner mig verkligen helt slut!

Imorgon bär det av till Skottland! Som jag ser fram emot det. Jag och min roomie ska till Edinburgh och fira nyår. Ska bli så skönt att komma bort. Får väl se om jag kommer tillbaka…

NU har det börjat på riktigt. I onsdags var jag till Gränbycentrum (som jag redan skrivit om). Där var det såklart massa folk som rev och slet efter julfynd. Idag blir det julbord på jobbet, imorgon julfirande i Timmerbol. Och nästa helg JULAFTON! Jag säger då det. Men det slutar ju inte där. För i min släkt firar vi jul efter jul också, med mostrar, kusiner, tillhörande flick- och pojkvänner, hundar, katter och skrikande barn... Det ska bli kul att träffa dom iallafall, det händer ju sisådär två gånger om året och vid dop och giftemål.

Någon som vill gifta in sig i min släkt. ;o) I'm not taken. =oP

Ojoj... Nog blev det shopping big time.

Två koftor. En jätte fin röd som jag tänkte ha till jul, och en svart piffig sak. Hittade även ett par jeans (!) och impulsköpte en klänning ifrån Indiska (som jag inte provat än). Sen blev det lite andra nödvändigheter som strumpbyxor, trosor, mascara, parfym och lite annat krimskrams. Hittade dock inga vinterskor eller jacka. Kanske fortsätter jakten imorgon innan jobbet.

Jo just det. En och annan julklapp blev det också. Måste dock erkänna att jag hittade mest saker till mig själv. ;oP

Idag åker spenderar byxorna på. Jag är ledig från jobbet och ska in till Uppsala med Storasyster, Gotte och pappsen. Sen ska vi även möta upp med lillasyster. Shopping ska det bli, på hög nivå. Om jag inte tappar stinget. Blir lätt så när jag kommer ut bland alla galna människor i julyran. Så då sätter jag väl mig på en bänk och surar tills dom andra är klara. Haha... Jag är jätte glad att jag ska hänga lite med min familj, en del av den iallafall!

Hmm... Får nog bli en spenderar klänning istället. jag har kommit fram till att jag äger inte några byxor längre. Se upp Uppsalabor, här kommer vi. Och jag är en jävel på att armbåga mig fram i folkmassor. ;o)

Kul att vakna upp mitt i natten och känna sig totalt värdelös. Jag vaknade upp på soffan, där jag för det mesta däckar varje kväll. Vet inte riktigt hur det jämt blir så, men jag bara tvärdör på soffan. Hur som helst så vaknade jag upp för att jag hade så fruktansvärt ont i mina handleder. Sen kunde jag helt enkelt inte somna om. Och nu sitter jag här och tänker på hur meningslöst och värdelöst allting är. Känns jätte jobbigt faktiskt. Mitt liv har inte direkt någon mening för tillfället…

Idag är en bra dag, tror jag. Även fast jag bara sovit 3 timmar så känns det okej. Var förbi hos barnmorskan i morse och fick p-piller. Eller fick och fick, jag betalade ju för dom. =oP En ny jätte gullig kvinna var det. Efter det åkte jag vidare till Arlanda. Gick förbi på jobbet en sväng för att prata med chefen om mitt schema över nyår. Jag var uppsatt på två pass, när jag är i Skottland. "Inga problem", sa han och fixade. Det blev jag väldigt glad för! På Sky Clinic blev jag väldigt bra bemött och läkaren skrev ut några tabletter för mina onda handleder, hon rekomenderade även att jag skulle ta kontakt med en arbetsterapeut. Så det ska jag göra, pronto! Efter besöket gick jag till apoteket på Arlanda. Det var tjejen som tipsade mig om Sky Clinic som jobbade. Hon är en sån där människa som man blir glad bara av att titta på. Så ja, många glada själar har jag träffat idag, som skänkt mig glädje. Hoppas det håller i sig även till kvällen när jag ska jobba. =o)


Snart kanske man har ett bättre, och snyggare handledsskydd än det här. ;o)

Jag har börjat få ont i mina handleder igen. Jätte ont faktiskt. Idag var jag tvungen att gå ifrån en sväng på jobbet för att kolla handledsskydd på Apoteket. Någon strumpvariant var det jag fick tag på. Hon på apoteket frågade lite om vad jag hade för problem och jag förklarade lite kort. Jag berättade även att jag varit hos en läkare, som föreslog att jag skulle träna. Och om inte det fungerade kunde jag komma tillbaka och få Alvedon utskrivet. Tack, men nej tack. Kan köpa Alvedon själv, om det skulle vara så. Hon tyckte att jag skulle gå till fler läkare och rekomenderade Sky Clinic. Jag ringde direkt när jag kom tillbaka till jobbet. Så imorgon har jag en tid. Hoppas verkligen de kan hjälpa mig!

… kväll… natt…

Det har bara gått i ett kör sedan jag började jobbet igår kväll. Flygförseningar, dock inte så många, tack och lov för det. 20 kilo tvätt att ta hand om. Arga gäset som ringt och skällt på mig. Jätte svårt att kommunicera med kolleger som inte pratar svenska/engelska, när man är stressad känns det lite extra jobbigt. Och som avslut på allt så slutade väckningsprinten att printa! Väckningarna är typ prio nummer ett på hotellet. Så när det gick ett väckningslarm, som det gör när någon inte svarar på sin väckning, var vi tvugna att ringa upp till alla som hade en väckning inom den tidsperioden väckningen förmodligen skulle vara. Som i det här fallet var alla mellan klockan 6 - 6.30. Sedan var det bara att göra samma sak igen mellan 6.45 ish och 7.30. Strålande! (jag hoppas ni anar en smula ironi där)

När jag väl lyckats ta mig iväg från jobbet hoppat av buss nummer 14, kommit på 583an så dör batteriet på min iPod. Jag hatar att åka kommunalt utan musik. Eller förresten jag hatar att göra någonting utan musik. Men speciellt åka buss. Nere på Märsta station trode jag att min otur vänt då 582an faktiskt går. Trodde jag ja. 10 minuter försenad, och den står bara där, väntar förmodligen in de som skulle komma med tåget, som uppenbarligen var försenat. Jag satt där halvt döende (tro mig jag kände mig döende!) och busschauffören trycker på mikrofonen och säger ut i högtalarna: "Ni som har bråttom kan ju ta taxi"… Vad fan! Dö muppjävel.

Nu är jag iallafall hemma, sprängande huvudvärk och ömma fötter. Men men… Det finns de som har det värre. Ingen större tröst för mig just nu dock.

Ha en bra dag mina kära medmänniskor. Tack och godnatt!