Eskimoa

I helgen har Adam varit på besök. Det var riktigt kul att träffa honom, var ett tag sen sist. Jag hämtade upp honom på Knivsta station i torsdags. Adam hade med sig massa sprit så det blev en liten spontanfest hos Camilla. Han spelade upp sina nya låtar, vi spelade Buzz och Tekken 5. Det blev en väldigt rolig kväll med bara oss tre. =o)

På fredagen åkte vi hem till Angelica och festade vidare. Jag och Angelica fortsatte att blanda de goda drinkarna vi drack helgen innan. Det spelades en salig blandning av musik med viss spontandans. Sen begav vi oss vidare till Bryggeriet, träffade en gamal klasskompis där. Adam träffade en gamal arbetskolega från lång tillbaka i tiden, världen är bra lten.
Det var relativt dött på Bryggan så vi drog vidare till Kung Carl. Där träffade jag min barndomskompis Maria, det var riktigt roligt. Träffade även en kille jag dejtade för ungefär fyra år sen. Var trevlig att se honom igen. ;o)

Jag hade tänkt att festa på lördagen också, det var en kille i Märsta som hade hemmafest och många av mina vänner skulle vara där. Jag hittade tyvärr ingen hundvakt så det blev ingen fest för min del. Tur var väl kanske det för jag var bra sliten på dagen. Det slutade med att jag och Camilla hade en hemmakväll med Sing Along och kebabrulle. Senare på natten fick jag vara fylleshaffis. Eftersom jag har noll inkomst just nu så passade det mig bra med lite pengar. Det är tur att jag har så generösa vänner och en familj som tar hand om mig. Vad skulle jag göra utan er?

Adam skulle iväg på kryssning i söndags så jag skjutsade honom till tåget. Senare på dagen firade vi Jonas som fyller år idag. Lina och hennes familj kom och så kom Leif. Vi åt middag och umgicks. Det var riktigt trevlig faktiskt. Thomas hade med sig en hel kartong med Delicato också. Jag ville piffa till mig lite så jag klädde mig i kjol och Elin ficksade mitt hår.

På natten pratade jag med Ullis på MSN. Vet inte hur länge sen det var vi pratade senast. Hon har lagt upp bilder på hennes Facebook, det var så roligt att se hennes barn och kille, och Ingalill och hennes barn. Jag vill så gärna åka dit igen och hälsa på. Saknar Ullis så fruktansvärt mycket! Det var kul att få lite uppdatering om vad hon har för sig. =o)

Nu ska jag väl kanske försöka sova en sväng.

AIK  - WINGS – 2- 3 *moahahaha*

Jäklar vilken bra match det var idag. Hela familjen, förutom pappa, var iväg och tittade på när lillebrors lag, Wings, mötte AIK på deras hemmaarena. Första perioden var lite halvseg. I andra gjorde AIK ett mål i 16de sekunden eller något men det tog inte lång tid innan Wings kvitterade. AIK tog ledningen igen men Wings kvitterade än en gång och sedan gjorde de ett tredje mål. Det var en väldigt jämn och spännande match. Min lillebror gjorde ett mål, men det gilldes inte eftersom dommarjäven missade att det blev mål, men alla andra såg typ det. Skönt att AIK åkte på stryk iallafall. =o)
Min familj skrek mest av alla, som vanligt. Ibland kollar de andra konstigt på oss, men vi bryr oss inte. På hockey ska man skrika och så är det bara.

Det är så roligt att se grabbarna när de spelar och att de har utvecklats så mycket. Lite skillnad från när de var fem och tröjorna hängde ner till knänen, men ack så söta de var då.

Igår var det cup i Spånga, riktigt duktiga var de även då. Den första matchen de spelande van de med 8 - 0. I den andra matchen spelade de lika 2 - 2. Tredje matchen van de med 3 - 2. Fjärde och finalmatchen van de med 3 -2 i sudden death, helt sjukt spännande match.
Min storasyster är för övrigt den bästa shearleedern som finns, hon skrek och klappra omkring med sina klackar. Jag försökte hänga på men var för sjuk för att orka med i hennes tempo. Och vilken rackare hon är på att svära: "bra jävla skott", "bra jävla mål", "bra jävla pass", "bra jävla målis", slank ur hennes mun titt som tätt, och jag bara satt och garvade.
Mamma sa åt henne att man får ju inte svära framför barnen, både Emmie och Abbe var med.

– Jag får svära hur mycket jag vill, jag är över 18 och bestämmer själv, Emmie och Albin vet att de inte får svära, när de är över 18 får de svära hur mycket de vill, svarade hon, följt av ett "bra jävla skott"!

Lina och Emmie åkte hem innan finalmatchen. Jag, mamma och Abbe åkte på en lite utflykt hem till moster Marie och Kjell innan den sista matchen. Det var riktigt roligt att se dem, det händer ju inte så ofta tyvärr. Vi fikade lite där och tittade på kort på mina kusiner, Magnus och Daniel. Sist jag såg dem var väl på mammas och Jonas bröllop och det var ju inte igår precis. Skulle vara kul att se dem och deras familjer. Barn och grejer har de ju skaffat sig.

Innan Tims match idag var hela familjen, förutom Tim och Jonas, med till Emmies ridskola. Den här dagen skulle de rida ut och jag fick den stora äran att leda Emmie och hästen Thunder. Fast nog fick jag tjata lite först innan Emmie gick med på det. Svettigt blev det när vi gick upp och ner för alla backar, stock och sten. Jag hade klätt på mig på tok för mycket kläder eftersom jag trodde att jag skulle bli sittandes och bara titta på när de red runt, runt på volten. Istället fick jag lite motion och friskluft, men det var ju trevligt det.

I onsdags hjälpte jag Camilla att slänga upp det sista höet på loftet. Det blev riktigt fullt där uppe och jag fick agera en mänsklig höpress, jag slängde mig på höet och knuffade och sparkade ut det så långt in det bara gick. Det ska bli spännande och se sen hur många kilo hö vi jobbat med i sommar. Camilla väger allt hö innan hon ger det till hästarna så när de har ätot upp allt hö som finns på loftet så ver vi hur många kilon det var. Kommer dock ta sin lilla tid, men vi väntar med spänning. *haha*

På torsdagen tog vi hem hästarna. jag red Hassel och Camilla körde Fuxen med Bud på släp. De blev så glada när de fick komma hemm till sitt nystädade stall. Som jag faktiskt städat. *stolt* Camilla och Ewa var iväg och skulle besikta Ewas valpar, guu va söta de blivit för övrigt, jag åkte upp till stallet i förväg eftersom jag skjutsat Elin till skolan och tyckte det var onödigt att åka hem så länge. Eftersom jag inte hade någonting bättre för mig så städade jag hela stallet och skurade hästarnas hinkar och fyllde på med nytt vatten.
Bildbevis finns på min bilddagbok: http://eskimoa.bilddagboken.se

På kvällen kom Angelica och hämtade mig och när hon kom hit upptäckte vi att hon hade pungtering på sitt högra framdäck. Så det vara bara till att meka bil. Potti kom och hjälpte oss. Han tyckte att jag var slarvig med min bil så han hjälpte även mig att byta lampa på min bil sedan fyllde vi på någon vätska av nått slag, fråg mig inte vad, det var tydligen viktigt. När vi var klara med det åkte jag ock Angelica iväg och köpte tangentbord till hennes dator. Vi bestämde att vi skulle äta hemma hos henne och hon kom på att hon hade potatis hemma, "jag älskar potatis", sa jag, och Angelica började asgarva. Jag vet det låter inte ett dugg roligt när man skriver det här, men just i den stunden och på det sättet vi sa det så var det roligt. Jag och Angelica brukar ju för övrigt kunna skratta åt de mest sjuka sakerna som ingen annan skulle tycka va roligt. Potatis blev det iallafall, jag tillagade min på libanesiskt/palestinskt vis, skurna i pommesfrittes style och stekta i mycket olja, Angelica körde gammal hederlig svensklagad potatismos. Till det blev det "swedish meatballs". Vi hyrde två filmer på ICA för 39 kronor, en amerikansk som utspelade sig i Las Vegas och hette 21. Den andra var en svensk kriminalfilm och hette Irene Huss - Glasdjävulen eller något liknande. Båda filmerna var bra tycker jag. Ska leta upp fler av den där Irene Huss, den finns i flera delar (eller vad man nu ska kalla det) lite som Beck.

Annars har det väl inte hänt så mycket i veckan. Förra helgen var jag ut med Angelica. Gamla hederliga Kung Carl blev det. Kanske inte Sveriges roligaste hak men vi träffade gamla skol och klasskompisar och det är ju alltid kul. =o) Jag och Angelica hade iallafall asroligt bara vi två också.

Nästa helg kanske jag ger mig ut på nya äventyr. Det visar sig!
Ha det så bra gott folk!

Idag var jag på Arlanda en sväng och träffade Micke. Det var riktigt roligt att se honom igen. Måste varit nästan tre år sen sist. Vi pratade om att kanske gå på någon match, ett derby kanske?! =o)
När Micke skulle åka tillbaka mot Stockholm och vi stod och väntade på Arlanda express såg vi två kändisar. Det ni! *haha* Inga mega stjärnor direkt, den ena var han den mörkhåriga killen, med gropar i ansiktet, som brukar vara med i Parlamentet. Den andra kunde jag aldrig komma på vem det var, kände igen honom och vet att han varit med i någon svensk film.
När jag lämnat av Micke tog jag banan bussen till parkeringen. Sedan åkte jag hem till Jessica B en sväng. Var riktigt kul att se henne också. Sist jag såg henne var när jag precis kommit hem från Palestina. Och hur länge sen är inte det?
Förhoppningsvis ska vi ses nästa måndag eller tisdag. Då kanske hon kommer hit och fikar. =o)

Sista jag skrev skulle jag ju iväg och titta på Manolos nya hem. Det verkar jätte bra. De som ska ta honom bor i ett villaområde i Norrtälje. De bor i slutet av gatan nära skogen och vattnet. Hunden de redan har och Manolo kom bra överens de sprang omkring och lekte. Det fanns en liten hundgård som de kunde springa ut till när de ville. Eftersom kvinnan i huset alltid är hemma kommer Manolo aldrig behöva vara själv, sedan har de åtta fosterbarn. Så nog kommer han få uppmärksamhet det lilla livet. Jag tror att det är bra att Manolo får vänja sig vid fler personer också, så han inte blir så fäst vid bara en person, som han är vid mig nu. En månad till blir han kvar hos oss, sedan förflyttas han. Jag hoppas verkligen att han inte ska behöva flytta något mer efter det.

Imorgon ska vi flytta hästarna till hagen vid Veppeby. Bi får nog ta det ganska lugnt när vi rider dit dom. Jag tror jag åkt på en förkylning, har jätte ont i halsen så det värker upp till öronen. Inte kul!

Ska väl försöka träffa Sussie någonting också, vi har sagt det i tre månaders tid nu, det är alltid någonting som kommer ivägen. Men nog ska vi väl lyckas till slut. *haha*

Känns som att det var någonting mer jag tänkte skriva om men kommer inte på det nu. Tar väl det någon annan gång då.

Ha det så bra, som det nu går, i höstmörkret.

Imorgon ska jag och Manolo ( i sällskap med Ros-Marie från Julie Rescue) åka och titta på det som kanske kommer att bli Manolos nya hem. Jag kan inte ha kvar honom, det fungerar inte. Känslorna är väldigt delade över det här. Jag känner mig som den största svikaren och så är jag så oerhört besviken på mig själv för att jag inte klarar att ha honom kvar. Ni ska dock veta att jag verkligen försökt, men han kan inte vara ensam. Jag är så jävla ledsen över det här han som har fäst sig så vid mig, och jag vid honom. Förhoppningsvis kan han fästa sig vid sin nya familj och kanske få det bättre. Sorgen och saknaden kommer iallafall sitta kvar länge. Frågan är, kommer jag någonsin komma över det här? Jag känner mig så jävla misslyckad.

Jag vet vad ni tänker: Du skulle tänkt över det här innan du skaffade hunden. Och ja, jag vet! Det kanske jag skulle ha gjort, men då visste jag inte att han inte skulle kunna vara själv och jag erkänner, jag blev kär direkt. Jag kunde inte låta någon annan få ta honom. Han var ju min hund.
Förlåt mig Manolo, jag klarade tyvärr inte av det och det skär i mitt hjärta att lämna dig ifrån mig, men jag har inget annat val.

Tre nätter i rad har jag gråtit mig till sömns med dig tätt intill mig (tills du tyckte det blev för varmt och hoppade ner på golvet). Du har gett mig så mycket glädje men även ilska. Du är inte kul att ha och göra med när du härjar runt och bajsar på golvet. Men när du ligger här i sängen så fridfullt och tittar upp oskyldigt med dina små bruna ögon då tar du dig längst in i mitt hjärtat och ger mig värme. Då glömmer man ganska fort hur jobbig du kan vara.

Tomheten och saknaden kommer bli stor. Jag kommer ,tro det eller ej, sakna när du väcker mig på morgonen, med din stinkande andedräkt, och slickar mig i ansiktet. Att se sig hoppa runt sådär ivrigt och med så mycket energi som bara du kan, dina dans moves, ditt gnällande, din lycka när du får jaga kottar (och allt annat matte slänger iväg), när du står där och lyfter så där gulligt på öronen med huvudet på sne när man pratar med dig, ja, jag kommer att sakna allt med dig!

Du är den finaste, bästa, gulligaste, roligaste och snällaste hund man kan tänka sig. Tack för den här tiden, du förgyllde verkligen mitt liv!

All min kärlek till Manolo II, vildhunden från Spanien.

Jag har gjort det igen. Jag och Camilla var ute på en lång och härlig ridtur, som dock avslutades med att jag ramlade av. Kanske är någon ny tradition jag och Hassel har påbörjat: Ramla av måndagar. Inte vet jag men det var ju faktisk förra måndagen jag ramlade av sist.