Eskimoa

Kommer inte ihåg hur länge sedan jag startade den. Jag vet att det var i samband med min resa till Libanon. Om jag inte missminner mig så fyllde jag 23 min andra dag i landet. Faktum är att det i så fall är över 10 år sedan! 

Tänk om jag hade kunnat vara den kvinnan igen. Så mycket vilja, styrka och ambitioner. Jag var redo att rädda världen och resa till dess ende  för att lyckas. 

Mycket har hänt längs vägen och verkligheten ser inte längre ut så som jag såg det förut. 

Snälla kan jag bara få vara lite naiv igen. Inte så kritisk och analyserande. Lite mer hopp och vilja. 

Man kan nå sina drömmar bara man vill det tillräckligt och är villig att kämpa för det. Men jag vill ju inget och har inga drömmar.

Jag skulle kunna slicka på valfri person med Corona virus, bara för att det ska hända något.

EN sak ser jag dock sjukt mycket fram emot!

När jag fyllde 35 (jo, jag har ju hunnit med det under alla dessa år) så fick jag i present att hoppa fallskärm. 

Sist jag gjorde det var på Nya Zeeland för 10 år sedan. Den känslan sitter fortfarande kvar i min kropp. En oförglömlig upplevelse! Och snart ska jag få uppleva den igen. 

Man kan säga att jag lever på hoppet!