Eskimoa

Eller inte! Stormen blåser snarare öronen av mig. Jävlar vad det blåser här nu alltså och mina fönster är inte täta precis så gardinen flaxar och far (med en gnutta överdrift).

Vilka intensiva och konstiga drömmar jag har. Har nog aldrig drömt så mycket som jag gör här. I går drömde jag en sån jävla jobbig dröm. Vi alla tjejer var på någon roadtrip och jag, Hanna och Lizette började bråka som fan, över vem som skulle duscha först! Det var så hemskt, jag var verkligen så jävla förbannad och frustrerad i drömmen och vi skrek verkligen på varandra. =o(
I natt drömde jag att vi var på någon fest (och jag tror det var) Hanna var inte nöjd med sitt hår så hon klippte av det. Jag klippte lugg också! Och jävlar vad jag ångrade mig. Sedan var jag helt plötsligt i Sverige, uppe i Fränsta skogarna och körde Saras bil. Som jag hade snott! Jag körde runt i Saras lilla vita fara och tyckte det var jätte jobbigt att köra på höger sida om vägen och tyckte det var svårt att växla och allt kändes bara fel. Nästa som jag kommer ihåg i mitt drömmande är att jag blir akut kissnödig och jag drar ner byxorna. Det roliga är att när jag senare vakna mitt i natten (eller cirkus 4 på morgonen) har jag dragit ner mina pyjamasbyxor, så jag ligger där med rumpan bar. Jag hade tack och lov inte kissat på mig iallafall. Haha! Fast jag var faktiskt kissnödig när jag vaknade men var för trött för att göra något åt saken, så jag drog upp byxorna, hoppades på att inte kissa i sömnen och somnade om. Hur ska det här sluta egentligen? Skulle inte förvåna mig om jag började gå i sömnen.

Igår var Jossan och Sara här och kollade film. Eller ja, vi pratade väl mest och pikade varandra genom hela filmen. Men kul hade vi! Jag var så jävla deppad igår på dagen. Jag hade för det första inte sovit så bra, dels för mina drömmar, och Frankie slog till mig i sömnen och la sig på mig ett antal gånger. Max drömde och pratade i sömnen och väckte mig när han inte kunde hitta sin vattenflaska. Sen så var det sjukt dåligt väder, regnet öste ner så jag såg ingen mening med att stanna uppe när jag gått in med ungarna till stora huset. Gick och la mig och deppade i sängen tills jag somnade om och vaknade vid 12, sedan 13.15 och till sist vid 14. Då gick jag upp. Vid 15.20 kom Jossan förbi och räddade min dag. Vi promenixade till Kingsland och käkade sedan vidare till Dominien road och hyrde film.

Idag vet jag inte vad jag ska göra. Jossan och jag har en dokumentärfilm kavar att se, men det blir till kvällen.

Nu sitter jag här med mina små änglar (för tillfället) och tittar på Star wars the clone wars. Som så många andra gånger. Haha! Barnen är tokiga i Star Wars. Jag tittar inte så intensivt (uppenbarligen), hade aldrig sett Star wars, innan jag kom till NZ. Ska bli mysigt att ha dem här över natten. Hoppas ingen av dem snarkar bara! Hehe...  Ne, jag har väl egentligen inte så mycket att berätta för tillfället, eller så är jag helt enkelt för lat för att skriva just nu.  Hoppas på mer energi i morgon.

Godnatt!

Jag går ungefär som en fel kn*ad anka. Har en sån jävla träningsvärk efter ridningen. Men det är så värt det! Igår var jag på sektmöte, eller au pair träff menar jag. Vi lärde oss några danser, för att vara exakt 14 stycken, med tillhörande musik som vi kan lära barnen. Det var roligt faktisgt bortsätt från träningsvärken då. Tyskana börjar ta över här på ön. Jag var den första som kom till mötet sedan drällde det in en tyska efter den andra, tror de var 3-4 stycken totalt. Och de började självklart prata tyska med varandra. Inte det finaste språket jag känner till! Jag var tvungen att texta mitt crew för back up. Tack och lov dök Sara upp bara minutrar efter och sedan kom Tina och Emelie. Sweden vs Germany. Haha!
Nog om det! Nu kommer bilder ifrån helgen. Enjoy!

Helgen i Rotorua var helt fantastisk! Går inte att förklara, bilderna säger mer än ord. Hade jävligt kul med Jossan och i lördags kväll höll vi på att spåra ur helt. Vi bara satt och garva, jag vet inte hur länge, vid köksbordet. Det var egentligen inte så as kul som man kan tro. Men övertrötta som vi var så gick det verkligen inte att sluta.

Vi var jävligt effektiva eftersom vi ville få ut det mesta av våran helg, så inget festande och upp tidigt på morgonen. Lördagen började med ett snabbt stopp på i-site (turist info) där plockade vi ut biljetterna till Wai-o-Tapu och Waimangu volcanic valley som vi bokat via nätet. As coola ställen båda två, kokande lera, lava, vatten i alla möjliga färger. Och jävlar vad vi gick. Jossan lurade med mig och Rob på ett off track också. Trode attg jag skulle dö! Uppförsbacke och 177 trappsteg. Utsikten var fin, men så inte värt det. Kvällen avslutades på Polynesian spa. Så skönt! Sedan blev det hemma kväll med tacos och glada vänners sällskap. Haha!

Söndagen startades också på i-site. Där bokade vi in Buried village of Te Wairoa. Har tyvärr inte några bilder ifrån det, min kamera hade dåligt batteri och jag ville spara till vårat andra inbokade event, horse trekking! Men Jossan har bilder från det, som jag ska få senare. Stället var as häftigt men jag var så i extas för vi skulle rida senare så jag kunde inte riktigt koncentrera mig. Det perfekta avslutet på den underbara helgen blev på Paradise vally. Jag, Jossan, två ledare och fem galna arabiska killar gav oss ut på vidderna. Jag fick den största hästen i stallet, Solix, som var cirka 1.70 i mankhöjd. Hon var ganska ny på stället och rädd för de andra hästarna så hon hoppade mest runt när de andra kom för nära. Killarna var helt tokiga så det hände tyvärr ganska ofta. Jag bara satt och önskade att någon skulle trilla av, det hände aldrig men var bra nära för en kille. Lycklig var jag iallafall och galloperade ifrån de andra lite då och då och bara njöt av varje minut. Tills killarna racade upp i baken och förstörde mitt moment. Jag skällde på dem några gånger. Dock inte på arabiska, det borde jag ha gjort.

Väldigt imponerad blev jag av Jossan som faktiskt red för första gången. Men vi hade nog fått ut mer av vår ridtur om det bara var vi. Fast åste erkänna att det var väldigt roligt att kolla på killarna och deras hästar som bara for upp och ner för kullarna. I stallet där vi var stod även en av stjärnorna ifrån Sagan om Ringen, hon/han var dock ute på bete. Vi fick en liten skymt av henne/honom och polarna när vi var ute och red. Vet tyvätt inte vilken av hästarna i filmen det är, en grå-vit, kanske alvens (som spelas av Liv taylor)?

Nu måste jag avsluta det här. Hade velat skriva mer om, Ben, fåret och de andra busarna Rob bodde med, men har inte tid. Jossan kommer och plockar upp mig snart. Det är dags för den obligatoriska fikan som varje au pair bör hinna med minst en gång i veckan. Ska lägga upp lite bilder här senare, för er som inte har Facebook!

Cheers mates!

Som jag längtar tills New Moon kommer ut. Tittar på diverse trailers om och om igen. Känslan i kroppen är nästan som när man är kär och längtar efter den andra. Man vill bara att tiden ska gå fortare så man äntligen kan få ses. Jag är nog lite kär i Twilighta saga. Börjar nästan gråta när jag ser trailern. Det finns en där "Jacob" (vet inte vad han heter i verkligheten) berättar om filmen. Oh nu, Nu, NU tack!



Imorgon bär det av till Rotorua med Jossan. Det ser jag verkligen fram emot och längtar också till. Tur att det inte är så långt kvar dit. Då hade jag ju fir fan längtat ihjäl mig.

I morse ville jag bara vända på klacken, gå tillbaka till mitt Kino och lägga mig igen, när jag kom in i huset. Insåg ganska direkt att det var (först bara ett) två månster jag hade att handskas med denna morgon. Den ena låg under sängen och sa bara "eeeh" till svar när jag frågade någonting och precis innan det var dags att åka låg den andra och skrek på golvet.
Som jag skrev i föregående inlägg, vissa dagar är bättre än andra. Idag var en mindre bra dag! Har suttit barnvakt ikväll och då var de mest bara vilda och did'nt pay attention at all (säg gärna vad det heter på svenska, har funderat 5 minuter nu. FOR REAL!) till vad jag hade att säga. Lite fick jag lov att skälla på dem innan det var sängdags. Haha! Tänkte skriva bedtime, but did'nt. När de väl låg i sängen och lös som de klaraste små stjärnor så glömde jag bara bort allt. Allt tjafs, allt bråk, tårar och skrik. Där låg mina små änglar som de sötaste små smultron jag vet. KÄRLEK! säger jag bara. När jag stoppar om dem om kvällarna och pussar deras små kinder, då är jag lycklig. Får en stor klump i magen/halsen/hjärtat och tårar i ögonen när jag tänker på att detta en dag kommer ha ett slut.

All min kärlek till Frankie och Max som (för det mesta) förgyller mina dagar.

Vissa dagar är bättre än andra. Idag har varit en väldigt bra dag och den avslutades perfect. Filmkväll hemma hos Sara i glada vänners sällskap. Kan det bli bättre? Ja, bilresan hem, bara jag och MIN musik. Jag älskar verkligen att köra bil själv och bara pumpa ut det jag vill höra i högtalarna. Visst I don't mind sällskap men tror inte någon skulle uppskatta mitt i dessa stunder. Haha!

Speciellt inte där Clawfinger öser ut i bilen och jag "sjunger" med så högt jag bara kan "Nobody is perfect but I’m pretty fucking close", och verkligen tror på det. För i vissa stunder är jag oövervinnlig och det finns bara jag och resten av världen försvinner. Jag älskar dessa stunder. Just me, myself and I.

Good night! Nu ska jag (försöka) sova. Imorgon ska jag göra ett försök till en morgon promenix. ;o)

- Som min pappa brukar säga!

Och jag är jätte glad och tacksam över att han uppmuntrar mina tokigheter, och sponsrar min resekassa. En tacker och bocker! Det är väl lite för hans skull jag även skriver detta inlägg, citerar ett stycke ur mailet han skickat: "Jag tycker om att läsa det du skriver, det behöver inte vara häftigt .Vardagshändelser och funderingar räcker långt tycker jag."

Jag erkänner att jag varit lat på sista tiden. Vad vet jag, det kanske är kul för er där hemma att läsa om vad jag pysslar med. Även om det inte innehåller bungyjump, sky dive och andra äventyr... ÄN. Det kommer dock inom en framtid! Jag känner tyvärr att jag tappar gnistan att skriva då och då. Speciellt när man inte får någon feed back. Även om jag kan se statistiken på hur många som läser min blogg så känns det som det kvittar. Jag har ingen aning om vilka dessa männsikor är. Men men... Ska försöka hålla gnistan uppe iallafall.

Kom nyss hem ifrån en promenix såhär på kvällskvisten. Tror jag höll på att ta livet av mig. Vet inte varför jag ibland kommer på sådana konstigheter som att jag ska springa. Det händer ibland när jag känner mig varm i kläderna och det kommer någon bra power laddad låt i lurarna. Och det slutar alltid likadant, högt flåsande, (näst intill) blodsmak i munnen och överdosering av astma medicin när jag kommer hem. Likt förbannat så är jag så jävla envis och alltid ska springa hela låten ut. Nu får jag tyvärr sota för det, sitter och hostar snart lungorna ur mig. När jag kom hem lyssnade jag på Johann Sebastian Bach och stretchade. Om någon hörde det utifrån trodde de säkert att jag skulle ta självmord. Typisk självmord musik. Eller nåt. Jag tycker det iallafall, men jag gillar den. För er som inte vet så är det klassisk musik. Fast det är mest Air som är deppig.
Jo, jag lyssnar på klassisk musik ibalnd. Konstigt va?! Tror inte att folk tror det om mig. Efter Bach blev det Edward Grieg's - I bergakungens sal. Samtidig som jag lyssnade skrev jag ett mail och jag märkte hur jag skrev fortare och fortare i takt till musiken. Den blir ju ganska hetsig på slutet. Så, pappa, blir det lite oklart på slutet så vet du varför.

Nu måste jag nog avsluta det här. Hostar blod snart och det känns som blodådrerna i skallen ska sprängas vilken sekund som hellst. Mmm... alltid lika gott med denna rostiga blodsmak i munnen. NOT! Nu ska jag ta en dusch, försöka sova och ångra hundra gånger om att jag sprang den där biten.

Som ni nog förstår har jag fortfarande inget vettigt att skriva. Bjuder här istället på en dans (?) från Linnea och Ida. Basshunter tycks förfölja mig. Det känns obehagligt!

Har man inget vettigt eller intressant att skriva så kan man skita i det. Ändå ingen som vill läsa om tråkigheter och ointressant smörja. Istället bjuder jag på en av mina favorit musikvideor. Såg för övrigt en asbra dokumentär om Steven och Liv Tylors liv, i korta drag, på c4; True Hollywood story. Intressant!

Dålig uppdatering på den här bloggen tycker jag. Skärpning!

Vad har jag gjort sen sist då? I helgen blev det mer fest än planerat. Jag och Jossan övervägde faktiskt om vi skulle festa överhuvudtaget. Vi kom fram till att vi skulle gå på förfesten i Parnell iallafall. Träffa folk och mingla lite sedan styra klackarna hem till mig och bara ta det lugnt. Jo men tjena! Tror ni det blev så eller? I flaten var det ett jävla drag och när det var dags för resten av packet att dra vidare in till stan så ville de promt ha med sig Jossan och mig. jag erkänner att vi inte var så jätte svårövertalade. Vi knatade med sista gänget som lämnade flaten. Ended up at Carpark. Det var hel galet och Ida bjöd på en enmans show uppe på scenen. Trodde aldrig att vi skulle få henne där ifrån. =op Men någon lyckades tydligen (tyvärr) och vi vandrade vidare till Provador, stället som jag hatar över allt annat. Varje gång jag hamnar där blir jag ständigt påmind om varför jag hatar det. Alltid är det något jävla drägg som ska stöta på en.

Insåg att jag inte skrivit om Hannas b-day party förra helgen. Det var också grymt! Ni ska bara veta hur galet det kan bli när man stänger in åtta förfriskade bridar i ett hus. Big Brother släng dig i väggen säger jag bara. ;o) Ska fan lägga upp bilder på min FB, även fast "alla" sa att man inte fick. =op Jag får!

Jag har haft så märkliga drömmar. Drömt att jag varit tillbaka i Sverige med värsta paniken över att vara där. Flera mornar har jag vaknat upp precis när klockan ringt. En morgon var riktigt creepy, precis när jag sträkte mig efter telefonen så ringde den. En natt (efter att jag, Jossan och Sara suttit och diskutera resor m.m) drömde jag en sådan konstig grej. Vi satt och snacka om resor. Jag och Jossan ville till Wellington och Sara som redan varit där hade ett jätte bra tips.
"Ja, men det finns en jätte bra under ground walking bridge till Wellington ifrån Auckland", sa hon. Skit bra sa vi, vart går den ifrån?
"Den går ifrån Jossans badrum", var hennes svar. Det roliga är att i drömmen tyckte vi inte alls att det var konstigt att det gick en gångbro, under marken, hela vägen till Wellington och den gick ifrån Jossans badrum. Hur naturligt som hellst juh! Hahah...

Idag är jag riktigt sliten. Jag och Jossan vaknade klockan fyra på eftermiddagen. Fast vi gick å andra sidan och la oss vid sex på morgonen. Min förkylning är inte direkt bättre efter gårdagens bravader. Jag behöver nog lite (eller as mycket) aloevera, som mamma säger. Min mamma är en vis kvinna och även om jag driver med henne väldigt mycket om hennes "hokospokus" varianter, så tror jag faktiskt på dem.

Mer aloevera åt folket! Nu ska jag gå och köpa Salt & Vinäger chips, sen ska jag bänka mig i soffan och kolla på NCIS kl 8.30. Jora, man har ju sina rutiner som man måste följa. ;o)

Ni vet inte hur mycket jag uppskattar era brev. =o) Blir lika glad varje gång jag får ett. Förra veckan fick jag två! I genomsnitt har jag fått tre brev per månad. Så roligt att min systerdotter skriver också. Blir alltid tårögd när jag läser hennes brev. Min lilla ögonsten. Ville bara att ni skulle veta det. Mer snigelpost åt folket! Är ju självklart kul med mail och så också, men man känner sig lite extra speciell när man får ett riktigt brev. =o)

Annars då? Jo här rullar det på som vanligt, har dock varit halvt om halvt förkyld i två veckor nu, det vägrar tydligen bryta ut ordentligt och tyckt inte försvinna heller. Irri!
Igår hittade jag ett nytt favoritmärke på Salt och Vinäger chipsen. Jävlar vad goda dom var. Smällde nästan i mig hela påsen på en gång, precis innan middagen. Jag är ingen bra förebild för barn! Fast de vet ju inte om vad jag gör i mitt Kino. Ojojoj... Tänk om de bara visste exakt hur mycket godis jag smäller i mig och att jag både rapar och svär. Illa! Men som sagt, de vet ju inget. ;o)

Vilket kanonväder vi haft nu i två-tre dagar. Jag har bara gått runt och njutit. Igår gick jag på en promenix. Först gick jag till en hästaffär, som ligger inte alls långt ifrån mitt hem. Gick runt där och luktade på lädret, kollade in ridbyxor och lite andra hästprylar. Låtsades som att jag hade en häst. Hon i kassan tyckte nog jag var weird. Saknar ridningen, inte för att jag red regelbundet hemma men jag kunde iallafall göra det när jag kände för det. Jag saknar överhuvudtaget att ha djur runt omkring mig. Det ända vi har på tomten är fåglar. Jag hatar fåglar! Fast jag börjar vänja mig vid dem och matar dem tillochmed ibland, men det är bara om jag inte orkar äta upp min macka eller så.

Efter hästaffären gick jag längst New North (eller om det är Great den heter) road och letade caffé. Alla var typ stängda! Varför i helvete har man caféet stängt vid tre på dagen? Jag gick in på tre stycken och alla sa att de stängt. Till sist gav jag upp Kingsland och knatade till Hollywood café. Gillar inte det stället, äckligt kaffe och tjocka duvor, som dess utom går in i fiket! Det blev en take away latte. Har ni tänkt på att man känner sig lite viktigare när man tar en take away? Det är liksom som att; Jag har inte tid med att sätta mig ner här och dricka kaffet för jag har något viktigare för mig. Inte för att jag någonsin haft något viktigare för mig, men jag gillar känslan. Nu får ni inte tro att jag bara såsar runt här och dricker kaffe hela dagarna. Bara halva. =oP

Sol i sinne (brun inne).

Jag är nu lite närmare mitt mål till att hitta metal-vänner. =oD

Igår var vi på en live spelning på Dogs Bollix, en "Irländsk bar" (de kallar typ alla barer som serverar Guiness och Kilkenny för Irish bar här) som inte ligger alldeles så jätte långt ifrån där jag bor. Det var Abby som ville se bandet Plum Green, hon hade tydligen hört någon låt med dem på radion och "fell in love". Dom var helt okey, kvinnlig sångerska med en härlig röst. Hon påminnde lite om sångerskan i Cranberries, men låtarna liknade varandra lite för mycket tycker jag, så blev lite tråkigt att lyssna efter ett tag. Efter de spelat klart så pressenterade de ett annat band som skulle köra efter dem. Vi var ett gäng på sju tjejer och vissa ville gå och några ville stanna kvar. Jag ville stanna och kolla in bandet, och de andra stannade också. Och jag e såååå glad att jag stannade för The Gaze rockade skiten ur publiken. Så jävla bra! Verkligen so my type of music! Efter spelningen köpte jag deras skiva DIREKT, eller ne jag gick till baren och tog ut pengar först. ;o) Sen högg jag tag i första bästa bandmedlem och sa att jag ville ha skivan signad. Sagt och gjort, han grabbade tag i sina bandpolare och de signade.

Efter aren drog jag med Abby på någon hemmafest i south Auckland, det var trevligt. Träffade massa nya människor och hittade en kille som ville gå på Arch Enemy med mig (!) tog dock inte hans nummer så han kan nog bli svår att få tag på. Träffade ytterligare en kille vars brorsas tjej gillade samma typ av musik som jag, men tog inte hans nummer heller (?) En tredje kille gav jag faktiskt mitt nummer till, han bor typ ett stenkast härifrån, men vette fan om jag vågar träffa honom. Fick ett konstigt sms cirkus 10 minuter efter jag lämnat festen: Hey Moa, wanna come round tonight? I miss you already.
What?!! Dude, vi träffades nyss. Men men... Får se hur det blir.

Nu vet jag iallafall att det finns rock/metal männsikor i Auckland. Såg faktiskt tillochmed en långhårig (riktig rocker) kille på Dogs Bollix. Det finns hopp om en ännu bättre tillvaro i mitt liv här på ön. =o)