Eskimoa

Fy fan vad du är bra gumman! Även i min bitterhet, ilska och aggression så håller du humöret uppe. Som en liten solstråle på de mörkaste himlavalven. Jag hade inte kunnat få ett bättre "blue berry" än dig! Trots feber, halsont och snorig näsa lyckas du få fram ett léende så naturligt och du är alltid så glad! Du är mitt energiknippe. Trots problem ska vi nog ro den här kajutan i hamn. Eller vad säger du? We just need to kick some asses. ;o)

Nu smäller det snart! Om cirka 30 min ska vi åka och hämta upp dom. De första gästerna. Ellerrättelse, de första svenska gästerna. Danmark landade tidigare ikväll. Så snart är dom här! Som vi har längtat. Även om det är skönt att ha två veckors "semester" så är det ju inte det jag är här för. Nu har vi haft vår tid att studda, festa, shoppa, äta, sova och göra lite som vi vill. Imorgon börjar allvaret och det "riktiga" jobbet. Nog för att studera utflykter, restauranger och området också är mitt jobb så känns det liksom inte som på riktigt när inte gästerna är här. Jag känner mig så taggad!

 

Nu ska bara kjolen, skjortan, kavajen och klackarna på så är jag fit for fight! Välkomna till Bulgarien det kommer bli awesome! =oD

Det säger ändå någonting…

 

Antalet besökare på min blogg var senast 97 besökare och 42 unika besökare. Nog har jag många nära vänner, har dock inte räknar dom. Kan vara 42 stycken, eller inte… Slutsatsen är iallafall; fler än jag trodde läser min blogg. Kul!

 

Sverige vann idag över Finland. Så jävla gött! Dock vill man inte vara för kaxig i det här sällskapet. Inte för att de skulle mörda mig för det  jag skriver. Utan mer för respekt, för att jag närmare  skulle ha sagt upp mig om "vi" skulle ha förlorat den här matchen. Finland är ett känsligt änme över lag. Vi älskar och vi hatar dom. Speciellt i den här världen där det är tillåtet att vara svensk, rekativt finsk.

 

Vad mer kan jag säga? Jag älskar mitt liv! Som singel, som svensk, som utlänning. Som vännen som saknas på förfesten, som saknas när jag sitter här och skriver min blogg, Som 42 (!) människor följer!

 

Jag älskar er alla, säkert mer om jag visste vilka ni var. PIK, skriv mer kommentarer.
Puss på er alla guldkorn som finna där ute i världen, var och en av er är unika!

Till och med tvätteriet i Egypten, som oftast förstörde något med mina kläder, vet att man inte blandar rött och vitt när man tvättar! Frustrationen är total. Städerskan kom in på mitt rum med min tvättpåse. Inget jag gett henne, vill jag bara tillägga. Jag tvättar gärna mina kläder själv då jag är väldigt noga med vad jag tvättar tillsammans och inte. Hon har blandat tvätten!! Mina nya röda jeans har tvättats tillsammans med min nya vita blus. Vem gör så? Jag ville seriöst putta ner henne ifrån balkongen. När jag panikartat skriker rakt ut säger hon bara "no problem". Jag hatar det ordet! Det är ett ord man ofta hör när någonting faktiskt är ett problem. Hon ska tydligen använda någon slags Vanish. Jag vill gråta när jag tänker på att hon kommer "vanisha" bort de små silverbrickorna som tillsammans formar en dödskalle på ryggen på min blus. Mitt hjärta kliar inte nu, det är krossat!

 

Lite till vänster och dörren näst längst bort på vänstra sidan. Där bor jag. I ett litet rum med fula gardiner, lyhört och obekväm säng. Känns bra att jag ska spendera fyra månader här. Men tids nog så kommer väl även det här att bli "hemma". Man glömmer bort så fort, från destination till destination. Nog kände jag såhär i början i Egypten också. Jobbigt att vänja sig vid alla ljud bara. I Egypten var det Glow disco som störde mig. Det började ju dock inte förrän tolv på natten och slutade vid halv tre. Här är det ljud jämt! Bilar som kör förbi, grannar som låter, live musik nerifrån baren. Här kan inte ACn ta över ljuden, som den gjorde i Egypten. Och rätt vad det är så börjar kylskåpet brumma som en hungrig björn.

 

Idag har jag studdat den första utflykten. Blev en tur till Balchik, ett besök på drottning Marias sommar palats med botaniska trädgård. Så många vackra rosor så jag blev helt förälskad! Och doftade gott gjorde de också. Efter besöket där som svslutades med lunch åkte vi vidare till Aladzha klostret. Ett mycket märkligt kloster som var utgrävt i klippor. Där levde munkarna och hade även kyrka, kök, "fest" kyrka (för högtider) och begravningsplats. Väldigt häftigt att se. Svårt att förklara hur det ser ut. Ni får komma och kolla in det själva. ;o)

Efter klostret begav vi oss till Varna, som är Bulgariens tredje största stad. Efter ett besök i katedralen fick vi tid för shopping. Och eftersom min pappa är en sån klippa så hade jag faktiskt råd att införskaffa ett par svarta skor på NewYorker. Det var verkligen behövligt, tack pappa!

 

Idag fick jag lära mig om vad de olika färgerna på i kyrkan representerar. Gul står för synd och blå är färgen för förlåtelse. Kanske ligger något i varför det är min älsklings färg. Fast å andra sidan är röd en annan älsklings färg jag har och den representerar Jesu blod!

 

Imorgon bär det av till Pomorie där bland annat vinprovning står på schemat. Men innan det blir det till att rydda upp lite på kontoret. Imorgon kommer det även nya kolleger till destinationen. De två jag ska jobba med mig på Majestic i sommar. Det ska bli kul att äntligen få träffa dom! Kanske man kan börja planera lite också. Känns skönt.

 

 

Vad ska man säga? Hjärtat gör ont. Det är inte krossat, så mycket släpper jag aldrig in någon så de lyckas med det. Men det "kliar" lite om man säger så. Hur dum, korkad, idiotisk får man vara när man har två män som påstår att de älskar en i sitt liv? Den ena vill bygga upp sitt liv med dig, och den andra lika så. Och helt plötsligt är de borta. Den ena säger "vi ska nog bara vara vänner…" och den andra "du borde glömma mig…" Ja men vet ni va? Fuck you bouth! För så "smart" är jag ändå att ingen av er betyder tillräckligt mycket för att bryta ner mig. Alla är ersättbara, speciellt ni två! Inte konstigt att jag inte litar på någon (vänner/familj borträknat) när jag har folk som er i mitt liv. Och ja, jag är för bra för er båda. Frågan är bara om det finns någon där ute som är tillräckligt bra för mig… "Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer…" eller hur var det den där sången gick?

 

Men för övrigt är livet awesome i Bulgarien. ;o)

Idag hade vi baby shower för min storasyster (och Teo) han kom ju för tidigt så han fick vara med. Mamma hade lurat henne att de skulle åka till Sigtuna tillsammans, så att hon inte skulle hitta på något annat. Jobbiga var bara att hon var så hungrig att de höll på att åka iväg när vi kom! Men oj så överraskad hon blev. Jag kom med en jätte tårta i famnen, tillsammans med de andra. Hon förstod inte riktigt vad vi höll på med. Sedan åt vi plocksallad och hade väldigt mysigt. Det blev baby shower på ett nytt vis, med tre relativt nykläckta bejbisar i huset. Sannas, Ninas och Linas.

 

Efter besöket hos syster lånade jag bilen och brummade ut till skogen, där jag tydligen glömt ett halsband som jag glömt bort att jag köpt. Sen sa jag hejdå till mamma och Jonas och min finaste Lucifer. Detta skedde självklart efter jag ätit upp Jonas godis, kollat på "Biggest loser" och spelat lite på mammas iPad. Då bar det iväg till Camilla för en hejdå kram. Detta hände i samma veva så jag han äta middag där också. Tänk vilket flyt jag har. Jag planerar i princip aldrig och ändå lyckas jag tajma in allt så bra.

 

Nu sitter jag här hos min fina vän Angeica. Hon och Magnus har varit så snälla och låtit mig bo, parkera väskor i vardagsrummet, skor i hela skohyllan och kommit och gått som katta ungefär. När jag packade om väskan ikväll fick jag även lite hjälp och uppmaningar av Angelica, det behövdes. Jag insåg just också att jag tappat bort min plånbok! Den känns lite viktig då jag har mitt visa kort, körkort, internationella körkort och pass där i. Hmm... Tror den kan ligga kvar hemma hos syster. Annars är den hos Camilla eller i Timmerbol och då har jag ett problem! Men men... Det är morgondagens problem. Jag är inte ens förvånad, känns så typiskt mig på något vis.

 

Idag har jag mailat med min SSM i Bulgarien. Hon sa att "det är fantastiskt som vanligt". Får hoppas på att jag känner det samma när jag kommer dit. Har fått reda på att jag har eget rum. Men hur boendet är i övrigt är väldigt oklart. Men injudan står kvar, kom gärna och hälsa på. ;o)

 

Det känns bätte nu, när det börjar närma sig. Jag känner mig taggad! Det kommer bli kul, ja visst kommer det... Eller? Med inga förväntningar kan man väl inte bli besviken iallafall. Jag är lite ledsen över att jag inte hunnit träffa alla, men nästa gång kanske. Tror att man helt enkelt får vänja sig att det är så det är. Annars skulle jag stressa ihjäl mig när jag är hemma. Känns väldigt bra att sitta här hemma hos pappsen och ta det lugnt och umgås med honom. Känns bättre än att stressa in till Uppsala och Stockholm. Er jag inte träffat tycker jag extra mycket ska komma och hälsa på mig i Bullen. Kom igen, det blir kul. =op

 

Min SSM sa även att jag inte skulle packa för mycket för det var bra shopping där. Har redan rensat en gång och lämnat i pappas källare. Tror jag får ta en vända till bland kläderna. Så svårt att sålla bort bara! Men det ska nog gå. Kanske Rike får hjälpa till. Min kompis son på två (?) år. Han hjälpte mig lite idag att härja runt bland grejerna. Kanske lämnar hela ansvaret till honom så slipper jag ha något med mig alls. ;o) Vilken plan! 

 

 

Är det bara mig det är fel på eller har alla det såhär?

 

Ångest verkar vara något som är inprintat i mitt huvud att jag ska ha. Idag har jag haft packångest över vad jag ska ha med mig till Göteborg. Det spreddes även på med packångesten jag ständigt har över vad jag ska ta med mig till Bulgarien. Hade två resväskor med mig hem ifrån Egypten, en ska bort! Vilket betyder sålla bort massor! Framtids ångest är ett ständigt återkommande. Hitta den "perfekta" mannen, ett annat. Hur svårt kan det vara? Jag pratade med en vän om det, hon sa att man inte får ha för höga krav. Jo, mina krav är inte allt för svåra att leva upp till, de har ju minskat drastiskt med tiden!

Han ska:

*Ha ett jobb (studera el dyl)

*Inte knarka

*Inte se ut som en grottmänniska

*Gärna ha någon slags hobby (fast det är mer som ett plus)

 

Jag tycker det känns som rimliga krav! Har jag inte ångest över något av det åvanstående så har jag ångest över någonting annat. Att jag inte hinner träffa folk, tiden, att jag snästa åt mamma i telefonen, att jag inte träffar pappa, att jag lånar min systers bil, att jag ber min andra syster köra, att jag är en dålig vän/dotter/syster/människa… Och har jag inte ångest över något så får jag ångest för det, för då känns det som att jag har "glömt" något.

 

Ilands problem på hög nivå kanske. Och när jag tänker på det får jag ångest över att jag inte gör mer för "världen".

 

 

 

Sov hos min systeryster med familj inatt. Somnade till Magnus Betnérs standup. Asså, som jag älskar den mannen. Så jävla skön! Det bästa var att jag även drömde om honom när jag somnat. Tror att hans röst trängde in i mina drömmar. Nu kommer jag desvärre inte ihåg vad exakt jag drömde men vet att jag skrattade väldigt mycket iallafall. Tills den roliga drömmen byttes ut till stress inför Bulgarien. Shit vilken ångest jag har över det. Och nu har den avsyrat sig på mina drömmar. Tur att livet när jag inte drömmer är så härligt just nu. Alla dessa fantastiska människor som jag har äran att ha till min familj och vänner. Ni skänker mig så mycket glädje! Ja, och även lite irritation ibland. ;o)