Eskimoa

Tänk att det kan synas när man känner sig tom. Jag har haft så mycket på jobb den här sista veckan så jag har i princip jobbat och sovit. Det har varit jobbigt men samtidigt väldigt kul. Äntligen känns det som att man jobbat igen och det man gör spelar någon roll. Det kändes liksom inte som det på mitt förra hotell, det innan Kreta. Och i Bamseklubben känns det inte på samma sätt. Visst gör man en viktig insats i Bamseklubben med, jag skulle nästan säga att de har det viktigaste jobbet. Är inte barnen glada är inte föräldrarna det heller. Men jag ser det inte som en utmaning längre. Jag har ju varit "boss" den här veckan. Min chef var iväg en sväng så då fick jag hålla ställningarna. Nu är han tillbaka så jag kan gå tillbaka till att vara bara jag igen. Men så insåg jag det idag att här är jag bara Guest Relation och sen går jag hem. Jag har ingen fritid och vet inte riktigt vad jag ska hitta på när jag inte jobbar. Tänkte på vad jag gjort på mina andra destinationer och inser att jag saknar Ida och Hanna så fruktansvärt mycket! Jag har ingen att tjusa med här… Så ja, jag känner mig tom.

 

Jag hade glömt hur fantastisk denna ö är. Tänk att bara 45 minuter ifrån Teneriffa ligger en bit av paradiset. Naturenpåminner lite om den på Nya Zeeland. Helt fantastiskt! Kommer ihåg att mamma berättade om att Dagny varit där. Tänkte på Daggan hela dagen igår, tänk att få vara där med henne. Jag kunde liksom se mig henne gåomkring. Kanske hon var där med mig. <3

 

Jag kom att tänka på honom idag. Ni som läser min blogg vet kanske vem jag menar. Eller ni kanske kommar ihåg brevet jag skrev om för sisådär 2-3 månader sen. Eller inte! Haha... Jag har iallafall inte skickat det. Jag letade upp det idag och läste igenom det. Jag står fortfarande fast vid vartenda ord jag skrivit. Jävligt ful handstil jag har konstaterade jag också. Men men... Tänker inte skriva om det. Finns inget jag vill tillägga eller ta bort.

 

Jag saknar honom, jag saknar den fantastiska vän han en gång var! Han jag kunde prata om allt med, berätta saker för som man inte berättar för vem som helst. Han var ofta den första, eller sista jag pratade med när jag lämnade Sverige. När jag åkte till Nya Zeeland, när jag kom hem ifrån Palestina. När jag åkte hem ifrån Egypten var han den första jag träffade!

 

Synd att han inte finns längre…

 

 

Nu är jag tillbaka på Teneriffa. Känns märkligt men bra. Jobbar och bor på ett annat ställe än förra gången. Har en fin stor lägenhet helt för mig själv! Så nu är det bara att komma och hälsa på.

 

Idag har jag "studerat" Teide och Masca. Kändes lite som "walking down memory lane". Åkte förbi stället dit jag, Sandra och Amira åkte på impuls road trip, där vi  bland annat blev serverade bret and butter. Kom att tänka på min och Martins galna road trip genom Masca när jag var åksjuk och livrädd. Många flashbacks blev det under resans gång. Känns väldigt bra att vara tillbaka, lite som att komma hem. Man känner igen sig, hittar till saker och ting och kan vara lite "expert".

 

Idag lyckades jag ta mig upp i linbanan till Teide också. Det har jag faktiskt inte gjort innan. Ett litet mål med denna säsong blir väl att ta sig upp till toppen.

 

Nu var det vetkligen sista dagen på hotellet, och på den här ön. Jag var och tittade på paraden, åt middag en sista gång i restaurangen. Jag har haft kramkalas med underbara människor. Jag har även lyckats städa min lägenher, utan vatten! Nästan iallafall, det kom lite vatten då och då, så jag har faktiskt handskurat golven. Kände mig lite som hon det där hembiträdet hos Madicken; "Imorgon går jag till borgmästaren, där har de inga helvetesmaskiner!". Det var så hon sa om dammsugaren som Madickens (och Elisabeths) pappa köpt.

 

Nu ska jag gå och säga hejdå till söta Beata. Sen blir det en sista vända till "Rock house", min favoritbar här på ön. Blir den lilla rundan idag. Klockan 5 på morgonen kommer taxin och Suvi och hämtar mig. Tror att jag ska göra en favorit (not) i repris (not) och inte sova alls.

 

Idag var det sista dagen på jobbet. Jag har hela veckan sagt; det här var min sista (valfri dag) i Bamseklubben, det här var min sista (valfri show) med det här teamet. Idag hade jag min sista frukost på hotellet… Min sista middag var dock inte idag, men det var en mysig en. Det finns ett ställe som jag gått förbi många gånger och alltid sagt att "här måste jag äta någon gång". Denna gång blev idag.

 

Det känns fortfarande inte riktigt som att jag ska åka imorgon, och det ska jag ju inte heller iförsig, men tisdagen räknas inte då jag ska lämna min lägenhet vid 4 på morgonen. Imorgon ska jag packa, städa, tvätta (om det finns vatten), leta efter mitt pass och så ska jag åka och säga hejdå på hotellet. Det känns motigt att vakna upp till morgondagen. Det är kanske därför jag har extra svart att somna idag/natt/nu. Jag har sagt det förut och säger det igen. Det här är den värsta delen med mitt jobb: Att säga farväl. När man får den där sista kramen, som är lite hårdare än vanliga kramar och man känner sig sorgsen. Men imorgon händer ser, och så är det bara!

 

Så har jag bara tre dagar kvar på denna fantastiska ö. Vart tog tiden vägen egentligen? På ett vis känns det som jag varit här mycket längre än jag har. På ett annat känns det som att jag inte fått någon tid alls. Jag har träffat så härliga människor som jag gärna hade lärt känna bättre. Men nu är min tid snart inne att bege mig, kanske ses vi igen, kanske inte…

 

Jag är iallafall väldigt glad över den tid jag fått här. Och otroligt tacksam för att jag fått vara en del av det här även fast det bara var för en stund. Fast många av de jag mött här far ju även de till Teneriffa. Det känns väldigt bra! Och med mig till Blue Village får jag Nelli och Suvi. =o) Jag har en känsla av att det kommer bli en awesome säsong!