Eskimoa

Min systerson är med i en reklamfilm som visas på 3:an och 6:an. Vi i familjen har suttit som klistrade framför tv:n varje reklamavbrott men jag har alltid missat inslagen då Abbe är med. Men idag har jag sett det två gånger. Mitt i Hanibal kom det. Coolt! Får se om det kommer igen i nästa reklam breake.

Är för övrigt sjukt missnöjd med mig själv idag. =o( Har inte gjort någonting bra. Det blev inte mycket gående i trapporna på jobbet och så åt jag en semla. Dåliga, dåliga Moa!

I morgon ska jag banne mig ta tag i mig själv och göra en förändring. Jag måste bli smal. Träningen i morgon kommer att bestå av följande.

° Hämta ved
° Göra en snögubbe, om det fortfarande är kramsnö

Sedan vet jag inte hur det blir med ridningen. Camilla paratade om att hon ville rida på måndag. Men vi får väl se. Skridskor vill jag också åka någon dag.

På tisdag är det arbete som gäller. Då ska jag gå i trapporna igen på hotellet istället för att åka hiss. Det är as jobbigt juh. Från 2:an till 6:an i personaltrappan är det 87 trappsteg. Min storasyster frågade mig idag vad som hänt. Med tanke på att jag var relativt fit när jag kom hem från Libanon och Palestina. Ja du, svarade jag. Till att böra med gick jag100 trappsteg varje dag för att komma upp till lägenheten vi bodde i. Vissa dagar sprang man ju i trapporna fler än två gånger. Åt även mer regelbundet, nyttigare och rörde på mig varje dag. Men det ska bli ordning på mig nu. Ska greja det här nu!

En bra start vore kanske att gå och lägga sig något sånär i tid. Vilket betyder att jag nu är uppe alldeles för sent.
God natt folket!

Hej, jag heter Moa jag är 24 år. 24 år! Kan det vara sant? När blev jag det egentligen, hur blev det såhär? Eller ja, det vet jag iförsig. Det var igår det hände. Jäklar vilken lyckad födelsedag.
Dagen började med födelsesång vid sängen, macka och O'boy. Jag som inte druckit O'boy på sjukt länge. Gott var det. Mamma visste inte riktigt vad de skulle ge mig eftersom jag börjat "mitt nya liv" nu. Känner mig dock misslyckad med det just idag. Men imorgon är det måndag, då tar jag nya tag. Efter de sjungit för mig och jag ätit och druckit upp så somnade jag om. Sedan blev jag väckt av min storasyster. Hon, Thomas, barnen och pappa hade kommit för att gratta mig. Då gick jag upp och vi åt stor frukost hela familjen. Mysigt!
På eftermiddagen åkte jag med syster till Märsta. Hon fixade mitt hår och smink innan jag skulle knata iväg till Angelica på dildoparty. Helle kom också, det var riktigt roligt. Hon hade ju inte träffat alla sedan hon flyttat till Uppsala i mitten av högstadiet. Efter vi känt och klämt och smakat och luktat begav vi oss mot krogen. Bryggeriet blev det och rock karaoke. Jag sjöng dock inte denna gång, tack och lov! Ja, en riktigt rolig och lyckad kväll var det. Tack för det mina underbara tjejer! Passar även på att tacka ALLA för alla fina gratulationer. Tack och bock, fast nig då. =o)

Var så härligt att ge sig ut och rida idag. Solen sken och det var snö på marken, inte is, så man behövde inte sitta på helspänn och vara rädd för att hästarna skulle halka. Hassel var snäll också, försökte inte kasta av mig en enda gång. Fast de hade iförsig redan busat av sig i hagen. Jäklar vad de sprang runt när jag och Camilla skulle hämta in dom. När vi väl fått upp dom mot stallet så vågade de inte gå in för att Omega, Camillas hund, var där inne, så de drog igenom tråden och sprang iväg. Tack och lov var de så dumma och drog in i en annan hage. Jag kan gärna ta det, att få jaga hästarna lite innan vi ger oss iväg på ridtur, bara jag får sitta kvar i sadeln sen när vi är ute. Kanske blir en ridtur på måndag också.

Kan ni gissa vem som fyller år idag?
Nej, jag tänker inte säga.

Imorgon bär det av till Järfälla på bortamatch. Var väldigt länge sen jag var och kollade på när lillebror spelade hockey. Dåligt av mig! Han har blivit jätte duktig, av det jag har hört att dömma. Sista matchen de hadde borta mot Norrtälje gjorde han två mål. Jag kommer skrika högst och mest av alla imorgon. Lillebror har aldrig gjort mål när jag varit och tittat men gör han det imorgon ska jag skrika högt av lycka och stålthet.

Hittade en gammal bild på honom på lagsidan. Han ser jätte liten ut tycker jag. Men han är fin min lillebror. =o) Ska bli spännande och se de nya hockeybilderna han tog igår.

... börjar kaoset inom mig.

Jag läste igenom gamla blogginlägg. Blogginlägg som snart är ett år gamla och jag vill gråta. Kan inte fatta att det snart gått ett år sedan jag var i Libanon och Palestina. ETT ÅR, kan det vara sant? Det har nog inte gått en enda dag utan att jag tänkt på det. Jag ska tillbaka, det ska jag. Just nu är det försten, gärna imorgon men helst igår.
Samtidigt så är det så mycket annat jag också vill och jag blir ju inte yngre direkt. Har fortfarande kvar planerna på Nya Zeeland. Har varit i kontakt med han jag varit i kontakt med tidigare och lämnat referenser och mitt personliga brev. Så kansek åker jag snart dit. Vissa dagar bara längtar jag på att få åka iväg, iväg till det fantastiska land jag så länge drömt om. Andra dagar så känner jag att jag inte vill förlora chansen att få hålla på med det jag verkligen vill. Skriva! Jag tycker det är jätteroligt att skriva för metalbox. Och får jag inte i framtiden jobba som utrikeskorrespondent och rapportera från länder där det är oroligheter, så är det precis det jag vill göra. Intervjua rockband, recensera skivor, gå på konserter och skriva om det. Tänk om jag förlorar den chansen om jag åker iväg? Samtidigt tänker jag "jag ska till NZ", och nästa år kanske det är för sent. Som sagt, jag blir ju inte yngre och NZ har verkligen varit en dröm så länge och jag känner att jag är, till och från, redan där i tankarna. Samtidigt får jag lite ångest över att lämna Sverige en längre tid just det här året. Det händer så mycket i år!
Jag börjar nästan känna att åldern är emot mig. Jag har så månge resepalner. NZ, Libanon, Palestina, USA och 100 andra ställen jag vill "upptäcka". När det är dags att "rusta upp" Gaza vill jag även vara en av de första volentärena på plats.
Ni kanske förstår lite av kaoset som försegår i min hjärna...? Det är ju ingen ettårs plan direkt.

Sedan är det det här med att "bli vuxen", flytta hemifrån, skaffa sig ett fast jobb och jobba tills man dör. Den tanken är nog det som skrämmer mig mest. Jag vill inte vara fast på ett ställe. Jag vill bo i en backpackerväska! När jag dör vill jag ha sett hela världen. Allt gott och allt ont. Jag vill ha spännande historier att berätta. Men för vem? När ska jag ha tiden att träffa någon, skaffa barn och kanske en ponny? Nej, det hinns inte med. Jag känner verkligen inte behovet av att ha "någon speciell" och barn har jag aldrig fantiserat om. Ändå har jag massa namn som jag ska döpa "mina barn" till.

Många pratar om att de vill ha barn när de är unga, så de blir "unga förstående mödrar". Jag vill ha ett liv! "Hur kan hon säga så", tänker ni. Ja hur kan jag? Man har väl ett liv även som förälder? Men ingen kan säga att det är precis som livet var innan. Helt plötsligt kretsar hela ens liv kring barnen. Helt ärligt så är jag för egoistisk för det, jag vill inte att mitt liv ska kretsa kring någon annan. Mitt liv är väl ändå mitt, eller? "Men du vet inte hur det är, innan du fått barn". Jag har hört dessa argument och visst, ni har säkert rätt. Jag vet inte hur fantastisk känslan är första gången man håller sitt barn och jag vet inte hur det är att vara orolig till döds för att någonting ska hända ens barn. Jag vet faktiskt inte om jag vill uppleva denna känsla, jag tror jag klarar mig utan den. "Men tänk om du ångrar dig då"? Ja, och tänk om du ångrar att du skaffade barn då? Nej, det skulle aldrig hända, man kan ju inte ångra sina barn. Så säger alla föräldrar. Jag tror dock att de flesta föräldrar någon gång har tänkt, "undra hur mitt liv sett ut om jag inte skaffat barn", ibland kanske som någonting possetivt, att de inte kan tänka sig sitt liv utan barnen. Men även ibland tror jag att det finns någon slags fantasi i en annan riktning. "Men man kan ju resa när man blir pensinär, då har man all tid på sig att bara rå om sig själv". Pass på den säger jag. Jag vill inte ut och resa när jag är gammal. Möjligtvis en bussresa till Ullared. Annars ska jag åka omkring i min eldrivna rullstol och bara vara allmänt dryg och säga "när jag var ung..."
Jag vill utforska, inhalera nya kulturer, testa nya maträtter, pröva främmande danser och ta mig fram i världen på unga ben. Och vem fan vill hoppa bungyjump som 70 åring? Inte jag iallafall, jag vill hoppa nu!

Det har varit helt kaos på jobbet idag. Jag har sprungit som en skållad råtta. "Jaha, och hur springer dom då", tänker ni. Det ska jag förklara. Ungefär så som jag sprang idag. =oP
Idag, eller snarare igår, bestämde jag mig för att starta mitt "nya liv". Slutade röka idag. Tror jag iallafall, får se hur länge det håller i sig, blir ju fest i helgen. Så ska jag bli smal också. Beställde en träningsboll, tror den kallas coreboll, som man kan träna rygg och diverse andra kroppsdelar med. Vi har en sådan på jobbet men den brukar jag mest studsa runt med och kasta på folk. Tror bestämt att jag lagt upp en bild på den här tidigare.
Grunden till denna förändrig var en tidning jag hittade på jobbet. Någonting i stil med "kropp och hälsa" kan den ha hetet. Där stod det om vilka idrottssportet som var mest effektiva. Skidåkning var det som man tränade mest muskler på att utföra och även kondition. "Perfekt", tänkte jag och ringde direkt upp pappa och fråga om han hade några. Ska iväg ock ta en titt i hans källare vid senare tillfälle och se om jag hittar några som passar mig. Annars så fyller jag ju år på lördag *blink blink*.

Eftersom Camilla tjatat om att hon så gärna vill åka skridskor så fixade jag även det. Lillebror spelar hockey och växer så det knakar. "Han måste ju ha några han växt ur", tänkte jag. Och mycket riktigt. Jag hittade ett par i garaget och inte nog med det. När lillebror kom hem så trollade han fram ett par till. Så nu ska grillorna åka med Jonas och Tim till ishallen imorgon för slipning. Sen jävlar ska det åkas skridskor. Eller hur Camilla?!

Imorgon ska jag åka med Elin och Emma till Märsta och hämta Emmie och Abbe på skolan och förskolan. Sedan tänkte jag att vi ska åka lite pulka. Det är också träning faktiskt. Den "sporten" fanns också med i tidningen jag läste. Yoga ska jag också pröva på. Skrev ut lite övningar från nätet, får se hur bra de går. Tror dock att jag kommer ledsna på det ganska fort. Vad finns det annars man kan göra då? Ut och gå, rida, mocka hästskit,. Min lillebror föreslog cykling men jag tror jag passar på den. Klättra i träd är ju roligt, och säkert bra för arm och benmuskler, dock lite jobbigt med snöiga och hala grenar kanske. Har du, ni, någon du känner några bra förslag?

Jag vet att jag skrev att jag säkert skulle skriva om förra helgens bravader. Jag tror jag ljög. Det känns lite avlägset nu. Lovar dock att jag ska skriva om nästa helg. Ska på "dildoparty", så fyller jag ju år också. =o)

Nu ska jag nog skalla kudden. Har en lång dag framför mig imorgon.
Se upp i backen...

Hmm... Jag vet inte hur jag ska säga det här. Nå väl, jag säger det väl bara rakt ut då. JAG HAR KOLLAT PÅ MELODIFESTIVALEN! Jag vet, jag blev lika chockad som du förmodligen blev nu. Får helt enkelt skylla på H.E.A.T. Och på tal om dem så har jag en till bekännelse. Jag ringde och röstade! Så som jag ser det är det nu min förtjänst att de gick vidare till Globen. =o) Jo, men jag var tvungen. Ska man behöva stå ut med fenomenet melodifestivalen så kan det väl åtminstone var en bra låt med.
Men egentligen så är det inte riktigt H.E.A.Ts fel heller att jag kollade. Grunden till det hela är Per Lidén, gitarrist i Renegade Five, han nämnde i intervjuen jag gjorde med honom att de skulle iväg på turné med Mustasch och H.E.A.T. Redan där väcktes mitt intresse. Eftersom jag gillar Renegade Five och Mustasch så blev jag ju självklart nyfiken på vad det var för filurer de skulle iväg på turné med. Nu vet jag!

Ja, vad säger ni? Är ni skrockfulla? Själv har jag aldrig märkt av att det skulle vara något förbannande över fredag den 13de. Vad är egentligen "grejen" med den här dagen? Är det någon som vet det? Varför sägs det vara en otursdag? Jag tror då inte på det. Tycker den här dagen verkar alla gånger bättre än alla hjärtans dag. Den finns ju bara till för att folk ska spendera pengar. Om du har någon speciell som du bryr dig om, eller varför inte familj och vänner, behöver inte bara vara en käresta, varför inte visa det alla dagar? Varför ska man köpa choklad, presenter, äta dyra (eller billiga) middagar just på alla hjärtans dag? Och vem kom för övrigt på denna dumma idé?
Nej jag bojkottade den här alla hjärtans dag i ren protest med att boka in mig på helgpasset på jobbet. Efter det ska jag åka hem till min syster och "fira" med min systers hundar och katten. Djur är ju iförsig det jag älskar mest (ja, jag gillar djur mer än människor) så det blir ju perfekt att fira med dem. =o)

Just det apropå det här med skrockfullhet. Hur kommer det sig att man tror på vissa saker men inte andra? Som det här med fullmåne. Jag kan tycka att jag sover sämre när det är det. Dock sover jag ju inte så mycket överhuvudtaget om nätterna längre, men då jag gjorde det. Men jag är inte ett dugg orolig över fredag den 13de.
Okej, med risk för att bli mobbad, men jag tror på "spöken", kan tillochmed få känslan av att dem är i närheten av mig ibland. Vill inte gå in djupare i detaljer om det. Helt plötsligt får man väl åka gummibuss till ett "hotell" med galler för fönstren om man säger för mycket. Men jag tror ju inte på tomten, jag tror inte på näcken och inte på, hmm vad är det dom heter? De vackra kvinnorna i skogen som lurar männen och när de kramar om dem så har dem typ ett hål i ryggen och så försvinner männen. (Ojoj, snart tutar bussen utanför.) Dom tror jag inte på. Skulle dock kanske vara praktiskt om de fanns. Hehe... Gud tror jag inte på, men ändå skulle jag aldrig kunna bränna/slänga/ behandla en Bibel illa. Jag känner mig på något sätt "helig" i kyrkan, men jag tror inte ett dugg på det som sägs där.

Egentligen vet jag inte vart jag vill komma med de här argumenten. Har väl helt enkelt för mycket tankar i huvudet ibland. En del grubblar om killar (och andra onödiga ting) och jag grubblar om Gud, tomten och spöken. Bara en liiten fundering till. Hur många som bloggar tror ni döpt sitt inlägg denna dag till just, fredag den 13de?
Mååånga tror jag.

Jag vet jag varit hopplös på att uppdatera. Å andra sidan tror jag inte att min blogg är så djävulskt intressant så att DU inte klarar dig utan den. Mycket har dock hänt sen sist, tyvärr är jag så tråkig och trött så jag orkar inte skriva om det just nu. I helgen ska jag jobba och ha tråkigt, så skriver kanske om det senare. En sak jag iallafall måste berätta är att jag är klar med min artikel nu. Jag berättade ju tidigare att jag skulle ringa och intervjua ett rockband. I can tell you my secret now. Det var Karlstadbandet Renegade Five jag intervjuade. Artikeln ligger klar på hemsidan www.metalbox.se. Ni lär ju ta en titt!
 

Skulle ha intervjuat gitarristen i ett rockband på morgonen idag. När jag ringde var det bara mobilsvaret som gick igång. Jag försökte flera gånger om, men inget svar. Till sist skickade jag ett mail till skivbolaget, henne jag varit i kontakt med från början, och kollade om jag kanske tagit fel på tiden. Inte då! Det var hon som hade råkat dubbelbokat.
Intervjun blev av senare på kvällen iallafall. Jag känner mig nöjd!

Annars då? Jo, jag jobbar och står i. Är helt sjukt trött. Funderar på att gå och lägga mig på soffan och titta på valfri tvkanal tills jag slocknar. Skrev rent mina anteckningar från intervjun tidigare men orkar verkligen inte börja med artikeln i kväll. Kanske räcker om den är klar till nästa vecka. Får ringa och höra med Daniel.

För er som missat så skriver jag för en radiokanal på nätet. Skrev tidigare ut adressen till www.minradio.se och att man senare kan klicka in på metalbox. Men det finns ett enklare sätt! Gå istället in på www.metalbox.se då kommer du direkt till "min" sida. Jätte kul med kommentarerna jag fått för In Flames texten förresten. Själv är jag inte helt nöjd. Nästa artikel kommer bli bättre. Tänker inte avslöja vilket band det är jag intervjuat än. Håll utkik på kanalen. ;o)

Nu, ärade käpp kineser, ska jag sova.
(Har för övrigt snott uttrycker från David O i Fränsta. Han skrev det en gång i våran skoltidning och jag gillade det.)

Igår åkte Merja till Malaga, Spanien, för att plugga i tre månader. Smer iväg en stund från jobbet och vinkade av henne på terminal två. Hoppas hon kommer få det bra där borta, det vet jag att hon kommer få. I lördags åkte Maja till Afrika och semestrade i två veckor! Och vart åker jag? Jo, till jobbet! Hela veckan. Nej då jag är inte ett dugg avundsjuk. Själv hade jag hoppats på att bara i NZ vid det här laget. Men men... Det blir inte alltid som man tängt sig.
Nu tänkte jag iallafall gå och borsta tänderna, det är en plan jag vet håller.
Farväl!