Eskimoa

Depp perioden är över och jag ser ljuset. Jag var helt sjukt nere i söndags och hade mina tankar överallt förutom på just denna ö jag befinner mig på. Det var mycket småsaker som spelade in och jag kände att; Nu ger jag upp. Meeeen istället, tog jag tag i problemen och nu känns det så mycket bättre.

Jag har insett att folk bryr sig mer än jag trodde. I företaget, vänner (har faktiskt fler än en) och folk i allmänhet. Kändes så himla bra när jag skickade ett text till min chef om att jag ville prata. Och samma dag tog han sig tid för mig. Han lyssnade, hjälpte så gott han kunde och förstod mig.

Idag kom det även förbi en annan manager och kollade in vårt hotell, där kan vi snacka om att de hände saker. Han kom och styrde och ställde (inte med oss men med saker som behövde fixas på hotellet). Han gav oss också tips på hur vi skulle styra upp saker, lite idéer hur vi ska göra med klubbarna och klubbhuset. Det var så skönt att få höra vad han tycker vi gör bra och vad vi kan förbättra. Jag känner värkligen att att jag har alla fördelar att göra ett så jävla bra jobb som bara jag kan. Nu ska jag (och min kollega såklart) fixa och planera, och bara göra ett så sjukt jävla bra jobb så vi blir bäst på hela skalan! Oh yes, vi ska bli bäst! Och då må jag tillägga att vi redan nu ligger ganska bra till, så något rätt gör vi. Vilket vår chef påminde oss om senast idag. Det känns bra! Vi är bra, jag är bra, ska bara försöka påminna mig om det när jag inte känner mig så bra.

Nu sitter vi på en nyöppnad pizzeria precis nedanför där vi bor. As god pizza och gratis efterätt. Bättre än bra, skulle man kunna säga. Servitören är snygg också, tror dock han är bög, tyvärr. Men men... Han gör nog någon man väldigt lycklig. Snyggt ass, fina ögon, och en stor... personlighet. Han pratar bara spanska, men jag är helt säker på att han är trevlig.

Livet känns härligt igen och nästa vecka ska jag ta tag i det ytterligare.

Det är allt jag har här och det enda som håller mig kvar. Vist jag gillar mitt jobb, mitt liv och min livsstil är okej. Jag gillade mitt jobb i Sverige också. Mitt liv var också okej där. Jag älskar mina vänner hemma! Och min familj, det finns inga som er. Så vad fan gör jag här? Vad är det jag försöker bevisa? Vad vill jag uppnå med det här? Idag är allt bara piss. Jag vet inte farför, men jag mår piss!

En dag ledigt är det jag har. Den spenderar jag här på ett café och tänker på vad ni gör där hemma. Är i en konflikt med en av mina kolleger också. Varför? För att hon är en idiot. Och hon fick mig att förstå att här är man så jävla ensam. Jag är ensam, jag känner mig så jävla ensam. Trots att jag har människor omkring mig hela tiden. Vilka är dessa människor? Jag har ingen aning. Det jag vet om dem är vad de heter och vilket land de kommer ifrån. Ingen bryr sig egentligen. Jag bryr mig inte.

Man kanske bara skulle kasta in handduken, lyfta på hatten ock tacka för sig. Kanske kom jag hit för att inse; Borta bra, men hemma bäst. Nu vet jag vart hemma är!

Fick en o-överraskning när jag kollade på schmat för den här veckan. Ingen utflykt eller restaurang besök. Gör mig dock inte så mycket då jag är sjuk. Igår trodde jag tillochmed att jag var döende. I min fantasi har jag både haft en tumör i hjärnan, strupcancer, lungcancer och hjärtinfarkt. Jag skyller min hypokondiska sida på min kära mamma. Fast det var innan hon blev stålkvinnan hon hade de dragen. Idag känns det tack och lov bättre, har bara varit döende vid ett tillfälle. Tur! Men nog skrämde jag allt Liisa på jobbet idag. Jag fick en "hjärtattack", böjde mig över skrivbordet och sa lite lätt panikslagen; "I think I'm dying..." Fast hon hade tur (och jag med skulle jag vilja tillägga), ingen dog.

Just ja, det har jag ju inte berättat. Jag ska vara med i ett luciatåg. Det har väl inte hänt sen sisådär mellan-hagstadiet-ridskolan. På torsdag är förtsa träningen. Jag kommer vara bäst! Eller inte. Kommer nog vara den som sjunger upp iställe för ner i den där delen "Sanktaaaa luciaaa".

På tal om ridskola, så var jag och Sandralainen till ett stall igår. Tog oss en tid att hitta dit, men skam den som ger sig. Efter en liten (läs millång) detour på motorvägen, backe upp och backe ner, några felkörningar till vänster så var vi där. Mitt i banan-lunden-plantagen-odlingen - vad fan det nu heter?! låg stallet. Jaha och varför var vi där då tänker ni. Eller så tänker ni inte så, för att de flesta som känner mig vet att jag älskar hästar. Och lyckos mig, så gör även min roomie. Så vi har bestämt oss för att börja rida här.

I övrigt händer det väl inte allt för mycket spännande för tillfället. Det är upp och ner, mest ner på sistone däsvärre. Men nog går de över. Tror det har mycket att göra med att jag är förkyld (döende). Jag blir som en jävla karl då. "Och ni kvinnor snackar om att föda barn..."

Nu ska jag lägga upp lite fler bilder på Fejan. Tack hej - hypotjej!

I veckan var vi på en ny utflykt med jobbet. Denna gång åkte vi på någonting som jag sagt att jag vill se sedan jag kom hit. Kommer inte ihåg om de va någon reklamskylt eller vad det var. Hur som helst så åkte vi tillbaka till medeltiden. Det var hästar, riddare och vi åt med händerna. Det här är den absoult bästa utflykten vi varit på. Kan ha att göra med att jag älskar hästar och verkligen gillar "förr i tiden" när man slogs med svärd och ja, red på hästar. Showen var helt fantastisk. Fäktning, battles mellan riddare, och alla de där grenarna man har i tornerspel, som jag inte har någon aning om vad de heter. Under tiden tornershowen höll på satt vi och åt. Först på menyn var kycklingsoppa i skål, som vi fick dricka upp. Huvudrätten bestod att kycklingklubba, någon slags köttbit och potatis. Även detta åt vi med händerna. Vinet flödade och vi drack ur typ metallkoppar. Det var så jävla coolt! Alla som var och tittade var indelade i olika "lag" vi fick västar med olika färger. Så skulle man heja på sin riddare. Mitt lag, gul, hade den snyggaste riddaren, som jag för övrigt blev lite kär i. Jag hejade för kung och fosterland och skrek som om jag vore på en derbymatch. Det var så sjukt kul. Vet dock inte om Martin och Julian (som satt bredvid mig) håller med. De har nog numera tinitus.

Efter showen var slut så minglade vi lite. Vilket innebar att jag, Martin, Jonas, Julian, Sandra och Lisa satt och delade på vinflaskan Martin smugglat ut. Sedan var det någon flamenco dansuppvisning, som jag tyvärr missade. Jag och Martin satt och delade på en öl istället. Jo för att det var det enda vi hade råd med, då de inte tog kort.

Som ni nog förstår vid det här laget så var jag lite rund under fötterna. Så när min riddare helt plötsligt dyker upp i dörröppningen så tänkte jag inte över saken. Utan jag for upp ur stolen och skrek "min riddare", sprang mer eller mindre fram till honom där han stod och tog bilder med två barn. Efter barnen gått gick jag fram och förklarade. "I don't have a camera, I just want a hug". Varpå han svarar: "No english". Whatta fuck! Mitt hjärta brast och jag såg inte längre någon framtid med honom. Hur som helst så ville jag iallafall ha min kram. Så jag visade helt enkelt vad det var jag ville. Slog armarna kring mig själv. Och sen fick jag en kram av honom. Lyckan var total!

Resten av kvällen och natten tänker jag INTE skriva om. Riddar historierna tog slut där i borgen och resten av natten spenderades i ren 2000-tal anda, fulla ute på krogen, med andra fulla människor. Inget spännande alls med det.

Idag hade jag bara Bamsarna till klockan 12 och där slutade min arbetsdag. Kändes jätte konstigt att lämna kvar mina kolleger efter lunch. Men ack så skönt det var att gå hem. Tog en liten omväg och gick längs med vattnet. Tror att jag skulle kunna vänja mig med detta. Idag har jag bara tagit det lugnt. Har spenderat hela min lediga tid vid poolen där vi bor. Jag var tillochmed så modig att jag simmade några längder, helt själv! Eller helt själv var jag inte, det var ett pensionärpar som hoppade i. Nu sitter vi på kinarestaurangen som ligger precis nedanför oss och jag funderar på att gå hem snart och kolla på The Vampire Diaries. Har två avsnitt! Just ja, jag ska hänga min tvätt också. Så man gjort lite nytta idag.

Idag har det varit 31°C och strålande sol. Men inte fan är jag brun för det! Oh well...