Eskimoa

Fick en o-överraskning när jag kollade på schmat för den här veckan. Ingen utflykt eller restaurang besök. Gör mig dock inte så mycket då jag är sjuk. Igår trodde jag tillochmed att jag var döende. I min fantasi har jag både haft en tumör i hjärnan, strupcancer, lungcancer och hjärtinfarkt. Jag skyller min hypokondiska sida på min kära mamma. Fast det var innan hon blev stålkvinnan hon hade de dragen. Idag känns det tack och lov bättre, har bara varit döende vid ett tillfälle. Tur! Men nog skrämde jag allt Liisa på jobbet idag. Jag fick en "hjärtattack", böjde mig över skrivbordet och sa lite lätt panikslagen; "I think I'm dying..." Fast hon hade tur (och jag med skulle jag vilja tillägga), ingen dog.

Just ja, det har jag ju inte berättat. Jag ska vara med i ett luciatåg. Det har väl inte hänt sen sisådär mellan-hagstadiet-ridskolan. På torsdag är förtsa träningen. Jag kommer vara bäst! Eller inte. Kommer nog vara den som sjunger upp iställe för ner i den där delen "Sanktaaaa luciaaa".

På tal om ridskola, så var jag och Sandralainen till ett stall igår. Tog oss en tid att hitta dit, men skam den som ger sig. Efter en liten (läs millång) detour på motorvägen, backe upp och backe ner, några felkörningar till vänster så var vi där. Mitt i banan-lunden-plantagen-odlingen - vad fan det nu heter?! låg stallet. Jaha och varför var vi där då tänker ni. Eller så tänker ni inte så, för att de flesta som känner mig vet att jag älskar hästar. Och lyckos mig, så gör även min roomie. Så vi har bestämt oss för att börja rida här.

I övrigt händer det väl inte allt för mycket spännande för tillfället. Det är upp och ner, mest ner på sistone däsvärre. Men nog går de över. Tror det har mycket att göra med att jag är förkyld (döende). Jag blir som en jävla karl då. "Och ni kvinnor snackar om att föda barn..."

Nu ska jag lägga upp lite fler bilder på Fejan. Tack hej - hypotjej!