Eskimoa

Idag fick jag reda på min sommar destination. Bodrum, Turkiet. Det kommer bli awesome! Känns lite konstigt att man ska vara här i tre månader till. Nu har man ju bara tankarna där borta. Men det är mycket som ska fixas innan jag kan åka. Visum, som måste göras personligen på ambasaden. Så en Stockholmsresa vore på sin plats.

Nu ska jag försöka "släppa" Turkiet och leva i nuet. Ingenting jag lyckats med tidigare, då mina tankar alltid är på vift någon annanstans. Jag ska iallafall försöka njuta så mycket som möjligt av tiden som är kvar här med mina vänner. Teneriffa har fortfarande mycket kvar att ge. Och nog är jag inte redo att lämna den här ön än.

Ikväll blir det till att fira lite med utgång. Tror dock inte att jag blir så långvarig. Det är en dag imorgon också. Haha... Var bara tvungen att skriva så för att det lät så vuxet. Den sista tiden här ska jag verkligen kämpa för att få upp scorsen på vårt hotell. När jag lämnar landet ska jag lämna det med huvudet högt!

"Svenska flicka söt som sockerdricka." - valfri turk som säljer oäkta märkeskläder.

Jag skulle nog säga att mitt team består av min, Sandra och Amira. Vi är ett väldigt bra team, och jag är glad att jag får ha just dem så nära i mitt liv här. Igår var vi however på middag med hela vårt team. Vi är ett ganska härligt gäng ändå. Även om vi inte träffar varandra så ofta så gillar jag dom. Insåg att jag faktiskt vet vad alla heter! Vi var på någon restaurang som hette något med apa. Maten var inte så bra. Men efterrätterna och efterdrinken var rysligt goda. Drinken var bäst! Cocos och jordgubb. En perfekt blandning av syrligt och sött. Mums!

Idag har jag lärt mig, ännu en gång, varför man inte ska använda uniformen när man inte är på jobbet. Amira och jag åkte en snabbis till köpcentret i närheten där vi bor. Och när vi var inne på Macadonia (ICA typ) kom det fram random svenskar och ställde frågor till oss. Den första frågade om det finns klorin i Teneriffa. Den andra frågade: "Har ni Nivea kräm". Eeh?? Menar hon om vi har det hemma då, eller trodde hon att vi jobbade på Macadonia? Men serviceminded som vi är hjälpte vi till så gott vi kunde. Och Nivea krämen stod ju faktiskt på hyllan mitt emot mig.
Det var den andra, eller första goda gärningen på dagen. Den andra (eller tredje) kom på parkeringen. Jag vet att det bor två ryska gubbar vid soptippen. En av dem frågade efter pengar av mig en gång. Idag tog jag initiativet att gå fram och se om de var "hemma". "Hello", ropade jag, i avsaknad av dörr, så jag kune inte knacka. En stackars skrupplig gubbe kikade upp ifrån sin "säng". "Oh, I'm sorry sir, did I wake you up?, I just want to give you some money." När han tog sig upp från madrassen, insåg jag att han hadde ont i benet. Jag kände mig jätte dum att jag först väckt honom, och sen fått honom att gå fram till gallret, för 1 euro. Imorgon ska jag nog ge dem mer pengar. Om de är hemma.

Annar är väl livet ungefär som vanligt. Jag är förkyld, som vanligt. Jobbet är dock inte som vanligt, eftersom min fina Sandra (kanske) brytit armen och måste vara hemma. Idag är vi inte på kina restaurangen, som vanligt. Utan vi har tagit oss hela vägen ner till stranden och sitter på en restaurang här. Nästa vecka blir väldigt ovanlig. Då kommer min mamma och pappa Jonas och bor med oss. Samtidigt kommer Jessica J, Angelica och lilla Rike! Tänk vad mycket lycka som ryms på ett och samma plan. Om de nu åker med samma plan? Jag hoppas så mycket att jag får ledigt nästa vecka!

Nu ska jag gå och snyta mig. Sen blir det vidare till Donken för eftrrätt! M&Ms McFlurry. Hur gott låter inte det?!

Det har varit en händelserik dag idag. Vi tog oss äntligen iväg på en ridtur. Ut bland bananfälten begav vi oss. Hon som red med oss hade en väldigt busig häst som bocka och sparkade bakut. Jag som var bakom höll mig på replängds avstånd. Det blev som ni förstår inte så mycket galloperande på den utflykten. Men när vi kom tillbaka fick jag, Sadra och Amira ta en sväng i padocken. Och jävlar vad det blev fart! Sandras häst skena, bocka, sparka bakut och vips, så for min kära roomie i marken.

20 minuter senare befann vi oss hos doktorn. Beskedet vi fick av "våran" doktor (där företaget går) var att armen var bruten. Vi åkte vidare till det stora sjukhuset till en "specialist". Och sidärja, armen var inte bruten längre(?) Jag har ju skrivit innan om min vistelse hos doktorn. Någonting inom mig säger att man inte ska lita på spanska läkare. Så ja, det är lite oklart om min Sandras arm är bruten eller inte. Känns inte så trygt. Hon är rolig att titta på iallafall. Läkaren gav henne en sån stödgrej man har runt nacken. Den se ut som någonting en 5-åring gjort i någon pysselverkstad.

Jag hoppas hon blir bra snabbt så vi kan ge oss ut på prärien igen. Inte för att jag tror att en bruten arm skulle hindra Sandra ifrån att rida, men jag tror inte att det är så bra. Förutom den "lilla" insidenten så var det väldigt roligt idag. Vi alla satt där på hästryggarna och bara mös. Solen sken, vinden fläktade i håret och inte en enda gång pratade vi jobb eller andra tråkigheter (Emilia). Livet är bra härligt ibland!

Puss hej - 4-ever hästtjej. =oP

Ps: Hevonen, betyder häst på finska.

God Jul, Gott Nytt år och Glad Påsk. Ja, jag säger glad påsk också för jag bloggar tydligen inte så ofta numera. Julen var över fort. Blev inget riktigt julfirande. Vi hade middag hemma med mina tjejer, och Emilia. Hemgjorda köttbullar, kyckling och sallad bestod vårt julbord av.

Nyår firades med alla TUI människor här på ön. Vi var på dragshow med middag. Firade tolvslaget där och sen blev det fest. Jag tog det dock ganska lugnt. Hjälpte en överberusad snubbe in i en taxi och skickade hem honom, för att två timmar hitta honom på exakt samma ställe. Vet inte riktigt vad som hände där.

Det nya året har jag hunnit bråka med en taxi chaufför, som kallade mig POTA. Aja baja på honom! Hängt med vänner, vi åkte på en liten tur med bilen och hade det jävligt chill. Jag har även hunnit bli matförgiftad, kräkt som en apa och fått ripuli. Men nu är det stabilt!

Det är även hög tid att söka ny destination. Så vem kommer och hälsar på mig i Turkiet, Kreta eller Cypern? Eller någon helt annan stans. Valen är många...

Känns lite konstigt att jag om cirka två veckor kommer veta vart jag ska åka härnäst, nu när man börjar känna sig som hemma här. Antar att det här är en känsla man får vänja sig med. Men det är ju lite såhär jag vill leva mitt liv; ett ständigt förflyttande. Inte för länge på ett och samma ställe. Fast inners inne längtar jag nog efter den dagen då jag vet att jag bara vill hem (var det nu än må vara) och skaffa mig ett liv på en fast plats.

Jag pratade med min kära vän Adam idag. Han tyckte jag skulle ta upp journalistiken igen: "Så frågvis som du är...", sa han. Han tyckte även att jag skulle göra något djupdykande reportage i Iran. Vet inte riktigt om jag tycker lika. Men nog måste jag erkänna att jag saknar det. Som fan! vissa stunder. Det går nog inte en enda dag då jag inte tänker på Palestina. Det kommer nog alltid vara det bästa och värsta jag gjort i mitt liv.

Men ja, god fortsättning på er!