Vänner
Även om mitt liv är mer eller mindre kaos just nu så har den här sommaren varit helt fantastisk. Jag har träffat så många av mina vänner både härifrån och bortifrån. Det började redan på försommaren då jag åkte till Libanon och sedan har det fortsatt i stort sätt hela sommaren. Har träffat många av de fantastiska tjejerna jag lärde känna på Nya Zeeland. Att träffa dom och uppdatera sig lite, prata gamla minnen (mycket NZ-talk I like) och framtidsplaner det är så himla kul. Jag känner mig så lyckligt lottad att ha fått träffa dessa människor.
Festen i Öxabäck behöver jag inte nämna igen, då den fått ett eget inlägg. Men där var det också massa vänner, som man inte annars träffar så ofta.
Varför jag kom att tänka på det här med vänner är, dels för att jag tänker på er väldigt ofta, och för att jag var förbi hemma hos Angelica och Magnus idag och kollade in deras nya lya. Angelica följde med hem en sväng och hämtade lite saker. Vi pratade lite allmänt om våra situationer just nu, mest min. Vi är på två helt olika plan i våra liv. Hon nybliven husägare och blivande mamma. Jag snart hemlös och längtar fortfarande bort.
Jag ville väl egentigen inte komma någon vart med det här inlägget men kom just att tänka på det. När jag väl slår mig till ro, om det någonsin kommer att hända, så ska det vara nära mina vänner. Hoppas jag. När jag tänker på det en gång till nu så har jag ju faktiskt vänner utspridda lite var stans, Sverige, Nya Zeeland, Libanon, USA, Tyskland... Ja, vad är det man brukar säga? "Home is where your heart is"? Everywhere?!!
Nej nu blev det här mest bara ett väldigt konstigt inlägg. Tror jag avslutar med någon fjantig dikt om vänner som får avsluta det hela. Ska bara googla fram något.
Festen i Öxabäck behöver jag inte nämna igen, då den fått ett eget inlägg. Men där var det också massa vänner, som man inte annars träffar så ofta.
Varför jag kom att tänka på det här med vänner är, dels för att jag tänker på er väldigt ofta, och för att jag var förbi hemma hos Angelica och Magnus idag och kollade in deras nya lya. Angelica följde med hem en sväng och hämtade lite saker. Vi pratade lite allmänt om våra situationer just nu, mest min. Vi är på två helt olika plan i våra liv. Hon nybliven husägare och blivande mamma. Jag snart hemlös och längtar fortfarande bort.
Jag ville väl egentigen inte komma någon vart med det här inlägget men kom just att tänka på det. När jag väl slår mig till ro, om det någonsin kommer att hända, så ska det vara nära mina vänner. Hoppas jag. När jag tänker på det en gång till nu så har jag ju faktiskt vänner utspridda lite var stans, Sverige, Nya Zeeland, Libanon, USA, Tyskland... Ja, vad är det man brukar säga? "Home is where your heart is"? Everywhere?!!
Nej nu blev det här mest bara ett väldigt konstigt inlägg. Tror jag avslutar med någon fjantig dikt om vänner som får avsluta det hela. Ska bara googla fram något.
It takes more than caring
To be a real friend;
The nature of friendship;
Requires a blend
Of warmest compassion
And love deep and true
To reach and to comfort
The way that you do.
Because I can see
That your kind of friendship
Is priceless to me.
To be a real friend;
The nature of friendship;
Requires a blend
Of warmest compassion
And love deep and true
To reach and to comfort
The way that you do.
Because I can see
That your kind of friendship
Is priceless to me.
Va, har du varit i Nya Zeeland?!
Det får jag ofta höra när jag nämner något om NZ. Och ja, jag vet, jag tjatar. På senare tid har dock Libanon tagit över lite igen. Hur som, det jag ville berätta är att jag numera kommer få betalt för att prata om Nya Zeeland! Det är ju fantastiskt. Tänk om jag fått betalt av min familj och vänner för varje gång jag pratat om NZ. Då hade jag nog varit miljonär nu.
View from Niels's Bach.
View from Niels's Bach.
Öxabäck
Öxabäck är en tätort i Marks kommun i Västra Götalands län, ca 50 km från Borås. Samhället definierades som tätort 1970 då befolkningen steg över 200 personer.
Källa: Wikipedia
Öxabäck är även en storslagen partymetropol och jag tror att alla invånarna i byn var på Mathias och Linneas fest i helgen. Inte nog med att dessa buggexperter i från trakten var där, folk hade vallfärdat långanväg för att vara med om denna fantastiska fest. En av dem var jag som tog bilen och fyllde med Stockholmare (mer eller mindre) och körde 488,7 kilometer (enligt Eniro) för att 27 timmar senare återvända hem igen, själv. Det var det värt! Denna tillställning hade jag inte velat missa för något i världen.
Tack så mycket herr och fru Bergeld för en helt fantastisk afton!
Mitt lag som jag tävlade med i alla möjliga roliga grenar.
Jag tror att bugg är ett av huvudämnena i skolan i Öxabäck.
Annan "dans" förekomma också på dansgolvet.
Det underbara värdparets "bröllopsvals" (bugg).
Tack så mycket herr och fru Bergeld för en helt fantastisk afton!
Mitt lag som jag tävlade med i alla möjliga roliga grenar.
Jag tror att bugg är ett av huvudämnena i skolan i Öxabäck.
Annan "dans" förekomma också på dansgolvet.
Det underbara värdparets "bröllopsvals" (bugg).
