Eskimoa

Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan; "Hur känns det att vara hemma då?". Jag har ännu inte gett något riktigt svar; "Det känns!", brukar jag svara. Ibland känns det jättebra, ibland känns det mindre bra och ibland känns det inge bra alls. Ibland känns det som att jag inte är hemma. Jag bor "tillfälligt" med min super bästis (japp, gjorde ett test på Face Book, och enligt det så är vi inte bara BFF, vi är SUPER bästisar). Det är toppen. Tänk er som det var när man var liten och sov över hos en kompis, man tittade på film, åt godis och glass. Så har vi det! På köpet har jag fått en hund och fyra katter. Vi har en liten mysig familj här på landet faktiskt. Även om jag vid antal tillfällen frågat vår "tonåring" (hunden) om hon inte flyttat hemifrån än.

 

Jag har även ett nytt jobb som jag gillar väldigt mycket. Förutom att det innebär att jag måste gå upp klockan två på natten! Jag vet att jag sagt många gånger att jag är trött på människor. När jag sa upp mig som guide var planen att jag skulle börja jobba på snusfabrik och ha så lite kontakt med människor som möjligt. Well… that didn't happen. Jag jobbar istället som flygplatskontrollant, eller airport security som det står på mina kläder, och låter lite vassare.

Jag jobbar alltså i allra högsta grad med människor. Men det är det jag kan och är väldigt bra på. Jag är bra med människor helt enkelt. Jag gillar människor och människor gillar mig. Hmm… många av dom iallafall.

 

Nu har jag varit hemma i tre månader. Det har varit en tillräckligt lång tid för att inse att mitt liv här aldrig kommer se ut som det en gång gjorde. Ibland känns det som hemma ibland känns det som om jag är en främling i mitt eget land. Jag har inte ens träffat hälften av alla vänner jag en gång hade. Och självklart förändras vi alla, de har sina liv och jag försöker komma på hur jag vill leva mitt. Min familj kommer alltid vara min familj och det känns som att det inte spelar någon roll vart i världen jag bor. De kommer alltid vara en del av mig. Fast jag måste erkänna att jag kommer sakna dom fruktansvärt mycket. Har insett det nu när jag varit hemma en stund att jag uppskattar dom så himla mycket! Även fast de typ aldrig hör av sig! (pik)

 

Sverige är fantastiskt och har faktiskt överraskat mig under tiden jag varit här. Jag hade glömt vilket underbart land jag kommer ifrån. Men så har jag ju också bott här under den bästa tiden av året. Jag vet att det kommer en vinter med stormsteg och vips så var den fantastiska sommaren ett minne blått. Och det skrämmer mig. Jag vill inte uppleva en vinter. Jag blir deprimerad bara det är regningt en dag. Vill inte ens tänka på vad en kall, blaskig, grå och mörk vinter skulle göra med mig.

 

Som jag skrev tidigare så försöker jag komma på hur jag vill leva mitt liv. Och det liv jag har just nu det är bra. Jag trivs med mitt jobb, boende, livsstil, men inte för alltid. Det här är inget liv jag vill ha tills jag dör. Jag har insett att jag bara har mellanlandat. Och jag tror att jag kan uppskatta det jag har här och nu mer just av den insikten. Jag vet att det inte är för alltid så jag lever för stunden. Jag lever här och nu, till fullo.

 

Jag har en plan.