Eskimoa

Har vi den här affären i Sverige? Jag är helt kär i den. Helt fantastisk!

 

Tänkte gå till jobbet idag, men ångrade mig tvärt när jag vaknade imorse. Det var inte alls så bra som jag trodde att det skulle vara. Natten var jätte jobbig jag kunde inte sova något bra alls och mina ögon har börjat klia som satan igen. Hostan och halsen är dock bättre fast inte helt bra. Tänkte att det kan vara bra om jag är hemma en dag till så jag är nästan 100% när jag kommer tillbaka, så jag inte blir sjuk igen.

 

Så den här dagen ska jag egna ät citrinvatten, piller och kanske lite glass.
Imorgon ska jag tillbaka till jobbet och då tänkte jag vara så frisk och kry som möjligt.

 

Jag fyllde ju 29 här för 3 dagar sen. Var ungefär i den vevan jag fick halsfluss, enligt min egna diagnos, doktorn kikade mig i halsen och sa bara: "red, red, red", så skrev han ut tabletter. Jag har försökt googla tabletterna men får inte fram någon beskrivning av dom på något språk jag kan läsa. Nu ligger jag hemma och är sjuk, kan äntligen vara det iallafall. Min boss är tillbaka och jag kan slappna av en stund.

 

Jag vet inte vad de där tabletterna gör för nytta egentligen, känner mig mest dåsig och allmänt borta i huvudet av dem. Fast vågar inte sluta äta dem heller eftersom  jag hoppas att det ska bli bättre. Tänker inte vara sjuk när ja åker till USA om 5 dagar!

 

Längtar ihjäl mig! Men innan USA så är det karneval här på Teneriffa. Temat är tecknat. Jag ska vara Esmeralda, från Ringaren i Notre Dame. Dels för att hon är fett cool (lite som jag) och för att hon är lättast att klä ut sig till. Har redan alla grejer som jag behöver hemma, förutom möjligen en tamburin och en get.

 

En dusch, ett samtal och lite fundering kan göra susen. Jag har kommit fram till att jag inte alls ska söka det jobbet jag tidigare tänkte på. Men jag har hittat något annat väldigt intressant. Mitt nya drömjobb! Oh yes, I'm so doing it.

 

Ni har nog förstått att mina tankar är påväg hemåt. Men hoppas inte på för mycket. Jag vet inte vart i Sverige min destination blir. Från att vara i tvivel, till att vara i aggression (tackar våra fantastiska gäster för det), till att se framåt inom loppet av en timma. Jag vet vad jag vill nu, so I aiming for it!

 

Och ett extra tack till In Flames, deras musik kan skapa underverk! Att lyckas stimulera min förvirrade hjärna är inte det lättaste.

Shit! Tänkte ta och söka ett jobb idag. Men har helt glömt hur man gör! När de skriver "välkommen med din ansökan", vad är det dem vill ha? Ett brev bara eller ska man alltid skicka med ett CV? Hur fan gör man ett CV?

Vad skriver man?

 

"Eeeh hej, jag heter Moa, jag är typ awesome, ge mig jobbet, tack."

 

Tror att jag börjar med att ta en dusch och funderar på saken. kansek jag har kvar något på datorn som kan inspirera mig. ;o)

 

Puss hej, vilsen tjej!

Min enda lediga dag denna vecka, jag vaknade upp tidigt och blev så glad när jag insåg att jag kunde somna om igen. Någon timme senare ringde telefonen. Två av mina finska guider var sjuka! Fick ruska till huvudet för att vakna upp, få igång hjärnverksamheten och planera om hela dagen. Senare ringer några av de andra guiderna på hotellet och vet inte riktigt vad dem ska göra, det slutar med att jag får åka dit. Lagom dålig start på dagen.

 

Efter en visit på hotellet var det bara att ta bilen och köra min fina Suvi till flygplatsen. Jag hoppas hon får en awesome mini semester i Tyskland och inte ängnar en ända tanke åt jobb. Efter jag släppt av henne åkte jag tillbaka hem för att svira om och senare åka och möta upp Maria, som är här och hälsar på ifrån Gran Canaria, och Joanna, som olyckligtvis blivit hitflyttat ifrån Thailand. Kul för oss tråkigt för henne. Det blev häng på stranden och chill hemma hos Joanna. Mycket skvaller, prat om framtiden och gamla, glada, galna minnen ifrån Egypten.

 

När jag körde hem ifrån LA åkte jag förbi "hooker street", ja det finns en horgata här på Teneriffa. Jag blir lika sorgsen och fundersam varje gång jag åker förbi där. Där stod cirka 7 tjejer, som tagna ur "Pretty woman", med höga stövlar och korta kjolar. Hur hamnade dem där? Hur blev deras liv så eländigt? Kom de hit med någon slags dröm om ett annat liv någon annanstans? Är de här ifrån? Kom det en kris i deras liv som inte gick att lösa så blev det bara sådär?

 

Jag funderar på vad som krävs för att man skulle sjunka så lågt. I min tanke så skulle jag själv aldrig hamna i den situationen. Jag skulle hellre dö är att vara en av de kvinnorna där på gatan. Sen tänker jag, förmodligen fanns det inte i deras tanke en gång i tiden heller. Ingen tänker väl; "jag ska bli hora jag". Så vad har egentligen dessa kvinnor gått igenom innnad de hamnade där på "hooker st"?

 

Det är skrämmande hur orättvist livet kan vara. Två kvinnor i ungefär samma ålder och på samma ö kan leva två helt olika liv. Mitt största bekymmer nu i natt är hur morgondagen ska bli. Hennes är nog hur hon ska överleva natten…

Känns lite som att jag lever i en dokusåpa. Folk blir "utröstade" och måste lämna ön. I början av sesången var vi over staffed. Sen har det bara blivit färre och färre. Folk har åkt hem, fått åka till andra destinationer eller blivit förflyttade här på ön.

 

Ikväll ska vi ha hejdå-middag för Heikki. Vår fantastiska "nykomling" som ska lämna oss och åka till Gran Canaria på måndag. Han har bara varit här en månad eller så, men var en av mina närmsta kolleger, så kommer sakna honom.

 

Jag har två favoriter som är på semester och kommer tillbaka, en ikväll och en imorgon, så det är jag väldigt glad över! Men samtidigt åker en annan (min danska lillebror) iväg. Och nästa vecka lämnar min bättre hälft ön för lite öldrickande i Tyskland! Kan man aldrig få vara nöjd?! Jag är inte så bra på det här med känslor så kan folk bara gefan i att åka härifrån?

 

Om två veckor och tre dagar kommer min kära boss tillbaka! (Men vem räknar=op) Det ser jag fram emot, inte bara för att allt känns så mycket tryggare när han är här utan också för att han är en awesome person. Och när han är tillbaka är det bara en vecka och tre dagar tills jag åker på semester!

 

Tänk att jag ska tillbaka till USA! Träffa underbara Ullis, och hennes familj som jag inte träffat än. Kan inte förstå att det gått tio år sedan jag var där. Detta 10-årsjubileum kommer firas bland annat med en roadtrip. Åh vad det ska bli kul!

 

Men first things first. Hejdå-middag på Chill Out, och Heikki ska få det prestigefyllda mustasch armbandet.

Och kan ni tänka er… Jag är sen!