Eskimoa

Känns lite som att jag lever i en dokusåpa. Folk blir "utröstade" och måste lämna ön. I början av sesången var vi over staffed. Sen har det bara blivit färre och färre. Folk har åkt hem, fått åka till andra destinationer eller blivit förflyttade här på ön.

 

Ikväll ska vi ha hejdå-middag för Heikki. Vår fantastiska "nykomling" som ska lämna oss och åka till Gran Canaria på måndag. Han har bara varit här en månad eller så, men var en av mina närmsta kolleger, så kommer sakna honom.

 

Jag har två favoriter som är på semester och kommer tillbaka, en ikväll och en imorgon, så det är jag väldigt glad över! Men samtidigt åker en annan (min danska lillebror) iväg. Och nästa vecka lämnar min bättre hälft ön för lite öldrickande i Tyskland! Kan man aldrig få vara nöjd?! Jag är inte så bra på det här med känslor så kan folk bara gefan i att åka härifrån?

 

Om två veckor och tre dagar kommer min kära boss tillbaka! (Men vem räknar=op) Det ser jag fram emot, inte bara för att allt känns så mycket tryggare när han är här utan också för att han är en awesome person. Och när han är tillbaka är det bara en vecka och tre dagar tills jag åker på semester!

 

Tänk att jag ska tillbaka till USA! Träffa underbara Ullis, och hennes familj som jag inte träffat än. Kan inte förstå att det gått tio år sedan jag var där. Detta 10-årsjubileum kommer firas bland annat med en roadtrip. Åh vad det ska bli kul!

 

Men first things first. Hejdå-middag på Chill Out, och Heikki ska få det prestigefyllda mustasch armbandet.

Och kan ni tänka er… Jag är sen!