Livet är inte dagarna som passerar -

Det är dagarna du minns…

 

Jag har fått jobb på Fritidsresor! Är så lycklig att jag tror jag spricker snart. Om tre veckor drar jag på Blue Academys utbildning på Gran Canaria. Efter det väntar arbete på okänd destination. Ska bli så roligt och spännande. Tänk att det bara är tre veckor kvar. Sen är jag borta minst sex månader. Äntligen är jag på väg igen. Hej livet, här kommer jag!


Kill my darlings

Sitter och redigerar och väljer ut bilder till infomötet imorgon. Ska berätta om min tid som au pair i Nya Zeeland. Men jag har ju så svårt att välja ut bilder. Ska bara vara 10-12 stycken. Jag har lyckats banta ner från typ 92 till 20, det har verkligen varit svårt! Nu ska 10 till bort och det är omöjligt.



För er som inte visste det så bor jag numera i Uppsala. Har varit stressigt med flytt, jobb och pendlande mellan Uppsala - Märsta. Men så ligger det till i mitt liv just nu. I veckan får jag förhoppningsvis svar ifrån Fritidsresor.


Favorit

Endast 40 sekunder in på den här låten visste jag att jag älskade den. Jag har alltid så rätt när det gäller tAKiDA. Jag trodde dock att han sjöng "I ain't you, and you ain't me..." Tyckte det var så bra. Bara det att han sjöng Hate och inte ain't. Haha... Men faktum kvarstår det är min nya favoritlåt med bandet.

Idag har jag upptäck någonting fruktansvärt. Jag vill inte tänka på det så tänker inte skriva om det. It's written all over my Facebook! Hoppas verkligen finna en lösning. Och för övrigt så har jag inte fått något svar ifrån Fritidsresor. I korta drag, idag har varit en skit dag!

Njut lite av låten nu istället! Robert har lyckats tåra mina ögon igen med sin sköra röst. "tAKiDA in our hearts 4-ever" - som en vän sa till mig en gång.




Ps: Skivorna kom idag. InFlames var ochså jävligt bra! Over and out.

"Like a shadow floats in the rain…"

Idag var jag och Jessica på bio i Uppsala, kollade på X-men first class. I love it! På vägen dit, och hem, lyssnade vi på tAKiDAs nya skiva. Några favoriter har jag nog skaffat mig redan. Beställde hem skivan bums när jag kom hem. Som vanligt när jag ska köpa, beställa, kolla på någonting blir det ofta någonting mer. Så klickade hem In Flames senaste också när jag ändå var i farten. Har ingen aning om vad det är på den, men är ganska säker på att det kommer vara bra.

Jag insåg det när jag sökte på In Flames att jag har varit orättvis. Jag domderade för Jessica i bilen  att jag aaaaldrig skulle kunna ladda ner tAKiDAs musik, att jag är tvungen att köpa skivan. Vi har ju trots allt en historia tillsammans. ;o) Men In Flames då? Hur många skivor har jag med dom? 0+0=0. Jag insåg ganska snart att jag skulle bli ruinerad om jag köpte alla deras skivor nu, så jag börjar med den senaste och går bakåt. Jodå, jag ska ha alla! Senare i mitt liv.


När den har anlänt blir jag nog kär på nytt. "tAKiDA in our hearts 4-ever", som en vän sa till mig en gång.


En fattig familjs hem…

…tar bara fem minuter att riva – Pernilla Ahlsén, är författaren till denna bok. Jag kan inte sluta läsa, jag läser, gråter, svär och blir förbannad. Ni som känner mig vet nog säkert vad boken handlar om. För er andra, den handlar om Palestina-Israelkonflikten.

Jag ock pappa hade gått ner till Märsta centrum och tagit en lunch. Efter lunchen tog vi en sväng till bokhandeln. Utanför ingången stod det ett bord med pocketböcker "4 för 100". Mina ögon fastnade direkt på omslaget som var klätt med en bild på en kvinna i palestinasjal. Den där bokem var jag tvungen att ha. Men det där med att hitta 3 till som lyckades fånga mitt intresse var värre.

Pappa sa åt mig att låta det vara. Boken skulle ändå bara få mig ilsken, menade han på. Det visste jag också, men det här är någonting som jag verkligen bryr mig om. Vist, jag kanske inte är en aktiv vänsterpartist med palestinasjal som går på demonstrationer och slåss med högerextremister. Men jag gör saker som känns viktigt ändå. Jag har skänkt pengar till Ship to Gaza, köpt cdskiva, bok och köpt sjömil. Jag försöker hjälpa mina palestinska vänner så gott jag kan. Hur som helst, jag köpte boken.

Den här boken kan jag verkligen rekomendera alla! Den borde vara en obligatorisk bok att läsa i skolan. Den skildrar många familjers och enskilda personers öden, vardag och sorg, på båda sidor om muren. Den innehåller fakta, siffror, palestinska städer som numera inte finns. Den handlar om Israeler som fått nog av att Palestina är förtryckt och försöker hjälpa på det lilla sätt de kan, med sin närvaro, för att visa att alla är inte avskum.

En annan anleding att jag gillar den så mycket är just för att det utspelar sig i Palestina, när författarinnan skriver om Ramallah, om Kalandiya checkpoint, Nablus, Jenin, om hur soldaterna beter sig, när hon skriver om zaatar och olivoljan så vet jag. Jag kan se det framför mig. Jag kan känna dofterna och smakerna. Jag kan känna den tryckta stämningen hon nämner. Jag vet, jag vet precis hur hon menar och vad hon menar, för jag har varit där.

Men även om jag inte varit det så beskriver hon så bra. Och det är en karaktär i boken, jag tror det är en Israelisk kvinna, som gör så bra jämförelser med andra saker i verkliga livet så man lättare förstår konfligten. Det står även mycket om saker jag inte hade en aning om, saker jag vill utforska nästa gång jag åker till Palestina.

Jag har vikt in kanterna på de sidor jag vill kolla upp fakta om och ställen jag vill kolla upp. Om det är kanten upptill som är nervikt så är det fakta jag vill läsa igen och kolla upp. Är den invikt nertill är det platser jag vill kolla upp. Nästan varrannan sida är invikt.

Läs boken gott folk! Jag tror att mycket av folks ignorans beror på ovetande. Jag vägrar vara en sådan person igen. Mina ögon har öppnats, och jag tänker se till så att andras också gör det.

Rike

Det är myckt som händer i mitt liv just nu, samtidigt som det känns som att jag bara går och väntar. Idag har varit en väldigt bra dag. Jag och min systerdotter har spenderat hela dagen tillsammans. Vi har inte gjort något speciellt sådär, hon var med mig upp till jobbet för att fixa några grejer. Sen åt vi middag på restaurang. Mycket prat och skratt blev det. Det är så kul att se hur hon utvecklas. Man märker att det är en ständig tankeverksamhet i hennes huvud, och hon ställer så bra frågor. Känns bra att få lite egentid med henne ibland, blir lätt att minstingen får den mesta uppmärksamheten annars.

På kvällen åkte jag med Angelica och Magnus in till Uppsala. De skulle köpa grejer att fixa till i hemmet med. Jag knatade in på en El Giganten. Rackarns, man kan inte släppa in mig på en elaffär själv. Blir lätt att jag köper på mig prylar. Fast fina prylar! Det jag egentligen skulle ha var en extern hårddisk. Det lyckades jag faktiskt med, äntligen! Har sagt i sisådär fyra år att jag ska skaffa en. Är glad att jag gjort det nu, innan datorn kraschat. Hittad en jätte fin i metallicblå/turkos. På vägen ut han jag kära ner mig i en mobil (med knappar!), plockat på mig ett usb-minne, jätte fint grönt, och ett par hörlurar. Hörlurarna är jag nog mest nöjd med. De är mörkblå i metallic med dödskallar på. Det bästa med dem är att det är silikon pluppar som man stoppar in i öronen så musiken stannar där. Nu hör jag bättre och folk omkring mig hör mindre av min musik. Det uppskattas nog från båda håll.

Hemma hos Angelica och Magnus blev det pysselstuga. Nermontering av garderobsdörrar och slipning. Jag målade det lilla partiet av trä som sitter mellan garderoberna. Jag sandpapprade även knopparna och målade även dem. Blir väl ditkallad imorgon bitti för att måla ett lager till, färgen skulle tydligen torka åtta timmar där emellan.

Jag har även spenderat tid på att glo på Angelicas mage. Men bebben vägrade röra på sig. Tror han retas. Ska bli så spännande när han väl kommer ut. Jag längtar faktiskt! Angelica visade en jätte söt liten kilt de köpt åt bebis i Skottland. Ska bli fantastiskt att få se det lilla livet. Skyndad dig Rike, vi väntar på dig!


Bilden är helt fräckt snodd från Angelicas Facebook.

RSS 2.0