Eskimoa

Kom precis hem ifrån flygplatsen. Var och vinkade av Åsa, det kändes tungt. Hon var en av de första vännerna jag fick här och det känns så overkligt att hon inte kommer vara en del av mitt liv här längre. Grät faktiskt för första gången sen jag kom hit. Dock inte så någon såg. Väntade med tårarna tills jag kom hem. Börjar redan nu få lite ångest över när Anna-Maria ska åka. Fast jag försöker att inte tänka på det. Jag hatar avsked! Speciellt när det är någon annan som åker ifrån mig och inte tvärtom. Jag är van vid att det är jag som brukar fara.

Får ju dock nya vänner och Jossefine som har tagit över Åsas familj är trevlig och rolig. Vi kommer nog ha våra rackartyg tillsammans. Sen har ju Ida flyttat upp till Auckland också. Det är vi glada för! Och jag vet vilken buss, och vart den går ifrån, jag ska ta om jag vill träffa Linnea.  Så nog klarar jag mig allt, men kommer iallafall sakna Åsa och A-M (när hon åker). Som fan!

Ja ni som har Facebook undrar nog vem det är jag har kramats med. Det håller jag nog för mig själv ett tag till. Gillar att vara lite hemlig sådär.

Ha det gott folket! Och hör gärna av er MER!
(speciellt nu när jag är lite nere)

Tro det eller ej. På mina 24 år (som halv norrlänning) har jag aldrig ätit palt. Och vad händer? Jag åker till andra sidan klotet, till ett land som är så långt ifrån palt, plodpudding och diverse annan svensk mat man kan komma. Och här äter jag palt för första gången! Varför? Jo, så här ligger det till. Mina två närmsta vänner här är båda från Norrland. Den ena ifrån Jämtland och den andra jätte mycket mer ifrån Norrland; Gellivare, om jag inte missminner mig(?) Jag kallar allt norr om Medelpad/Jämtland för Jokkmokk, har aldrig varit längre norr ut än de två förstnämnda.
Så igår kväll var det paltafton hos Anna-Maria. Jag var lite lagon nervös hela dagen över detta senarium. Pratade med folk på nätet som hade diverse palthistorier, mindre bra sådana tyvärr, så jag blev ännu mer nervös. Pluggade på lite om detta fenomenet palt. Helt fantastiskt det där wikipedia! Palt är verkligen en hel vetenskap och kultur. Det finns massor av olika sorter, former och varianter. A-M och Åsa blev nog lite imponerad när jag visste så mycket!

How to do it!
°Skala och riv potatisen (hur mycket är beroende på hur hungrig du är).
°Blanda ihop med mjöl, salt och eventuellt lite ägg. Kör på känn va fan! Det ska bli klibbigt och se ganska motbjudande ut.
°Sen ska man göra relativt stora bollar av guckat. Efter det häver du ner bollen i en stor kastrull (om du inte är på Nya Zeeland här har de inga sånna så man får ta en liten) med saltat vatten.
°Sedan låter du bollen koka tills den flyter upp till ytan.

Ska ätas med smör, backon/fläsk och lingonsylt. Sylten skippade vi dock eftersom de inte har lingon på Nya Zeeland.

OBS!!
Låt mig tillägga att detta är bara en av jag vet inte hur många varianter. I vissa kan man häva i fläsket i potatis-deg-klumpen.

Hade tänkt att skriva mer men känner att detta blogginlägget får bli en tribute till palten! Som för övrigt var ungefär lika god som den ser ut. Eller jag vet inte om jag kanske var orättvis nu. Det var faktiskt inte äcklig (om den ser ut så) men inte så jätte gott heller. Ska nog pröva med lingonsylt när jag är tillbaka i Svea Rike igen.

En liten pik till Linnea, som kan vara glad att hon har en 8 åring som stylar hennes hår, istället för en 3 åring. ;o)



Alla är olika frisyrer från olika dagar. Temat är dock återkommande: MASSA hairclips. Gick faktiskt ut men frisyr nr 2. Hela vägen ut till bilen, hem till A-M, från bilen in till A-M men där åkte frisyren av.

Eller vad man nu ska kalla det...
Jag satt i bilen påväg hem efter att ha droppat Frankie på kindy. Jag hade sulat in en ny av Emmelies kvarlämnade skivor, vi har inte alls samma musiksmak har jag konstaterat. Jag var redo att utforska ännu en till av hennes skivor, för jag har ju faktiskt hittat några godingar på alla skivorna, och på sista spåret dyker han upp. Visornas mästare (bortsätt ifrån Cornelis Vreeswijk) Lars Winnerbäck! Är han inte underbar så säg? Och min favotit låt till råga på allt. KOM ÄNGLAR. Att jag sjöng med. Jag satt där i bilkön vid rödljusen i den stora korsningan och gastade som aldrig förr. Det var nästan så jag fick tårar i ögonen. Inte för att jag sjöng vackert och jag sjöng inte speciellt falskt heller, utan blev bara mest rörd. För mig är Lasse verkligen så Sverige och sommar. Inte för att jag saknar det, men det vara helt enkelt någon känsla som väcktes inom mig.

På vägen tillbaka för att hämta barnen satte jag i en skiva med ett band som jag och Emmilie verkligen delar vår passion för: tAKiDA. Takida älskar jag av flera anledningar. Och det vet ni ju redan. Minnen på många olika sätt! Jag körde igång min absoluta favoritlåt med dem; Reason to cry, självklart fick jag tårar i ögonen. Alltid till den låten! Den berör mig på många vis. Även här ylade jag med tills rösten sprack, som den alltid gör till Reason to cry. Sedan var det Takida som gällde resten av bilfärden och på tillbaka vägen hem. Frankie försökte få mig att sätta på Lady Gaga (hennes favorit), men jag vägrade. Jag hade ett tAKiDA moment som inte någon kan förstöra!

Nu ska jag skalla kudden och ha en het date med Edward Cullen. (Förlåt Elin, jag har datat din kille lite väl mycket här. Men visst delar du väl med dig?) Jag dissade faktiskt honom i förrgår natt. Läste bara min bok som jag fastnat i, Känn pulsen slå med Berny Pålsson. Fick dåligt samvete och var tvungen att kolla på filmen igår kväll, men då var jag så trött att jag somnade på en gång. Fick dåligt samvete över det så jag var tvungen att titta en liten bit i morse. Just love it!

Godnatt Sverige! (Och mina trogna läsare och vänner i Nya Zeeland!!)

Yeah! That's what it says. Fick mitt Nya Zeeländska körkort idag. De låg i brevlådan och väntade när jag och barnen kom hem från skolan och kindy. Det ser lite leksaksaktigt ut. Skitfult med blå bakgrund på fotot för övrigt. Plus att jag ser gul ut i ansiktet. Men ja, får väl representera Sverige på mitt egna lilla vis. Folk tror ju ändå inte på att jag är därifrån. Det är snyggt med flaggan på dock. Borde vi ha på svenska körkorten också, en svensk flagga. Eller är det för rasistiskt?

Min mamma tycker att jag ska engagera mig i europavalet. Men det tänker jag inte. Varför? Jo, för att jag har aning om vad det är för något? Vad är det man ska välja, och till vilken nytta?

Nej, nu har jag viktigare saker för mig. Som att gå och köpa frimärken till exempel. För jag har iallafall inte glömt er där hemma! Eller ni kanske inte har fått några vykort/brev än eller? Jusste!

Jag sitter och hjälper Max med läxan. Frankie kommer fram till mig och viskar i mitt öra. Hon gillar att viska tydligen. Men jag kan inte höra vad hon säger. Jag säger "va", minst tre gånger innan jag förstår vad hon säger.
"Jag älskar dig", viskar hon i mitt öra, på svenska!
Jag blir väldigt ställd och rörd och får nästan tårar i ögonen. Så himmla söt! Vänder mig om emot henne och kramar om henne.
"Oh, sweetie", utbrister jag. Sedan viskar jag i hennes öra, "jag älskar dig också".
Och jag älskar dig är något hon kommer ihåg ifrån Emmelie, och hon har inte varit här på över en månad. Lite imponerad jag blir av den lilla damen eller? Hon är så duktig!

Idag har det för övrigt varit en toppen dag. Jag blir alltid lika glad när det är fint väder. Vi var i parken med A-M och Willie och så var vi på gymnastiken, som alltid på måndagar, innan det. När vi hämtat upp Max så ville barnen gå över till grannarna, men jag tyckte inte att de skulle göra det idag. Istället tog jag med dem ut på tomten och spelade lite fotboll. Ville verkligen inte vara inomhus när det var så härligt väder. Det var kul att få spendera lite tid med Max också. Känns som att jag inte riktigt får kontakt med honom. Fast det börjar sakta men säkert nu, tror jag. Idag var han jätte glad och mer pratsam och satt tillockmed i mitt knä. Tror bara att han behöver mer tid och att VI behöver spendera mer tid tillsammans.

Det känns fortfarande väldigt bra att vara här. Jag trivs jätte bra! Skulle dock vara roligt om ni där hemma kunde höra av er lite. En liten rad då och då, är det för mycket begärt? Fick ett brev idag ifrån Sverige, röstkort?! Vad är det vi röstar för? Europa någonting... I don't give a dam!

Igår kväll var jag på middag hemma hos A-M. Anna en tjej ifrån USA var också där och berättade roliga historier hämtade ifrån hennes utflykter här på NZ. jag skrattade så mycket åt henne. Vi åt Flygande jacob, mycket gott! Jag tog med mig ett vin som jag inhandlat i spritbutiken längre upp på våran gata. Det var ifrån Hawks Bay, där Ida bor! Gott gott!
Jag stod länge och tittade på lite olika viner och många jag hittade var ifrån Australien. Varför? När de har så mycket vinodlingar själva.
Jag vände mig om till killen i kassan och frågade. "Do you have any wine from New Zealand?" Varpå han svarar. "All of them are from NZ." Jag: "Well this one is from Australia." Han: "Oh, is it. But all the others are from NZ." Jag tar upp en annan flaska och läser på baksidan. Även den var ifrån Australien. Men men... Det var då jag såg etiketten på en annan flaska som det stod Hawks Bay på, "taget", tänkte jag.
Efter middagen och en lång pratstund, efter jag prövat kläder, ändrat frisyren två gånger och sminkat mig, begav jag mig på bussen in till stan. I stan mötte jag upp Michael a.k.a Hardrock på Casinot. Faktisk första gången någonsin jag varit på ett Casino. Utanför stötte jag på två tjejer, den ena sa att hon gillade min piercing och vi började småprata lite.
"Where are you from", frågade hon mig. "Sweden". "Ooh Sweden. But I thought everyone from Sweden were blond?". Eeh neeej. Obviously NOT lady. Hon sa att alla hennes kunder som var svenskar hade blont hår. Jag frågade aldrig vad hon jobbade med, men gissar på frisör då.

Efter vi varit på Casinot ett tag så åkte vi vidare hem till Hardrocks polare. Vi satt och spelade kort, lyssnade på musik, snackade, drack öl och kedjerökte. Det var trevligt! Vid halv fyra tiden körde Michel hem mig. Var en lyckad kväll må jag säga.

Nu är jag trött och ska gå och lägga mig i sängen. Ska ha mig dagliga dejt med Edward Cullen. Tror jag kollat på Twilight varje natt, förutom kanske två eller tre, sen jag kom hit. Det är en fin tradition jag skaffat mig!

Godnatt Sverige! (om ni kommer ihåg mig)

Idag var jag för första gången själv med Max. Vi åkte till Motat, ett ställe där de har lite olika tekniska prylar. Bland annat fanns det ett rum med kommunikations grejer, gamla telefoner, skrivmaskiner och liknande. Vi var in i ett rum där de hade massor av fysik grejer. Hmm... Vet inte hur jag ska förklara, det var coolt iallafall. Ett ställe som lär besökas snart igen. Vi hann inte med så mycket idag, skulle hämta Frankie på kindy.

När vi kom hem kom tre vänner till barnen över. Det var full rulle så jag blev helt matt. Men imorgon är det helgtider igen. Helt sjukt hur fort veckorna går egentligen. Nästa vecka ska jag och Frankie på play date med en annan au pair och hennes barn, som Frankie lekt med tidigare och ofta pratar om. Och på fredag blir det muséum med Linnea. Jag skulle vilja åka till Zoot någon dag också, gäller bara att det är fint väder då.

För övrigt så har jag inte så mycket mer att tillägga. Så ja, nu ska jag återgå till att måla naglarna.
Hejkon bejkon!

Det finns ett hus som jag går förbi när jag går emellan skolan och kindy. Tomten ser lite halv skabbig ut, det står cigarettaskoppar på kanten av verandan och alltid ett vinglas bredvid. En gång såg jag även en creepy katt utanför. Den jamade åt mig. Först gången jag gick förbi så började jag fantisera om det där huset. Vem som bor där, hurdan den personen är. Vet inte varför men jag har fått för mig att det bara bor en person där. Jag tänkte att den som bor där är säkert en spännande person, kanske författare, som sitter och brainstormar ute på verandan medans hon (jag tror faktiskt att det är en hon) kedjeröker och sippar på sitt vin. Hon har liksom inte riktigt tid att påta i trädgården och hålla snyggt omkring sig för att hon har så mycket annat på gång. Det fick jag för mig.

Andra gången jag gick förbi kändes det inte lika mystiskt längre. Katten var borta, det stod nu även en tom ölflaska på kanten av verandan och askopparna var överfulla. Jag började tänka om. Kanske det är ett par som bor där. Ett par som håller sig mest för sig själva. De sitter och småpratar med varandra på verandan medans de sippar på varsin öl / vinglas och röker. De pratar om deras problem katt som skrämmer och morrar åt folk (och även pissar inne). De diskuterar säkert om att de borde röja upp i sin mer eller mindre nedgångna trädgård. Jag tror att de e smala, eftersom de endast lever på öl och vin, och eventuellt något litet tilltugg ibland. Till middag äter de bara soppa, vegitarisk soppa.

Jag kan verkligen försvinna iväg i mina tankar ibland. De far liksom iväg utan att jag behöver tänka på det. Ofta kan jag komma på mig själv att jag har tagit mig ifrån ett ställe till ett annat och jag vet inte ens hur för att jag haft annat för mig på vägen. Ibland skapas det en en helt annan värld inne i mitt huvud. Och mitt i allt ihopa kan jag stanna upp och tänka "Hur började jag tänka på det här egentligen?" Vissa gånger kan jag komma på, att juste, det började ju med att jag tänkte på det där, och sen det där, och sen... Andra gånger är det helt blankt. Jag har ingen aning om hur jag började tänka på den saken.

Som det här huset. Varje gång jag går förbi uptäcker jag någonting nytt som ändrar mitt tankesätt. Nu är det varken en ensam författare eller ett par som bor där. Nu är jag nästan säker på att det bor en hel liga där, antagligen alkoholiserade, eftersom de alltid dricker. Varför skulle det annars alltid stå tomma ölflaskor och vinglas ute på verandan? Katten har jag inte sett skymten av igen, så den har de förmodligen ätit upp!

Det ska bli spännande och se vad jag noterar imorgon. Imorgon kanske det är vampyrer som bor där. Tänk vad förvånad jag blir den dagen då jag ser vad det är för några som bor där. Tänk om det är en helt vanlig familj som bor där. Vad tråkigt!

Märks att det är höst här nu. Löven, blommorna och resten av naturen börjar gå i bruna nyanser och vissna bort. Om inte det var teckan nog så kommer regnet med allt för jämna mellanrum och påminner en om det. När den bitande kylan även biter rag i en, ja då är det ingen tvekan om saken. Det är väldigt kallt även innomhus. Här har de inga element på väggen i varje rum eller centralvärme som  i Sverige. Utan här har man en heater, el element, som man kopplar in i eluttaget eller en annan slags heater som blåser ut varmluft.
Jag har självklart blivit förkyld. Har fått tillbaka min hemska hosta och snorar. Vissa dagar har jag även ont i hals och öron, men det är mest på torsdagarna. =oP Det går liksom upp och ner hela tiden. Funderar på om jag ska kosta på mig att gå till doktorn så jag kan få lite antibiotika. Tror jag skulle behöva det. Hostan hade jag ju redan när jag lämnade Sverige. Så ja, den har hängt med till och från i sisådär två månader nu.

Idag var jag för övrigt iväg och fixade mitt nya zeeländska körkort! Woohoo...Finally! De skickas hem i brevlådan inom 21 dagar. Tror dock att jag ser ut som skrot på bilden. Men det återstår att se.
Annars har jag väl inte så mycket att berätta om. Allt rullar på som vanligt.

Vad händer på er sida av klotet då? Tycker ni är VÄLDIGT dåliga på att höra av er!

Jag har ett erkännande att göra. Jag sa att jag inte saknade någonting, men det gör jag. Allsvenskan! Men jag ska försöka sätta mig in i rugbyn, som är den största sporten här. "Vi" har ett as coolt team: All Blacks. Före matchen "dansar" de Haka, en traditionell Maori dans. Så jävla coolt tycker jag! Om Djurgården började med det kanske de skulle vinna lite fler matcher. Jag suportar iallafall mitt lag ifrån andra sidan klotet. Varje gång DIF har en match har jag på mig min snygga Djurgårds t-shirt.

Here comes the Haka!

Haha! Idag när jag städade mitt rum så var det någonting som fastnade under min fot. Kan ni gissa vem? Det var andra gången har överraskade mig, denna gock var han dock död. Tack och lov! Det var bärfisen som jag var på jakt efter för några dagar sedan. Nu hittade jag honom och han åkte in i dammsugaren.

Jag var med Åsa in till stan idag. Vi gick dit, tänk att jag bor på gångavstånd ifrån stan, så jävla härligt. Det tar cirka 60 minuter att gå dit. Jävlar vad jag shoppade idag. Helt sanslöst. Kollade kvittona när jag kom hem 114 dollar! Fast fick faktiskt två par byxor, två tröjor, ett linne, ett paraply, en klänning och ett skärp för dom pengarna. Det är cirka 570 kronor. Sedan var vi och åt lunch på ett food corte, det är som Kungshallarna/Kista Centrum, där man kan välja mellan olika "kök" som säljer olika slags mat.

Ursäkta att jag tjatar, men, fy fan vad jag trivs här! Tänkte på det idag när jag gick över bron som går över motorvägen på vär för att möta Åsa. Solen sken på mig och vinden blåste i mitt hår och jag hade något slags lyckorus i kroppen. Tänk att jag varit här i en månad precis idag. Det är ju helt sjukt. Tiden går så fort!

Imorgon ska jag nog gå och hyra film. Har varit sugen på att se "En vampyrs bekännelse" hur länge som helst nu. Åh, på tal om vampyrer. Det var värsta Twilight hysterin inne i en klädaffär vi var in på idag. Det var massa t-shirts med tryck som: "I <3 Edward" (den ville jag köpa till Pellan), "I like guys that sparkle", "I kissed a vampire and I liked it"... Sen var det massa fler.

Puss hej / vampyrtokig tjej! ;o)

Tänkte på det idag att jag faktiskt är jävligt bra på att anpassa mig efter min omgivning. Mark frågade mig om det var någonting jag saknade i köket. De har verkligen ingenting jag brukar äta hemma till frukost, men jag känner att jag behöver faktiskt inte det heller. Jag frågade bara efter skinka, tänkte att det kan vara bra att ha på mackan till lunch. Här äter de inte lagad lunch som vi gör i Sverige, utan de äter typ en macka, lite frukt och liknande. Jag brukar dock laga iordning pasta eller äggröra till Frankie. Min mamma säger faktiskt att det inte är bra med bröd! Jag känner iallafall att jag behöver någonting mer matigt till lunch, så som kött, därav skinka.
Annars så äter jag det som de har hemma. Jag frågade om de hade prövat Rooibos te, och då köpte de det till mig, men det smakar inte alls som hemma, det gör inget te här. Men det är heller inget som stör mig. Jag är inte en sådan person som måste ha mitt "svenska" kaffe, fil, eller kaviar till frukost. Än så länge har jag hittat mina egna varianter på mackorna när jag inte velat ha Vegemate och ost. En favorit jag har är till exempel; rostat bröd med typ gräddfil, röd paprika och bladpersilja på. Väldigt gott! Barnen och Nicky tycker jag är konstig som har det. Haha!

Jag undrar om jag under året kommer sakna någonting ifrån Sverige (förutom familj och vänner) som folk som varit borta ifrån Sverige ett tag brukar sakna falukorv, (Kalles)kaviar, "svenskt" te/kaffe, fil, ja vad är det med? SALTLAKRITS. Det kanske jag kommer att sakna. Fast jag har prövat godset här, inte alls som hemma, men helt okej. Som sagt så är jag bra på att anpassa mig, men det ska bli spännande att se. I Libanon tror jag inte ens att jag åt godis.

Haha... Anna-Maria och Åsa tjatar om palt. Jag visste inte ens vad det var innan. Jag hade hört ordet och visste att det var någonting man åt, men inte vad. Nu har de förklarat det för mig och ju mer de pratar om det destå äckligare låter det. Jag befarar att jag kanske kommer att få smaka på det någon dag.
Så exotiskt, åka till Nya Zeeland och äta palt.  Tänk om de gör blodpalt!

Åh, för övrigt, när jag ändå är inne på mat. Jag har ätit pork (fläsk) tjocka skivor och jag tror till och med att innersta lagret av huden var kvar. Det är någonting jag aldrig skulle ha gjort hemma! Tänk er ett tjockt lager med fett och lite kött. Kan inte påstå att det är någon favorit, men helt okej att äta. Kände mig lite som min kära vän Helle när jag satt där och gnagde runt benen, som en annan slags grottmänniska.

Jag vet dock en sak jag aldrig skulle kunna anpassa mig för. Musik. Jag MÅSTE få lyssna på min musik. Tack och lov har jag min dator med all min musik på. Efter 10 gånger av "Mama Mia" under en dag så är det ganska skönt att få komma in till sitt egna lilla krypin och sätta på typ Dark Tranquillity, In Flames eller något annat som INTE är Abba. Haha... Frankie älskar Abba, eller hon älskar snarare "Mama Mia", helst vill hon lyssna på den fem gånger på rad. Jag har faktiskt skaffat mig en "favoritlåt" på Abba (filmen) skivan, "Give me a man after midnight", gillar det där "sup p per...trup p per..." Men det är bara när jag lyssnat på "Mama Mia" fem gånger i rad.
Upptäckte även idag att Frankie gillar fjortis techno. När vi åkte bilen idag och jag slängde in någon av Emmelies gamla skivor så var det någon låt om en fågel som bodde på landet och ville leka med sina vänner. Den gillade Frankie, tyvärr. Jag berättade för henne vad låten handlade om (eftersom den var på svenska) och sen på slutet så blir tydligen fågelt skjuten i magen(!). Fast för min del gör det inte så mycket, gillar ju inte fåglar. Även detta berättade jag, att fågeln dog allts, så hoppas att hon inte gillar den låten nå mer.
I för sig så spelade jag någon låt med In Flames för henne. Hon sa att hon gillade den (!). Good girl! Kankse jag ska bränna en skiva med lite rocklåtar vi kan lyssna på i bilen. Annars så går Lady Gaga ganska flitigt i bilen när vi är ute och åker, den lyssnar Frankie också gärna på flera gånger i sträck. Tack och lov åker vi inte så långa sträckor så det blir oftast bara två gånger i rad.

Nej folket, nu ska jag krypa ner i min säng, käka mina mozarella och tomat chips, dricka cola ZERO och titta på Twilight. Blev för övrigt jätte glad när jag hittade de där chipsen idag. Jag köpte den sorten när vi åkte till Waipu, min andra dag här, och efter det har jag inte hittat dem igen. Så idag hittade jag dem i en liten kiosk på gatan som går precis ovanför den jag bor på. =o)

God natt! (fastän klockan är 13.26 på er sida av klotet)

Det är ju helt fantastiskt! Jag packade in Frankie i bilen och vi begav oss ut i ovädret mot översättnings stället. Jag höll nästan på att åka fel på ett ställe, höll på att svänga av ett rödljuse för tidigt, men han korrigera det lilla misstaget. Så idag tog jag mig hemmifrån till ett ställe och tillbaka utan att köra vilse. Gratta mig!

Min förkylning är mycket värre idag. Imorse var det som värst, men det är ju så det brkar vara, värst på mornarna och kvällarna. Så skönt att Nicky kom hem tidigt idag. Hon var hemma vid 14 tiden. Så jag fick ledigt. Skönt! Ska gå till pharmacy och köpa lite nässpray och någonting för halsen. hade as ont i öronen imorse, men det har släppt nu. Tack och lov!
Ikväll ska jag ut med Åsa och A-M och äta. Vet dock inte vart, när eller hur än. Men det är, som jag sa till Åsa, ungefär så mina planer brukar se ut. Jag vet vad jag ska göra, eller vill göra, sedan tar jag det lite som det kommer.

Nu ska jag knata iväg och sen ska jag faktiskt lägga mig en stund när jag kommer tillbaka.
Ha det gott folket!

Först och främst vill jag bara säga att det är jätte roligt när ni kommenterar. Tack så jätte mycket, alltid lika kul att läsa vad ni skrivit. Har även upptäckt två nya tjejer; Angelica och Emma, som lämnat kommentarer. Jätte kul! Tack. Har ingen aning om vilka ni är eller hur ni hittade min blogg, så det får ni gärna skriva, om ni vill. =o)
Och till min älskade lillasyster, det är alltid ett nöje att läsa dina små rader. Det är då man inser hur mycket man saknar dig. Du är så fin och jag älskar dig av hela mitt hjärta. Det gäller förståss resten av familjen, men Pellan får en stjärna i kanten för hon kommenterar. =oP

Nu till min dag. Jag och Frankie knatade (hon åkte vagn) tappert iväg i det osäkra vädret  mot music time. Eftersom jag numera är mera optimist än bara tidsoptimist lämnade vi hemmet i god tid. Halvägs dit började det regna på oss. Inget en viking som jag inte klarar av och Frankie lindade jag in i filt och drog över "taket" på vagnen. Någonting som är jobbigt här är fukten och kylan innomhus. Jag har blivit förkyld på grund av det. Men åter till music time. Vi var där 30 minuter för tidigt. Det gjorde dock inget, Frankie åt på bananen jag tagit med till henne och efter det fick hon låna mitt handledsskydd och så lekte vi att hon gjort sig illa. Sedan lindade jag in hennes huvud i min scarf och vips så var hon en pirat. Det är härligt med ungar och deras fantasi. När vi suttit där en halvtimma så fick vi reda på att det inte var någon music time idag. Vi drog med oss A-M och Willie hem istället så han och Frankie kunde leka medans jag och A-M satt och snacka.

När jag lämnat Frankie på kindy så åkte jag till NZTA för att fixa mitt nya zeeländska körkort. Jag hade redan fyllt i papprena som man skulle och hade med mig mina handlingar. Självklart så hade de ändrat, FÖRRA VECKAN, så man var tvungen att ha kopia på: pass, körkort och bevis på vart man bor. Jag åkte och fixade det på Marks jobb sedan åkte jag tillbaka. Denna gång var det en annan kvinna som tog emot mig. Hon tittade igenom mina handlingar och konstaterade att mitt körkort inte var på engelska. GRATTIS lady, det visste jag redan. Och TYDLIGEN så måste jag nu åka och få det öeversatt på någon slags översättningsbyrå. Jippie!! NOT. Så imorgon bär det av ut på äventyr med Frankie i bilen. Lär köra vilse, men jag ska iallafall göra ett försök. Önska mig lycka till!

Ikväll fick jag natta barnen. Det var så himla mysigt! Mark skulle iväg och handla och Nicky var hemma hos en vän. Först satt jag och Frankie i beanbagen och myste, medans Mark hjälpte Max med läxan. Sedan gick jag och la Frankie i sängen så satt jag bredvid och sjöng för henne medans jag kittlade henne på ryggen. Jag sjöng alla möjliga visor och låtar, allt ifrån dagissånger till KENT. Det var uppskattat! Och när jag sjöng "Blinka lilla stjärna", så sjöng Frankie med. Så söt! Emmelie, den förra Au Pairen har lärt henne den på svenska.

Efter en stund trippade Max förbi och sedan tittade han in. Jag frågade om allt var okej. Då sa han: "No, you havn't say good night to me. And we didn't read a book". Läser är nogot det gör varje kväll för barnen, men Frankie ville inte höra någon godnattsaga ikväll och jag trodde Mark hade läst för Max. Så jag gick men honom till hans rum och läste lite ur en rolig bok för honom. Var roligt att läsa på engelska. Efter några sidor sa jag god natt till Max och gick ut till vardagsrummet.
Jag kommer ihåg hur mycket jag gillade att bli nattad när jag var liten. Mamma brukade smeka mina ögonbryn. Jag visade det för Frankie och hon gillade också det. Kommer även ihåg att mamma brukade berätta "Petter och hans fyra getter".  Och när hon berättade om trollet ludenben så använde hon mörk röst så jag blev rädd. Hehe... Jag sjunker verkligen tillbaka i barndomsminnen nu när jag umgås så mycket med Max och Frankie. Vad mycket roligt man hade egentligen och det är helt sjukt vad mycket man kommer ihåg.
Jämtland, Vätö, backen mellan mosters och vårat hus (väldigt bra cykelbacke), mosters landställe, semestern på Gotland (eller om det var Öland) när moster sov på klipporna. Alla kattungar vi hade när jag var liten och våran bil-telefon. Jag har massa bra, fina och värdefulla minnen. Hoppas verkligen att jag kan lämna kvar något roligt och fint minne hos dessa fantastiska barn som jag har äran att se efter i ett år.

En sak som jag tyckte var jätte konstigt från början är att man kallar folk så gulliga saker på denna ö. Som pappan i huset kan kalla mig love. Det tyckte jag var jätte märkligt ifrån början, man är inte van att bli tilltalad så i Sverige. I Sverige är det snarare "öh du!" Först trodde jag att han bara råkade säga fel, men icke, det är det han kallar mig. Och mamman säger darling. Jag tycker det är jätte gulligt. Man känner sig lite extra uppskattad. Själv säger jag sweetie till barnen. Fast nu när jag tänker på det så brukar jag faktiskt säga hjärtat till folk hemma. Kanske någon som känner sig lite extra uppskatad då också. Hoppas!
Det känns som att jag har blivit en mer positiv människa här. Lite mer optimist än bara tidsoptimist. Haha! Vem vet, det kanske är för att alla är så trevliga här. Man kanske dras med i det på någon sätt.
En annan sak som är vanligt här är kindpussar! Åh jag bara älskar det. Har faktiskt saknat att kindpussas. Det ska jag fortsätta med när jag kommer tillbaka till Sverige. Och ni som inte vill kindpussas får helt enkelt hålla er undan.

Mer kindpussar åt folket!!

Jag skulle kunna gå och lägga mig nu för jag är så sjukt trött. Men när jag var och borstade tänderna och gjorde mig iordning för sängen kunde jag bara tänka på den där jävla bärfisen. Och mina mardrömmar har jagat mig hela kvällen. Fan om jag drömmer inatt igen. =o( Har verkligen ångest över att gå och lägga mig.

Haha... Fick nyss ett mess av en tjej jag träffat här i Auckland. Hon är med i en raklamfilm som går att beskåda på youtube. Hon skickade nyss ett mess om den. Lite rolig är den allt. Tack Lotta! Den muntrade upp mig lite. Jag kanske skulle behöva lite V-energi för att bli kvitt mina hemska drömmar.

Fast bärfisen är nästan värst. Den är ju på riktigt. Ska nog gå på jakt innan jag lägger mig. Vill INTE ha sällskap i sängen igen!

Godnatt Sverige! (fast det är mitt på dagen för er)


GO LOTTA!!

Jag gick och la mig relativt tidigt igår men vaknade första gången vid 00.15, och det kanske var cirka en timma efter jag somnat. Twilight och lampan var fortrafande på så jag stängde av och släckte. Efter det var det ett rent helvete att sova. Först vaknade jag av att någonting kröp ovanför min överläpp, mellan läppen och näsan. Jag viftade bort det och vaknade till av den bekanta stanken. Jag började se mig omkring i sängen och där kröp den lilla jäveln. EN BÄRFIS! Jag hatar verkligen bärfisar. Min storasyster skojade mid mig en gång att jag hade en på mig. Jag sprang, viftade, och jag började nästan gråta. Nej, jag var inte liten, det här kanske inträffade för tre år sedan. Jag höll mig dock lugn igår natt, ganska iallafall, kände att jag började vifta lite väl frinetiskt på sängkläderna. Efter tionde gången så försökte jag väl somna om. Fast det gick ju inte förståss jag bara låg och tänkte på det där äckliga krypet som kröp omkring någonstans i mitt rum. Och den lilla jävelns stank satt ju såklart kvar under min näsa. Jag gick upp och sköljde munnen med Listerine och typ duttade på lite under näsan. Fast jag tyckte inte att det hjälpte så värst, och när jag gick och la mig igen tyckte jag att hela sängen luktade bärfis. Efter mycket om och men så somnade jag om, det var då det värsta började: mardrömmar. Jag tror jag drömde mardrömmar hela natten. Kommer faktiskt inte ihåg när jag gjorde det senast. De var verkligen hemska också, riktigt otäcka. Det var nästan så jag tänkte gå upp och inte sova mer, då var klockan kanske fyra på natten. Efter ett tag somnade jag dock om. Jag vaknade långt innan väckar klockan ringt och sedan fortsatte det så, vaknade, somnade om, vaknade... Tills det var dags att gå upp. Kändes som jag inte sovit någonting alls.

Tack ock lov hade jag som kompensation till de hemska drömmarna en helt fantastisk förmiddag med Frankie. Vi trotsade vädret, som var väldigt kallt, grått och molningt, och gick iväg till parken. Och tur var väl det för på vägen dit sprack det upp och solen tittade fram och lite senare var himlen klarblå. Vi åkte på "the flying fox" igen. Jag kom på en ny sak, istället för att bara dra Frankie tillbaka på linan så studsade jag henne. Så nu tycker hon det är ännu roligare!

Vi tog en annan väg hem från parken så det blev en lite längre promenad. Jag vet inete hur jag ska förklara hur fantastisk naturen är. Jag skulle kunna gå i timmar och bara titta på alla träd, buskar och blommor. Vi gick igenom ett bostadsområde och trädgårdarna är helt underbara. Tänk att en del har hibiskusar som häck till sin trädgård. Hur coolt är inte det? Och papegojblomma har de också i trädgårdarna och en annan växt jag känner igen som man brukar ha i kruka i Sverige, det är blad som är rosa, starkt mörkrosa. Sedan kan man gå förbi på ett ställe där de har enliknande buskar och vid nästa typ palmer. Ja asså det går inte att förklara, det måste upplevas.

Jag har redan nu lagt märke till förändringar hos mig själv: Mer ansvarsfull (ganska givet dock), lugnare och hör och häpna! Mina tvångstankar och fobier har släppt lite. Jag är inte lika hysterisk vad gällande fåglar och småkryp. Ex: Det satt en gräshoppa, en mega stor (finns inte i Sverige), på dörren och jag sa till Frankie att titta på den, varpå den hoppade på henne. Jag tyckte det var väldigt äckligt men var lugn och sansat ändå. Och Frankie verkade inte tycka den var läskig alls, när hon väl lyckats få den att sätta sig på stolpen så klappade hon den på vingarna. Blä!
Min fågelskräck har även blivit lite bättre. Även om jag helst av allt skulle vilja springa, skrika och flaxa med armarna så alla fåglar försvann från parkerna, så gör jag inte det. Jag lyfter istället upp fötterna på bänken mittemot om fåglarna kommer och går under bordet. Så ber jag barnen vänligt, men bestämt att INTE mata fåglarna.
En annan fobi jag lyckats jobba lite med: FÖTTER! Jag har tagit i Frankies fot. Det är dock en barnfot och inte alls lika äckligt som vuxna men tycker jag var modig ändå.

Tyvärr har jag börjat med några andra dåliga vanor. Jag äte chips! Har inte varit någon chipsfantast innan, men här har de salt och vinäger chips! Jag bara älskar dem! Känner mig lite lurad idag faktiskt när jag gick till FoodTown och köpte ett nytt märke. Mitt mål är att ha testat alla märken och skaffat mig en favorit. Så kommer jag hem och upptäcker att det är någon WeightWatchers variant jag fått tag på. Så i den stora påsen ligger det massa småpåsar som bara innehåller 1 point per pack. Det skiter jag väl fullständigt i, äckliga som fan är dem! Besviken är bara förnamnet på hur jag känner mig.

En annan dålig vana jag fått är att gå omkring i Foppa tofflor. Emmelie lämnade kvar ett par som jag fick ärva. De är snorgröna med en liten blomma på. Jag har dock bara använt dem här hemma. Tills idag då jag gjorde det misstaget och råkade köra iväg i dem när jag lämnade Frankie på kindy. Och självklart så kom det ju en snyggpappa! Så det är alltså inte bara på skolan de har snyggpappor utan även på kindy. =o)

Hade tänkt att skriva mer, men måste kila. Mark kom precis hem med barnen. dags att laga mat och vara en ansvarsfull nanny.

Jag kan inte förstå att det jag gör är mitt jobb. Visst man blir trött och vid dagens slut är man helt slut men jag har älskat varje minut hittills. Barnen är så söta. Jag hänger mest med lilltjejen eftersom pojken är i skolan. Idag har vi till exempel varit på gympan. Vi gick dit i det fantastiska solskenet. Efter det gick vi hem och åt lunch, jag gjorde scrambled eggs, vilket var väldigt uppsakattat. Frankie älskade det och ville ha det imorgon också men då är hon ju på kindy. Lovade dock att jag skulle göra det på fredag. Efter lunchen kom A-M förbi med sina två knoddar och så åkte vi till parken. Vi hade väldigt kul på "the flying fox", vet inte vart det namnet kommer ifrån men det är så den kallas. Linbana kallar jag det på svenska. Pappan i familjen både skjutsade  Max till och hämtade från skolan eftersom jag inte hade någon tillgång till bil. När de kom hem gjorde Mark middag. Lite bortskämd jag känner mig då! Hehe... Varje dag kommer nog inte se ut som denna. Det kommer nog dagar då regnet öser ner, ungarna skriker och maten kokar över. Tills den dagen kommer tänker jag njuta av varje stund jag får tillbringa med dessa fantastiska ungar.

Oj oj oj! Jag vet inte vart jag ska börja. Vi hade orienteringskurs onsdag, torsdag, fredag. Jag träffade Ida som kom till NZ samtidigt som mig men som bor i Hawks Bay, sedan träffade jag även Annica och Linnea som kom hit på onsdagen. Annica kommer bo på syd ön i Christchurch. Lite tråkigt att hon och Ida bor så långt bort men jag får iallafall behålla Linnea i Auckland, så det är jag glad för. Vi hade jätte kul tillsammans och kursen var bra. Något som var ännu bättre var utelivet vi prövade på. Jag och Ida var ut och gjorde Auckland osäkert på onsdagen, de andra två var jetlagade så de orkade inte följa med. Vi hittade en bar som ligger nästan precis mitt emot Sky Tower, och blev polare med bartendern Chris. Han blandade drinkar till oss, en av dem döpte jag till Sweet Swede. Jag ska ta reda på vad stället heter så att ni, om ni någon gång besöker Auckland, kan gå in och beställa en Sweet Swede. På torsdagen var även de andra två taggade på utgång. Vi försökte oss på en bar som låg på samma gata som kontoret, där vi hade kursen. Inne på baren satt en präst och spelade gitarr och hela baren var inrädd som en kyrka. Bartendern var snygg men roligare än så blev det inte, så vi tog en taxi in till city istället. Besökte Chris på "hans" bar.  Jag har hittat, eller kanske inte hittat för jag har känt till den innan och druckit den förut, en ny favoritöl, Kilkenny! Vi festade på ganska bra på baren, dansade och hade roligt. Från ingenstans, eller antagligen genom dörren, dök Chris "kusiner" (det är tydligen vanligt att maori killar kallar varandra kusiner även om de inte är det) upp. En av dem fångade direkt mitt intresse inte för att han var snygg eller så såg bara jävligt intressant ut. Han hade cirka en meter långa dreads och ett stort tjockt skägg. Väldigt flummig var han också, pårökt skulle jag tro. OCH ni behöver inte bli oroade för det! Jag skulle aldrig göra det, så tänkt inte ens den oroade tanken, speciellt mamma och pappa, ni vet hoppas jag att jag aldrig skulle hålla på med sådant. Han var cool thats it, inte det faktum att han hade rökt på, det var inte coolt. Drogkulturen är lite annorlunda i NZ jämfört med vad den är i Sverige.

I går (lördag) kom Åsa och kidnappade mig på morgonen, fast det var väl snarare eftermiddag, vi skulle iväg och shoppa tydligen. Vi plockade upp Markus och Amanda som också skulle följa med. Det blev en heldag på shoppingcentret som var lite mer av en autlet variant. Jag såg sjukt många coola Converse skor. Saknade min lillasyster vid min sida. Dom var verkligen as coola Elin, du hade älskat dom. Jag ville typ köpa fem par och skicka hem till dig.

På kvällen lurade Åsa med mig ut på krogen igen. Vi hamnade på Chris bar igen. En sak jag lagt märke till är att drinkarna blir billigare och billigare för varje gång jag går dit. Jag och Åsa fick en Sweet Swede för bara 10 dollar, det är cirka 50 kronor, så 25 spänn styck då! Inte illa. Vi knatade dock vidare och hittade mitt rockhak! Blev inte så långvariga där. Åsa ville åka hem, men någonstans påvägen så ongrade hon sig så det vlev till att knata vidare. Vi hanade på ett ställe som jag hört väldigt mycket om nere vid viadukten, Providore, som även brukar kallas Provide a whore, av den enkla anledningen att det är rena köttmarknaden där inne. Man behöver ju inte gå hem ensam om man inte vill där ifrån. Och JA jag träffade faktiskt någon där. En söt liten piercad kille vid namn Matthew. Kanske vi ses igen, kanske inte. ;o)

Imorgon och resten av veckan är det hårt arbete som gäller, eller ja, arbete iallafall. Ska bli skönt att komma in i rutinerna med barnen. Jaimee från Au Pair link kommer och hälsar på också. Nu ska jag duscha och sedan blir det att gå in till huset och äta någonting.

Bye bye!