Eskimoa

Jag gick och la mig relativt tidigt igår men vaknade första gången vid 00.15, och det kanske var cirka en timma efter jag somnat. Twilight och lampan var fortrafande på så jag stängde av och släckte. Efter det var det ett rent helvete att sova. Först vaknade jag av att någonting kröp ovanför min överläpp, mellan läppen och näsan. Jag viftade bort det och vaknade till av den bekanta stanken. Jag började se mig omkring i sängen och där kröp den lilla jäveln. EN BÄRFIS! Jag hatar verkligen bärfisar. Min storasyster skojade mid mig en gång att jag hade en på mig. Jag sprang, viftade, och jag började nästan gråta. Nej, jag var inte liten, det här kanske inträffade för tre år sedan. Jag höll mig dock lugn igår natt, ganska iallafall, kände att jag började vifta lite väl frinetiskt på sängkläderna. Efter tionde gången så försökte jag väl somna om. Fast det gick ju inte förståss jag bara låg och tänkte på det där äckliga krypet som kröp omkring någonstans i mitt rum. Och den lilla jävelns stank satt ju såklart kvar under min näsa. Jag gick upp och sköljde munnen med Listerine och typ duttade på lite under näsan. Fast jag tyckte inte att det hjälpte så värst, och när jag gick och la mig igen tyckte jag att hela sängen luktade bärfis. Efter mycket om och men så somnade jag om, det var då det värsta började: mardrömmar. Jag tror jag drömde mardrömmar hela natten. Kommer faktiskt inte ihåg när jag gjorde det senast. De var verkligen hemska också, riktigt otäcka. Det var nästan så jag tänkte gå upp och inte sova mer, då var klockan kanske fyra på natten. Efter ett tag somnade jag dock om. Jag vaknade långt innan väckar klockan ringt och sedan fortsatte det så, vaknade, somnade om, vaknade... Tills det var dags att gå upp. Kändes som jag inte sovit någonting alls.

Tack ock lov hade jag som kompensation till de hemska drömmarna en helt fantastisk förmiddag med Frankie. Vi trotsade vädret, som var väldigt kallt, grått och molningt, och gick iväg till parken. Och tur var väl det för på vägen dit sprack det upp och solen tittade fram och lite senare var himlen klarblå. Vi åkte på "the flying fox" igen. Jag kom på en ny sak, istället för att bara dra Frankie tillbaka på linan så studsade jag henne. Så nu tycker hon det är ännu roligare!

Vi tog en annan väg hem från parken så det blev en lite längre promenad. Jag vet inete hur jag ska förklara hur fantastisk naturen är. Jag skulle kunna gå i timmar och bara titta på alla träd, buskar och blommor. Vi gick igenom ett bostadsområde och trädgårdarna är helt underbara. Tänk att en del har hibiskusar som häck till sin trädgård. Hur coolt är inte det? Och papegojblomma har de också i trädgårdarna och en annan växt jag känner igen som man brukar ha i kruka i Sverige, det är blad som är rosa, starkt mörkrosa. Sedan kan man gå förbi på ett ställe där de har enliknande buskar och vid nästa typ palmer. Ja asså det går inte att förklara, det måste upplevas.

Jag har redan nu lagt märke till förändringar hos mig själv: Mer ansvarsfull (ganska givet dock), lugnare och hör och häpna! Mina tvångstankar och fobier har släppt lite. Jag är inte lika hysterisk vad gällande fåglar och småkryp. Ex: Det satt en gräshoppa, en mega stor (finns inte i Sverige), på dörren och jag sa till Frankie att titta på den, varpå den hoppade på henne. Jag tyckte det var väldigt äckligt men var lugn och sansat ändå. Och Frankie verkade inte tycka den var läskig alls, när hon väl lyckats få den att sätta sig på stolpen så klappade hon den på vingarna. Blä!
Min fågelskräck har även blivit lite bättre. Även om jag helst av allt skulle vilja springa, skrika och flaxa med armarna så alla fåglar försvann från parkerna, så gör jag inte det. Jag lyfter istället upp fötterna på bänken mittemot om fåglarna kommer och går under bordet. Så ber jag barnen vänligt, men bestämt att INTE mata fåglarna.
En annan fobi jag lyckats jobba lite med: FÖTTER! Jag har tagit i Frankies fot. Det är dock en barnfot och inte alls lika äckligt som vuxna men tycker jag var modig ändå.

Tyvärr har jag börjat med några andra dåliga vanor. Jag äte chips! Har inte varit någon chipsfantast innan, men här har de salt och vinäger chips! Jag bara älskar dem! Känner mig lite lurad idag faktiskt när jag gick till FoodTown och köpte ett nytt märke. Mitt mål är att ha testat alla märken och skaffat mig en favorit. Så kommer jag hem och upptäcker att det är någon WeightWatchers variant jag fått tag på. Så i den stora påsen ligger det massa småpåsar som bara innehåller 1 point per pack. Det skiter jag väl fullständigt i, äckliga som fan är dem! Besviken är bara förnamnet på hur jag känner mig.

En annan dålig vana jag fått är att gå omkring i Foppa tofflor. Emmelie lämnade kvar ett par som jag fick ärva. De är snorgröna med en liten blomma på. Jag har dock bara använt dem här hemma. Tills idag då jag gjorde det misstaget och råkade köra iväg i dem när jag lämnade Frankie på kindy. Och självklart så kom det ju en snyggpappa! Så det är alltså inte bara på skolan de har snyggpappor utan även på kindy. =o)

Hade tänkt att skriva mer, men måste kila. Mark kom precis hem med barnen. dags att laga mat och vara en ansvarsfull nanny.