Min bättre hälft
Känns helt ofattbart att hon är här om mindre än 48 timmar!
Jag fick ett text igårkväll: "Hej.. Hur var de nu får du ha besök där du bor??;D <3"
Mindre än ett dygn senare var resan bokad och klar. Hon kommer, hon kommer, hon kommer, hon kommer… Hon är nästan här! Lyckan är obeskrivlig.
Ps: Ja vi tycker vi är fett snygga på bilden. Vi har lärt oss att det är tydligen sådär kvinnor ska se ut. Inte alls ironisk, nej inte då. Eller? =op
Helt okey
Är ganska nöjd med tillvaron faktiskt. Jag, service telefonen (som tack och lov inte har ringt…än), internet och Anders Fridén med In Flames ligan. Jag kan nästan glömma bort hur mycket jag älskar In Flames. Och jag skäms lite över mig själv att jag aldrig sett dom live. Det är helt klart med på min "to-do-list". Jag blir helt lugn och harmonisk och helt förälskad när jag lyssnar på dom. Så jävla bra!
Midsommar är väl lite överskattat ändå? Eller? När jag var liten och yngre så var det en av mina favorit högtider. Inte för att jag vet varför man firar det, men ändå. Jag kommer ihåg midsommar på Vätö. Åka häst och vagn, samlas nere vid vattnet och dansa runt stången. I tonåren var det alltid någon awesom fest att gå till på midsommar och det var den säkraste dagen på året att få ragg. Bortsätt från juldagen. =op Men nu, nä nu vet jag inte. Visst är det fint med blommor i håret och alla är så somriga och fina. Men jag är inte speciellt intresserad av att varken dansa runt stång eller supa skallen i småbitar. Känns som jag har gjort det där liksom. Kanske jag börjar bli gammal eller så är det för att man får ingen "midsommar-feeling" utomlands.
Så jag är inte speciellt ledsen över att jag missar festandet med de andra på Valhalla och Viking. Känns som jag gjort det där också. Det känns bättre att sitta här i min egna lilla värld. Jo, jag är född i fiskarnas tecken så jag har faktiskt en helt egen liten värld i mitt huvud. Och så glad som Louise blev när jag kunde ta service telefonen istället för henne. Lätt värt det! Iallafall när det varit så lugnt ikväll. Inga vilsna norrmän även fast Oslo arrivaln var idag.
Så ja, glad midsommar på er, era galningar!
Bjuder på en liten godnatt visa. Eller ja, det är Anders som bjuder. ;o)
Nästan som hemma
"Home is where your heart is" - har ingen aning om vem som sa det förs, eller vart det kommer ifrån. Men det är så jävla sant.
Hemma för mig är med människor jag tycker om, gemenskap, kärlek. När man umgås med människor som man kan vara sig själv med, och dom tycker om än ändå. För mig själv är jag ju alltid, inte alla som uppskattar det bara. =op
Idag fick jag en liten "hemma känsla". Jag låg på mitt rum, som jag gjort de senaste dagarna. Så hörde jag en liten försynt knackning på min dörr. Att det var Ida eller Hanna var uteslutet eftersom dom oftast kommer in direkt efter de knackat. ;o) Jag gick och öppnade dörren och därutanför stod Kim! Vilken fantastiskt trevlig överraskning. Vi satt och snacka om allt möjligt tills Ida och Hanna kom lite senare. Och tätt där på kom även Linda. Vi satt alla i mitt rum. Ida låg framför mig i sängen och jag pillade henne i håret, efter hennes långa dag på jobbet. Kim satt i min enmans soffa/extrasäng, Hanna och Linda på golvet. Vi satt och prata, skratta, beklagade oss, drack juice och käkade nötter. Det var så himla mysigt.
Då kändes det lite som hemma. Att chillaxa med människor jag tycker om och bara vara. Nu när jag pratat med pappa och mamma i telefonen så saknar jag min familj extra mycket. Vi är en väldigt stor familj, så iallafall halva mitt hjärta är i Sverige. I morgon är den halvan och firar midsommar vid det där torpet utanför Knivsta, om man åker Odensala vägen så åker man förbi det. Det gör lite ont i den andra halvan, jag har här, att veta att jag inte kommer vara där med dom.
Förra året firade jag midsommar med Vargen och våra gäster på Bodrum Imperial. Vi hade kransar i håret, som vi bundit själva, dansade runt stången och lekte lekar. I år ska jag… Ja, ligga på mitt rum.
Kiropraktor
Jag har varit på sjukhuset i två vändor. Jag har gjort ultraljud, x-ray och EKG. Varför? undrar ni. Jo, för att jag har haft smärta i mitt bröst i snart en vecka. Ej kul! som Abbe skulle ha sagt. Läkarna vet inte vad det är för fel på mig. Sist jag var dit sa dom, "Give it a couple of days. If it's not better then you can come back… But then we need to hospitalize you".
Panik! Ja, det var ungefär det jag kände. Fast ändå skönt att det inte är något fel på mitt hjärta. Och härligt att veta att man har ett. ;op Men läggas in på sjukhus i Bulgarien är ingenting jag har lust med. Jag hatar sjukhus! Har aldrig legat på sjukhus i hela mitt liv, och tänkte inte börja med det här.
Deppad, orolig, irriterad, arg och frustrerad tog jag med mig Ida och gick och åt lunch. Vad skulle jag göra utan Ida?! Hon var med mig båda gångerna till sjukhuset. (Hemlis, jag har lite sjukhus skräck. Ännu mer nu faktiskt.) Efter lunchen gick vi hem och jag la mig och deppa i rummet, som jag gjort de senaste sex dagarna eller så.
Då ringde min mamma. Jag hade kontaktat pappa dagen innan, när jag typ trodde jag var döende (för att överdriva en aning). Jag hade bett honom höra av sig till en svensk läkare och fråga om de kunde avgöra om det var något allvarligt fel med mig. Då jag fick som första svar av läkarna här i Bulgarien att det var en nerv som det var något fel med. Gav mig piller jag blir drågad av och sa att jag skulle… Ja dom sa inte riktigt vad jag skulle göra. Ta det lugnt? Jobba? Det var lite oklart. Men eftersomjag haft så ont så har jag inte kunnat jobba.
Iallafall, mamma ringde. När jag berättade för henne om mina symptom sa hon: "Det där låter som att du har en låsning… Du borde gå till en kiropraktor." Tack mamma! Den lättnaden jag kände efter det samtalet. Varför kunde inte läkarna tänka på det. Istellet får jag gå och tro att det är något fel på mitt hjärta.
Jag fick dock inte tag på någon kotknackare, utan vände mig till Paradise Spa. Den bästa massagen någonsin! Det var någon blandning mellan thai och japanskt. Nog för att jag har fotförbi men ack så skönt det var. Även fast hon drog i mina tår (måste erkänna att paniken var nära där), klämde på mina hälar och gick på min rygg. Känns som hon masserad varenda muskel. Har nästan lite träningsvärk i benen.
Desvärre tror jag inte att hon fick bort min låsning. Men lite bättre känns det. Snart skiter jag i vilket. Jag tänker jobba ändå. Jag kan inte ligga i det här rummet något mer. Känns som det blir mindre för var dag som går. Och läggas in på sjukhus tänker jag verkligen inte!
I'm not an option!
En av min FB vänner postade den här igår. Det känns som det var riktat till mig. Inte ifrån henne, men jag tog åt mig av den. Och det är precis det jag ska göra. Mig ska man inte ta för givet!
Saknar min familj <3
Jag har inte haft internet på 2 veckor! Det känns av, det är den enda connection man har med sina nära och kära. Just i dessa tider saknar jag min familj så oerhört mycket. Jag vill inte skriva här vad det är som hänt. Men till min älskade familj säger jag; Pappa vet, fråga honom. Jag vill inte göra er oroliga, men jag oroar mig faktiskt själv.
Älskar er! <3
Så jag - fast ändå inte
Vet inte om ni vet det, men jag älskar klockor. Ironiskt nog, då jag sällan är i tid. =oP
Idag var jag, Ida och Linda och skulle kolla på en klocka (vet inte om det är hemligt) till någon av deras nära och kära där hemma. Jag hittade en as snygg klocka med en dödskalle i. Vet inte om ni vet det heller, men jag gillar även dödskallar. =o) Klockan är dock i vitt och guld. Och det är så inte jag. Eller ja, nu är det det. ;o)
Hittade även en cool gul klocka som jag ska köpa inom en snar framtid. I Egypten köpte jag en röd, blå och grön. En färg till alla de Converse skor jag har. Mina gula Converse har dock ingen klockkompis än…
Nu kanske jag borde köpa ett par vita skor att ha till den här klockan. Så den inte känner sig ensam.
Halv åtta hos mig
Fast halv tio då. ;o)
Kom hem ifrån jobbet vid 21.15. Svettig som en… ja, en väldigt svettig person. Hade haft minidisco och sen power-walkade jag hem.
Detta blev min middag:
*4 skivor någon slags prickigkorv.
*Några misshandlade bitar tomat
*En burk majs
*2 bitar av "den aslyckliga kossan" ost
För att tillaga och äta detta behövs varken ugn, spis, micro, tallrik eller gaffel.
Förberedelser: Behövs inga. Plocka bara ut allt från kylen, släng upp det på nattduksbordet (som i mitt fall är mitt kök). Kan vara bra att ha en påse under så man inte sölar ner.
Tillagning: Skär korv och tomat i lagom stora bitar. Salta lite på tomaten. Öppna majsburken, häll på lite salt. Kan vara bra att ta med saltet till platsen man väljer att äta maten (i mitt fall sängen) så man kan salta mer när man ätit det första lagret. Lägg med den aslyckliga kossan på påsen och simsalabim, påsen har blivit en tallrik.
Ett tips är att slänga med en tesked i majsburken. Det är så jobbigt att dricka majs.
Detta blev min middag:
*4 skivor någon slags prickigkorv.
*Några misshandlade bitar tomat
*En burk majs
*2 bitar av "den aslyckliga kossan" ost
För att tillaga och äta detta behövs varken ugn, spis, micro, tallrik eller gaffel.
Förberedelser: Behövs inga. Plocka bara ut allt från kylen, släng upp det på nattduksbordet (som i mitt fall är mitt kök). Kan vara bra att ha en påse under så man inte sölar ner.
Tillagning: Skär korv och tomat i lagom stora bitar. Salta lite på tomaten. Öppna majsburken, häll på lite salt. Kan vara bra att ta med saltet till platsen man väljer att äta maten (i mitt fall sängen) så man kan salta mer när man ätit det första lagret. Lägg med den aslyckliga kossan på påsen och simsalabim, påsen har blivit en tallrik.
Ett tips är att slänga med en tesked i majsburken. Det är så jobbigt att dricka majs.
Efterrätt: Nötter och torkade bär/frukt. Är man riktigt duktig och äter upp all mat kan det hända att man belönas med en bit mörk choklad också. ;o)
Tänker tillbaka
Minnen är det finaste jag har. Har tänkt mycket på det förflutna på sista tiden. Insåg när jag kollade min kalender (jag samlar på födelsedagar) att det var 4 år sedan jag var i Nya Zeeland. Det känns som så otroligt länge sen. Kan inte fatta att mina små sötingar fyller 8 och 10 i år. Tänkte skicka kort till dem på deras födelsedag, fast den ena har redan fyllt och korten kommer även komma försent till den andra födelsedagen (om dom kommer fram överhuvud taget)
Googlade deras adress, för att se om jag kom ihåg rätt. Vips uppe i vänstra hörnet kom det upp en bild på deras hus. Tårarna trängde bakom ögonen. Eftersom google maps har satellit bilder kunde jag ta den lilla gubben och knata runt hörnet. Där stod det lilla "kinot", mitt lilla hus jag bodde i. Tårarna fanns då mera i mina ögon och inte bakom. Jag tog gubben igen och gick tillbaka till framsidan. På bilden kunde man se den gamla Saaben. Då rullade tårarna ner för mina kinder.
Att jag saknar NZ vet nog alla. Men jag saknar det extra mycket nu! När jag berättade det här för Ida i servicen idag, fick jag tårar i ögonen igen, hon med.
Jag vet att jag har varit väldigt dålig på att skriva här. Det är för att jag just nu skapar nya minnen. ;o) Jag hoppas att jag kommer tänka tillbaka på Bulgarien som något positivt. Jag har ju fina människor omkring mig, det börjar sakterligen gå i rätt riktning på jobbet, för hoppningsvis blir vädret bättre. Så nog kan det här livet bli jävligt gött!
Andra anledningen är för att internet inte fungerar eftersom Alex laddar ner film hela dagarna. =op
Envis som en gris
Eller hur är det nu man brukar säga? En liten grise-knoen kanske? =oP
Nu jädrar anama. Idag har jag fått krafter ifrån ovan tror jag. Jobbet har gått bra. Jag har haft service, som service ska vara (enligt mig). Jag har haft någonting att göra. Gjort gäster glada och hjälpt andra. Tack, så fick jag äntligen känna lite mening med det här. Jag är så pepp på att bara lära mig allt, allt, allt nu. Jag ska fan i mig klara det här. Det känns hopplöst och helt meningslöst vissa gånger. Men när man får den här känslan (som jag inte kan förklara) är det bara så jävla gött!
Nu jädrar anama. Idag har jag fått krafter ifrån ovan tror jag. Jobbet har gått bra. Jag har haft service, som service ska vara (enligt mig). Jag har haft någonting att göra. Gjort gäster glada och hjälpt andra. Tack, så fick jag äntligen känna lite mening med det här. Jag är så pepp på att bara lära mig allt, allt, allt nu. Jag ska fan i mig klara det här. Det känns hopplöst och helt meningslöst vissa gånger. Men när man får den här känslan (som jag inte kan förklara) är det bara så jävla gött!
Har för första gången service telefonen. Citat ifrån de andra: "The scandi phone have just called once". Puss på den! Ikväll har den ringt fem gånger. Men det verkar ha lugnat ner sig nu. Förhoppningsvis får jag sova i natt.
Nu ska jag hänga tvätt och snacka lite med min gobit Hanna. =o)
Jag har en plan
Kind of. Eller det kanske är mer av en idé. Den närmsta tiden, det vill säga, inmon cirka 15 minuter, tänkte jag ta mig till Nessebar. Ett ställe jag totalt förälskade mig i (för att överdriva en aning, som jag råkar gilla att göra) den första gången jag var där. Det är en mysig liten stad, iallafall den gamla delen, och den enda jag sett av Nessebar. Med kullerstenar, små mysiga restauranger, gamla fiskebåtar och fornlämningar kommer man in i en annan värld. Jag tänkte att det kan nog vara en bra plats att fatta viktiga beslut. Om inte annat så är det, som sagt ovan, en väldigt mysig stad.
Jag är lugnare idag. Inte lika uppgiven och irriterad. Kanske kan det bero på att jag sovit till 12, inte störts av musiken nere på gatan, att jag somnade till "Vampire Diaries" och att jag inte ska jobba idag. Fick även ett fint meddelande av min kära, saknade, älskade Mathilde, som gav lite tröst i allt det hopplösa.
Savner dig skat! Men en dag ska vi fan i mig cykla i Kristiania. Oj, vad vi ska cykla! =o)
Ibland gör man rätt...
Ibland gör man fel. Lev med det.
Eller, så gör man något åt saken. Än är inga beslut tagna och mycket kan hända. Har bara lite svårt att se vad. Kanske kommer det ett under nedfallande i huvudet på mig. Hur nu ett sådant ser ut? Eller så kanske jag möter en enhörning på vägen till jobbet, med svaren på alla mina funderingar. Tomten kan man ju alltid fråga om han skulle råka ha vägarna förbi de närmsta dagarna...
Mina nära och kära, ni vet vad det handlar om. Mamma säger att jag ska följa hjärtat. Mitt hjärta har ganska ofta ett så kallat "change of heart". Ena stunden vill det en sak, andra stunden en annan.
Ida och Hanna kommer oavsätt alltid finnas i mitt hjärta. Och det kommer finnas tid att tjusa. Oj, vad vi ska tjusa! Kanske inte bara just här och nu. Men mig blir man inte av med så lätt! Förutom om man är mina vänner och familj, (i Sverige) dom har "blivit av" med mig många gånger. Fast förr eller senare kommer jag tillbaka.
Beslutsångest på hög nivå kan man säga.
<3
