Kiropraktor
Jag har varit på sjukhuset i två vändor. Jag har gjort ultraljud, x-ray och EKG. Varför? undrar ni. Jo, för att jag har haft smärta i mitt bröst i snart en vecka. Ej kul! som Abbe skulle ha sagt. Läkarna vet inte vad det är för fel på mig. Sist jag var dit sa dom, "Give it a couple of days. If it's not better then you can come back… But then we need to hospitalize you".
Panik! Ja, det var ungefär det jag kände. Fast ändå skönt att det inte är något fel på mitt hjärta. Och härligt att veta att man har ett. ;op Men läggas in på sjukhus i Bulgarien är ingenting jag har lust med. Jag hatar sjukhus! Har aldrig legat på sjukhus i hela mitt liv, och tänkte inte börja med det här.
Deppad, orolig, irriterad, arg och frustrerad tog jag med mig Ida och gick och åt lunch. Vad skulle jag göra utan Ida?! Hon var med mig båda gångerna till sjukhuset. (Hemlis, jag har lite sjukhus skräck. Ännu mer nu faktiskt.) Efter lunchen gick vi hem och jag la mig och deppa i rummet, som jag gjort de senaste sex dagarna eller så.
Då ringde min mamma. Jag hade kontaktat pappa dagen innan, när jag typ trodde jag var döende (för att överdriva en aning). Jag hade bett honom höra av sig till en svensk läkare och fråga om de kunde avgöra om det var något allvarligt fel med mig. Då jag fick som första svar av läkarna här i Bulgarien att det var en nerv som det var något fel med. Gav mig piller jag blir drågad av och sa att jag skulle… Ja dom sa inte riktigt vad jag skulle göra. Ta det lugnt? Jobba? Det var lite oklart. Men eftersomjag haft så ont så har jag inte kunnat jobba.
Iallafall, mamma ringde. När jag berättade för henne om mina symptom sa hon: "Det där låter som att du har en låsning… Du borde gå till en kiropraktor." Tack mamma! Den lättnaden jag kände efter det samtalet. Varför kunde inte läkarna tänka på det. Istellet får jag gå och tro att det är något fel på mitt hjärta.
Jag fick dock inte tag på någon kotknackare, utan vände mig till Paradise Spa. Den bästa massagen någonsin! Det var någon blandning mellan thai och japanskt. Nog för att jag har fotförbi men ack så skönt det var. Även fast hon drog i mina tår (måste erkänna att paniken var nära där), klämde på mina hälar och gick på min rygg. Känns som hon masserad varenda muskel. Har nästan lite träningsvärk i benen.
Desvärre tror jag inte att hon fick bort min låsning. Men lite bättre känns det. Snart skiter jag i vilket. Jag tänker jobba ändå. Jag kan inte ligga i det här rummet något mer. Känns som det blir mindre för var dag som går. Och läggas in på sjukhus tänker jag verkligen inte!
Kommentarer
Postat av: Allan Lindqvist
Jag hoppas du snart är frisk igen!
Postat av: marie
Friskna till nu och ha en trevlig Midsommar
Trackback
