Eskimoa

Ja må hon leva ut i hundrade år… Eller, jag tror inte jag vill leva tills jag är 100. Men 90 kanske, om jag fortfarande är snygg då. Haha. Nu tular jag bara med er. Sjugosju när hände det? Visste ni för övrigt att det är jätte svårt för danskar att säga 27? Jätte sjov att höra. På dansk säger man sjyvogtyve.

Vilka år det har varit. Tänkte tillbaka på mina födelsedagar som varit. Det är inte många man kommer ihåg men några. När jag fyllde 15 firades jag med äggning och vatten av kompisarna i skolan. Jag fick mumsmums med ljus i av "mattanterna", två yngre killar, och Angelica tvättade mitt hår med såpa. Min 18-årsdag gick jag ut i Sthlm med min syster, hennes kompis Ninia och min dåvarande pojkvän Hajir. När jag fyllde 20 fick jag en hejdundrandes överraskningsfest. 23-årsdagen var min första dag i Libanon och Ashraf bjöd på tårta på Tmarbota. 25-årsdagen firades i Nya Zeeland. Ronja och Anna-Maria kom hem till mig med tårta som de bakat själva! På kvällen var jag på middag med min host family. Förra året bjöd jag på fika hemma hos min syster Lina, dom var dock inte hemma. Kommer inte ihåg vart de var. Men övriga familjen och vännerna var där. Jag tappade min Nikon kamera i golvet.

Nu är jag här på Teneriffa. Och han nyss insett att jag inte vet hur man stavar det på svenska , har alltid skrivit Tenerife. Har fått mitt första födelsedagskort som är skrivet på danska. Min fina granne och nyfunne vän Rikke hade lagt det, tillsammans med en öl, utanför min dörr i morse. Det är även första gången någon (några) sjungit "Ja må hon leva" till mig på finska. Ninni, min kollega, och två finka Bamsebarn sjöng den för mig på jobbet.

Visst är det fler födelsedagar jag kommer ihåg, men de här var nog de som etsat sig fast i minnet bäst. Tack alla fina för era gratulationer och tack för att ni finns och har funnits i mitt liv under alla dessa år. Jag är lycklig som har er. Nära eller långt borta spelar ingen roll, ni finns alltid i mitt hjärta.

Nu blir det ut och dricka en öl eller två. Imorgon blir det middag på något asläckert ställe. In my mind, men det blir säkert Malibu.

Over and out - nu simmar den här fisken vidare.

Det gäller att uppskatta det lilla som livet erbjuder också. Jag tänkte på det när jag åkte hem i bilen efter en lång dag. Jo den var lång på riktigt. Åkte hem vid 19.15 ifrån kontoret. Hur som. Jag hatar att inte lyssna på musik i bilen. Men jag ogillar även väldigt mycket dålig musik och det är nästan värst när det brusar. Så i rondellen efter att ha flippat runt på alla kanalerna cirka 20 gånger. Så vips! Ur högtalarna kommer "Breakfast at Tiffanys". Lycka! Minst sagt.

Nu sitter jag på Sportbaren nere på gatan, med en nyfunnen vän. Dricker en kall och hoppas på att få beställa mat. Gärna idag. Men Spanien, vad ska man säga; mañana mañana…

Vilket dygn jag haft! Vet inte vart jag ska börja, eller sluta. Känns som att dagarna, nätterna och allt flyter ihop. Men jag ska försöka börja där jag minns att det hela startade.

Amira kom och hämtade oss på jobbet för vi skulle skjutsa henne till flygplatsen. So far so good. Men när vi hoppar in i bilen berättar hon att hon påvägen till hotellet krockat med en taxi. Polisen var inblandad och taxi chauffören galen. Ingen större fara skedd, tack och lov, en reva på bilen bara. Amira var aningen skakad men det gick fint på vägen till flyget. På flygplatsen hade vi vår sista måltid (för den här gången) på Burger King. Det tycks ha blivit någon tradition när jag skjutsar folk till flygplatsen. Det blev ett kort farväl utanför kontrollen. Inga tårar, Amira sa att det var förbjudet. När jag kramat om henne mitt hårdaste gick jag och Sandra mot bilen. Och runt hörnet kom tårarna. Jag hatar avsked, även fast jag vet att vi ses igen.

När vi lämnat flygplatsen åkte vi till Los Christianos och en affär med massor av maskeradkläder. På kvällen var vi bjudna på fest med Disney tema. Det enda vi hittade var slampiga kostymer med nunnor med tillhörande piska (eftersom alla nunnor har piska, eller?), sjuksköterske kläder i lack och liknande. Ni kan tänka er själva. Vi ryckte åt oss en varson one piece. Jag tog en zebramönstrad, med zebrahuvud och svans på. Hon tog en dalmartiner. Fett snygga!

Efter det körde vi hem, parkerade bilen på gatan vid parkeringsplatsen, då det alltid är fullt där på dagarna. Det gick bra, Sandra var fett grym på att fickparkera. Vi gick hem och vilade oss lite inför kvällen. Vid åtta tiden skulle vi hämta Nadia på den norra flygplatsen. En tjej ifrån Blue Academy som är här och semestrar lite. När vi kom ut till parkeringen så var bilen borta!

– Sandra vart är bilen? Vi parkerade den där den där röda bilen står. Våran bil är blå!
– Är du säker på att det var där vi parkerade den, sa Sandra lite nervöst. Även fast hon visste att det bar där vi parkerat den.
Vi tog en sväng till parkeringen och klurade på vart den kunde vara.
– Moa, är du säker på att det var idag vi parkerade bilen där?

Vi var säkra båda två att det var precis där vi parkerat den tidigare på dagen. Självklart började vi läsa på skylten. Det stod på spanska men tiden förstod vi. Vi insåg ganska snabbt att de fört bort våran bil. Vi ringde våran chef som sa att vi skulle ta en taxi och att chauffören förmodligen skulle veta vart han skulle köra oss. Låt mig tillägga att vi var båda utklädda i våra one pieces! Vi gick ner till taxibilarna och försökte förklara vart vi ville åka. Tack och lov visste han vart han skulle köra oss.

Utanför stället där de hade bilen stod vi och skrattade hysteriskt samtidigt som vi ringde på porttelefonen. "Onely one can come in", sa en röst innifrån bygnaden. Jag gick in, eftersom hundar inte var tillåtna. Haha, den stackars kvinnan som satt där inne måste trott vi var höga. 63,10 € senare hade vi våran bil. Vi kommer med all säkerhet inte felparkera igen!

Kvällen fortsatte borta vid bananfälten där mina fina BV kolleger bor. En zebra, dalmatiner, galen papegoja, Hercules, Mimmi, Musse, Aladdin, ett gäng med älvor och diverse andra disney figurer festade loss. Natten fortsatte på en bar där jag träffade en mycket trevlig engelsman. Klockan 6.20 fick jag för mig att ringa min lillasyster. Inte långt efter det åkte jag hem.

Det var en väldigt lyckad kväll/natt/morgon. Vi hade väldigt roligt och om någon undrar vilken zebra jag var, så var jag den till höger. I morse fick Sandra ruggby-tackla mig ur sängen. Det ska hon ha stor cred för. Hon berättade senare att hon var lite orolig att jag skulle slå henne. Men skam den som ger sig! Fem minuter senare var jag uppe och tio efter det var vi påväg. 

Ja vad ska man säga? Livet leker och jag gillar det. Imorgon blir det nya äventyr fast i nyktert tillstånd.

Puss och hej - zebra-tjej!

Ojoj... Så mycket som händer så jag hinner ju inte interneta. Och nu är det helt omöjligt att få med allt som hänt, utan att det här ska bli en novell. Jag ska försöka dra det lite kort…

Mamma, Jonas, Jessica J, Angelica och Rike har varit här. Det var helt fantastiskt att ha dem här. En av de bästa dagara jag haft här på ön var när vi alla låg en hel dag på stranden och chillade. Tänk att få ha ledigt och bara spendera en massa tid me några av dem man älskar aldra mest. Jag träffade ju fantastiska lilla Rike för första gången också. Jag såg dem nedanför min ballkong och tårarna kom i ögonen när jag sprang till hissen för att möta dom. Vilken härlig bäbis!
Det är så roligt när man träffar "gamla" vänner och familj sådär. Även fast men inte träffat dom på flera månader så känns det som att det skulle vart igår när man sitter och pratar.

Inte långt efter de åkt hem kom ett annat kärt återseende. Jessica B var här på besök, igen. Fast denna gång bodde hon inte hos mig. kanske inget du/ni kommer ihåg, men jag berättade om en "kärlekshistoria" (kind of) som inträffade förra gången hon var här. Hur som har det varit så kul att ha henna här igen. Vi har varit ut och bara umgåts och det har varit helt fantastiskt.

Jag, Sandra och Amira har även vi varit på äventyr. Vi åkte till ett ställe som heter Monkey park. Det var en väldigt häftig upplevelsa. Man fick gå omkring inne hos aporna. Vi matade, kramades och gosade med dem. Det är absolut någonting jag kommer göra igen innan jag lämnar den här ön. Vi såg även en apa som runkade och åt sin sperma, en annan som bajsade i sin hand och åt upp det! Men ja, så kan man också göra, tydligen.
När vi var där bland aporna blev jag väldigt frestad att flytta till Beirut och köpa mig en apa. Jag kunde liksom se bilden framför mig. Jag och min apa i en lägenhet på typ Hamra street. De säljer apor på gatan i Libanon. Fast man kanske ska läsa på lite om apor först. Men tänk, jag och en liten "Herr Nilsson". How sweet!

Det händer även tråkigheter här på ön. Vår älskade Amira ska lämna oss. Tidigare än beräknat. På fredag åker hon till Helsinki för att spendera två nätter i ett iskallt Finland, för att sedan åka vidare till Thailand. Det känns jätte tråkigt faktiskt. Jag får tårar i ögonen av att bara tänka på det. Så på flygplatsen på fredag vill jag inte ens tänka på hur mycket jag kommer att gråta! Can  NOT! Jag är ändå glad över att jag är halvledig på fredag så jag kan skjutsa henne. Det är ju inte ett farväl, utan på återseende. Har dock lite svårt att föreställa mig mitt liv här utan henne. Känns sorgset. Kommer sakna hennes galna skratt, när hon kommer över till våran lägenher i handduk eller underkläder, med det där finurliga smilet på hennes läppar. Jag kommer nog inte sakna hennes bilkörning. Haha! Men det kommer bli väldigt tomt här utan Amira.

Inte nog med det! När Amira åkt så åker min kära roomie på semester veckan efter. Vad ska jag göra här utan dom? Mina finaste! <3 Jag kommer vara helt nere i två veckor. Fast Sandra kommer ju tack och lov tillbaka!

Ja det är väl ungefär det som hänt i korta drag. Ska försöka uppdatera lite oftare framöver. Något jag ofta säger (skriver) men har lite svårt att leva upp till. Jaja... FB finns ju, så det går väl ingen nöd på er.

Puss på er mina hjärtegull!!