Eskimoa

Ojoj... Så mycket som händer så jag hinner ju inte interneta. Och nu är det helt omöjligt att få med allt som hänt, utan att det här ska bli en novell. Jag ska försöka dra det lite kort…

Mamma, Jonas, Jessica J, Angelica och Rike har varit här. Det var helt fantastiskt att ha dem här. En av de bästa dagara jag haft här på ön var när vi alla låg en hel dag på stranden och chillade. Tänk att få ha ledigt och bara spendera en massa tid me några av dem man älskar aldra mest. Jag träffade ju fantastiska lilla Rike för första gången också. Jag såg dem nedanför min ballkong och tårarna kom i ögonen när jag sprang till hissen för att möta dom. Vilken härlig bäbis!
Det är så roligt när man träffar "gamla" vänner och familj sådär. Även fast men inte träffat dom på flera månader så känns det som att det skulle vart igår när man sitter och pratar.

Inte långt efter de åkt hem kom ett annat kärt återseende. Jessica B var här på besök, igen. Fast denna gång bodde hon inte hos mig. kanske inget du/ni kommer ihåg, men jag berättade om en "kärlekshistoria" (kind of) som inträffade förra gången hon var här. Hur som har det varit så kul att ha henna här igen. Vi har varit ut och bara umgåts och det har varit helt fantastiskt.

Jag, Sandra och Amira har även vi varit på äventyr. Vi åkte till ett ställe som heter Monkey park. Det var en väldigt häftig upplevelsa. Man fick gå omkring inne hos aporna. Vi matade, kramades och gosade med dem. Det är absolut någonting jag kommer göra igen innan jag lämnar den här ön. Vi såg även en apa som runkade och åt sin sperma, en annan som bajsade i sin hand och åt upp det! Men ja, så kan man också göra, tydligen.
När vi var där bland aporna blev jag väldigt frestad att flytta till Beirut och köpa mig en apa. Jag kunde liksom se bilden framför mig. Jag och min apa i en lägenhet på typ Hamra street. De säljer apor på gatan i Libanon. Fast man kanske ska läsa på lite om apor först. Men tänk, jag och en liten "Herr Nilsson". How sweet!

Det händer även tråkigheter här på ön. Vår älskade Amira ska lämna oss. Tidigare än beräknat. På fredag åker hon till Helsinki för att spendera två nätter i ett iskallt Finland, för att sedan åka vidare till Thailand. Det känns jätte tråkigt faktiskt. Jag får tårar i ögonen av att bara tänka på det. Så på flygplatsen på fredag vill jag inte ens tänka på hur mycket jag kommer att gråta! Can  NOT! Jag är ändå glad över att jag är halvledig på fredag så jag kan skjutsa henne. Det är ju inte ett farväl, utan på återseende. Har dock lite svårt att föreställa mig mitt liv här utan henne. Känns sorgset. Kommer sakna hennes galna skratt, när hon kommer över till våran lägenher i handduk eller underkläder, med det där finurliga smilet på hennes läppar. Jag kommer nog inte sakna hennes bilkörning. Haha! Men det kommer bli väldigt tomt här utan Amira.

Inte nog med det! När Amira åkt så åker min kära roomie på semester veckan efter. Vad ska jag göra här utan dom? Mina finaste! <3 Jag kommer vara helt nere i två veckor. Fast Sandra kommer ju tack och lov tillbaka!

Ja det är väl ungefär det som hänt i korta drag. Ska försöka uppdatera lite oftare framöver. Något jag ofta säger (skriver) men har lite svårt att leva upp till. Jaja... FB finns ju, så det går väl ingen nöd på er.

Puss på er mina hjärtegull!!