Värdelös
Shit vad jag har blivit dålig på det här. Blogga verkar inte vara min starka sida längre. Kan vara för att jag aldrig gör något nytt nu mera. Eller jo, jag började gymma där ett tag. Signade upp på ett jätte bra gym och la till spa grejen. Spenderade ungefär lika lång tid i spat som på gymmet. Fett skönt! Nu har det dock varit dåligt med gymmandet på sista tiden. Slutet på förra veckan spenderade jag men en väldigt söt gutt. Och den här veckan är jag bara lat.
Nu är det inte lång tid kvar på den här ön. Imorgon ska vi ha kick down. Vi ska åka på en piratbåt, grilla på stranden och festa i Gigantes. Ska sova över där på hotell. Det blir säkert sjov!
Ja som sagt, jag har inte så mycket att skriva för stunden. Kan bara tillägga att jag tappade min svenska mobil i toaletten igår. Så ja, den fungerar mindre bra numera. Och nej ni behöver inte oroa er för att jag skulle fått kiss på fingrarna, den ramlade ner efter jag spolat. Tragiskt att det skulle sluta såhär med min älskade mobil som jag haft i cirkus sex år! Vad ska jag nu skaffa lix? iPhone eller?!
Som sagt, inte mycket som händer här. Kanske jag kan komma med något bättre efetr kick down:en.
Ha det så bra så länge mina trogna läsare! (pappa och mamma) =oP
Nu är det inte lång tid kvar på den här ön. Imorgon ska vi ha kick down. Vi ska åka på en piratbåt, grilla på stranden och festa i Gigantes. Ska sova över där på hotell. Det blir säkert sjov!
Ja som sagt, jag har inte så mycket att skriva för stunden. Kan bara tillägga att jag tappade min svenska mobil i toaletten igår. Så ja, den fungerar mindre bra numera. Och nej ni behöver inte oroa er för att jag skulle fått kiss på fingrarna, den ramlade ner efter jag spolat. Tragiskt att det skulle sluta såhär med min älskade mobil som jag haft i cirkus sex år! Vad ska jag nu skaffa lix? iPhone eller?!
Som sagt, inte mycket som händer här. Kanske jag kan komma med något bättre efetr kick down:en.
Ha det så bra så länge mina trogna läsare! (pappa och mamma) =oP
Surprise surprise!
Vem sa något om semester? Jag är ledig från jobbet och hemma i Sverige, men semester skulle jag nog inte kalla det. Här är det fullspeckat schema som gäller. En vecka är väldigt kort tid och jag har (inte för att skryta) väldigt måna vänner och en stor familj.
Men nu, för att skryta lite så vill jag bara berätta hur fantastiskt awesome jag är. Igen visste om att jag skulle komma hem. Förutom Camilla som fick det ärofyllda uppdraget att hämta mig på flygplatsen. På vägen upp från Götet (där jag olyckligt nog var tvungen att mellanlanda) till Arlanda så chattade jag med min mamma och lillasyster på Facebook. Up in the air lix. Brilliant idé att ha wifi på flygplan, resan blir så mycket kortare då. Förstår dock inte hur det där fungerar. Hur som. Min lillasyster frågade mig när jag egentligen skulle komma hem. Jag svarade som jag gjort de senaste två veckorna; snart. Den här gången var snart dock väldigt snart i jämförelse med de tidigare gångerna. Cirka en timma senare klampade jag in genom dörren i Timmerbol. Min lillebror som stod i köket tittade på mig, som om han såg ett spöke. "Va fan!", var de ord han fick fram. Efter det blev jag överfallen av kramar av familjen.
Idag fortassatte jag att överraska. Imorse åkte jag med min mamma till förskolan. Än en gång såg folk på mig som att de sett spöken. Jag blev dock väldigt kärt emottagen. Barnen började prata på som att det var igår jag såg dem senast, och kramarna haglade. "Moa, du vet väl att jag är Aik:are". Det var öppningen till samtalet vi hade sist jag såg dem. Jag och några pojkar brukar alltid retas med varandra. Eftersom jag är Djurgårdare och låtsas typ dö så fort de säger Aik. "När jag fyller år ska jag ha en Aik tårta". Åh "mina" fantastiska barn, jag tycker om er så mycket, trots att ni hejar på Aik.
Efter några timmar på förskolan var det dags för nästa överraskning. Min älskade storasyster var hemma och sjuk. Jag lånade mammas bil och åkte det för att surprisa lite. Hon såg bilen i fönstret och konstaterade ganska fort att det inte var mamma som körde. Utspringandes från dörren kom hon och omfamnade mig. Sen kom Emmie hem, sen Gotte och senare kom Albin förbi en snabbis. Vi lurade även pappsen till att komma till Lina. När han steg in genom dörren hoppade jag fram. Det blev en lång kram.
Jag tog även en snabbis förbi Bobbo. Det var Simon som öppnade. Jag hade hittat en katt utanför som jag bar upp. Jag höll fram den och fråga om det var deras. Nej, sa han och stängde dörren. Tror nog inte att han tänkte på att det var jag. Jag drog tag i handtaget och sa: Hallå! Sen klampade jag in. Annika frågade vem det var. "Det är Marry, som kom med en katt", sa han och flinade. Bobbo förstod inte att det var jag förän jag stack in nyllet i köket.
Jag behöver nog inte säga att det varit en fantastisk dag idag, men jag gör det ändå: Det har varit en fantastisk dag idag!
Imorgon blir det fika med Samar i stan, sen Fyrishov med Emmie och Albin, efter det blir det middag med Jessica. Som sagt fullspäckat schema. Men det ska bli så fantastiskt kul att träffa alla!
Men nu, för att skryta lite så vill jag bara berätta hur fantastiskt awesome jag är. Igen visste om att jag skulle komma hem. Förutom Camilla som fick det ärofyllda uppdraget att hämta mig på flygplatsen. På vägen upp från Götet (där jag olyckligt nog var tvungen att mellanlanda) till Arlanda så chattade jag med min mamma och lillasyster på Facebook. Up in the air lix. Brilliant idé att ha wifi på flygplan, resan blir så mycket kortare då. Förstår dock inte hur det där fungerar. Hur som. Min lillasyster frågade mig när jag egentligen skulle komma hem. Jag svarade som jag gjort de senaste två veckorna; snart. Den här gången var snart dock väldigt snart i jämförelse med de tidigare gångerna. Cirka en timma senare klampade jag in genom dörren i Timmerbol. Min lillebror som stod i köket tittade på mig, som om han såg ett spöke. "Va fan!", var de ord han fick fram. Efter det blev jag överfallen av kramar av familjen.
Idag fortassatte jag att överraska. Imorse åkte jag med min mamma till förskolan. Än en gång såg folk på mig som att de sett spöken. Jag blev dock väldigt kärt emottagen. Barnen började prata på som att det var igår jag såg dem senast, och kramarna haglade. "Moa, du vet väl att jag är Aik:are". Det var öppningen till samtalet vi hade sist jag såg dem. Jag och några pojkar brukar alltid retas med varandra. Eftersom jag är Djurgårdare och låtsas typ dö så fort de säger Aik. "När jag fyller år ska jag ha en Aik tårta". Åh "mina" fantastiska barn, jag tycker om er så mycket, trots att ni hejar på Aik.
Efter några timmar på förskolan var det dags för nästa överraskning. Min älskade storasyster var hemma och sjuk. Jag lånade mammas bil och åkte det för att surprisa lite. Hon såg bilen i fönstret och konstaterade ganska fort att det inte var mamma som körde. Utspringandes från dörren kom hon och omfamnade mig. Sen kom Emmie hem, sen Gotte och senare kom Albin förbi en snabbis. Vi lurade även pappsen till att komma till Lina. När han steg in genom dörren hoppade jag fram. Det blev en lång kram.
Jag tog även en snabbis förbi Bobbo. Det var Simon som öppnade. Jag hade hittat en katt utanför som jag bar upp. Jag höll fram den och fråga om det var deras. Nej, sa han och stängde dörren. Tror nog inte att han tänkte på att det var jag. Jag drog tag i handtaget och sa: Hallå! Sen klampade jag in. Annika frågade vem det var. "Det är Marry, som kom med en katt", sa han och flinade. Bobbo förstod inte att det var jag förän jag stack in nyllet i köket.
Jag behöver nog inte säga att det varit en fantastisk dag idag, men jag gör det ändå: Det har varit en fantastisk dag idag!
Imorgon blir det fika med Samar i stan, sen Fyrishov med Emmie och Albin, efter det blir det middag med Jessica. Som sagt fullspäckat schema. Men det ska bli så fantastiskt kul att träffa alla!
