Det vet jag inte.

What I do know, är vad jag inte vill iallafall. Jag vill inte vara som alla andra. Tyvärr måste jag väl tillägga där. För visst vore det så mycket lättare om jag bara ville leva ett vanligt "svensson" liv. Om jag hade en fast tjänst, ett eget hem och räkningar som dimper ner i brevlådan varje månad. Tänk om jag kunde nöja mig med det. Jobba, betala räkningar, längta till helgen och längta ännu mer till semestern. Men sån är inte jag. Jag vill få ut så mycket mer av livet.

Jag vill göra nytta, förändra, känna mig stålt över mig själv. Journalist, javisst! Men ska jag vara helt ärlig så känns det väldigt långt borta. Det är en liten dröm som jag någonstans på vägen har gett upp. Jag är en drömmare, det är jag. Ni ska bara veta om alla fantasier som snurrar runt i mitt huvud dagligen, om alla möjliga saker. Någonstans tar dock verkligheten över och jag inser. Jag kommer aldrig bli journalist. Även om jag älskar att skriva, och det lilla jag testat på av journalistiken tycker jag om. Reserch, intervjuer, sållande i material, kolla bilder, skriva och sedan ha en färdig produkt. Det gillar jag! Although, jag orkar inte ta den långa vägen dit. För det första tror jag inte att jag har det som krävs för att bli antagen på en journalist högskola och även om jag skulle det, vad skulle det vara värt? Plugga flera år och få ett högre studielån, utan några som helst garantier på att jag faktiskt skulle få ett jobb efter det. Och även om jag fick ett journalistjobb så skulle jag aldrig bli den sortens journalist jag helst vill vara.

Hur jag än vänder och vrider på det så kommer jag alltid att vara missnöjd med mig själv. Misstolka mig inte nu. Jag trivs med mig själv och mitt liv, det gör jag. Det känns bara så meningslöst på någos sätt. Jag vill hjälpa och göra nytta i större utsträckning än att bara finnas för mina nära och kära.

Jag läste om en tjej som dött i Gaza när hon försvarade en palestinsk familj. Det kan låta sjukt, men jag vill vara hon. Bara lite mindre död. Det känns som att ingen någonsin kommer att förstå vad det är jag strävar efter här i livet. Det gör ingenting, jag förstår inte ens mig själv vissa gånger. Någon dag hoppas jag iallafall att jag vet vad jag vill. Tills dess hoppas jag att det är okej om jag bara är jag och gör det jag vill göra just nu. Resa, uppleva och fly ifrån det "svensson" liv jag fruktar så. Och kanske någongång i framtiden är jag redo för att betala mina räkningar som dimper ner i brevlådan.

VI

Vi som sprids omkring som splitter,

som regnar omkring som slamsor,

vi ber så hemskt mycket om ursäkt

inför denna civiliserade värld,

enskilt, individ för individ, män,

kvinnor, barn, för att vi helt oavsiktligt

 

dykt upp i era trygga hem utan

tillstånd. Vi ber om ursäkt för de

avtryck som våra inälvor lämnat i era


snövita minnen och för att vi gjort

repor på bilden av den perfekta och

naturliga människan i era ögon.


Skamlöst har vi hoppat rakt in

i  nyhetssändningarna och dykt upp

på internet- och tidningssidorna,


nakna så när som på vårt blod och

våra förkolnade lik. Vi ber alla som

inte vågat titta direkt på våra


sår för att inte drabbas av illamående

om ursäkt, alla som inte kunnat

avsluta sin kvällsmat efter att ha

överraskats av vår nyskördade bild

på teve; vi ber om förlåtelse för det

lidande som vi orsakat alla er

som har sett oss på detta sätt,

osminkade rester och stycken

 

som inte sytts ihop eller plockats

upp innan

vi visade oss på skärmen. Vi ber

även de israeliska soldaterna om

ursäkt, de som hade det besvärliga

uppdraget att trycka på avtryckarna

i sina flygplan och tanks för att

spränga oss i bitar. Förlåt oss för

den otäcka bild som vi blev efter

att ni siktat rakt på våra mjuka

huvuden och förlåt oss för alla

timmar

som ni nu måste tillbringa på

psykiatriska kliniker för att åter bli de

människor ni var innan ni förvandlade

oss till vidriga kroppsdelar som

förföljer er när ni ska sova. Ja, vi är

de saker som sågs på skärmen och

i pressen, och om ni anstränger er

hårt för att samla ihop resterna som

i ett pussel kommer ni att få en

klar bild av oss, så klar att ni aldrig

kommer att kunna göra någonting mer.

                                   

                                                              Ghayath Almadhoun,

översättning: Tetz Rooke.

Lillasyster 18 år.

När jag åkte hem ifrån jobbet vid 8 tiden visade termometern 27°C. Känns lagom bra att gå och lägga sig nu. Vill ju bara glassa i solen. Fast vid 15 tiden ska vi på utflykt hela familjen, så lär väl sova lite innan dess. Sen har jag ju resten av veckan på mig att hänga i solen! =o) Någon mer som är ledig och vill hänga?

Det droppar ju in en och annan kändis på hotellet. Har varit någon/några varje natt jag jobbat nu. ;o) Vilka kan jag nog tyvärr inte säga. Men några riktigt stora faktiskt. Fick ett signerat kort av bandet. Sweet! Kanske ska sälja det på Tradera. =oP

Jag är ingen morgon människa. Och det finns tydligen fler som jag. Dock är det jääävligt irriterande när folk är sura på mig (av okänd anledning) bara för att jag råkar vara den första de möter. Irri! Otrevliga människor på morgonen. NEJ TACK! Snart får jag gå hem och sova iallafall. Det ska bli gött!

Av många anledningar är jag glad. Jag har i flera dagar fått nya happy-moments. Tror det började redan förra veckan och så har det bara rullat på. =o)

Jag och Emmie (systerdotter) var iväg och red eller rättare sagt, hon red och jag gick bredvid. Efter åkte vi och åt kebab på Panorama för att senare styra emot Brunnby med sol (bara sol för min del), bad och glass.
En dag när jag var påväg till Järlåsa efter jobbet. Radion i min systers bil (som jag körde) har inte så bra mottagning så man får typ välja mellan p-kanalerna, Rix eller lugna favoriter. Jag tröck in det sistnämnda som fanns på snabb menyn(?) och fick mig en glad överraskning. Lugna favoriter på frikvensen 106,5 (tror jag det var) är numera Bandit UPPSALA! Tror jag höll på att köra av vägen av lycka. Helt plötsligt kändes inte vägen som en oändlighet. Den kändes mer som  x antal bra låtar och en upptäckt av en ny radiopratare på Bandit, Sheriffen(?). Kan vara jag som inte hängt med också, har inte lyssnat på Bandit på evigheter. Så ja, för mig är han ny.
Andra happy moments som inträffat i veckan; strandhäng med systers barn, min lillasyster har bjudit med mig till London, jag var och kollade på Eclipse med min storasyster igår - ja vad ska man säga. Lvet är härligt för stunden.

Min kropp är dock lite förvirrad, att pendla mellan natt jobb, strand häng, kvälls jobb och inga matrutiner what so ever. Min kropp verkar inte längre veta när den ska vara hungrig, trött eller utvilad. Känns lite som "här kommer alla känslorna på en och samma gång" ibland. Oh well, det är ju ändå sommar!



Puss hej - glasstokig tjej!

och lite fritid.

Jag klagar inte. Har gått på nattköret nu. Trivs jätte bra med nattjobb. Det är skönt att det är dåligt väder nu också, då kan man sova hela dagen utan dåligt samvete. ;o) Väntar bara på att min tvätt ska bli klar sen ska jag sova. =o)

Zzz...