VI

Vi som sprids omkring som splitter,

som regnar omkring som slamsor,

vi ber så hemskt mycket om ursäkt

inför denna civiliserade värld,

enskilt, individ för individ, män,

kvinnor, barn, för att vi helt oavsiktligt

dykt upp i era trygga hem utan

tillstånd. Vi ber om ursäkt för de

avtryck som våra inälvor lämnat i era


snövita minnen och för att vi gjort

repor på bilden av den perfekta och

naturliga människan i era ögon.


Skamlöst har vi hoppat rakt in

i  nyhetssändningarna och dykt upp

på internet- och tidningssidorna,


nakna så när som på vårt blod och

våra förkolnade lik. Vi ber alla som

inte vågat titta direkt på våra


sår för att inte drabbas av illamående

om ursäkt, alla som inte kunnat

avsluta sin kvällsmat efter att ha

överraskats av vår nyskördade bild

på teve; vi ber om förlåtelse för det

lidande som vi orsakat alla er

som har sett oss på detta sätt,

osminkade rester och stycken

som inte sytts ihop eller plockats

upp innan

vi visade oss på skärmen. Vi ber

även de israeliska soldaterna om

ursäkt, de som hade det besvärliga

uppdraget att trycka på avtryckarna

i sina flygplan och tanks för att

spränga oss i bitar. Förlåt oss för

den otäcka bild som vi blev efter

att ni siktat rakt på våra mjuka

huvuden och förlåt oss för alla

timmar

som ni nu måste tillbringa på

psykiatriska kliniker för att åter bli de

människor ni var innan ni förvandlade

oss till vidriga kroppsdelar som

förföljer er när ni ska sova. Ja, vi är

de saker som sågs på skärmen och

i pressen, och om ni anstränger er

hårt för att samla ihop resterna som

i ett pussel kommer ni att få en

klar bild av oss, så klar att ni aldrig

kommer att kunna göra någonting mer.

                                                              Ghayath Almadhoun,

översättning: Tetz Rooke.