Eskimoa

Såg en sådan gripande dokumentär idag. Katie Piper före detta modell och programledare, tills hon fick syra kastad i ansiktet och hela hennes liv förändrades.

Ja, jag måste nog vara världens bästa arbetskollega. ELLER INTE! Haha... För det första är jag jävligt spydig, mest på skoj dock, och bara till folk som förstår det. För det andra är jag en liten musik Hitler. Det är bara min musik som gäller. Fast jag gör det på ett fint sätt. Följande diskussion vid handduksbordet.

Jag: Gillar du Plan 3?
J: Vad är det?
Jag: Men det är ett band.
J: Jaha...
Jag: Gillar du rock eller?
J: Nja, är det sån här skrikig?
Jag: Nej det är jätte bra.
J: Kan du säga någon låt, så kanske jag vet.
Jag: Jag kan hämta min skiva så får du höra. *Big smile på den*

Jag springer iväg och hämtar, kastar in skivan i cdspelaren (jag har faktiskt två så behöver inte vara så försiktig). Sen var det Plan 3 som gällde på Houskeeping hela dagen, eller ja, de 4 timmarna jag var där iallafall.

Jag: Har du hört dom förut eller?
J: Nej jag tror inte det.
Jag: Nähe! Men om du gillar, så kan jag ju berätta att dom spelar på Garage ikväll.

Vem vet, kanske dyker hon upp där ikväll. ;o) Jag vet att jags ka iallafall. =o)

Idag har det varit okej. Jag har umgåtts mycket med min systers barn. Pappa, Emmie och jag tog en promenad med hundarna och på kvällen cyklade Emmie, Abbe och jag till mosters kolonilott, hon var tyvärr inte där. När vi kom hem spelade vi spel ändå tills det var läggdags för barnen. Der är härligt att hänga med dem, jag får lotsas vara Nanny igen. Hehe... Saknar dock engelskan. Blev så glad the other day på jobbet när jag skulle lämna upp fika till ett mötesrum. Mannen som öppnade dörren pratade engelska med mig och jag sken upp som en sol. Han frågade efter vatten, jag gick och hämtade och fick prata ännu mer engelska när jag kom tillbaka. Det var min höjdpunkt den dagen. Höjdpunkten en annan dag var när jag hittade ett hårtkokt ägg i en korg i matsalen.
Vi satt i matsalen Alex, Martina, Micke och jag. Jag hade ätit för inte så länge sen så jag tog bara ett ägg som jag tänkte äte, när jag skalat det och högg in så var det löskokt, då blev jag ledsen. Micke sa att de hårdkokta äggen nog var i botten, så jag rotade längre ned. När jag knäckt det andra ägget märkte jag att det var hårdkokt.

– Åh det här var ett hårdkokt, vad glad jag blir. Sa jag och log lite förnöjt för mig sjlv.
° Det behövdes inte mycket för att göra dig glad, sa Micke då.
– Ja, då fattar du vilken levnadsstandard jag lever efter, som blir glad över ett kokt ägg liksom.
° Jag ska nog föra det vidare till min fru. Vet du att det finns faktiskt kvinnor som blir glada av ett hårdkokt ägg? Ta efter!

Mycket har hänt och samtidigt ingenting.

Systeryster och Thomas gifte sig i lördags. De var så fina och jag grät redan innan vi kommit till kyrkan. Det var jätte vackert i kyrkan och efteråt blev det en brakfest. Vi hade väldigt roligt och god mat fick vi också och inte tala om tårtan. Nam nam...

I söndags följde jag med min moster och hälsade på faster Dagny (inte min faster då, utan mammas och mosters). Vi satt med tanterna och gubben (ja det var bara en) nera i deras kök/hängrum. Jag ska också bo på ett sånt där ålderdomshem när jag blir gammal. Det verkar ungefär som att gå på folkhögskola. Suft! Det var en tant där som pratade med norrlands dialekt, det fick mig att tänkte på min farmor. Jag fick tårar i ögonen och började nästan gråta. Jag kan sakna mina far- och morföräldrar så fruktansvärt mycket ibland. Speciellt när jag blir påmind om dem. Jag saknar farmor och huset i Jämtland. Jag saknar att komma tassande ner för trappan på mornarna, då alla andra redan varit uppe en längre tid. Jag saknar ljuden när farmor fixar i köket och frukosratna med gröt, "lingbärsmos", hårt tunnbröd med smör, gameldags messmör och ost. Jag saknar ladan, ängen, bergen, bäcken, alla fina cykelturer, promenader på mossen, bilutflykterna upp till toppen på berget, till byn och mopedutflykterna. Jag blir tårögd bara av att tänka på det. Därför ska jag sluta med det nu.

Hos Dagny hade vi det väldigt trevligt. Umgicks, som sagt, i hängrummet, senare gick moster, Daggan och jag upp till Daggans lägenhet och spelade kort. Jävlar vad hon ägde oss, den där gumman. Daggan alltså, vilken lirare. Vid åtta tiden fick vi sluta och åka hem, då var det läggdags för Dagny. Vi tog även en sväng förbi en annan tant som vägrade släppa iväg oss i första taget, men hon var rolig.

Mitt så kallade liv håller sakta men säkert på att ta dö på allt som en gång var jag. Jag vantrivs med allt. Eller inte med min familj. Jag är så glad att jag har dem. Det är för dem jag går upp varje morgon. Jag lever för att få hålla Gotte i famnen, sjunga "Bamse och lilleskutt" så han ler sådär busigt gulligt som bara han kan. Jag lever för att få se och höra Emmie och Albin skoja, tjafsa och vara så fantastiska på det viset som bara de kan. Jag lever för att få se min systers fantastiska léende och retas med Thomas. Jag lever för att jag har en sådan fantastisk familj. Jag har absolut inte glömt bort er andra, men er träffar jag ju inte varje dag. <3

Är tillbaka på hotellet igen. Det är precis lika tråkigt som jag minns det, fast med mindre förmåner i år. Det vill säga inga alls! Det fanns faktiskt en tid då jag gillade mitt jobb, fast det var när jag var 16 och det var lite mer "status" att jobba på hotell än på typ Donken. Tyvärr gör jag exakt samma sak nu som då. Det känns lite som att jag är tillbaka till ingenting efter att upplevt så mycket. Mitt liv känns lite som ett sånt där spel med rutor, plankor och stegar. Man gåt i rutorna, hamnar man på en stege klättrar man upp och hamnar längre fram i spelet och hamnar man på en planka glider man tillbaka flera steg. Det känns som att jag glidit på den där jävla plankan så jag fått stickor i baken.

Hur länge ska man behöva hålla på såhär?

Jag är ute och promenixar med hundarna längst Märsta ån.

19/5 Chill i Rosers med Jessica B.

Jag kommer få psykbryt snart tror jag. Jag kan inte sova om nätterna för att jag ligger och grubblar. Jag kollar internetsidor om och om igen efter jobb. Jag har sökt alla jag kan tänka mig, och även sådana som jag inte riktigt kan tänka mig. Det som finns är typ undersköterska, säljare, personlig assistent eller typ kock. Nej, jag är inget av det! Jag har även sökt alla hästjobb utomlands som jag hittat: Irland, Italien, Spanien, Kanada och jag vet inte vad. Vet ju knappt vad jag sökt längre. Fattig som ett jon är jag också. Tänkte ta mig en promenix till arbetsförmedlingen i morgon. Dom har ju hjälpt mig såååååå mycket tidigare, jo jag var aningen ironisk där. Jag vet redan nu att jag kommer bli asförbannad när jag står där och de säger att jag inte kan skriva in mig som reporter/journalist sökande. Pengar ska jag fan ha iallafall, på något vis, jag kan inte ha det så här längre. Har faktiskt betalat skatt i det här landet sen jag var 16, tänkte hämta ut det nu.

Ikväll har jag varit ute tre vändor. Först var jag på en cykeltur med lill-Moa i cykelkorgen. När jag kom hem tog jag ut Lira (och Emmie följde också med) på en promenad. Efter det satt jag inne en stund, pulade vid datorn, sökte lite jobb, kollade lite på tv:n. PANIK! Det kröp i hela kroppen. Jag gick ut på ännu en (den här gången) rask promenad. Jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. Tror jag kommer bli tokig.

Hysteriskt!!

Läste just min kära vän Ronjas blogg. Hon befinner sig fortfarande på Nya Zeeland. När jag läser om deras vardag och äventyr där vill jag bara åka tillbaka. Jag saknar det så sjukt mycket! Jag vill också umgås med mina vänner där, vandra på Dominien rd, krama om "mina" barn, höra deras skratt och roliga kommentarer. Jag skulle kunna sälja min högra hand för att få höra Frankie säga "But Moa..." Jag har inte känt en sådan här stark saknad innan. Ta mig tillbaka till NZ!

Fast efter lördag förståss. ;o)

Ojojoj, vilken match det var idag. Jag gillar stenhårt. Stryk ska de ha Kanadensarna, och det fick dem också. Bra jävla match (som systeryster skulle säga).

Så var det bandit båten igan då. Den numera årliga (ibland flera gånger om) traditionen. Fast jag vet inte, kanske börjar jag bli för gammal. Kul hade vi allt, träffade många av "mina" Knivsta killar. Jag gillar mina killar. =o) Sonic Syndicate spelade också, ingen bra recension för dem, från min sida. Inta alls så bra som jag minns dem. Tror de har blivit sämre sen sist faktiskt. Ett "nytt" Ånge band var med på båten också; Corroded. Gamalt för oss som gått på Ålsta. Tänka sig att Ålsta elever ofta har intervjuat band innan de blivit kända i resten av Sverige. Helt okej var dem iallafall, av det jag hörde. Lite skillnad ifrån när de upträdde på Glacialen för cirka tre år sedan.

Tror jag även lyckades med att käka den dyraste bakismaten hittills, biff med bea och pommes 175 rikstaler. Fast det var den värd. Gott! Annars vet jag inte om jag känner att jag får ut så mycket av kryssandet längre. Umgås med mina vänner kan jag ju göra på hemmaplan. Och annat fullt folk klarar jag mig nog utan. Fast på något konstigt vis gillar jag Bandit kryssningarna. Nästan bara sköna dräggiga människor, alla svartklädda och vissa killar med smink. Sköna rockers och man träffar alltid på någon "outsider" som hisskillen eller någon annan gög som bara spelar pajas. Kul till en viss mängd, fast inte lika kul som förut.

Summan av kardemumman: Bandit kryssningar kul, men inte så kul att jag går och pepper flera veckor innan. 3/5

Precis så mysigt, och opersonligt, jag minns det. Jag gillar Gamla stan fat jag vet inte riktigt varför. Det har sin charm med caféer och restauranger, diverse glass "barer" och annat mys. Men också så har det allt det opersonliga, turistiska och jävligt tråkiga stilen. Nå väl. Där var jag iallafall idag och tog en fika med Micke. Kul att e honom igen efter så lång tid. Denna gång var det hans tur att ge sig av. GBG watch out!

Det var så kul, när vi satt där på cafét tyckte jag att jag hörde en röst jag kände igen, men tänkte inte mer på det. När jag senare kollar in i cafét (vi satt utomhus) så ser jag ett välbekant ansikte. Rasmus från Palestina (eller, ja, han är från Tyskland men jag träffade honom i Palestina) ver det. Så kul att träffa honom bara sådär. Han är en sån där människa man blir glad av. men så är han ju "clown" också. Senare träffade jag även på en gamal kompis från högstadiet. Tydligen är Gamla stan stället att hänga på. Coolt!

Nu är jag tillbaka i Märsta. Inte lika hett.

Gårdagens möhippa var så jäkla lyckad. Min älskade stora syster ska gifta sig om två veckor. Jag kan inte fatta det TVÅ VECKOR! Är så glad för hennes och Thomas. =o) Igår kidnappade vi henne. Eftersom jag bor i samma hus så smög jag omkring på övervåningen för att inte väcka henne. När jag stod där inne i garderoben, färdigklädd och allt, hörde jag någon utanför. Jag hoppade ner i sängen och drog täcket över mig. Sedan låg jag där och väntade. Varmt blev det och självklart var mamma och Elin sena. När de väl kommit drog jag med mig Elin och åkte och hämtade Angelica. Hemma hos Sanna väntade de andra med en mastodont frukost. GOTT! Efter frukost, melodikryss och utklädnad begav vi oss in mot stan. Lina fick sälja masariner (Delicatos med blåbärssmak, jätte goda) på tåget. På Ballbreaker blev det trekamp, sen blev det relax i Sigtuna. Hemma hos Angelica blev det väääldigt god middag och sen utgång. Aldrig mer KC säger jag. Fy fan vilket ställe. Möhippan var iallafall väldigt lyckad, Lina var jätte nöjd och glad.

Åh vad jag längtar till bröllopet!

Eftersom min blogg numera går i någon tråkig gråskala, nu när jag är nere i en depp svacka. Så kom jag att tänka på när jag gick på Ålsta och vi satt där på "redaktionen" (klassrummet) och Anna, eventuellt Sara, sa "vi gör nåt kul". Anna googlade senare på "nåt kul" och fick upp en kul bild. Kommer inte ihåg vad det var, men vi sktarrade åt den. Jag gjorde samma sak nu. Det blev inte så kul. =o( Ännu mer grått.

Jag har så trist så jag blir gråhårig. Det är faktiskt sant! Hittade ett grått strå idag. Inte ok! Har hjälpt min moster att städa lite idag. Stackarn är sjuk och orkar inte själv. Och självklart hjälper jag min lilla moster. Hon är ju trots allt en idol. Hehe. Ikväll har jag sökt lite jobb. Inte mycket att hurra för. Men men... Som sagt, jag blir gråhårig.

Ojoj... Jag blir nervös. Och då är det inte ens jag som ska gifta mig. Prästen var på besök idag och det pirrade i min mage. Ååh vad jag ser fram emot den 22/5. Då blir de bröllop med dunder och brak. Lääängtar!!

Första derbyt på över ett år, och vi vann! =o) Första halvlek var dock helt jävla kass och Djurgårdsklacken ska vi inte ens tala om. Fy fan! Mer drag på play groupen i Parnell kan jag lova. Hur som helst vann som sagt Djurgården, och det är väl det som räknas after all?! 2-1 mot Gnaget. Gött!

Efter matchen släpade Angelica och jag våra lurviga till Max. Vilken fest. Sen blev vi upphämtade. Lyx! Kvällen avslutades på Steningehöjden(?) i trevligt sällsakap och god mat. Att jag fick sitta och hånle lite mot två aik:are hela middagen gjorde inte saken värre. Fast jag gjorde det mest i smyg. ;o) Efter maten blev det kaffe och bullar. Jag gillar att hänga med hemma mammor, dom är så duktiga, speciellt på att baka. Senare på kvällen blev det filmtittande, Avatar (love), och popcorn. Kan det bli bättre!

Imorgon är en annan dag. Då ska jag ha måndags ångest. Har sisådär 900 kronor att leva på tills jag får ett jobb. Hmm... Ja behöver jag säga mer??