Eskimoa

Meeeen så hittade jag den här bilden. ;o)

 

En del påstår att jag har bruna ögon, andra säger att de är gröna. Jag har till och med hört att de ser svarta ut. En mycket speciell person sa en gång; "your eyes change colour". Och jag skulle väl säga att han har rätt. Beroende på ljus, smink och humör så ändrar mina ögon färg.

 

Så vad är det för färg nu då? Här är de som mest neutrala, bortsätt från blixten ifrån kameran.

 

Tror att lyckan har vänt, till det sämre. Är varning för regn, åska och översvämmningar. Tror det kommer bli en tuff vecka på jobbet. Är vädret dåligt, är gästerna inte nöjda! Tror jag ska klura lite mer på inomhus aktiviteter och vad vi kan underhålla dem med.

 

Shit vilken kul team-day vi hade igår! Min chef är awesome, som hon måste lagt ner tid på att planera den här dagen. Ni som sett amazing race (vilket jag inte har gjort), det var därifrån hon fick idén.

 

Vi var alltså tre lag som tävlade emot varandra. Det går ut på att man ska hitta ledtrådar och så ska man göra uppdrag längs vägens gång. Vi skulle alltså ta oss till olika platser vi fick 20 L.E per lag som vi skulle klara oss på. Första ledtråden började med en bild på en av receptionisterna. Hos honom fick vi en ny bild av en man på Starbucks. Vi snodde skjuts av en Travco buss dit. Och så fortsatta det. Bild efter bild till olika ställen, ledtrådar och uppdrag. När vi sprungit runt och plankat på yalla buss i hela Nabq var den sista ledtråden ett kuvert med massor av bokstäver. Ordet som dem bildade var nästa ställe. Och oj, vilken kluring det var. Det hela slutade iallafall med att vi tiggde till oss gratisskjuts av en buss-taxi. Mitt lag var först på plats efter mycket klur och strul! Och enligt min mening blev vi det vinnande laget, med 20 L.E på fickan. Det var dock oklarheter med fusk och tid och uppdrag så det hela avgjordes i bowling. Så i slutendan kom vi tvåa.

 

Haha... Vi ska ha "team day" imorgon i ett text skickar min TM följande: "For tomorrow you need comfortable clothes and shoes … Also I would recommend to bring camera …" Och det mest spännande (oroväckande) i textet är, " For sure galabeya is counted confortable (may help you during the day) …"

 

WTF vad är det vi ska göra egentligen?!! Jag väntar med spänning inför morgondagen. Eller skräck kanske man kan kalla det.

 

Aktuella förhållanden

Närmaste station:

Sharm El Sheikhintl den 19 jan 2013, 12:00

Väder:

28º

Vind:

3 m/s NO

Luftfuktighet:

37%

Lufttryck:

1015 hPa

Sikt:

10 km

 

 

Jag till Marcus:

Vad ska jag göra nu då fram till kl 16?

– Du kan gå och vara med på Cocos´ juicebar.

Nej.

– Du kan ha pool service.

Nej.

– Du kan gå till ditt rum och hänga (med lite hopplös stämma)

Nej, det vill jag inte heller göra.

– Du kan ignorera alla de förslag jag kommer med.

Jag hör vad du säger, men jag har bara inte lust att göra nåt av de förslagen du har. Jag funderade på att gå och sola lite kanske, men jag orkar inte gå till stranden. Och så är det så kallt.

– Men det är ju jätte fint väder.

Men det blåser!

 

Ja, vad ska man säga? Lätta att bli bortskämd när solen skiner varje dag. Finns alltid något att vara missnöjd med ändå.

Tack 118100 för svaret!

 

För er som inte har Facebook kan jag meddela att det är vid Svarta Havet jag kommer spendera min sommar. Efter att inte sökt någon ny destination och tanken var att jag skulle återvända till Sverarike. Så tänkte jag om. När jag kom tillbaka till Egypten fick jag panik över att inte veta vart jag skulle spendera sommaren och vad jag skulle göra. Efter ett samtal med min team manager skickade jag ett mail till huvudkontoret. Det stod mer eller mindre "snälla ta mig tillbaka". En dag senare frågade min TM mig om jag ville till Bulgarien eller Hurgada.

 

Jag är inte redo att lämna den "Blå världen", jag har det för bra här. När jag kom tillbaka från semestern frågade en av gästerna mig på "coctailminglet", efter att fågat om min ålder: När ska du stadga dig då? (kanske inte var exakt dessa ord hon använde men något liknande)

Mitt svar: Jag trodde att jag skulle åka hem i sommar, men jag ångrade mig. Så jag vet inte!

 

 

Alla nära och kära, den här destinationen är, av de jag varit på, den som ligger närmast er! Och förmodligen den som är billigast att åka till. Så kom gärna och hälsa på! Aha... sa jag inte det? Jag ska till Bulgarien. ;o)

 

 

Det är här jag kommer att jobba. Det är en ny tjänst med service, aktiviteter och jobba med barn. Känns som den är klippt och skuren för mig. Än en gång, hjärtligt välkomna hit!

Varför är allting så svårt?

I högstadiet trodde jag att jag visste vad jag ville. Jag ville bli journalist och framgångsrik. Hoppade på medieprogrammet i gymnasiet och det kändes rätt. Gillade alla mina medieämnen och gjorde bra ifrån mig. Eller ja, okej iallafall. Efter gymnasiet jobbade jag, reste lite och ja, jobbade lite till. Jag hade ju hela livet framför mig. Helt plötsligt var jag 21! Vad hände med journalistiken? Jag hoppade på en folkhögskole utbildning, närmare bestämt Tidningsmakarlinjen på Ålsta. Jag trivdes väldigt bra! Jag tyckte om att skriva om allt. Teater, sport, samhällsrelaterade reportage och att jag fick intervjua (på den tiden) mitt favoritband Takida var ju ett stort plus!

 

Vid slutet av utbildningen kom min lärare på den brillianta idén att göra en fortsatt utbildning av den vi gick. Ett så kallat "påbygnads år". Detta påbyggnads år är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv! Detta år är grunden till många av de åsikter jag har i dag och hur jag är som person. Det var under detta år jag reste till Libanon och Palestina. Efter utbildningen hände det inte så mycket. Jag sökte diverse journalistjobb, över hela Sverige. Inget napp. Istället åkte jag iväg till Nya Zeeland. Också det något av det bästa jag gjort i mitt liv. Efter Nya Zeeland blev det tillbaka till Sverige. Jag gick tillbaka till hotellet där jag jobbat innan. Men fick nu jobb i receptionen istället. Jag trivdes bra där, speciellt med min natt tjänst. Jag skaffade en roomie som jag bodde tillsammans med. Fast sen hände det något. Jag jobbade, och jobbade och jobbade lite till. Natt som dag. Tog extra pass. Och pang! En dag låg jag som en hög på golvet. Vet inte om det är det som kallas gå in i väggen. Kändes mer som ett platt fall. Efter det sa jag upp mig på hotellet. Jag började jobba på förskola istället. Som jag också trivdes väldigt bra med! Efter ett tag började jag dock längta bort igen.

 

Därav sökte jag jobb som reseledare. Kommer aldrig glömma den dagen de ringde upp mig och sa att jag blivit antagen. Lyckan är obeskrivlig. Det var en dröm som gick i uppfyllelse! Här är jag nu, i min dröm. Och ja, jag trivs väldigt bra här också.

 

Kan ni se den röda tråden här? Vad jag än gör så tycks jag trivas med det. Jag kan anpassa mig till det mesta, men sen då? Ingen av de här jobben är något jag kan jobba med tills jag blir pensionär. Varför inte? Jo, för att. Jag ser ingen framtid som hotell receptionist, vart utvecklas man där liksom. Jag har ingen utbildning av barn så kan aldrig bli mer än extra anställd som pedagog. Och jag känner inte för att studera 3 år för att göra någonting jag kan göra i nuläget, utan utbildning. What's the point with that. Det finns en maxålder på att vara Au pair. Och det känns lite som att sista datumet snart går ut för att vara reseledare också.

 

Jag tror jag är för lat, feg, oengagerad för att hoppa på någon ny utbildning. Var lite inne på socionom där ett tag. Men jag tror inte det.

 

Känns som om det mesta i livet låter jag slumpen avgöra. Det var en slump att jag sökte till Ålsta. En natt var jag uttråkad och hittade Au Pair jobb. En dröm jag hade var att åka till NZ, så jag sökte dit. Men det här jobbet jag har nu. Det var ingen slump. Det sökte jag om och om igen, tills jag fick det! Jag ville det här och nu är jag här. Känns kanske lite som att jag lät slumpen avgöra att jag "sa upp mig". Det känns inte helt rätt. 

Jag var hemma i Sverige när ansökningarna skulle skickas in. Då kändes det vettigt att strunta i att söka. Eller rättare sagt, jag lät bli att tänka på det. Istället tänkte jag på hur det skulle vara att bo i Sverige igen. Träffa familjen och mina vänner oftare. Alla roliga saker man kan göra till sommaren. Som att åka på festival… Eh ja, just nu är festival det enda jag kan komma på. Antar att jag inte är så motiverad på Sverige längre. Gör jag fel som lämnar det här?

 

Nu när jag tänker på Sverige får jag mer eller mindre panik! Vad ska jag göra där? Vad ska jag jobba med? Vart ska jag bo? Kommer jag verkligen umgås så mycket med nära och kära? Finns det tid för att åka på festival? Nej, troligen inte. För att om jag har den turen att hitta ett jobb så lär jag ju jobba hela sommaren. Sen kommer hösten.

 

Jag är snart 28! Vart tog den ambitiösa 16-åringen vägen. Hon som visste vad hon ville göra med sitt liv?

 

Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv! Nu är det dags att söka för sommar säsongen. Jag har ingen aning om vad jag ska söka, eller om jag ens vill söka. Men vad ska jag annars göra med mitt liv?

Känns så jobbigt att starta upp något nytt. Vart ska jag bo, vad ska jag jobba med, vad vill jag göra?

 

Kanske jag bara är för feg att ta tag i saker och ting. Kanske jag bara ska söka valfri grekö och skjuta på "problemet" ett halvår eller ett år till. Fast tror inte att jag är nå klokare då. Kanske jag ska bli troend och låta Gud avgöra? Hmm... Ne som sagt, jag vet inte.

 

Förslag är varmt välkomna!

 

Puss hej - FETT vilsen tjej.