Ibland blir det fel när man tänker

Vilken morgon. Inte nog med att jag var tvungen att gå upp med tuppen. Eller vid närmare eftertanke var han inte vaken. Så låt mig omformulera mig. Inte nog med att jag var tvungen att gå upp innan tuppen…
 
Vid 7.00 tiden sitter jag vid dolmushållplatsen och väntar, helt ovetande om det kommer att komma en dolmus eller inte. Vid 7.15 åker det förbi en svart bil. Tänker inte så mycket mer på det, förrän samma bil kommer tillbaka och stannar vid mig. Mannen pratar turkiska (ganska passande om man är turk, ganska opassande om man inte förstår turkiska) jag förstår ingenting. Han frågar, tror jag, vilket språk jag pratar och jag svarar eneglska. Han fortsätter att prata på turkiska och viftar med armarna. Jag förstår fortfarande ingenting, men försöker förklara att jag väntar på dolmusen. Jag tror att han försökte få med mig i bilen. Eftersom jag är påväg till flygplatsen som ligger cirka 1 timma ifrån där jag bor, tror jag inte att han har vägarna förbi. Så jag försöker ignorera honom, vilket är ganska svårt när han står med bilen igång precis framför mig.
 
Vid 7.25 tiden åker det förbi en dolmus. Jag vinkar till den, och den åker förbi. Ingen fara då det var dolmusen till Akyarlar (där jag redan är). Han viftar med handen bakåt, ett tecken på att det kommer en annan dolmus efter. Mannen i bilen sitter med sin mobil i högsta hugg. Ropar till mig, jag går dit. På luren har han översatt från turkiska till engelska: "Thank you", stod det, sen åker han iväg.
 
7.30 Ingen dolmus har dykt upp. Däremot kommer bilen tillbaka. "Nej nu jävlar skiter jag i det här", tänker jag väldigt högt för mig själv. Ringer vår taxikompis och väcker honom. Det blev bulle från Akyarlar till Milas (flygplatsen). 250 lira gick kalaset på. Tack och lov fick jag kompispris, 120 lira, tack och bock.
 
Väl framme vid flygplatsen inser jag att jag inte alls ska med ett internationellt flyg. Utan jag ska ju mellanlanda i Istanbull. Se där ja! För en kvinna som ytterst sällan är ute i god tid blev det helt plötsligt väldigt mycket tid över. Eftersom jag tog taxi istället för dolmus, och hade räknat med att vara på flygplatsen 2 timmar innan. Så här sitter jag med 3 timmar tillgodo. Fy fan! Jag hatar att vänta.
 
Eller ja, jag hade 3 timmar tillgodo när jag kom. Nu har jag lyckats döda en timma på en väldigt god turkusk frukost och lite internetande. Bara 1 timma till så kan jag börja röra på mig. Åh vad jag bara vill vara hemma i Sverige nu. Hatar att behöva transportera mig från ett ställe till ett annat. Speciellt om det tar längre än 30 minuter.

 
Puss hej - hemlängtande tjej ;o)

Klart och betalt

Jag har blivit ruinerad! Har bokat flyget hem för begravningen. 5031 jävla kronor, enkel resa. Det är sinnessjukt. Tur att jag åker med TUI tillbaka. 950 kronor passar min plånbok lite bättre. 16.30 står jag på Arlanda flygplats. Känns konstigt men skönt att komma hem. Även fast det bara är för 3 dagar. På fredag är jag tillbaka på turkisk mark igen, och förhoppningsvis fit för jobb. Börjar direkt på fredag när jag kommer till hotellet.
 
Så vem känner sig manad att plocka upp mig på flygplatsen?

Nära anhörig

Nä du Daggan. Vi var tydligen inte tillräckligt nära anhöriga. =o( Känns jävligt skit när man ringer försäkringsbolaget och får det till svar. "Tyvärr räknas inte hon som nära anhörig…" Vem fan bestämmer termerna för nära anhörig? Det är väl bäst att börja spara pengar nu om någon annan skulle trilla av pinnen medans man jobbar utomlands. En biljettjävel hem till Sverige kostar cirka 4000 (om man kan tänka sig att mellanlanda i Riga med en transport tid på 11 timmar)! Det är fan halva min lön! Arg, ledsen, besviken och jävligt pissförbannad kan man säga att jag är. Jag skulle lifta till Sverige om det så skulle behövas. Jag ska på din begravning Dagny! Så är det bara. Inte för att det kanske spelar så stor roll för dig. Men jag behöver det, för mig spelar det väldigt stor roll.
 
Det är tur att man har en familj som ställer upp. Vi har aldrig varit rika men min mamma kan på något vis trolla med knäna. =o) Och min fantastiska pappa han är bra han! Synd att jag är så dålig på att hålla kontakten när jag är borta. Men nog vet dom allt att jag älskar dom! Man tänker lite extra mycket på sin familj när man är nere. Jag hade så gärna velat vara med dom just nu. <3

Liv

Jag älskar djur mer än människor. Så är det bara. Vi har så många gatuhundar här i vårt kvarter och jag har gett namn till dem alla. Men ikväll har jag skaffat mig en riktig "solemate".
Jag kom hem ifrån beachbaren. Vi var där några stycken ifrån jobbet. Chitchattade lite och bara tog det lugnt. När jag kom hem låg det en hund utanför vår villa. Jag har sett henne förut och kallat henne vildhund. Men innan jag gick iväg hemifrån så hade Jim gett henne vatten utanför vår altan. Och där låg hon kvar. Jag kunde inte annat än lägga mig bredvid henne, snacka en stund och sedan somna tillsammans. Jag sov dock inte lika djupt som Liv. Hon hade drömmar och sprang i sömnen. Hennes tass viftade under mitt huvud, eftersom jag somnat på den. Sedan var det det här med mygg. Jag tror Liv är lite mer van än jag. Jag kunde absolut inte sova när myggen väl attackerade. Jag vaknade till och gick in i villan. Liv ligger kvar uppe på trappen. Om hon ligger kvar imorgon när jag går till jobber ska jag ge henne någon att äta. Djur är så okomplicerade, så lätta att älska!

Himlen väntar

Mamma skickade sms idag. Min största idol och förebild har bestämt sig för att gå vidare. Hon var fortfarande vid liv när jag ringde men jag tror inte hon vaknar imorgon bitti. Jag är såklart väldigt ledsen, men det känns som att om man levt i 97 år så är man nog redo för det som väntar på andra sidan. Känns dock väldigt jobbigt att jag inte är hemma i Sverige. Men har Dagny bestämt sig så har hon. Hon hade frågat mamma om hon trodde det var kö till himlen. Jag är helt säker på att Daggan har v.i.p. Så många som väntar på henne där uppe. Vilken tillställning det kommer bli!
Jag ska inte säga farväl än... dom längtar nog efter dig där uppe.

RSS 2.0