Eskimoa

Som flygplatskontrollant träffar man många människor. Många!

 

Idag tänkte jag verkligen över vad jag får för utbyte av dessa, vad signalerar de och vad får jag för uppfattning av personen som står framför mig. 

Det kom in en ung man genom bågen. Det var någonting med honom som fick mig att må så bra! Var det hans gnista i ögonen? Hans band som såg lite konstigt ut i håret? Hans sätt att röra sig? Hans röst? Förmodligen var det inget av detta. Han utstrålade bra energi, helt enkelt. Det var nästan som om man skulle kunna ta på hans aura. 

Den känslan jag fick av honom höll sig länge kvar inom mig. Så jag bestämde mig för att dela den vidare. Och jag märkte att även stressade och irriterade människor kunde ta det till sig.

Sen fanns det förståss hopplösa fall. Vissa människor är ju sånna, de äter upp ens energi, förmodligen utan att ens veta om det. Så fräckt! 

Jag blev trött efter ett tag och log bara åt de som förtjänade mitt vackra leende. 

Jo för att jag har fått höra att jag har ett sådant, vackert leende alltså. 

 

 

Jag är en lyckligt lottad person, på många sätt! Men ibland kan jag känna mig värdelös, menlös och obetydelsefull. Som säkert många andra kan känna once in a while. 

 

Det jobbiga för mig är att jag oftast kan knyta mina dåliga svackor till ett speciellt tillfälle, en speciell gång och till en person. En person som om och om igen påminner mig om att jag inte är oersättlig, jag är inte värd att lägga ner tid på och framförallt är jag verkligen inte nummer ett för honom. 

Han gör det inte med flit, det vet jag. Men det spelar liksom ingen roll. Han bevisar om och om igen att jag bara är en i mängden, inte alls någon speciell. 

Det är så fruktansvärt jobbigt för mig! Jag är inte en i mängden, det har jag aldrig varit och kommer aldrig att bli. Varför gör jag då allt för att hålla kontakten med den här mannen? Varför lägger jag tid och energi på att få det att gå ihop så att vi ska kunna ses? 

Varför kämpar mitt hjärta så mycket när min hjärna skriker "det är fel", "du är värd så mycket mer". 

 

Det är när jag känner så jag tar fram men heliga bok. En bok som speglar ett liv av kärlek och vänskap. En bok som ger mig den bästa ego boosten! En bok där mina kära vänner och ex kolleger skrivit om mig.

 

"I love you so much! You are the best roomie and the best friend ever!..."

 

"...You are an awesome person, bring a lot in each day with your wired and lovely humor!..." 

 

"...Du har været den bedste igennem hele sæsonen og min bedste ven og fest partner!..."

 

"Du er den mest livlige og morsomme personen jeg har møtt!..." 

 

"...Ibland önskar jag att jag var lite mer som dig. Ball, cool, skön och allmänt awesome!..."

 

"...Det finns ingen som du, inte någon!..."

 

Ni förstår nog varför det här är min book of beauty. För jag känner mig speciell, älskad och oersättlig när jag läser de fina orden som skrivits om mig! 

 

 

 

Idag har vi haft en heldag på Radisson Blu Water Front Hotel. Vi har varit med och pärlat "FUCK CANCER" armband för Ung Cancer. 

 

Här är mammas insats för dagen. 

 

Emmie var den som gjorde flest armband.

 

 

Jag lyckades få ihop 16 armband. 

 

Gå in på www.shop.ungcancer.se och beställ ett armband för 100 kronor. Vem vet, kanske du får ett av dem vi gjorde idag! 

 

Äntligen är jag ledig igen. De här två dagarna på jobbet har känts som en oändlighet. Har haft två långpass på raken, med en förkylning på det. Det har varit en aning kämpigt. 

Igår var det dock en bra jobbdag. Direkt när jag kom blev jag skickad på Tel Aviv gaten, efter det stod jag golv i 20 minuter för att sedan bli skickad till Chicago gaten. När jag kom tillbaka därifrån fick jag äntligen köra lite boarding. Men tiden efter det gick jävligt segt. 

 

Idag är jag fortfarande förkyld med nästäppa, ont i hals och öra. Det struntar jag dock i. För idag ska jag vara en rolig moster. Ska hitta på något kul med Gotte Godis. 

Jag var förbi Systeryster igår och Gottfrid frågade om vi skulle leka. Jag förklarade att jag inte hade tid och skulle vidare för att träffa min kompis, Jessica. Då sa Fridde: "Men vad gör du här då?!"

Så idag ska jag ta all min energi och dela med honom. 

 

Igår hann vi härja runt lite på Mekonomen.

 

När någon tar dig för givet är det dags att vända på klacken och visa att du kanske inte alltid finns där. 

Ord räcker inte alltid till. Man kan säga mycket men visar man inte att man menar det, så är det bara tomma ord. 

 

Jag säger inte saker jag inte menar och jag säger inte heller saker om jag inte menar det! 

 

Hängde ni med på den? 

 

 

Idag har varit en sån dag jag bara varit allmänt nöjd med livet. 

Dagen började med en sväng till stallet, där jag hjälpte Camilla att släppa ut hästarna. Passade även på att jogga tillbaka till stallet från skogshagarna. 

Efter det blev det mysfrukost tillsammans med min superbästis och en halvdålig svensk film. 

Innan Camilla skulle till jobbet så blev det en skogspromenad, och jag tog även en vända i spåret (på travbanan) med lite jogging igen. 

 

Kvällen har spenderats hemma hos mammi och Co. Vi tuttade på Det Okända och mysfikade. Trots allt mysätande har jag inte överstigit min kaloriranson för dagen. Så man kan säga att jag är mysigt nöjd med mig själv. 

 

Morgondagen kommer fortsätta med träningsanda då blir det cykeltur till stallet och vattengympa på kvällen! Och dagen kommer spenderas med Angelica och lilla Rike, som blivit så stor. Det ser jag fram emot! 

 

Nu hopp i kojs.