Eskimoa

"Home is where your heart is" - har ingen aning om vem som sa det förs, eller vart det kommer ifrån. Men det är så jävla sant.

Hemma för mig är med människor jag tycker om, gemenskap, kärlek. När man umgås med människor som man kan vara sig själv med, och dom tycker om än ändå. För mig själv är jag ju alltid, inte alla som uppskattar det bara. =op

Idag fick jag en liten "hemma känsla". Jag låg på mitt rum, som jag gjort de senaste dagarna. Så hörde jag en liten försynt knackning på min dörr. Att det var Ida eller Hanna var uteslutet eftersom dom oftast kommer in direkt efter de knackat. ;o) Jag gick och öppnade dörren och därutanför stod Kim! Vilken fantastiskt trevlig överraskning. Vi satt och snacka om allt möjligt tills Ida och Hanna kom lite senare. Och tätt där på kom även Linda. Vi satt alla i mitt rum. Ida låg framför mig i sängen och jag pillade henne i håret, efter hennes långa dag på jobbet. Kim satt i min enmans soffa/extrasäng, Hanna och Linda på golvet. Vi satt och prata, skratta, beklagade oss, drack juice och käkade nötter. Det var så himla mysigt.

Då kändes det lite som hemma. Att chillaxa med människor jag tycker om och bara vara. Nu när jag pratat med pappa och mamma i telefonen så saknar jag min familj extra mycket. Vi är en väldigt stor familj, så iallafall halva mitt hjärta är i Sverige. I morgon är den halvan och firar midsommar vid det där torpet utanför Knivsta, om man åker Odensala vägen så åker man förbi det. Det gör lite ont i den andra halvan, jag har här, att veta att jag inte kommer vara där med dom.

 

Förra året firade jag midsommar med Vargen och våra gäster på Bodrum Imperial. Vi hade kransar i håret, som vi bundit själva, dansade runt stången och lekte lekar. I år ska jag… Ja, ligga på mitt rum.