Eskimoa

Först och främst vill jag bara säga att det är jätte roligt när ni kommenterar. Tack så jätte mycket, alltid lika kul att läsa vad ni skrivit. Har även upptäckt två nya tjejer; Angelica och Emma, som lämnat kommentarer. Jätte kul! Tack. Har ingen aning om vilka ni är eller hur ni hittade min blogg, så det får ni gärna skriva, om ni vill. =o)
Och till min älskade lillasyster, det är alltid ett nöje att läsa dina små rader. Det är då man inser hur mycket man saknar dig. Du är så fin och jag älskar dig av hela mitt hjärta. Det gäller förståss resten av familjen, men Pellan får en stjärna i kanten för hon kommenterar. =oP

Nu till min dag. Jag och Frankie knatade (hon åkte vagn) tappert iväg i det osäkra vädret  mot music time. Eftersom jag numera är mera optimist än bara tidsoptimist lämnade vi hemmet i god tid. Halvägs dit började det regna på oss. Inget en viking som jag inte klarar av och Frankie lindade jag in i filt och drog över "taket" på vagnen. Någonting som är jobbigt här är fukten och kylan innomhus. Jag har blivit förkyld på grund av det. Men åter till music time. Vi var där 30 minuter för tidigt. Det gjorde dock inget, Frankie åt på bananen jag tagit med till henne och efter det fick hon låna mitt handledsskydd och så lekte vi att hon gjort sig illa. Sedan lindade jag in hennes huvud i min scarf och vips så var hon en pirat. Det är härligt med ungar och deras fantasi. När vi suttit där en halvtimma så fick vi reda på att det inte var någon music time idag. Vi drog med oss A-M och Willie hem istället så han och Frankie kunde leka medans jag och A-M satt och snacka.

När jag lämnat Frankie på kindy så åkte jag till NZTA för att fixa mitt nya zeeländska körkort. Jag hade redan fyllt i papprena som man skulle och hade med mig mina handlingar. Självklart så hade de ändrat, FÖRRA VECKAN, så man var tvungen att ha kopia på: pass, körkort och bevis på vart man bor. Jag åkte och fixade det på Marks jobb sedan åkte jag tillbaka. Denna gång var det en annan kvinna som tog emot mig. Hon tittade igenom mina handlingar och konstaterade att mitt körkort inte var på engelska. GRATTIS lady, det visste jag redan. Och TYDLIGEN så måste jag nu åka och få det öeversatt på någon slags översättningsbyrå. Jippie!! NOT. Så imorgon bär det av ut på äventyr med Frankie i bilen. Lär köra vilse, men jag ska iallafall göra ett försök. Önska mig lycka till!

Ikväll fick jag natta barnen. Det var så himla mysigt! Mark skulle iväg och handla och Nicky var hemma hos en vän. Först satt jag och Frankie i beanbagen och myste, medans Mark hjälpte Max med läxan. Sedan gick jag och la Frankie i sängen så satt jag bredvid och sjöng för henne medans jag kittlade henne på ryggen. Jag sjöng alla möjliga visor och låtar, allt ifrån dagissånger till KENT. Det var uppskattat! Och när jag sjöng "Blinka lilla stjärna", så sjöng Frankie med. Så söt! Emmelie, den förra Au Pairen har lärt henne den på svenska.

Efter en stund trippade Max förbi och sedan tittade han in. Jag frågade om allt var okej. Då sa han: "No, you havn't say good night to me. And we didn't read a book". Läser är nogot det gör varje kväll för barnen, men Frankie ville inte höra någon godnattsaga ikväll och jag trodde Mark hade läst för Max. Så jag gick men honom till hans rum och läste lite ur en rolig bok för honom. Var roligt att läsa på engelska. Efter några sidor sa jag god natt till Max och gick ut till vardagsrummet.
Jag kommer ihåg hur mycket jag gillade att bli nattad när jag var liten. Mamma brukade smeka mina ögonbryn. Jag visade det för Frankie och hon gillade också det. Kommer även ihåg att mamma brukade berätta "Petter och hans fyra getter".  Och när hon berättade om trollet ludenben så använde hon mörk röst så jag blev rädd. Hehe... Jag sjunker verkligen tillbaka i barndomsminnen nu när jag umgås så mycket med Max och Frankie. Vad mycket roligt man hade egentligen och det är helt sjukt vad mycket man kommer ihåg.
Jämtland, Vätö, backen mellan mosters och vårat hus (väldigt bra cykelbacke), mosters landställe, semestern på Gotland (eller om det var Öland) när moster sov på klipporna. Alla kattungar vi hade när jag var liten och våran bil-telefon. Jag har massa bra, fina och värdefulla minnen. Hoppas verkligen att jag kan lämna kvar något roligt och fint minne hos dessa fantastiska barn som jag har äran att se efter i ett år.