Idag hade vi baby shower för min storasyster (och Teo) han kom ju för tidigt så han fick vara med. Mamma hade lurat henne att de skulle åka till Sigtuna tillsammans, så att hon inte skulle hitta på något annat. Jobbiga var bara att hon var så hungrig att de höll på att åka iväg när vi kom! Men oj så överraskad hon blev. Jag kom med en jätte tårta i famnen, tillsammans med de andra. Hon förstod inte riktigt vad vi höll på med. Sedan åt vi plocksallad och hade väldigt mysigt. Det blev baby shower på ett nytt vis, med tre relativt nykläckta bejbisar i huset. Sannas, Ninas och Linas.
Efter besöket hos syster lånade jag bilen och brummade ut till skogen, där jag tydligen glömt ett halsband som jag glömt bort att jag köpt. Sen sa jag hejdå till mamma och Jonas och min finaste Lucifer. Detta skedde självklart efter jag ätit upp Jonas godis, kollat på "Biggest loser" och spelat lite på mammas iPad. Då bar det iväg till Camilla för en hejdå kram. Detta hände i samma veva så jag han äta middag där också. Tänk vilket flyt jag har. Jag planerar i princip aldrig och ändå lyckas jag tajma in allt så bra.
Nu sitter jag här hos min fina vän Angeica. Hon och Magnus har varit så snälla och låtit mig bo, parkera väskor i vardagsrummet, skor i hela skohyllan och kommit och gått som katta ungefär. När jag packade om väskan ikväll fick jag även lite hjälp och uppmaningar av Angelica, det behövdes. Jag insåg just också att jag tappat bort min plånbok! Den känns lite viktig då jag har mitt visa kort, körkort, internationella körkort och pass där i. Hmm... Tror den kan ligga kvar hemma hos syster. Annars är den hos Camilla eller i Timmerbol och då har jag ett problem! Men men... Det är morgondagens problem. Jag är inte ens förvånad, känns så typiskt mig på något vis.
Vill även tacka detta charmtroll som förgylt varje morgon jag sovit under hans tak. Imorse härmade han tydligen mina snarkningar. Fast han lät mer som en arg tiger.
Vill även tacka min sovpartner, vars snarkningar hållt mig sällskap in på småtimmarna. Nu sista kvällen sover han dock på övervåningen. Kanske han ledsnade på att jag pratar i sömnen.
Lucifer tackar jag inte för något speciellt. Han är bara min lila bäbis som jag önskar att jag kan ta med mig ut på mina äventyr. Tänk att få somna till hans spinnande när jag känner mig ensam om nätterna.
Sist men inte minst vill jag tacka alla fantastiska människor som jag har träffat under min semester. Familj och vänner som alltid finns där. Det spelar ingen roll hur länge jag varit borta, ni tar alltid emot mig med öppna armar. Och när vi ses så känns det som att det lika gärna hade varit igår vi såg senast. Jag antar att det är inebörden med riktiga vänner. Ja, min familj har ju inget val. Jag kommer alltid vara en del av dom. <3
