"Nåt tok skall man ju hålla på med"
- Som min pappa brukar säga!
Och jag är jätte glad och tacksam över att han uppmuntrar mina tokigheter, och sponsrar min resekassa. En tacker och bocker! Det är väl lite för hans skull jag även skriver detta inlägg, citerar ett stycke ur mailet han skickat: "Jag tycker om att läsa det du skriver, det behöver inte vara häftigt .Vardagshändelser och funderingar räcker långt tycker jag."
Jag erkänner att jag varit lat på sista tiden. Vad vet jag, det kanske är kul för er där hemma att läsa om vad jag pysslar med. Även om det inte innehåller bungyjump, sky dive och andra äventyr... ÄN. Det kommer dock inom en framtid! Jag känner tyvärr att jag tappar gnistan att skriva då och då. Speciellt när man inte får någon feed back. Även om jag kan se statistiken på hur många som läser min blogg så känns det som det kvittar. Jag har ingen aning om vilka dessa männsikor är. Men men... Ska försöka hålla gnistan uppe iallafall.
Kom nyss hem ifrån en promenix såhär på kvällskvisten. Tror jag höll på att ta livet av mig. Vet inte varför jag ibland kommer på sådana konstigheter som att jag ska springa. Det händer ibland när jag känner mig varm i kläderna och det kommer någon bra power laddad låt i lurarna. Och det slutar alltid likadant, högt flåsande, (näst intill) blodsmak i munnen och överdosering av astma medicin när jag kommer hem. Likt förbannat så är jag så jävla envis och alltid ska springa hela låten ut. Nu får jag tyvärr sota för det, sitter och hostar snart lungorna ur mig. När jag kom hem lyssnade jag på Johann Sebastian Bach och stretchade. Om någon hörde det utifrån trodde de säkert att jag skulle ta självmord. Typisk självmord musik. Eller nåt. Jag tycker det iallafall, men jag gillar den. För er som inte vet så är det klassisk musik. Fast det är mest Air som är deppig.
Jo, jag lyssnar på klassisk musik ibalnd. Konstigt va?! Tror inte att folk tror det om mig. Efter Bach blev det Edward Grieg's - I bergakungens sal. Samtidig som jag lyssnade skrev jag ett mail och jag märkte hur jag skrev fortare och fortare i takt till musiken. Den blir ju ganska hetsig på slutet. Så, pappa, blir det lite oklart på slutet så vet du varför.
Nu måste jag nog avsluta det här. Hostar blod snart och det känns som blodådrerna i skallen ska sprängas vilken sekund som hellst. Mmm... alltid lika gott med denna rostiga blodsmak i munnen. NOT! Nu ska jag ta en dusch, försöka sova och ångra hundra gånger om att jag sprang den där biten.
Och jag är jätte glad och tacksam över att han uppmuntrar mina tokigheter, och sponsrar min resekassa. En tacker och bocker! Det är väl lite för hans skull jag även skriver detta inlägg, citerar ett stycke ur mailet han skickat: "Jag tycker om att läsa det du skriver, det behöver inte vara häftigt .Vardagshändelser och funderingar räcker långt tycker jag."
Jag erkänner att jag varit lat på sista tiden. Vad vet jag, det kanske är kul för er där hemma att läsa om vad jag pysslar med. Även om det inte innehåller bungyjump, sky dive och andra äventyr... ÄN. Det kommer dock inom en framtid! Jag känner tyvärr att jag tappar gnistan att skriva då och då. Speciellt när man inte får någon feed back. Även om jag kan se statistiken på hur många som läser min blogg så känns det som det kvittar. Jag har ingen aning om vilka dessa männsikor är. Men men... Ska försöka hålla gnistan uppe iallafall.
Kom nyss hem ifrån en promenix såhär på kvällskvisten. Tror jag höll på att ta livet av mig. Vet inte varför jag ibland kommer på sådana konstigheter som att jag ska springa. Det händer ibland när jag känner mig varm i kläderna och det kommer någon bra power laddad låt i lurarna. Och det slutar alltid likadant, högt flåsande, (näst intill) blodsmak i munnen och överdosering av astma medicin när jag kommer hem. Likt förbannat så är jag så jävla envis och alltid ska springa hela låten ut. Nu får jag tyvärr sota för det, sitter och hostar snart lungorna ur mig. När jag kom hem lyssnade jag på Johann Sebastian Bach och stretchade. Om någon hörde det utifrån trodde de säkert att jag skulle ta självmord. Typisk självmord musik. Eller nåt. Jag tycker det iallafall, men jag gillar den. För er som inte vet så är det klassisk musik. Fast det är mest Air som är deppig.
Jo, jag lyssnar på klassisk musik ibalnd. Konstigt va?! Tror inte att folk tror det om mig. Efter Bach blev det Edward Grieg's - I bergakungens sal. Samtidig som jag lyssnade skrev jag ett mail och jag märkte hur jag skrev fortare och fortare i takt till musiken. Den blir ju ganska hetsig på slutet. Så, pappa, blir det lite oklart på slutet så vet du varför.
Nu måste jag nog avsluta det här. Hostar blod snart och det känns som blodådrerna i skallen ska sprängas vilken sekund som hellst. Mmm... alltid lika gott med denna rostiga blodsmak i munnen. NOT! Nu ska jag ta en dusch, försöka sova och ångra hundra gånger om att jag sprang den där biten.
Kommentarer
Trackback
