Oturs dag...
… kväll… natt…
Det har bara gått i ett kör sedan jag började jobbet igår kväll. Flygförseningar, dock inte så många, tack och lov för det. 20 kilo tvätt att ta hand om. Arga gäset som ringt och skällt på mig. Jätte svårt att kommunicera med kolleger som inte pratar svenska/engelska, när man är stressad känns det lite extra jobbigt. Och som avslut på allt så slutade väckningsprinten att printa! Väckningarna är typ prio nummer ett på hotellet. Så när det gick ett väckningslarm, som det gör när någon inte svarar på sin väckning, var vi tvugna att ringa upp till alla som hade en väckning inom den tidsperioden väckningen förmodligen skulle vara. Som i det här fallet var alla mellan klockan 6 - 6.30. Sedan var det bara att göra samma sak igen mellan 6.45 ish och 7.30. Strålande! (jag hoppas ni anar en smula ironi där)
När jag väl lyckats ta mig iväg från jobbet hoppat av buss nummer 14, kommit på 583an så dör batteriet på min iPod. Jag hatar att åka kommunalt utan musik. Eller förresten jag hatar att göra någonting utan musik. Men speciellt åka buss. Nere på Märsta station trode jag att min otur vänt då 582an faktiskt går. Trodde jag ja. 10 minuter försenad, och den står bara där, väntar förmodligen in de som skulle komma med tåget, som uppenbarligen var försenat. Jag satt där halvt döende (tro mig jag kände mig döende!) och busschauffören trycker på mikrofonen och säger ut i högtalarna: "Ni som har bråttom kan ju ta taxi"… Vad fan! Dö muppjävel.
Nu är jag iallafall hemma, sprängande huvudvärk och ömma fötter. Men men… Det finns de som har det värre. Ingen större tröst för mig just nu dock.
Ha en bra dag mina kära medmänniskor. Tack och godnatt!
Det har bara gått i ett kör sedan jag började jobbet igår kväll. Flygförseningar, dock inte så många, tack och lov för det. 20 kilo tvätt att ta hand om. Arga gäset som ringt och skällt på mig. Jätte svårt att kommunicera med kolleger som inte pratar svenska/engelska, när man är stressad känns det lite extra jobbigt. Och som avslut på allt så slutade väckningsprinten att printa! Väckningarna är typ prio nummer ett på hotellet. Så när det gick ett väckningslarm, som det gör när någon inte svarar på sin väckning, var vi tvugna att ringa upp till alla som hade en väckning inom den tidsperioden väckningen förmodligen skulle vara. Som i det här fallet var alla mellan klockan 6 - 6.30. Sedan var det bara att göra samma sak igen mellan 6.45 ish och 7.30. Strålande! (jag hoppas ni anar en smula ironi där)
När jag väl lyckats ta mig iväg från jobbet hoppat av buss nummer 14, kommit på 583an så dör batteriet på min iPod. Jag hatar att åka kommunalt utan musik. Eller förresten jag hatar att göra någonting utan musik. Men speciellt åka buss. Nere på Märsta station trode jag att min otur vänt då 582an faktiskt går. Trodde jag ja. 10 minuter försenad, och den står bara där, väntar förmodligen in de som skulle komma med tåget, som uppenbarligen var försenat. Jag satt där halvt döende (tro mig jag kände mig döende!) och busschauffören trycker på mikrofonen och säger ut i högtalarna: "Ni som har bråttom kan ju ta taxi"… Vad fan! Dö muppjävel.
Nu är jag iallafall hemma, sprängande huvudvärk och ömma fötter. Men men… Det finns de som har det värre. Ingen större tröst för mig just nu dock.
Ha en bra dag mina kära medmänniskor. Tack och godnatt!
Kommentarer
Trackback
