Eskimoa

Älskar att resa - hatar att packa. Älskar att träffa nya människor - hatar att ta farväl. Jo, jag har då valt rätt yrke. Nu börjar det verkligen lida emot sitt slut. För första gången under min 1,5 år långa karriär är jag en av de sista att lämna destinationen. Första och sista gången vill jag tillägga. För fy fan vad jobbigt det är. Inte nog med att man måste säga hejdå till alla sina kolleger gång på gång, på gång. Man måste även packa ner hela destinationen. Låt mig då tillägga att detta ska ske samtidigt som du ska bedriva den verksamhet som gjordes i början och under hela säsongen. Jag vill även förtydliga att vi i början var 13 personer nu är vi 4! Med lika många gäster. Jora, så att det går bra nu. Flexibel var det ju. (Hänvisar till mitt tidigare inlägg)

 

Jag har även börjat packa mina privata saker. Ojoj. Min resväska blev full ganska snabbt. Som tur är hittade jag en antik, vit, halvt rullande, hårdplast-väska nere på kontoret. Den får åka med till nästa resemål. Ska bara se till att tejpa den väl så den inte kommer ut på bandet i flera stycken.

 

Sova är det inte tala om. Tusen tankar håller mig vaken. Packning, stängning, räkning, likvidering, avlämning, inköp, resa, pass. Och inte tala om farvälångest! Men när jag känner att det ibland kan bli för mycket (arbetsrelaterat) brukar jag tänka: "Det är ingen som kommer att dö, om jag missar/glömmer någonting". Och det är ju riktigt. Mitt arbete hänger inte på någons liv, världen går inte under om jag missar ett mail eller dyligt. Det är en ganska skön tanke faktiskt.

 

Nu ska jag dock göra ett försök till sömn. Tror de har stängt ner Glow disco för ikväll också, så ingen störande musik heller. Skönt!